05 februari 2016

Deadline 2 maj för SOM-institutets inbjudan till forskningssamverkan 2016

www.som.gu.se
SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomför sedan 1986 årligen stora riksrepresentativa enkätundersökningar av svenska folket. Syftet är att systematiskt studera allmänhetens vanor och attityder när det gäller samhälle, politik och medier. Finansieringen av undersökningarna sker allt sedan starten genom forskningssamverkan.


SOM-undersökningarna fungerar som en tvärvetenskaplig plattform för långsiktig samverkan med pågående forskningsprojekt vid svenska universitet och högskolor såväl som med myndigheter och organisationer utanför universitetet.

SOM-institutet kombinerar närhet till den internationella forskningsfronten med stark närvaro i svensk samhällsdebatt. Inbjudan till forskningssamverkan gäller medverkan i 2016 års upplagor av SOM-institutets årligen återkommande undersökninga. Forskare, forskningsgrupper, myndigheter och organisationer kan till en rimlig kostnad ansöka om att delta med egna frågeinstrument i dessa stora representativa medborgarundersökningar av högsta kvalitet. Sista dag för intresseanmälan att delta i 2016 års SOM-undersökningar är den 2 maj 2012.
Förutsättningarna för deltagande och vad samverkan innebär kan du läsa om här: http://som.gu.se/samverkan/2016-ars-undersokningar 


Här hittar du alla tidigare formulär om du vill bilda dig en egen uppfattning om undersökningens karaktär: http://www.som.gu.se/undersokningar/

Alla SOM-institutets data från tidigare undersökningar är tillgängliga för undervisning och forskning och kan beställas från www.snd.gu.se.

09 januari 2016

Vilka partier tycker 16-17-åringar bäst om?

Demokratiutredningen föreslår försök med sänkt rösträttsålder till 16-år i lokala val vid de två nästkommande riksdagsvalen. Liknande försök har genomförts i flera andra länder tidigare (t ex Norge) och på flera håll (Skottland, Österrike, Estland, delstater i Tyskland och USA) har valsystemet ändrats permanent i närtid. Andra länder som t ex Brasilien och Argentina har länge haft 16 år som rösträttsgräns. EU har föreslagit sänkt rösträttsålder i Europaparlamentsvalen. Förändringarna ingår i en längre trend mot successiva sänkningar av rösträttsåldern. Fortfarande är 18 år den vanligaste rösträttsåldern i världens val, men det är alltså inte någonting ovanligt eller märkligt med 16-årsgräns.

Jag har undersökt svenska väljares inställning till sänkt rösträttsålder vid ett flertal tillfällen de senaste tjugo åren. Inställningen har varit mycket avvaktande. Endast en liten minoritet -- mellan 8 och 14 procent -- har under åren uppgett att det är "mycket bra" eller "ganska bra" förslag. Inte heller de medborgare reformen handlar om -- 16- och 17-åringar -- uppbådar särskilt stor entusiasm för att få möjlighet att rösta.



Diskussionen om sänkt rösträttsålder är i första hand en rättighetsfråga och en fråga om demokratisk fostran av röstande medborgare i framtiden. Med dagens 18-årsgräns och med våra fyraåriga mandatperioder är den effektiva rösträttsåldern omkring 20 år. Jag tycker att det är för sent och välkomnar en sänkt rösträttsålder. En sänkning till 16 år skulle innebära att debuten för rösthandlingen för de flesta unga omkring 18 år. Det totala antalet 16- och 17-åringar som skulle få rösta om vi sänkte rösträttsåldern är omkring 200 000 personer. Det är ett blygsamt tillskott till väljarkåren.

Vi vet från forskning i Danmark och från svensk mark att ungdomar som fortfarande bor hemma och befinner sig i skolåldern deltar i större utsträckning än något äldre ungdomar: Valdeltagandet är högre bland dagens 18-åringar och 19-åringar än bland 20- och 21-åringarna. Givet att första röstningserfarenheten har potential att forma ett långt liv av valdeltagande medborgare är en 16-årsgräns en bra idé. Primärsocialisationen i familjen och föräldrars mobilisering till valurnorna är en tungt vägande faktor.



I reaktionerna på förslaget är det dock andra perspektiv som dominerat. Man har i sedvanlig ordning fört fram argumentet att 16-åringar inte skulle vara mogna att rösta, som om vi skulle behöva ett lämplighetsintyg för att rösta. Argumentet faller helt platt eftersom rösträtten är en rättighet som inte kräver ett lämplighetsintyg. Stor brist på kunskap, omdöme, förmåga att bedöma konsekvenserna av sitt handlande finns på fler håll i väljarkåren, men vi skulle förstås inte framföra argument mot att inskränka omogna väljares rösträtt, eller hur?

Demokratiska rättigheter och familjesocialisation är spännande områden. Den allt överskuggande frågan från journalister de senaste dagarna har varit en annan: Vilka partier skulle vinna och förlora på att ge 16-åringar rösträtt? Att "vem vinner på det"-dramaturgin trumfar principiella diskussioner om demos är ett bra exempel på en spelorienterad mediebevakning av politiken.

Enkel matematik gör förstås gällande att det krävs en enorm över- eller underrepresentation i en grupp på kanske 180 000 röstande 16- och 17-åringar för att ett aggregerat valresultat med kanske uppåt sju miljoner röstande ska förändras med mer än tiondelar. Om alla 16- och 17-åringar röstade på samma parti skulle det partiet få drygt 2 procent av rösterna i ett riksdagsval.

I SOM-institutets undersökningar ingår alltid personer som är yngre än 18 år. Skiljer vi ut 16- och 17-åringarna (röd linje) från dagens förstagångsväljare (blå linje) visar det sig för det första att det inte finns några dramatiska skillnader mellan de två grupperna under de senaste 30 åren. Precis som Mikael Persson konstaterat tidigare kan vi sluta oss till att 16-åringar med mycket stor sannolikhet skulle rösta ungefär på samma sätt som något äldre 18-22 åringar. För det andra berättar historien att det inte råder särskilt stor beständighet när det gäller vilka partier som går bättre bland personer som är yngre än den nuvarande rösträttsåldern. Det parti som tycks ligga stabilt lägre är Socialdemokraterna. Det parti som tycks ligga stabilt högre är Miljöpartiet.


Vem vinner och vem förlorar-diskussionen tycker jag är relativt ointressant i förhållande till en mer principiell diskussion om rösträtt. Det finns en lång rad diskussionspunkter när det gäller vilka grupper som bör ha rätt att rösta. Bör svenskar som bor utomlands få rösta alls? Bör personer som gjort sig skyldiga till brott mot demokratiskt beslutade lagar tillfälligt fråntas sin rösträtt? Finns det egentligen några bra argument för varför inte alla medborgare, även barn, inte borde ha rätt att rösta (ombud via vårdnadshavare).(Och förövrigt skulle valresultatet inte ändras särskilt mycket om föräldrar fick lika många röster som de har barn.)

På SVT har andra säsongen av Fröken Frimans krig nyss avslutats. Det är intressant att se att de politiska skiljelinjer som strukturerade konflikten om utvidgad rösträtt för kvinnor för ett sekel sedan fortfarande finns närvarande i debatten. Sambanden är visserligen svaga men återkommer i de upprepade mätningar som genomförts: inställningen till utvidgad rösträtt är mer positiv bland personer som står till vänster i politiken och minst positiv bland personer som står till höger i politiken.





Läs mer

Bhatti & Hansen (2012) Leaving the nest and the social act of voting: Turnout among first-time voters. Journal of Elections, Public Opinion and Parties. Vol. 22, No. 4, 380–406.
http://www.kaspermhansen.eu/Work/JEPOP_Bhatti&Hansen_2012_young.pdf

Öhrvall, Richard (2012). Svenskt valdeltagande under 100 år. Stockholm: SCB.
www.val.se
Oscarsson, Henrik (2013) Internetröstning och sju andra demokratiförslag i Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström (red)Vägskäl. Göteborgs universitet: SOM-institutet.

https://politologerna.wordpress.com/2013/09/11/hur-skulle-valresultatet-paverkas-om-16-aringar-fick-rosta/

http://www.henrikoscarsson.com/2009/01/om-barns-rstrtt.html

https://politologerna.wordpress.com/2015/12/06/lucka-6-dags-for-sankt-rostrattsalder/

06 januari 2016

Hur förändras våra grundläggande mänskliga värderingar?

rokSedan slutet av 1980-talet mäter SOM-institutet svenska folkets inställning till grundläggande mänskliga värderingar. I den senaste SOM-antologin som släpptes den 14 december genomför Mattias Gunnarsson och jag en analys av värderingsförskjutningar inom olika generationer under perioden 1988-2014. Värderingsmätningarna vilar på Milton Rokeachs teori om mänskliga värden (The Nature of Human Values, 1973).
ROK2
Rokeach definierade 18 terminala och 18 instrumentella värden som universella och allmän­giltiga för mänskligheten. De terminala värdena refererar till önskvärda existentiella mål (end-states of existence), såsom till exempel frihet, lycka, vänskap, inre harmoni och självförverkligande. De instrumentella värdena refererar till önskvärda sätt att uppträda (modes of conduct), som till exempel att vara artig, mo­dig, intellektuell och kärleksfull. SOM-insti­tutet valde tidigt att begränsa sig till en kartläggning av Rokeachs terminala värden.

Viktiga och oviktiga värden
Liksom tidigare år toppas listan med viktiga värden av hälsa, frihet, ärlighet, familjetrygghet och en värld i fred, med mellan 77 och 86 procent som tycker att värdet är ”mycket viktigt”. De fem minst viktiga värdena enligt den svenska befolkningen 2014 är, precis som i tidigare mätningar, makt (6 procent), frälsning (7 procent), rikedom (8 procent), socialt anseende (17 procent) och teknisk utveckling (21 procent).

tiomestvi tiominstvik
1970-talisterna: En generation på värderingsmässig vandring
Det kanske mest spännande resultatet gäller värderingsförändringar över tid i olika generationer. Resultaten visar stora förskjutningar av 1970-talsgenerationens värderingar av de njutningvärden  som peakade i samband med Millenieskiftet. Följ den gula trendlinjen i kohortanalysen nedan så ser du omfattande förskjutningar av 1970-talisternas värdering av "ett behagligt liv" (ned från 78 år 2000 till 61 procent 2014), "ett liv fullt av njutning" (ned från 46 till 26 procent sedan Millenieskiftet).

Bild10

1970-talisterna allt mer lika sina föräldrar värderingsmässigt
Även värderingar av "självförverkligande" -- ett värde som tidigare varit starkt associerat just till 1970-talsgenerationerna -- har droppat i betydelse. Rejält så. År 2000 svarade 57 procent av personer födda på 1970-talet att värdet var "mycket viktigt".

Bild11
Bild13
Men i SOMs senaste mätning från hösten 2014 var motsvarande andel bara 20 procent! 1970-talisterna har under de senaste femton åren närmat sig tidigare generationer mycket snabbt. Värderingsmässigt är det allt mindre som skiljer 1970-talisterna från förkrigsgenerationer och babyboomgenerationer. Det är ett otippat resultat på flera sätt. Grundläggande värderingar är normalt tänkt att formas i tidiga år för att sedan stabiliseras inom varje ny kohort; värderingsförskjutningar i samhället ska sedan gå i samma långsamma takt som nya generationer avlöser äldre. Här ser vi ett exempel på en grupp individer födda på 1970-talet som på relativt kort tid förändrat sina grundläggande värderingar avsevärt när de själva närmar sig eller passerar 40-årsstrecket. Vad är det egentligen som händer?

Det krävs mer forskning för att närma sig förklaringar till de värderingsförskjutningar vi kan urskilja bland 1970-talisterna. Det ligger närmast till hands att förklara förändringarna med att gruppen helt enkelt har blivit äldre. Men kan det verkligen vara gruppens åldrande i sig självt som orsakat förskjutningarna? Vi tycker att det verkar tveksamt. Om de snabba värderingsförändringarna i denna grupp skulle bero på ålder (en livscykeleffekt), varför såg vi i så fall inte samma förändringar över tid i gruppen 1960-talister för omkring tio år sedan?

En annan tolkning vilar på Ronald Ingleharts idé om att vi Maslowskt tenderar att värdera högt saker vi har ett stort behov av men att vi värderar ned behov som vi fått tillgodosedda (knapphetshypotesen): När människors behov av självförverkligande, njutning och behagligt liv blivit uppfyllda skulle de inte längre uppfattas som lika viktiga. Men skulle i så fall sjuttio- och åttiotalistgenerationen ha blivit "mätta" på ett behagligt och njutbart liv? Handlar det om en generation som faktiskt till stora delar fatiskt har kunnat förverkliga sig själva?

En tredje tolkning kanske ändå har med ett slags uppvaknande att göra, som är särskilt brutalt för just 1970-talsgenerationen (kanske avslöjar tolkningen mest egna funderingar och erfarenheter). Det är individer i den "lekande" lite oskyldiga 1970-talsgenerationen som under de senaste fem-tio åren oförberett fått stafettpinnen med ansvar överlämnat till sig från äldre generationer. De har blivit föräldrar, chefer och ledare inom många olika sektorer. De har insett att när folk omkring uttrycker "Någon borde göra något!" så finns där inte längre några andra att peka på. Det är vi som är den någon som måste agera. Då faller aktierna för självförverkligande, spännande liv, ett liv fullt av njutning och ett behagligt liv snabbt i värde, till ungefär samma nivå som hos våra egna föräldrar.

Läs mer
Gunnarsson, Mattias & Henrik Oscarsson (2015) Grundläggande värderingar och personlighetsdrag. I Bergström, Annika & Jonas Ohlsson (red). Alla dessa val. SOM-rapport 64. Göteborgs universitet: SOM-institutet.