Hur hade valen slutat om väljarna varit fullt informerade,
det vill säga levt upp till de högt ställda krav som ibland ställs på
demokratiska idealmedborgare? Frågan aktualiserades av Larry Bartels (1996)
som genomförde den första kontrafaktiska analysen av hur amerikanska presidentval
skulle ha slutat om alla väljare
varit fullt informerade. I ett sådant tänkt scenario kom han fram till att
Demokraternas kandidat skulle nått bättre valresultat i amerikanska
presidentval – i snitt två procentenheter bättre. Om de amerikanska väljarna varit
fullt informerade hade Demokraterna vunnit på det.
Vi har bättre data och bättre mått på väljarkunskap
än vad Bartels hade tillgång till och har vid flera tillfällen replikerat
Bartels analyser för Sverige (Holmberg & Oscarsson 2004; Oscarsson 2007).
Vi uppskattar effekten av politisk kunskap på partival i en multinomial logistisk
regressionsmodell under kontroll för ett stort antal bakomliggande variabler –
kön, ålder, boendeort, utbildning – som vi vet samvarierar med såväl politisk
kunskap som partival. Sedan kan vi beräkna predicerade röstsannolikheter för de
olika partierna när alla väljares kunskap sätts till 1 (=maximal poäng på våra
kunskapsindex).
Men de direkta kunskapseffekterna förslår inte
långt. En intressant problematik som man behöver ta hänsyn till när man
modellerar kunskapseffekter är att effekten av politisk kunskap går i olika
riktning i olika väljargrupper. Kunskapseffekternas riktning är villkorad av
ideologisk vänster-högerorientering och yrkesgruppstillhörighet. Ökad
kunskap bland vänsterorienterade industriarbetare leder exempelvis till
en högre sannolikhet för röstning på
Socialdemokraterna medan ökad kunskap bland högerorienterade tjänstemän
innebär lägre sannolikhet för
röstning på S. En tolkning av dessa interaktionseffekter är att kunniga väljare
är bättre ideologiskt bevandrade och bättre på att identifiera sina ”sanna”
politiska intressen än okunniga väljare. Ett annat sätt att säga samma sak är
att kunniga väljare är bättre på att använda yrkesgruppstillhörighet och
ideologi som informationsgenvägar när de väljer parti (Lau & Redlawsk 2001).
Resultaten
ser lite olika ut från val till val. Klart är att de stora partierna Moderaterna och
Socialdemokraterna tycks drabbas hårdast i en tänkt situation med fullt
informerade väljare, i snitt –9,6 respektive –7,0 procentenheter under perioden
1985-2010. Det enda parti som ligger med plussiffror under hela perioden är
Folkpartiet som i genomsnitt skulle gjort i snitt +5,4 procentenheter bättre
valresultat.
Källa: Svenska valundersökningar 1985-2010. Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts Juridik (s 293-297).
Nivån på väljarnas politiska kunskaper har betydelse för
valutgången i svenska riksdagsval. Visserligen är scenariot om en fullt informerad
väljarkår inte särskilt realistiskt; även om de är hårt kontrollerade ger vi kunskapseffekterna
maximalt spelrum i vår kontrafaktiska analys. Likafullt hade de politiska
konsekvenserna av en fullt informerad väljarkår varit mycket stora:
Socialdemokraterna hade inte kommit till makten i 1994 års val och hade
förlorat regeringsmakten 2002. Fredrik Reinfeldt hade sluppit förlora alliansmajoriteten
2010. Och Sverigedemokraterna hade inte kommit in i riksdagen i valet 2010.
Analysen ovan är en aptitretare från den nyutkomna boken "Nya svenska väljare" av Henrik Oscarsson & Sören Holmberg. Där kan du läsa mer om hur politiskt kunniga svenska väljare är. Du hittar mer information här.
Lästips för den nyfikne:
- Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013). Nya svenska väljare. Stockholm, Norstedts Juridik.
- Oscarsson, Henrik (2007). "A Matter of Fact? Knowledge Effects on the Vote in Swedish General Elections, 1985-2002." Scandinavian Political Studies 30: 301-322.
- Lau, Richard R. & David P. Redlawsk (2001). "Advantages and Disadvantages of Cognitive Heuristics in Political Decision Making." American Journal of Political Science 45(4): 951-971.
- Bartels, Larry M. (1996). "Uninformed Votes: Information Effects in Presidential Elections." American Journal of Political Science 40: 194-230.