09 september 2017

Ett år kvar till valet 2018

Den nionde september nästa år är det allmänna val i Sverige. Det kommande året förefaller ha förutsättningar att bli dramatiska i svensk politik. Konfliktstrukturen i det svenska partisystemet är för närvarande påfallande tvådimensionellt. Polariseringen mellan partierna är stark både längs den traditionella vänster-högerdimensionen men även i frågor som rör globalisering, mångkultur, migration och integrationsfrågor. Frågor om nationalstatens gränser, lag och ordning och säkerhet trendar. Det finns många spännande forskningsfrågor att sätta tänderna i under det närmaste året. Valforskningsprogrammet har just inlett arbetet med de undersökningar som ska genomföras under valåret 2018.

Mätningarnas Mätning
En sammanställning av opinionsläget just nu visar att Centerpartiet och Sverigedemokraterna ligger klart högre medan Moderaterna och Miljöpartiet ligger klart lägre än sina valresultat från 2014. Min sammanvägning av Sifo, Demoskop, Novus, Ipsos och SCB visar att Kristdemokraterna ligger strax under fyraprocentspärren och Miljöpartiet strax ovanför.


Först till 175 vinner
En mandatfördelning byggd på sammanvägningen ger en riksdag med sju partier och där rödgröna är avsevärt större (153 mandat) än Allianspartierna (118) eftersom Kristdemokraterna blir utan mandat (Kd kan kanske konkurrera om ett (1) riksdagsmandat i Jönköping om de når över 12 procent där). Sverigedemokraterna har 68 mandat. Den enda minsta vinnande koalition med ideologiskt närliggande partier som just nu når över den magiska gränsen på 175 mandat och riksdagsmajoritet är Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna som tillsammans når 178.



Opinionsutvecklingen under mandatperioden
Efter en inledande smekmånad backade Socialdemokraterna under 2015 men har under det senaste året återvunnit en del stöd och ligger endast något under sitt valresultat från 2014. Moderaterna låg relativt stabilt i förhållande till valresultatet ända fram till januari 2017 då partiet tappade väljare. Väljartappen till Centerpartiet och Sverigedemokraterna visar hur svårt det är för M att hitta den där balanspunkten som kan hålla samman de inompartifraktioner och väljargrupper som stött partiet det senaste decenniet.



 

Sverigedemokraterna har haft en positiv trend under mandatperioden. Framgångarna kom tidigt och partiet lyfte från valresultatet (12,9) upp till en nivå strax under 20 procent. Sedan hösten 2015 har partiet legat mycket stabilt kring 18-20 procent i väljaropinionen. Partiet som hittills aldrig drabbats av en valförlust (!) ser ut att vinna fler platser bland folkets främsta företrädare 2018.



De mindre partierna
Centerpartiet har långsamt stärkt sin ställning bland väljarna som ett parti man överväger att rösta på. I inledningen av 2017 lyfte partiet i mätningarna och går nu bäst av de mindre partierna i riksdagen. Partiet har dubblerat sitt stöd och ligger kring 12 procent i sammanvägningarna.


För Miljöpartiet har det kostat att regera. Rejält. Valrörelsen blev en stor besvikelse med bara 8 procent. I regeringsställning är det Mp som har fått ta den största opinionssmällen. I sammanvägningarna befinner sig partiet alldeles strax över fyra procent med ett år kvar till valet.

 

Det blir allt svårare att uttolka partiernas koalitionssignaler och det finns ett frågetecken om Alliansens möjligheter att hålla samman, både sakpolitiskt och i sin syn på ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna efter valet 2018. Just nu är de rödgröna partierna större än Allianspartierna i sammanvägningen, men det har varit väldigt jämnt under hela mandatperioden. Som jag visade med mandatfördelningen tidigare kan det till synes jämna läget snabbt förvandlas till ett stort rödgrönt försteg i händelse av att Kristdemokraterna inte klarar fyraprocentspärren. Kd behöver sannolikt, precis som i så många tidigare val, strategiska röster från andra Alliansväljare för att vara säkra på att bli representerade i riksdagen.




Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin
Igår presenterade statsvetarkollegor en intressant rapport om hur Sverige bör styras i framtiden. Sympatiskt väljer de att se optimistiskt på hur den nuvarande parlamentariska instabilitet kan brytas. Partierna behöver fokusera mer på konstruktivt parlamentariskt kring konkreta reformer. Fixeringen vid regeringsfrågan, laguppställningar och hur Sverigedemokraterna bör hanteras riskerar annars att fortsätta förlama svenskt politiskt liv i ett läge där det finns ett stort behov av ny vältänkt och välgrundad politik med stark och bred parlamentarisk förankring.