16 februari 2015

Om åsiktsrepresentation

Just nu pågår den tionde Riksdagsundersökningen som genomförts i Sverige. Professor Sören Holmberg skrev sin doktorsavhandling "Riksdagen representerar svenska folket" på den första studien 1969. Undersökningsserien är världsunik på många sätt. Inget annat land kan följa utvecklingen av parlamentsledamöters värderingar, rolluppfattningar, karriärambitioner och sakfrågeåsikter lika bra som Sverige och med så fantastiskt höga svarsfrekvenser.
 
Ett stort antal spännande studier har publicerats på de svenska Riksdagsundersökningarna, däribland Representation from above (Esaiasson & Holmberg 1996), Beyond Westminster and Congress (Heidar & Esaiasson 2000), Exit riksdagen (Wängnerud & Hermansson), men även doktorsavhandlingarna Politikens andra sida (Wängnerud 1998), Bakom riksdagens fasad (1998) och Politiker med karriärambitioner (Öhberg 2011). För att nämna några.
 

Representerar riksdagen svenska folket?
En sentida helt obligatorisk läsning för alla som intresserar sig för den svenska demokratins hälsotillstånd är Sören Holmbergs kapitel "Representerar riksdagen svenska folket?" från Mikael Gilljam och David Karlssons bok Svenska politiker (2014). Holmberg återvänder till huvudfrågeställningen för sin avhandling och genomför en uppdatering av analysen av hur stor åsiktsrepresentationen är mellan väljare och valda i Sverige. Detta är en godbit som inte går att länka till elektroniskt. Man måste alltså köpa boken eller låna den på ett bibliotek.

Åsiktsrepresentativitet mellan väljare och deras främsta företrädare, riksdagsledamöterna, är förstås viktigt i en väl fungerande representativ demokrati. Holmberg konstaterar att en slumpmässigt vald riksdag hade representerat svenska väljare på ett bättre sätt än de 349 som företräder dem.

"I de allra flesta fall är alltså den faktiska graden av åsiktsöverensstämmelse mellan riksdagen och svenska folket sämre än vad en helt slumpvald riksdag skulle uppvisa. Det är svårt att argumentera för att åsiktsrepresentativiteten är hög när den är sämre än den skulle vara om riksdagsledamöterna lottades fram. Vad resultaten demonstrerar är att representativ demokrati inte bara innefattar avspegling utan också politiskt ledarskap och opinionsbildning och därmed åsiktsdifferenser mellan väljare och valda. Vi kan bara konstatera att de processer som åstadkommer åsiktslikhet mellan väljare och valda varit svagare i Sverige under de fyrtio år vi gjort våra representationsstudier än de processer som leder till åsiktsolikheter. Representation ovanifrån har varit starkare än representation nedifrån." (Holmberg i Karlsson & Gilljam 2014:99)

Men samtidigt är åsiktsrepresentationen i frågor som har med den centrala konfliktdimensionen att göra -- vänster-högerrelaterade frågor som offentliga sektorns och skatternas storlek, privatiserad sjukvård, minskade inkomstskillnader -- klart godkänt. När det gäller andra frågor är det klart sämre, som t ex frågan om att införa hårdare fängelsestraff (folket mer positivt än de folkvalda), sex timmars arbetsdag (folket mer positiv än riksdagen), frågan om att avskaffa vårdnadsbidraget (riksdagen mer positiv än folket), Turkiet medlem i EU (riksdagen mer positiv än folket) och förslaget att ta emot färre flyktingar i Sverige (folket mer positivt än riksdagen).
 

Åsiktsskillnaderna mellan väljare och folkvalda när det gäller EU, frågor om brott och straff och flyktingmottagning är mer eller mindre kronisk; riksdagsledamöterna och väljarna står långt i från varandra och någon utjämning eller justering äger inte rum. Den folkvalda eliten har under decennier varit mer EU-vänlig och mer tolerant i frågor som rör brott och straff och flykting- och invandring än folket.
 
Ta emot färre flyktingar

En jämförelse av en av alla indikatorer -- inställningen till flyktingmottagning -- visar utvecklingen så långt tillbaka vi kan komma med Valundersökningar, SOM-undersökningar och Riksdagsundersökningar (se figuren nedan). Under perioden 1994-2013 har andelen som tycker bra om förslaget "ta emot färre flyktingar" varierat med mellan 41 och 56 procent i befolkningen (enligt SOM). Motsvarande andel beräknad på samma sätt har varierat mellan 7 och 16 procent bland riksdagsledamöterna under samma period.


Figuren visar mer än det välkända åsiktsglappet mellan väljare och valda. Den visar också att inställningen till flyktingmottagning var som mest restriktiv bland rd-ledamöterna i undersökningarna 1994 och 1996 men att det efter den tidpunkten varit en något lägre andel positiva till förslaget att ta emot färre flyktingar, och detta trots att Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen 2010.



Resultaten visar också att flyktingopinionen är svårfångad i den meningen att resultaten av studier blir olika beroende på vilka indikatorer som används och även vilka datainsamlingsmetoder som används. I de svenska Valundersökningarna används en identisk frågeformulering som i SOM-undersökningarna men här handlar det om intervjuer via besök eller telefon och inte postenkät. Skillnaderna i datainsamlingsmetod skapar en systematisk skillnad i den flyktingopinion som avspeglas. Många metodexperiment bekräftar att människors inställning till flyktingmottagning kan vara extra känsliga för sättet på vilket frågor ställs, vilka svarsalternativ som erbjuds och i vilket sammanhang frågorna ställs. Sammanhanget och sättet att formulera frågorna leder till att olika överväganden väger olika tungt in i bedömningarna.
 

Likt elektronen vars position och laddning inte låter sig mätas samtidigt är mätningar av flyktingopinionen starkt beroende av sammanhanget. Mer så än många andra sakområden. Varför? Vi tvättar våra preferenser när vi lämnar anonymiteten och behöver stå till svars för dem i ett socialt sammanhang (som t ex när vi svarar på frågor i en besöksintervju). Effekten har många namn. En del kallar det effekter av deliberation. Andra säger att vi tenderar att avlämna politiskt korrekta svar i ett sammanhang där andra människor deltar. En tredje skulle säga att när vi behöver ta ansvar för våra åsikter tenderar vi att väga in tyngre och ta mer hänsyn till överväganden om vad som är långsiktigt socialt gångbart. Vi skiftar perspektiv, ser helheter, lyfter blicken, tar in fler argument, ser allmänintresset och justerar våra prioriteringar. (Kanske är det ingen slump att de stora deliberativa medborgarpanelerna som James Fishkin genomfört runt om i världen kunnat konstatera deliberationseffekter just på områden som brott/straff och invandring/flyktingar).

 
Varför är eliter mer toleranta än folket?
Hur man än väljer att se på sådana saker väcker frågor om åsiktsrepresentativitet många intressanta och spännande frågeställningar som räcker till många heta och härliga diskussioner. Varför är samhällseliter i alla samhällen mer toleranta och generösa i frågor som rör brott och straff och migration? Handlar det om en ansvarstagandeeffekt, en opinionsbildningseffekt, eller en kunskapseffekt? Hur kan det representativa systemet upprätthålla en kroniskt bristande åsiktsrepresentativitet utan att obalanserna såsmåningom rätas upp? Hur kommer Sverigedemokraternas starkare närvaro i riksdagen efter valet 2014 påverka åsiktsöverensstämmelsen mellan väljare och valda? Och hur påverkar riksdagsarbetet partiets ledamöter? Kommer även Sverigedemokraternas ledamöter att med tiden socialiseras in i en mer tolerant hållning i frågor om brott och straff och flyktingmottagning?

 
Den tionde Riksdagsundersökningen från Valforskningsprogrammet i Göteborg pågår medan du läser det här. Trehundrafyrtionio riksdagsledamöter har under vintern och våren möjlighet att ge ett historiska bidrag till en världsunik datainsamling som stärker svensk demokratiforskning internationellt och ger värdefullt bränsle till ett levande samtal om tillståndet i den svenska representativa demokratin. Docent David Karlsson leder det bokprojekt där du kommer att kunna läsa de första analyserna av materialet om ungefär ett år. Då kommer vi att kunna se hur tidsserierna om åsiktsrepresentativitet utvecklas efter 2013. Det är viktigt att alla ledamöter svarar så att vi får en så tillförlitig avläsning av åsiktsrepresentationen som möjligt.
 
 
 




Referenser
  • Esaiasson, Peter & Heidar, Knut. (2000). Beyond Westminster and Congress : the Nordic experience. Columbus: Ohio State University Press.
  • Esaiasson, Peter & Holmberg, Sören. (1996). Representation from Above. Members of Parliament and Representative Democracy in Sweden. Aldershot: Dartmouth.
  • Hagevi, Magnus. (1998). Bakom riksdagens fasad. Göteborg: Akademiförl./Corona.
  • Karlsson, David., & Gilljam, Mikael. (2014). Svenska politiker : om de folkvalda i riksdag, landsting och kommun. Stockholm: Santérus.
  • Wängnerud, Lena. (1998). Politikens andra sida : om kvinnorepresentation i Sveriges riksdag. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen Univ. distributör.
  • Öhberg, Patrik (2011). Politiker med karriärambitioner - en omöjlig självklarhet : en studie om karriärambitionernas betydelse i den representiva demokratin. Göteborg: Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

24 januari 2015

Hur endimensionellt är det svenska partisystemet?

Det svenska partisystemet är inte längre lika endimensionellt som det har varit historiskt (se Oscarsson 1998). Vänster-högerdimensionen är fortfarande den viktigaste i förklaringar av partival men samtidigt dras partirymden isär av flera konkurrerande dimensioner. Tidigare forskning har visat att det finns ett antal åsiktsdimensioner som har en självständig betydelse i modeller som vill förklara svenskt väljarbeteende: den gröna miljödimensionen, den vita etik/moraldimensionen, den xenofobisk-kosmopolitiska dimensionen, jämställdhetsdimensionen och EU-dimensionen. Dimensionerna har kunnat identifieras med hjälp av analyser av strukturen i människors åsikter i politiska sakfrågor under lång tid, det handlar inte om särskilt nya fenomen. Men de spelar förstås olika stor roll i olika sammanhang och alla befinner sig i skuggan av den dominerande vänster-högerdimensionen.

Figur 1    Partiernas väljare positionerar sig längs olika åsiktsdimensioner, 2010 års val.


Kommentar: För detaljer hänvisas till Oscarsson & Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts juridik.

Det är ett missförstånd att svensk valforskning endast använder sig av vänster-höger för att förklara partival. Ideologiska röstningsmodeller innefattar oftast ett stort antal åsiktsdimensioner som tillsammans ger en mycket stark förklaringskraft. Men samtidigt: de rumsliga dimensioner som representerar variation med anknytning till grundläggande syn på jämlikhet, statens roll, det offentligas uppgift, etc, tenderar att vara viktigast. Globalisering, invandring, EU, jämställdhet, postmaterialism, har totalt sett en svagare förklaringskraft. Det betyder inte att de är viktiga för att förklara politisk förändring och enskilda partiers fram- och tillbakagångar.

Ett skäl till att vänster-höger är så pass inflytelserik är att den historiskt varit ett så kraftfullt verktyg för kommunikation mellan väljare och valda att den kunnat absorbera sådana konfliktdimensioner som till en början gått på tvärs med vänster-höger. De rumsliga metaforerna vänster och höger är i sig självt ett kraftfullt orienteringsverktyg. Även om det substantiella innehållet i vänster och höger förändras eller är olika i olika politiska system, fungerar det som ett överordnat koordinatsystem där partier och väljare kan signalera riktning och avsikt till varandra (jfr Oscarsson 1998). Partier, medier, tjänstemän (och säkert också vi statsvetare) bidrar till att reproducera, återskapa den ideologiska vänster-högerstrukturen.

Vill man förklara regeringsskiften, partibyten och partival i Sverige kommer man inte ifrån att skiljelinjen mellan vänster och höger fortfarande är den grundläggande konfliktdimensionen i systemet. Det beror delvis också på att åsiktsdimensionerna inte är ortogonala utan samvarierar med varandra. Ser man närmare på partiernas inbördes rangordning längs andra alternativa konfliktlinjer visar det sig att det finns en stor överensstämmelse mellan dem. Vänsterpartiet och miljöpartiet turas om att vara flankpartier å ena hållet, medan SD, M och KD turas om att vara flankparti å det andra.

Det är uppenbart att flykting-invandringsdimensionen, eller den xenofobiska-kosmopolitiska dimensionen, eller GAL-TAN (Green-Alternative-Libertarian vs Traditional-Authoritarian-Nationalist), eller vad man nu väljer att kalla den, spelade en stor roll för utgången av 2014 års val. Väljarbeteende och partikonkurrens utspelade sig inte enbart längs den traditionella vänster-högerdimensionen, När vi analyserar och förklarar varför 2014 års val slutade som den gjorde och varför väljarströmmarna flöt som de gjorde kommer denna åsiktsdimension spela en framträdande roll.

Vi känner till denna åsiktsdimension sedan länge. Vad som avgör om åsiktsdimensioner får betydelse i ett givet val är förstås beroende av hur det politiska rummet tänjs och böjs (se figur 1). Partiernas sätt att manövrera längs dimensionerna, liksom deras ansträngningar att tona ned eller väcka större uppmärksamhet för de frågor som hör till dimensionen. Väljarnas bedömningar av åsiktsdimensionernas viktighet och uppfattningar om partiernas positioner, är också en faktor att ta hänsyn till i analyser som vilar på spatial valteori.

Figur 1
Den politiska rymdens åsiktsdimensioner kan töjas på olika sätt så att åsiktsavstånden mellan väljare och partier förändras och leder till olika aggregerat utfall (valresultat). 


Källa: Oscarsson (1998) s 196.

Den fredliga organiserade maktkamp mellan mot varandra stående intressen kan alltså, om man vill, beskrivas som en kamp om den ideologiska rymdens form. På lång sikt kan aktörer försöka förändra innehållet i dimensionerna, men på kort sikt får man ägna sig åt att försöka töja och sträcka i dem, och att söka manövrera sig till regioner i rymden där man kan vinna nya och fler väljare utan att fördenskull förlora de man redan har.


Oscarsson, Henrik (1998) Den svenska partirymden. Konfliktstrukturen i partisystemet 1956-1996. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen (avhandling).

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2015) Chapter forthcoming in Pierre, Jon (Red.) Oxford Handbook of Swedish Politics. London: Oxford University Press.

11 januari 2015

Snart stänger SOM-undersökningarna 2014!

Varje höst genomför SOM-institutet vid Göteborgs universitet stora enkätundersökningar med ett slumpmässigt utvalda personer ur befolkningen. Undersökningarna drar igång i slutet av september. Fältarbetet pågår i närmare 150 dagar. Under de kommande veckorna sänder vi ut de sista påminnelserna ut till de respondenter som ännu inte hunnit svara. Du som ingår i studien eller känner någon som blivit utvald att delta men ännu inte kunnat svara har fortfarande ett par veckor på dig att returnera vårt formulär på papper eller via webben. Läs mer här om de vanligaste frågorna vi får från våra uppgiftslämnare.

I höstens undersökningsomgång har inströmningen av svar hittills varit något bättre än hösten 2013 i våra nationella undersökningar. Det känns roligt att fler vill vara med och att intresset för att delta i medborgarundersökningar växer. Den 21 april startar avrapporteringen från undersökningarna i samband med det årliga SOM-seminariet. Vi kommer att få många svar på spännande frågor om hur medievanor, opinioner och samhällsförtroende utvecklas i Sverige och varför 2014 års val slutade som det gjorde.

En vanlig oro från våra respondenter är att man kommer få en mängd ytterligare undersökningar om man väljer att svara. Men så fungerar det inte. Ett urval görs för varje undersökningsomgång. Vid undersökningsperiodens slut avidentifieras enkätsvaren och alla kontaktuppgifter till respondenterna förstörs. Några ytterligare utskick kan alltså inte göras till de respondenter som valts ut att delta i studien.

Varför delta i just SOM-undersökningarna?
SOM-undersökningarna har genomförts sedan 1986. Höstens undersökning är den 28:e i ordningen. Mer än 80 000 svenskar har deltagit i de nationella riksrepresentativa studierna under snart tre decennier. Tidsserierna är världsunika. Resultaten från undersökningarna kommer till stor användning för studenter, forskare och allmänhet. Eftersom de dokumenteras och görs tillgängliga för utbildning forskning representerar studierna ett värde som växer över tid. De mest värdefulla undersökningarna är de som vi kan använda för jämförelser tillbaka till 1980-talet och 1990-talet. Att delta i en SOM-undersökning är en viktig och vettig investering i samhällets förståelse av sig självt. Systematiskt återkommande undersökningar ger en god grund för funderingar, analyser och beslut.

Det är alltid frivilligt att delta i vetenskapliga studier. Samtidigt är det viktigt att många svarar. Ju fler som svarar desto mer tillförlitliga blir resultaten. Många studenter och forskargrupper vid högskolor och universitet i Sverige är beroende av svaren.

Vill du veta mer?
Eftersom SOM-institutet är en del av den svenska forskningsinfrastrukturen är all information som rör undersökningarna offentligt tillgängliga. Information om vår forskningssamverkan, undersökningsmetodik, formulär, bortfall, och arbetsrapporter, böcker och presentationer läggs ut publikt.

Läs mer om hur arbetet vid SOM-institutet är organiserat och om hur SOM-undersökningarna kan komma till nytta för dig på vår hemsida www.som.gu.se eller här.