17 oktober 2017

Hur partier når väljare

Våra politiska partier går nu in i ett intensivt planeringsarbete inför den kakafoni av politisk information som vi alla förväntar ska skölja över oss under valåret 2018. Nyheter utlovas, som alltid. Med ny avancerad teknik ska budskap skräddarsys och tajmas rätt i tiden till specifika väljargrupper. Alla vill sticka ut och bli partiet vars budskap blir viralt i sociala medier och blir känt och spritt i andra och tredje led. Som vanligt kan vi räkna med att talet om fräsiga nya kampanjmetoder före valet brukar såsmåningom landa i en betydligt mer modest praktik.

Men vad vet vi om hur partierna kommunicerar med väljarna under gångna valrörelser? Ett sätt att ta reda på det är att fråga väljarna om partiernas kontaktförsök. Inom ramen för det globala länderjämförande valforskningsprojektet The Comparative Study of Electoral Systems (CSES) har vi ställt jämförbara frågor om saken till väljare i ett drygt trettiotal länder.

Jag gjorde en sammanställning för att skapa mig en bättre bild av variationen mellan olika länder. Tabellen nedan visar andelen väljare (%) som i CSES eftervalsintervjuer uppger att ett parti eller en kandidat under valrörelsen kontaktat dem personligen, via post, telefon, textmeddelande (SMS), e-post eller via socialt nätverk på internet.


Resultaten visar en betydande variation i de olika kommunikationsvägarna och det råder dålig skalbarhet mellan de olika indikatorerna. Det summerade indexet ska därför tas med en nypa salt, men det är det som jag använt för att rangordna länderna efter hur stor del av väljarkåren som är "utsatta" för kontaktförsök. Kom ihåg att partier ofta väljer ut vissa grupper eller områden att särskilt fokusera på under valrörelser, så insatserna kan förstås vara väldigt intensiva för specifika grupper (rörliga, yngre, svagt partiidentifierade) medan andra (säkra fästen, partiidentifierade etc.) inte är föremål för kontaktförsök alls.

Landet lagom hamnar förstås en lagom 13:e plats i den här rangordningen. Enligt CSES-data är det vanlig snigelpost (66 procent) och personlig uppvaktning (45 procent) som är vanligaste kontaktmetoderna i Sverige följt av telefon (36 procent), sociala nätverk (23 procent), e-post (14 procent) och SMS (13 procent). Brasklappen för nivåskattningarna är alltid att vi sannolikt underskattar kontaktmetoder som vänder sig till yngre. Men ändå. Vi vet från tidigare att internet och sociala medier inte hittills har haft det genombrott man kunnat förvänta sig givet de höga förväntningarna. Varje nytt val ska ju vara det där genombrottsvalet när partierna plötsligt ska börja utnyttja internetmedierna.

Avståndet till de andra länderna är långt när det gäller de klassiska kampanjmetoderna som personligt besök, telefon eller snigelpost. Även för textmeddelanden och e-post ligger IT-landet Sverige klart lägre än vad man kanske skulle förvänta sig. Endast när det gäller kontakter via nätverksmedier verkar det som att Sverige intar en särställning med en delad andraplats (23 procent). 

Partiernas kontakter med väljarna över tid i Sverige
Om vi vänder tillbaka till Sverige kan Valundersökningarnas tidsserier informera oss om hur direktkontakterna mellan partier och väljare under valrörelserna har utvecklat sig sedan 1982. Valundersökningen 2014 visar ett mycket stort genomslag för politisk TV-reklam, dessutom har genomslaget blivit starkare sedan premiärvalet 2010 (se tabellen nedan). Hela 85 procent av väljarna uppgav atde sett TV-reklam med partierna som avsändare i samband med valrörel-sen. TV-sänd åsiktsreklam är därmed numera väljarnas i särklass vanlig-aste direktkontakt med partierna i samband med valrörelsen, klart vanli-gare än att läsa valbroschyrer (56 procent), besöka partiernas hemsidor (20 procent) eller kontakter via sociala medier på Internet (27 procent).



De tre viktigaste exponeringskällorna för partiers kampanjverksamhet handlar alltså fortfarande om passiv envägskommunikation med låg grad av interaktivitet: partierna sänder ett budskap till väljarna och väljarna låter sig exponeras. Nätsajter och sociala medier kan sägas befinna sig i gränslandet till större interaktivitet: de tekniska möjligheterna finns men det är inte nödvändigtvis tvåvägskommunikation det handlar om när partierna twittrar, bloggar eller delar information via Facebook.

De former av kontakter som bjuder störst interaktivitet, i viss mån valmöten men framför allt telefonsamtal, hembesök och arbetsplatsbesök har aldrig varit vanliga i svenska valrörelser. Personliga kontakter och valmötesbesök befinner sig dock i klar nedgång under de senaste tjugo åren: andel väljare som besökt valmöte i samband med valrörelsen har minskat från 13 procent 1982 till 8 procent 2010, men tycks ha fått ett svagt uppsving i samband med 2014 års val (14 procent). Den verkligt utdöende formen av kampanjande är att bli uppvaktad på sin arbetsplats av en valarbetare: Andelen som upplevt detta har minskat från 9 till 6 procent under under perioden 1982-2014.

Vill man sticka ut ordentligt som parti i 2018 års valrörelse ska man alltså låta bjuda in sig till människors arbetsplatser. Den stora svårigheten är numera att partierna saknar en av de viktigaste och helt nödvändiga ingredienserna för att uppnå stora och breda kontaktytor med väljarna: valarbetare! Det personliga mötet får stå tillbaka för micro targeting.

Läs mer:
Gillade du det här inlägget? Vill du veta mer om vad svenska väljare ägnar sig åt under valrörelserna när det gäller egna aktiviteter eller konsumtion av politisk information kan du läsa mer i boken "Svenska väljare" (2016).


09 september 2017

Ett år kvar till valet 2018

Den nionde september nästa år är det allmänna val i Sverige. Det kommande året förefaller ha förutsättningar att bli dramatiska i svensk politik. Konfliktstrukturen i det svenska partisystemet är för närvarande påfallande tvådimensionellt. Polariseringen mellan partierna är stark både längs den traditionella vänster-högerdimensionen men även i frågor som rör globalisering, mångkultur, migration och integrationsfrågor. Frågor om nationalstatens gränser, lag och ordning och säkerhet trendar. Det finns många spännande forskningsfrågor att sätta tänderna i under det närmaste året. Valforskningsprogrammet har just inlett arbetet med de undersökningar som ska genomföras under valåret 2018.

Mätningarnas Mätning
En sammanställning av opinionsläget just nu visar att Centerpartiet och Sverigedemokraterna ligger klart högre medan Moderaterna och Miljöpartiet ligger klart lägre än sina valresultat från 2014. Min sammanvägning av Sifo, Demoskop, Novus, Ipsos och SCB visar att Kristdemokraterna ligger strax under fyraprocentspärren och Miljöpartiet strax ovanför.


Först till 175 vinner
En mandatfördelning byggd på sammanvägningen ger en riksdag med sju partier och där rödgröna är avsevärt större (153 mandat) än Allianspartierna (118) eftersom Kristdemokraterna blir utan mandat (Kd kan kanske konkurrera om ett (1) riksdagsmandat i Jönköping om de når över 12 procent där). Sverigedemokraterna har 68 mandat. Den enda minsta vinnande koalition med ideologiskt närliggande partier som just nu når över den magiska gränsen på 175 mandat och riksdagsmajoritet är Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna som tillsammans når 178.



Opinionsutvecklingen under mandatperioden
Efter en inledande smekmånad backade Socialdemokraterna under 2015 men har under det senaste året återvunnit en del stöd och ligger endast något under sitt valresultat från 2014. Moderaterna låg relativt stabilt i förhållande till valresultatet ända fram till januari 2017 då partiet tappade väljare. Väljartappen till Centerpartiet och Sverigedemokraterna visar hur svårt det är för M att hitta den där balanspunkten som kan hålla samman de inompartifraktioner och väljargrupper som stött partiet det senaste decenniet.



 

Sverigedemokraterna har haft en positiv trend under mandatperioden. Framgångarna kom tidigt och partiet lyfte från valresultatet (12,9) upp till en nivå strax under 20 procent. Sedan hösten 2015 har partiet legat mycket stabilt kring 18-20 procent i väljaropinionen. Partiet som hittills aldrig drabbats av en valförlust (!) ser ut att vinna fler platser bland folkets främsta företrädare 2018.



De mindre partierna
Centerpartiet har långsamt stärkt sin ställning bland väljarna som ett parti man överväger att rösta på. I inledningen av 2017 lyfte partiet i mätningarna och går nu bäst av de mindre partierna i riksdagen. Partiet har dubblerat sitt stöd och ligger kring 12 procent i sammanvägningarna.


För Miljöpartiet har det kostat att regera. Rejält. Valrörelsen blev en stor besvikelse med bara 8 procent. I regeringsställning är det Mp som har fått ta den största opinionssmällen. I sammanvägningarna befinner sig partiet alldeles strax över fyra procent med ett år kvar till valet.

 

Det blir allt svårare att uttolka partiernas koalitionssignaler och det finns ett frågetecken om Alliansens möjligheter att hålla samman, både sakpolitiskt och i sin syn på ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna efter valet 2018. Just nu är de rödgröna partierna större än Allianspartierna i sammanvägningen, men det har varit väldigt jämnt under hela mandatperioden. Som jag visade med mandatfördelningen tidigare kan det till synes jämna läget snabbt förvandlas till ett stort rödgrönt försteg i händelse av att Kristdemokraterna inte klarar fyraprocentspärren. Kd behöver sannolikt, precis som i så många tidigare val, strategiska röster från andra Alliansväljare för att vara säkra på att bli representerade i riksdagen.




Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin
Igår presenterade statsvetarkollegor en intressant rapport om hur Sverige bör styras i framtiden. Sympatiskt väljer de att se optimistiskt på hur den nuvarande parlamentariska instabilitet kan brytas. Partierna behöver fokusera mer på konstruktivt parlamentariskt kring konkreta reformer. Fixeringen vid regeringsfrågan, laguppställningar och hur Sverigedemokraterna bör hanteras riskerar annars att fortsätta förlama svenskt politiskt liv i ett läge där det finns ett stort behov av ny vältänkt och välgrundad politik med stark och bred parlamentarisk förankring.