08 maj 2016

Om elektronisk röstning

Jag intervjuades för ett tag sedan om elektronisk röstning i radioprogrammet P1 Morgon. Det är ju inte alltid man hinner få sagt allt man har förberett, så här kommer lite mer från min penna om de viktigaste för- och emotargumenten för att införa e-röstning.



Demokratiska val ska vara allmänna, fria, hemliga och transparenta. Dessa krav är omistliga demokrativärden men svåra att tillgodose när det gäller införande av elektroniska röstningssystem. Det har erfarenheterna visat. Många länder har prövat olika system men övergett dem. Framför allt är det valhemligheten som visat sig vara den tuffaste nöten att knäcka. Inget system för elektronisk röstning har ännu kunnat presentera en teknisk lösning som garanterar valhemligheten. Men även om så vore, är e-röstning alls inte självklart. Det är inte emnart ett teknisk problem utan handlar också om hur vi normativt vill att våra demokratiska val ska fungera.

Allmänna val kännetecknas av valhemlighet. Men det betyder faktiskt inte att själva rösthandlingen i sig självt är var och ens ensak. Valen är en form av kollektivt beslutsfattande som man kan tycka bör äga rum på reglerade, offentliga, allmänna platser. Vallokalerna är viktiga platser för vår demokrati. Valen är den största kollektiva ritualen i ett modernt samhälle. Eftersom all offentlig makt utgår från folket: kan det också vara fullt rimligt att denna delegation av makt som valhandlingen innebär också sker i offentlighet. Så kan vi i demokratin säkra att valen också är fria val. Med dessa utgångspunkter framstår det inte som någon önskedröm att alla väljare skulle ägna sig åt röstning hemma från köksbordet.

Väljaropinionen ställer sig överlag positivt till införande av elektronisk röstning i samband med val. Många menar att det är ett fattigdomsbevis för ett it-land som Sverige att vi ännu inte kan rösta elektroniskt. Vi kan ju SMS:a vår deklaration! Som jag tidigare har argumenterat för är low tech ibland faktiskt att föredra framför high tech. Svenska riksdagsval kan i praktiken genomföras i skenet av stearinljus. Med en så starkt decentraliserad manuell rösträkning av papperslappar har vi ett robust och osårbart system där valfusk är i det närmaste omöjligt att iscensätta. Detta är extremt värdefullt för att bibehålla legitimiteten för våra val. Visst ska vi vara föregångare som it-land. Men jag tycker att våra allmänna val inte nödvändigtvis behöver vara ett led i en sådan satsning. Det blir i just det här fallet varken effektivare, billigare eller säkrare. Ska vi demonstrera att vi är ett föregångsland ska vi sträva efter att göra val så allmänna, fria, hemliga och trans­parenta som möjligt. 

Elektronisk röstning gör det svårare för oss vanliga medborgare att begripa hur val går till. Det ska vara lätt att kontrollera att saker går rätt till. Transparens. Det klarar vi med dagens system. Rösträkningen är manuell, vem som helst kan gå till en vallokal och följa räkningen. Vem som helst kan själv delta i räkningen av rösterna genom att vara valförrättare. Det finns stora demokratiska värden i detta. Måste vi lita till experter, tekniker och programmerare för vårt valsystem introducerar vi ett stort och onödigt problem. Det är onödigt att skapa system som uppmuntrar till konspirationsteorier kring själva rösträknandet, misstankar om storskaligt fuskande som vi idag är helt befriade från.

Så till argumentet att e-röstning skulle kunna höja valdeltagandet. Vi har idag ett av världens mest generösa valsystem när det gäller tillgänglighet. Vi kan rösta 18 dagar i förväg på tusentals platser runt om i Sverige. Förtida röstmottagningslokaler har generösa öppettider. 4 av tio väljare röstar i förtid. Valdeltagandet är närmare 86 procent. Valdeltagandet ökade inte i Norge när det prövades. Det ökade heller inte i Estland. Man kan ändå fundera på om elektronisk röstning kan öka tillgängligheten för den växande gruppen svenskar boende utomlands. Här är valdeltagandet bara 30 procent. På svensk mark kan du knappt röra dig utan att snubbla in i en vallokal. Annat är det om du är bosatt i andra delar av världen. Här ser jag möjligheter att eventuellt komplettera. Men det förutsätter att de principiella invändningarna är lösta förstås.

En annan fördel med elektronisk röstning som oftast förs fram är att det skulle gå mycket fortare att räkna rösterna. Datorer räknar ju snabbare än människor! Men även det här argumentet tycker jag faller platt i en svensk kontext. Ja, i Indien med en miljard människor är det nog ett problem. Men i lilla Sverige räknar vi färdigt ett preliminärt valresultat på ett par tre timmar. Fördelarna med att många medborgare tar aktiv del i manuellt räknande överväger nackdelarna med att det tar tid.

Att utrusta vallokaler med röstningsmaskiner eller att bygga upp stora it-system för användning så pass sällan som i allmänna val är kostsamt. Dessutom finns avskräckande exempel från Holland och  Irland där systemen monterats ned och maskinerna sålts som skrot. Det skulle vara mkt dyrt att utrusta så många vallokaler och förtida röstmottagningsställen med elektroniska röst­nings­maski­ner. Vi skulle också under lång tid behöva leva med parallella manuella och elektroniska system. Visst måste demokratiska val få kosta. Men jag lägger hellre pengarna på att utbilda valför­rät­tare, se till att säkra valhemligheten bättre på plats i vallokalerna och öka tillgängligheten för grupper med handikapp. Det finns tillräckligt mycket att slipa på i dagens system. 


Läs mer:
http://www.regeringen.se/contentassets/50146d1ac81d45318fb1a2c1e8679e90/e-rostning-och-andra-valfragor-sou-201324

https://politologerna.wordpress.com/2013/05/30/att-rosta-med-e-eller-utan-e/

http://www.dn.se/debatt/sa-kan-valhemligheten-sakras-i-de-svenska-valen/

 

24 februari 2016

Från skatteschweizare till cirkulär migration: Hur röstar utlandssvenskarna?


När socialdemokraternas partiledare Olof Palme sent på kvällen intervjuades under Sve­ri­ges televisions valvaka söndagen den 16 september 1979 visade resultaten en knapp seger för det socialistiska blocket i Riks­dagen. Men Palme visste att regerings­skif­tet inte var fullbordat. Det fanns fler röster att räkna. På goda grunder befarade han att det 175:e mandatet så småningom skulle till­falla de borgerliga partierna. Så blev också fallet. När poströster avgivna på valsön­da­gen och de så kallade onsdagsrösterna – som omfattade en stor andel utlandsröster – hade räk­nats skiftade riksdagsmajoriteten över i borgerlig övervikt. Endast 8 404 röster skilde de politiska bloc­ken åt (läs mer i Esaiasson 1990).



Valet 1979 var det hittills jämnaste riksdagsvalet när det gäller kampen om regeringsmakten. Att utlandsröster kan ha fällt avgörandet den gången var förstås ett en-på-miljonen-fenomen. Alltsedan dess har konventionell visdom varit att utlandssvenskar röstar borgerligt i allmänhet och på Moderaterna i synnerhet. Mer sentida internationell forskning från andra länder har emellertid inte kunnat visa några större skillnader i röstning mellan expatrioter och medborgare bosatta i hemlandet. Bristen på svenska studier har gjort att vi svävat i ovisshet om hur det egentligen förhåller sig med den växande grupp svenskar som röstar från utlandet. Hur röstade utlandssvenskarna i riksdagsvalet 2014?



Nu är SOM-institutets unika stora enkätstudie av utlandssvenskar färdig. I veckan släpptes forskarantologin Svenska utlandsröster. Maria Solevid har varit redaktör för boken och har med säker hand lett detta utmanande och unika projekt från ax till limpa. Här får vi äntligen svar på många frågor vi undrat om en allt större grupp svenskar som ingår i ett allt mer omfattande kretslopp -- en cirkulär migration -- av människor som inrät­tar sina liv och skaffar sig erfarenheter ömsom i Sverige, ömsom i länder utanför Sverige. 




Moderaterna största partiet bland utlandssvenskar
Drygt var tredje utlandssvensk, 36 procent, röstade på Mode­­­raterna i valet 2014. Det visar SOM-institutets unika undersökning av svenskar boende utomlands. Moderaternas starkaste fästen i världen är Asien och Östeuropa. Svagast stöd för partiet återfinns i de nordiska grannländerna och Latinamerika.





Socialdemokraterna erhöll endast 15 procent av rösterna i gruppen svenskar boende utom­lands. Om utlands­svenskarna fått bestämma hade Alliansregeringen (C, FP, KD, M) fått fortsatt förtroende efter 2014 års val. Allianspartierna erhöll tillsammans nämligen en knapp majoritet, 54 procent, av utlandssvenskarnas röster i valet. Stödet för den sittande minoritetsregeringen (S och MP) var 27 procent bland utlandssvenskarna.

Bland utlandsboende återfinns samma könsskillnader i röstning som vi ser på hemmaplan. Bland utlandsboende kvinnor står Miljöpartiet (16 procent) och Feministiskt initiativ (8 procent) klart starkare än bland män. I gruppen män stödde 41 procent Moderaterna och 9 procent Sverigedemokraterna i valet 2014. Även andra gruppskillnader i röstning som vi brukar se bland sverigeboende väljare var tydliga även bland svenskar boende i utlandet.




Även bland dem som bott relativt lång tid utomlands och som inte har särskilt starka band med Sverige förekom röstan­de på nyare partier som Femi­ni­stiskt initiativ och Sverige­demo­kraterna. Medan FI var ett uttalat ungdomsfenomen nådde SD sitt starkaste stöd i äldre grupper och bland utlandsboende med låg utbild­ning och personer som inte besöker Sverige, inte känner sig stolta att vara svensk, inte känner sig hemma i Sverige och som bedömer det osannolikt att de någon gång skulle flytta tillbaka. 



Idag har omkring 160 000 utlands­svenskar rösträtt i riksdagsvalen. Gruppen blir större för varje val och motsvarar en valkrets av Blekinges storlek. I 2014 års val använde omkring 52 000 utlandssvenskar sin rösträtt. I mitt kapitel om utlandsröstarna kan du läsa mer om hur grupper med olika anknytning till Sverige röstade i valet 2014 och i vilken utsträckning utlandssvenskarna åsiktsröstar i politiska sakfrågor.





Läs mer:
Solevid, Maria [Red] (2016) Svenska utlandsröster. Göteborgs universitet: SOM-institutet.

Borde vi ha en egen valkrets för utlandssvenskar?
Esaiasson, Peter (1990) Svenska valkampanjer 1866-1985. Stockholm: Publica.

05 februari 2016

Deadline 2 maj för SOM-institutets inbjudan till forskningssamverkan 2016

www.som.gu.se
SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomför sedan 1986 årligen stora riksrepresentativa enkätundersökningar av svenska folket. Syftet är att systematiskt studera allmänhetens vanor och attityder när det gäller samhälle, politik och medier. Finansieringen av undersökningarna sker allt sedan starten genom forskningssamverkan.


SOM-undersökningarna fungerar som en tvärvetenskaplig plattform för långsiktig samverkan med pågående forskningsprojekt vid svenska universitet och högskolor såväl som med myndigheter och organisationer utanför universitetet.

SOM-institutet kombinerar närhet till den internationella forskningsfronten med stark närvaro i svensk samhällsdebatt. Inbjudan till forskningssamverkan gäller medverkan i 2016 års upplagor av SOM-institutets årligen återkommande undersökninga. Forskare, forskningsgrupper, myndigheter och organisationer kan till en rimlig kostnad ansöka om att delta med egna frågeinstrument i dessa stora representativa medborgarundersökningar av högsta kvalitet. Sista dag för intresseanmälan att delta i 2016 års SOM-undersökningar är den 2 maj 2012.
Förutsättningarna för deltagande och vad samverkan innebär kan du läsa om här: http://som.gu.se/samverkan/2016-ars-undersokningar 


Här hittar du alla tidigare formulär om du vill bilda dig en egen uppfattning om undersökningens karaktär: http://www.som.gu.se/undersokningar/

Alla SOM-institutets data från tidigare undersökningar är tillgängliga för undervisning och forskning och kan beställas från www.snd.gu.se.