14 augusti 2017

Är unga människor vänster eller höger?

Det finns inget bra generellt svar på frågan om unga människor tenderar att vara vänster eller höger. Det beror på att svaret på frågan är olika vid olika tidpunkter. Vänster- och högervindar blåser olika i olika åldersgrupper vid olika tillfällen.

I de årligen återkommande SOM-undersökningarna kan vi se hur fyra olika åldersgrupper förändrat sina vänster-högerorienteringar under den senaste dryga trettioårsperioden. Resultaten visar att de yngsta väljarna (16-30 år) stod klart längre till höger än andra åldersgrupper i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, under den så kallade högervågen. Men under 1990-talet blev vänsterorienteringar vanligare i de yngre åldersgrupperna. De ungas genomsnittliga vänster-högerpositioner blev allt lägre (längre åt vänster) på SOM-institutets femgradiga vh-skala (1=vänster, 5=höger). Sedan Millennieskiftet har åldersgruppen 16-30 år i genomsnitt placerat sig längre till vänster än andra åldersgrupper.



Frågan om självplacering lyder: "Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster–högerskala. Var någonstans skulle du placera dig själv på en sådan skala?". Svarsalternativen är 'klart till vänster' (1), 'något till vänster', 'varken till vänster eller höger', 'något till höger' och 'klart till höger' (5).


Under motsvarande period har framför allt åldersgruppen 65+ rört sig från att stå allra längst till vänster till en position klart längre till höger. De senaste SOM-undersökningarna visar att det är de medelålders (30-49 åringarna) som står längst till höger. I genomsnitt. Som grupp betraktat. 

Sen beror svaret på frågan förstås på vad vi menar med unga människor. Ökar vi upplösningen och använder oss av en annan åldersindelning med åtta kategorier ser vi ännu mer dramatiska förändringar i åldersgruppers genomsnittliga vänster-högerplaceringar. Gruppen 16-19-åringar av 1980-talssnitt stod avsevärt längre till höger än motsvarande åldersgrupper under 1990-talet. Sedan Millennieskiftet har 16-19-åringarna (röd streckad linje) successivt blivit mer högerorienterade igen.

Åldersgruppen 40-49 år har gjort en anmärkningsvärd "resa" från att ha tillhört de mest vänsterorienterade åldersgrupperna under perioden 1996-1998 till att vara den mest högerorienterade. I sammanhanget är tre tiondelars förändring av medeltalet på en femgradig skala för en i övrigt heterogen ålderskategori relativt stor.

Vän av ordning trivs kanske inte med jämförelserna över tid eftersom det ju inte handlar om samma personer. Vore det inte bättre att följa generationer över tid för att se hur de utvecklats ideologiskt? God poäng. Om vi gör det och använder oss av en vanlig generationsindelning är bilden mer stabil, vilket är väntat vid en kohortanalys.

Men visst finns det intressanta trender över tid inom olika kohorter trots att SOM-institutets trettioåriga serier är ett relativt snävt fönster i sammanhanget: Ta generationen som föddes mellan 1965-1976 där vänstervindarna blåste under 1990-talet men där orienteringarna vänt tillbaka igen allteftersom de blivit äldre. Den så kallade internetgenerationen födda efter 1976 och efterkrigsgenerationen 1946-1964 är de som är mest lika varandra när det gäller genomsnittliga vänster-högerorienteringar. Sedan slutet av 1990-talet finns en svag högervind i alla åldersgrupper. 


Analysen är mycket översiktlig. Medeltalsberäkningarna och sättet att presentera trenderna (lpoly smoothing) döljer en hel del spännande variation (cykliska valårseffekter, period-, livscykel- och generationseffekter) och spridning (vänster-högerpolarisering) som är väl värd att analysera närmare för den som vill och har möjlighet att fördjupa sig. En sak är säker. Givet det väldokumenterat starka sambandet mellan vänster-högerorienteringar och politiskt beteende (som t ex valet av parti) är fortsatta analyser av vänster- och högervindar centralt för att förstå politisk förändring i Sverige.




Mer att läsa:

Holmberg, Sören (2003). Hade Churchill rätt? I Oscarsson, Henrik, Red. (2003). Demokratitrender. SOM-rapport 32. Göteborg, SOM-institutet.

Persson, Mikael & Henrik Oscarsson (2010). Unga väljare i Sverige 1956-2006. (2010). Fokus 10. En analys av ungas inflytande. Stockholm, Ungdomsstyrelsen.

Gunnarsson, Mattias & Oscarsson, Henrik (2015) Grundläggande värderingar och personlighetsdrag i Annika Bergström & Jonas Ohlsson (red) Alla dessa val. Göteborgs universitet: SOM-institutet.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2016). Svenska väljare. Stockholm, Wolters Kluwer.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2016). Issue Voting Structured by Left-Right Ideology. I Pierre, Jon, Red. (2016). The Oxford Handbook of Swedish Politics. London, Oxford university press.

15 juli 2017

Vem tar vem? Ömsesidiga sympatier hos partiernas sympatisörer

Vem tar vem? Det parlamentariskt osäkra läget inbjuder till allsköns analyser och spekulation i regeringsfrågan inför valet 2018 (se t ex Leif Lewins artikel på DN debatt den 13 juli). Eftersom laguppställningarna på elitnivå är låsta är det svårt att se hur en majoritetsregering eller en stabil minoritetsregering skall kunna formas. Blockpolitiken -- vårt tvåpartisystem i flerpartisystemet -- som tidigare skänkt förutsebarhet och tydlighet till vårt politiska system är utmanat.

Koalitionssignaler från de politiska partierna kommer att bli osedvanligt viktiga inför valet 2018. I likhet med valet 1994 gissar jag att partierna kommer att avkrävas på sina första-, andra- och tredjepreferenser i regeringsfrågan. Givet den parlamentariska situationen kan det vara ansvarsfullt att bland sina egna anhängare bygga upp en beredskap för flera olika utfall av regeringsförhandlingar efter valet.

Väljarnas dom den 9 september 2018 blir förstås avgörande för om Sverige kommer att kunna stabilt regeras 2018-2022. Frågan om vem tar vem är dock inte enbart en fråga om torr matematik eller ren spelteori. Partier i flerpartisystem har nämligen en stark tendens att samarbeta eller bilda koalitioner tillsammans med partier som står dem ideologiskt nära. Bedömningar av hur goda möjligheterna är att nå inflytande och resultat är väsentliga; partier vill saker! Trots denna grundläggande insikt från det statsvetenskapliga studiet av koalitionsbildning och partisamarbeten är det fortfarande få analyser av regeringsfrågan som tar hänsyn till ideologiska avstånd mellan partier.

Eftersom vi väljer partier och inte regeringar i Sverige är det därför rimligt att försöka få kläm på väljarnas syn på regeringsfrågan. Hur tolkar väljarna partiernas koalitionssignaler? Hur bedömer väljarna sannolikheten för att olika samarbeten ska komma till stånd? Hur bedömer väljarna trovärdighet/stabilitet/duglighet i de olika regeringsalternativ som annonserats före valet? Hur ser väljarnas egna favoritregeringar ut? Och vem är väljarnas favorit att bilda regering? Tipset till beställare av opinionsmätningar är att försöka få till stånd mätningar av annat än partiers styrkeförhållanden.

Ett sätt att undersöka hur förutsättningarna ser ut för olika scenarior i regeringsfrågan är att analysera den djupare liggande preferensstrukturen i väljarkåren, det vill säga hur starka sympatier och antipatier olika väljargrupper har för olika partier. Sedan 1960-talet används i internationella valundersökningar ett slags "känslotermometer" för att mäta hur starkt väljarna sympatiserar med olika partier. Den svenska varianten som använts sedan 1979 i Valundersökningar och sedan 1986 i SOM-undersökningarna kallas för ogillar-gillarskalan. Skalan går mellan -5 (ogillar starkt) till +5 (gillar starkt).

ogillar.PNG

Ogillar-gillarskalan är utomordentligt användbart redskap för en hel rad analyser, inte minst eftersom evalueringarna står i stark relation till ideologiska avstånd -- grunden för spatial valteori och Anthony Downs flitigt citerade An Economic Theory of Democracy (1957). Ett enkelt medeltal visar om ett parti är gillat eller ogillat i olika grupper av partisympatisörer. Figuren nedan visar för vart och ett av nio partiers sympatisörer det genomsnittliga gillandet för alla nio partier. Åttioen medeltal i en enda figur! Resultaten är hämtade från 2016 års SOM-undersökning. Detaljer kring dessa analyser finns att läsa i det nyskrivna SOM-kapitlet Det svenska partisystemet i förändring (Oscarsson 2016).

Bild6.PNG

Figuren är hämtad från SOM-institutets årliga seminarium som hölls den 24 april, och där gjordes en särskild analys av Sverigedemokraternas plats i ett föränderligt svenskt partisystem (du kan se en inspelning av seminariet här). Sverigedemokraterna är därför utmärkta med orangea punkter i figuren. Resultaten illustrerar tydligt att SD gör skäl för namnet pariaparti. SD är ett starkt ogillat parti bland alla grupper av partisympatisörer utom, förstås, de egna sympatisörerna. Endast bland Moderaternas sympatisörer finns partier som är avgjort ännu mer ogillade (FI och V) än Sverigedemokraterna.

Med hjälp av medeltalen i figuren ovan är det möjligt att gå vidare och konstruera fler mått på avstånd mellan partiers sympatisörer. Mått för partisympatisörers ömsesidiga gillande av varandras partier (ÖS) är ett sådant värdefullt avståndsmått. ÖS-mått har tidigare används i Oscarsson (1998) och Oleskog & Oscarsson (2014). De beräknas genom att multiplicera partisympatisörers sympatier för varandras partier med varandra (se förklarande texten i figuren).

ösmått

Resultaten visar att det är partisympatisörerna till Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ som hyser starkast ömsesidiga sympatier för varandras partier (ÖS=41,4). Avståndet V-FI är följdaktligen det kortaste av alla uppmätta avstånd mellan partiparen 2016. Omvänt är det längsta avståndet och de i minst utsträckning besvarade känslorna mellan V- och SD-sympatisörerna (ÖS=0,8).

Partiparens rangordning visar tydligt att laguppställningarna i svensk politik har en tydlig motsvarighet i preferensstrukturen bland väljarna. Det är korta avstånd (höga ÖS-mått) mellan partier som befinner sig bland de rödgrönrosas skara eller bland Allianspartierna. Den första blocköverskridande partiparet återfinns först på 13:e plats (S-L).

Tar vi analysen ett steg till kan vi beräkna ömsesidigt gillande mellan fler än två partier. Ett sätt är att beräkna ett genomsnittligt ÖS-mått för en rad tänkta framtida regeringskoalitioner/riksdagssamarbeten. Den nuvarande regeringen (S-MP) kan tjäna som ett slags jämförelsepunkt med ett ÖS-tal på 34,7). Rödgröna och rödgrönsrosa kombinationer ger ÖS-tal som är jämförbara (34,3 respektive 34,7), vilket speglar det starka ömsesidiga gillande som råder bland partier till vänster. Även Allianspartierna har ett starkt ömsesidigt gillande för varandras partier (ÖS=31,7). Så långt inga direkta överraskningar.

koali

Det intressanta börjar när vi utsträcker analysen till mer udda men ändå flitigt diskuterade alternativ. Ett sådant alternativ är att Alliansen skulle samarbeta med Sverigedemokraterna. Men då faller ÖS-talet ned till 23,1 på grund av de starka antipatierna för SD som finns bland framför allt de liberala Allianspartierna. I så fall har mittenliberala samarbetet S-C-L jämförbara förutsättningar (ÖS=24,2). Ett konservativt trepartisamarbete mellan M-KD-SD får ett klart lägre ÖS-tal (18,0), ett Allianssamarbete med Socialdemokraterna ännu något lägre (12,0). Slutligen visar sig det matematiskt tänkbara samarbetet S-SD vara fullkomligt otänkbart sett till de mycket svaga ömsesidiga sympatierna mellan de båda partiernas sympatisörer (ÖS=4,3). Räkna gärna själv vidare på egna kombinationer.


Detta blogginlägg är inspirerat av analyserna i mitt kapitel i den senaste forskarantologin från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Läs gärna vidare:

Oscarsson, Henrik (2017) Det svenska partisystemet i förändring i Ulrika Andersson, Jonas Ohlsson, Henrik Oscarsson & Maria Oskarson (red) Larmar och gör sig till. Göteborgs universitet: SOM-institutet.

10 maj 2017

Valforskningsprogrammet utvecklar ny sammanvägning av opinionsmätningar


Forskarna vid Valforskningsprogrammet i Göteborg har alltid varit engagerat i forskningskommunikation. Vårt nya visualiseringsprojekt med stöd från Riksbankens Jubileumsfond kommer under året att resultera i interaktiva applikationer som visualiserar de data som vi använder i vår forskning om val, opinion och demokrati. Vår databas med opinionsmätningar av väljarnas röstningsintentioner har under de senaste tio åren använts för att göra sammanvägningar, s k poll of polls, för att ge en bättre bild av väljaropinionens utveckling än vad enskilda mätningar kan göra. En samlad bild av opinionsläge och opinionsförändringar är viktig för väljare i flerpartisystem. Väljarna behöver bästa tillgängliga information om det här för att kunna ta hänsyn till den strategiska kontexten, framtida regeringsbildningar och fyraprocentspärrar.

Som ett led i vårt projekt för forskningskommunikation och tillsammans med TV4 har Valforskningsprogrammet nu kunnat bygga vidare på den erfarenhet vi samlat ihop när det gäller att väga samman de väljarbarometrar som publiceras av opinionsinstituten mellan valen. Att följa opinionsutvecklingen noggrant har varit viktigt för att kunna planera och utforma de stora valundersökningar som Valforskningsprogrammet genomför i samband med varje val i Sverige.

Vi arbetar från nu huvudsakligen med två olika slags sammanvägningar som går under namnen TV4 Väljaropinion respektive Mätningarnas Mätning (MäMä) som flitiga läsare av den här bloggen känner igen. MäMä har sammanställts ända sedan 2009. TV4 väljaropinion är en utveckling av Mätningarnas Mätning som använder data från samtliga publicerade mätningar men viktar också efter kvalitet med utgångspunkt i Politologernas rankning av väljarbarometrar, inspirerade av Nate Silvers FiveThirtyEight. Vi viktar också på antalet svarande justerat efter andelen osäkra, på publiceringsdag och på uppgifter om fältperiodens längd. Transparenta, stora, sannolikhetsbaserade mätningar som genomförts nära i tiden väger tungt i viktningen.

Senare i år kommer vi tillsammans med Lapidus Interactive att publicera en interaktiv applikation där användaren själv kan anpassa parametrar och bygga sin egen sammanvägning på basis av samma data. Det kommer bli ett pedagogiskt redskap för att se hur konsekvenser av olika metodologiska vägval får för resultaten i en sammanvägning. Vår nya mandatberäkningsfunktion visar också hur riksdagsmandaten skulle fördelas om den senaste sammanvägningen vore ett resultat i ett svenskt riksdagsval.

 

Läs mer om visualiseringsprojektet, samarbetet med TV4 och om hur vi viktar data från de olika instituten efter kvalitet, publiceringsdag och storlek här:

 

Projektledare för visualiseringsprojektet är Dennis Andersson.