23 september 2016

Vad svenska väljare kan om politik och varför det spelar roll 1

I västerländsk idétradition har förnuftet alltid haft något av en särställning. I väl fungerande demokratier förväntas kvaliteten i beslut stå i relation till graden av sofistikation hos beslutsfattaren. Upplysningsidealet gäller givetvis även för väljar­na. Valdemokratins idealmedborgare behöver vara politiskt sofistikerad för att kunna begripa sig på vad som händer i politiken och för att kunna utfö­ra sina två huvuduppgifter – mandatgivande och ansvarsutkrävande – på ett sätt som ligger i linje med hur en re­presen­tativ demokrati är tänkt att fungera. Väljarna bör åtminstone ha tillräck­liga kunskaper för att självständigt kunna matcha sina intressen och åsikter med rätt partier innan de i förtroende delegerar väljar­makt till sina representanter (mandatgivande). På samma sätt bör väljarna vara till­räck­ligt kapabla för att i efterhand kunna utvärdera de styrandes prestationer och upplyst ställa förtroendevalda till svars för (o)upp­nådda politiska resultat (ansvarsutkrävande).


Demokratiska medborgares politiska kunskaper är ett spännande forskningsfält med många olösta tvister. Kontroverserna handlar om allt ifrån hur väljarkunskap eller sofistikation bör definieras, hur kunskaper egentligen bör eller kan mätas, huruvida kunskapsnivåer skiljer sig mellan olika länders väljare, om och hur kunskapsnivåer förändras över tid, till vilka effekter den stora variationen av kunskap har på väljares politiska preferenser och partival. Mest intellektuellt utmanande (eller provocerande) är analyser om väljarna hade tyckt eller röstat annorlunda om de varit bättre informerade om politik? Hade demokratiska val slutat på annat sätt om kunskaperna i väljarkåren varit bättre än vad de är? Under hösten hoppas jag kunna återkomma med lite analyser av väljarkunskap som "blivit över" från arbetet med den senaste väljarboken från Valforskningsprogrammet.


I tabellerna nedan redovisas svenska väljares sakkunskaper, systemkunskaper och personkunskaper i riksdagsvalen 1985-2014. Alla data är hämtade från de stora återkommande Valundersökningarna från Valforskningsprogrammet i Göteborg. Undersökningarna bygger på besöksintervjuer med väljare. Procenttalen visar andelen av samtliga svarande i undersökningarna som uppgav ett korrekt svar på kunskapsfrågorna. Sammanställningen är en bra illustration på hur väljarforskare runt om i världen har valt att mäta politisk kunskap i sina undersökningar.


En snabbsummering av forskningläget är att kunskap kan mätas på ett effektivt sätt genom quiz-liknande frågebatterier, åtminstone så länge man accepterar definitionen av politisk kunskap som dominerar i litteraturen (Delli Carpini & Keeter 1996:10). Det är faktakunskap som efterfrågas. Politisk kunskap refererar till "den faktiska information om politik som finns lagrad i longtidsminnet". Men man behöver använda många indikatorer, gärna ett tjugotal, för att det ska fungera på ett tillfredsställande sätt . Helst ska flervalsfrågor användas där det finns fler svarsalternativ än två för att kunskapsmätningarna inte ska försämras av att en del personer (läs: män) hellre gissar än vidgår att de inte känner till svaren. Svaren på kunskapsfrågorna blir till ett fungerande kunskapsindex med god skalbarhet i en dimension.


Internationella forskare blir alltid lite imponerande av resultaten från svenska kunskapsmätningar. Antagligen -- länderjämförelser är notoriskt svåra att genomföra -- tillhör väljare i nordeuropeiska flerpartisystem till de mer informerade. Amerikanska väljare brukar ha stora problem att svara på kunskapsfrågor om politik och tillhör sannolikt de minst informerade väljarna. I tabellerna nedan varierar kunskapsnivåerna från sex procent (andelen som kände till att Frederick Federley tillhörde Centerpartiet i 2002 års val) och 95 procent (andelen som i 2010 års undersökning kände till att vi hade en borgerlig fyrpartiregering under mandatperioden 2006-2010).


normPolitisk kunskap i Sverige uppvisar som i de allra flesta andra länder en tjusig normalfördelning. De flesta väljare klarar att svara rätt på omkring hälften av frågorna i våra Valundersökningar. Somliga, företrädelsevis ungdomar och personer med lägre intresse och exponering för politik, är klart sämre. Andra, företrädelsevis äldre, flitigare nyhetskonsumenter och politiskt engagerade är duktigare. Internationella jämförelser visar tydligt att svenska väljare är klart bättre på sakkunskap och systemkunskap än vad de är på personkunskap. Kandidat- och personkännedom är akilleshälen för de svenska väljarna rent kunskapsmässigt. Partiers ståndpunktskunskaper och vänster-högerpositioner är vi klart bättre på (redovisas ej här).

Tabell: Andelen korrekta svar på politiska kunskapsfrågor hämtade från svenska Valundersökningar 1985-2014 (procent).

know1
know2




know3


Spelar politiska kunskaper någon roll för politiska attityder och beteenden? Det korta svaret är ja, kunskapsnivåer (awareness) är helt avgörande för hur människor processar ny politisk information. Våra kunskaper styr hur vi låter oss exponeras för information och hur vi använder den för att uppdatera våra politiska preferenser. Det går att finna många exempel på analyser som övertygande visar att det existerar kunskapseffekter på attityder och beteenden. Om detta hoppas jag snart kunna återkomma med en ny text. För den som inte kan hålla sig hänvisas till litteraturen nedan.




Läs mer om politisk kunskap:
Arnold, J. R. (2012). “The electoral consequences of voter ignorance”. Electoral Studies 31(4): 796–815
Delli Carpini, M. X. and Keeter, S. (1996). What Americans Know About Politics and Why It Matters (New Haven, CT.: Yale University Press).
Oscarsson, Henrik (2007). "A Matter of Fact? Knowledge Effects on the Vote in Swedish General Elections, 1985-2002." Scandinavian Political Studies 30: 301-322
Kapitlet "Okunniga väljare" i Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2012) Nya svenska väljare: Stockholm: Norstedts juridik.
Oscarsson, Henrik (2006). Valdemokratins idealmedborgare. I Bäck, Hanna & Mikael Gilljam, Red. (2006). Valets mekanismer. Malmö, Liber
Oscarsson, Henrik & Lauri Rapeli (2017) Citizen's political sophistication. In Handbook of Political Behavior. Oxford: Oxford university press (kommande).
Weith, Paul (2016). Information effects across the globe. Does political knowledge matter, and how do we know it? Doctoral School of Political Science, Public Policy. Budapest, Central European University

21 september 2016

SOM-undersökningen 2016 går i fält

Under veckan landar inbjudningarna till SOM-undersökningen 2016 i brevlådan hos totalt 30 400 slumpmässigt utvalda 16-85-åringar. Årets undersökningsomgång är den 31:a i ordningen sedan starten 1986 och omfattar en helt ny lokal undersökning i Göteborg (urval 7 000), en regional undersökning i Västsverige (urval 8 000) och en nationell undersökning bestående av inte mindre än sex parallella undersökningar (urval 3 400 x 6). Postenkäterna omfattar mellan 8 och 16 sidor och tar 30-45 minuter att fylla i. Respondenterna kan också välja att besvara sin enkät på webben.


Fältarbetet startar nu och pågår för de flesta undersökningar förbi årsskiftet, precis som vanligt.

Enkätsvaren från SOM-undersökningarna 2016 kommer att ligga till grund för rekordmånga publikationer -- tabellrapporter, uppsatser, artiklar, bokkapitel, antologier och blogginlägg - under nästa år. Vi startar avrapporteringen av undersökningarna i samband med SOM-seminariet som i år anordnas tisdagen den 25 april 2017.


SOM-institutet är en del av den nationella forskningsinfrastrukturen. Varje år bjuds forskare från alla vetenskapsområden in att delta i undersöknings-, analys- och publikationsverksamheten. SOM-institutets undersökningar finansieras helt genom samverkan med ett fyrtiotal forskargrupper, organisationer och myndigheter. Läs vilka projekt som deltar i 2016 års SOM-undersökning här.



28 augusti 2016

Den svenska partirymden 2016

Rumsliga modeller som beskriver grundförutsättningarna för aktörers agerande på marknader är en minst hundraårig tradition inom nationalekonomi och statsvetenskap. Anthony Downs bok "An Economic Theory of Democracy" från 1957 är fortfarande den hittills mest citerade inom statsvetenskapen. Rumsliga modeller används flitigt för att beskriva och förklara partikonkurrens och väljarbeteende inom nationalekonomi och statsvetenskap. Uppenbarligen har fruktbarheten bedömts vara tillräckligt god för att spatiala valteorier kunnat överleva (se t ex Oscarsson 1998).


Det svenska partisystemet är ett av världens mest endimensionella. Men vänster-högerdimensionen utmanas från tid till annan av nya skiljelinjer. Idag talar europeiska statsvetare om att fördelningspolitisk vänster-höger fått sällskap av en ny dimension som gäller en framväxande socio-kulturell skiljelinje där globalisering, öppenhet, kosmopolitism, gröna och toleranta värderingar står mot nationalism, traditionalism och auktoritarianism. Vissa benämner dimensionen GAL-TAN där akronymerna står för Green-Alternative-Libertarian och Traditionalist-Authoritarian-Nationalist. Den passar inte helt med svenska förhållanden men är en bra utgångspunkt om man vill bidra till diskussionerna genom jämförande analyser av vad som händer i europeiska partisystem.


Två svenska partier som nått framgångar längs den nya politiska dimensionen är Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ; fast givetvis i helt olika ändar av skiljelinjen. I Sverige, liksom i många andra länder, tar sig skiljelinjen GAL-TAN främst uttryck i ökad konflikt kring frågor som rör migration, flyktingpolitik och invandring. Men det kan också handla om traditionalistiska värderingar som står mot kosmopolitiska. Utbildningsnivå förklarar en stor del av de skilda värderingar människor gör när det gäller huruvida mångkultur, globalisering, internationalism uppfattas som ett hot eller en möjlighet. Stora värden står på spel. Under de två senaste åren har konfliktnivån ökat dramatiskt i frågor som på ett eller annat sätt kan knytas till GAL-TAN.


Sverigedemokraternas väljare är svårplacerade längs vänster-högerdimensionen. I de flesta vänster-högerfrågor står de i mitten. Men fördelningspolitik är en sekundär prioritering för SD-väljarna. Istället är det frågor om immigration, brottslighet, välfärdsmissnöje och misstro mot samhällets eliter som väger tyngst i övervägandena. Man upplever att en själv och de nära och kära inte har något att vinna på en samhällsutveckling mot ökad globalisering, mångkultur, internationalisering.


Figur: Svenska väljares perceptioner av partiernas vänster-högerpositioner 1979-2014 enligt de svenska Valundersökningarna.



Källa: Oscarsson (2016) Flytande väljare. Stockholm: SCB.



Konfliktstrukturen i det svenska partisystemet befinner sig idag i stark förändring. Vi skjuter på ett rörligt mål. Min bästa tvådimensionella karta över det svenska partisystemet just nu ser ut ungefär så här (se nedan). Den bygger på omfattande analyser av väljarströmmar, av partisympatisörernas ställningstaganden i ett mycket stort antal sakfrågor och av hur väljarna själva uppfattar partiernas positioner. Det är på sätt och vis svenska väljarnas egen karta över partisystemet.




Kartan är mitt bästa svar just nu på hur de svenska partiernas relationer till varandra ser ut. Det är lite av en hybrid. Partiernas positioner längs den vertikala axeln bygger till en del på analyser av väljarmarknaden – det vill säga var partiernas sympatisörer står i GAL-TAN-relaterade frågor som rör t ex flyktingmottagning, arbetskraftsinvandring, bensinskatt, HBT-rättigheter, abort, dödsstraff, jämställdhet. Vänster-högerpositionerna för partierna bygger helt på väljarnas egna uppfattningar om var partierna står längs vänster-högerdimensionen. Huvudsakligen hämtas dessa väljardata från Valundersökningar och SOM-undersökningar (Se listan över publikationer nedan).

För en väljarforskare är användande av väljardata en naturlig utgångspunkt om man vill förklara väljarbeteende: väljarna kan ju inte gärna agera utifrån någonting annat än egna verklighetsuppfattningar. Använder man andra tekniker för att positionera partierna -- t ex voteringsmönster i riksdagen, partimanifest, utspel och pressmeddelanden, koalitionspreferenser -- kommer kartan givetvis se annorlunda ut. Detta är i huvudsak en ögonblicksbild som visar hur väljarmarknaden kan beskrivas. Nya analyser genomförs hela tiden och kompletterar bilden av hur vi ska förstå den svenska partirymden. Vänster-höger har utmanats tidigare. Varje gång har det slutat med att konfliktdimensionen absorberat de nya konfliktlinjerna. När dammet lagt sig står vänster och höger där, kraftfulla spatiala metaforer som överlever men fyllda med nytt innehåll.


Kampen om att behålla gamla och vinna nya väljare är inte enbart ett strategiskt positionsspel. En central faktor begränsar avsevärt partiernas möjligheter att röra sig fritt på spelplanen: partiideologi! Partier vill nämligen saker. Det går att vinna väljare utan att behöva ägna sig åt ängslig anpassning till en väljarmarknad: bygga förtroende, bilda opinion, övertyga och visa ansvarstagande och ledarskap, utveckla ny spännande politik och visa politiska resultat. Även om spatiala modeller är utomordentliga verktyg för att kartlägga partirymder och förklara väljarbeteende så behöver det inte nödvändigtvis innebära att man använda dem för att ge råd om hur partier bör manövrera på väljarmarknaden. Partier har istället utomordentliga möjligheter att agera för att förändra den politiska spelplanen genom att ändra partirymdens form. Genom att försöka förändra det sätt på vilket väljarna tänker och resonerar kring frågor som de tycker är angelägna kan partierna "töja och dra" i åsiktsdimensioner för att skapa manöverutrymme och attraktionskraft utan att behöva förflytta sina ideologiska positioner allt för mycket allt för snabbt.


Det är uppenbart att GAL-TAN skapar stora problem främst för våra två stora partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, som gärna skulle vilja att den traditionella vänster-högerstrukturen blev mer dominerande. De har ett gemensamt intresse av att den nuvarande diskussionen om migration och mångkultur förvandlas till en i huvudsak fördelningspolitisk diskussion om jobben, ekonomin, bostäderna och skolan. 












Att läsa vidare:

Oscarsson, Henrik (1998) Den svenska partirymden. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

Oscarsson, Henrik (2016) Flytande väljare. Stockholm: SCB.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2016) Svenska väljare. Stockholm: Wolters Kluwer.