16 november 2014

Vikten att vikta VALU 3

Folkpartiet har innehaft sakfrågeägarskapet på området skola och utbildning ända sedan riksdagsvalet 1998 (se t ex Martinsson, Dahlberg & Christensen 2013). Men inför 2014 års val tappade man initiativet i sin främsta profilfråga. Sveriges televisions vallokalundersökning (SVT/Valu) bekräftar vad flera andra undersökningar visat: att Folkpartiet inte längre är det parti som väljarna tycker har den bästa politiken när det gäller skola och utbildning. I samband med 2014 års val var det istället Socialdemokraterna som tog hem grensegern. Mer än var fjärde väljare (28,2 procent) uppgav att S hade bästa politiken på skolområdet. Motsvarande andel för Folkpartiet var 21,9 procent enligt SVT Valus viktade resultat.


Kommentar: Tabellen är hämtad från rapporten "Vikten av vikter: Sammanställning av viktade resultat från SVTs vallokalundersökning 2014" författad av Per Oleskog Tryggvason.

Skola och utbildning var enligt väljarna den viktigaste frågan för partivalet i 2014 års riksdagsval. I de viktade VALU-resultaten var det 59 procent av väljarna som uppgav att skola och utbildning hade "mycket stor betydelse" på en femgradig skala (se tabellen nedan).


Källa: SVT Valu 2014 (viktade resultat).

En viktig orsak är de intensiva diskussionerna om kvaliteten i den svenska skolan som följde rapporteringen om dramatiskt sjunkande resultat i internationella jämförelser av skolresultat, de så kallade PISA-mätningarna. De sjunkande resultaten på skolområdet kan ha blivit en symbol för uteblivna resultat på andra områden, som till exempel arbetsmarknaden där Alliansens arbetslinje inte uppfattades ha lett till lägre arbetslöshet. Fortsatta eftervalsanalyser kommer kunna visa i vilken utsträckning väljarnas missnöje på skolområdet spillt över på andra välfärdsområden.





Referenser till aktuella eftervalsanalyser från Valforskningsprogrammet

Berg, Linda & Henrik Oscarsson (2014). "The Swedish General Election 2014." Electoral Studies (accepted for publication).

Oleskog Tryggvason, Per (2014). Vikten av vikter: Sammanställning av viktade resultat från SVTs vallokalsundersökning 2014. Valforskningsprogrammets arbetsrapportserie. Göteborgs universitet, Statsvetenskapliga institutionen. 2014:13.

Oscarsson, Henrik (2015a). Valanalys för europaparlamentsvalet 2014. Nationalencyklopedins årsbok 2014. Stockholm, Nationalencyklopedin AB.

Oscarsson, Henrik (2015b). Valanalys för riksdagsvalet 2014. Nationalencyklopedins årsbok 2014. Stockholm, Nationalencyklopedin AB.

Martinsson, J., Dahlberg, S., & Christensen, L. (2013). Change and Stability in Issue Ownership: The Case of Sweden 1979-2010. In S. Dahlberg, H. Oscarsson & L. Wängnerud (Eds.), Stepping Stones. Research on Political Representation, Voting Behavior, and Quality of Government. University of Gothenburg: Department of Political Science.


11 november 2014

Ett knappt ja till EU

På torsdag 13 november är det tjugo år sedan folkomröstningen om EU-medlemskap. Det var superval även 1994. En intensiv politik höst med först allmänna val i september och bara tio veckor senare en nationell folkomröstning i en brännhet fråga. Och däremellan hann vi också med ett regeringsskifte.



Den där novemberveckan 1994 lär ha varit den enda vecka under hela 1990-talet då det fanns en majoritet av befolkningen som ställde sig bakom det svenska EU-medlemskapet. Det behövdes ett millenieskifte för att ett flertal svenskar skulle hamna på den positiva sidan just när det gäller vårt medlemskap i EU. Men frågan lever än. EU-kritiken har en djup klangbotten hos svenskarna. Även om inte medlemskapet längre ifrågasätts ställer sig en majoritet tveksam till fördjupat samarbete. Sverigedemokraternas krav på utträde är visserligen utbytt mot ett krav på att omförhandla medlemskapet, men faktum kvarstår att kritiska EU-sentiment utgör en del av svaret på partiets framgångar i grupper med utbredd elitmisstro.




Varför blev det ett knappt ja till EU i folkomröstningen? Forskarantologin "Ett knappt ja till EU" med Mikael Gilljam och Sören Holmberg som redaktörer (1996) blev ett av de första bokkapitlen från min penna. Jag minns tillblivelsen av boken väldigt väl. Vi var i Skagen i juni 1994 och färdigställde formuläret till den stora besöksundersökningen som kom att ligga till grund för studien. Vi hade bokmöten under våren 1995 där vi gav synpunkter på varandras texter. Våren 1996 kom boken från tryckeriet (för en ung doktorand är det ett starkt minne för livet att hålla i en nytryckt bok där man själv varit med och bidragit, sånt där minns man!).

Det finns god anledning att återvända till analyserna av varför folkomröstningen gick som den gick. Trots att tjugo år har gått finns en hel del insikter att återerövra. Redaktörerna Gilljam och Holmberg sammanfattar folkomröstningen som "...ett högriskprojekt: en dans på en mycket slak lina" (s 277). Det var svårt att förutse utgången, politikermisstron riskerade att spädas på, folkomröstningsinstitutet skulle ha sin revansch från den märkliga känkraftsomröstningen, medborgarnas sammanhållning stod på spel eftersom det fanns så stora motsättningar mellan stad och land, mellan norr och söder, mellan rik och fattig, mellan män och kvinnor, mellan väljare och valda och mellan vänster och höger. Partierna hotades i sin enighet eftersom många av dem var internt djupt splittrade i medlemskapsfrågan.

Risktagningen gick hem, sammanfattar redaktörerna. Det blev ett ja i folkomröstningen, om än knappt. Kampanjen blev spännande och infomativ, opinionsmätningarna gav inte något entydigt besked om hur det skulle gå. Samtidigt var nationen kluven i frågan, en splittring i vår inställning till EU som fortfarande lever kvar 20 år senare. Det fanns ett tydligt centrum-periferimönster i väljarnas röstning i folkomröstningen. Det blev ett klassval där medelklassen röstade ja och arbetarklassen nej, södra Sverige röstade ja och norra Sverige nej, landsbygden röstade nej medan städerna röstade ja. Yngre och kvinnor röstade nej medan äldre och män röstade övervägande ja till EU-medlemskap. Dessa mönster var nya då men har sedan gjort sig gällande i alla mer sentida analyser av den svenska EU-opinionen. 

EU-omröstningen blev en återupprättelse för folkomröstningsinstitutet i den meningen att omröstningen inte direkt ledde till någon starkare politikermisstro, även om den uppfattades som orättvis bland förlorarna. En stor majoritet av svenskarna tyckte efter folkomröstningen att det varit bra att vi haft en. Klart mer meningsfull folkomröstning än de vi hade 1957 och 1980.

Senare deltog flera av oss i en uppföljande bok om de tre nordiska folkomröstningarna i Finland, Sverige och Norge. Boken To Join or Not to Join redigerades av Anders Todal Jenssen, Pertti Pesonen och Mikael Gilljam (1998). Huvudperspektivet var att försöka förklara varför det blev ja till EU i Finland och Sverige men inte i Norge, vilket kullkastade den tänkta "dominoeffekten" i de tre nordiska EU-folkomröstningarna.

På fredag uppmärksammas tjugoårsdagen av folkomröstningen på flera sätt, bland annat genom ett seminarium i Göteborg. Linda Berg och Rutger Lindahl har redigerat boken "Förhoppningar och farhågor: Sveriges första 20 år som medlem i EU" som släpps inom kort. Jag deltar med ett kapitel som sammanfattar utvecklingen av väljarbeteendet i de fem svenska EP-val som hållits sedan vi blev medlemmar i EU den 1 januari 1995. Det blir spännande!





02 november 2014

Vikten att vikta VALU 2

Moderaterna backade mest av alla partier i 2014 års riksdagsval. Partiet förlorade -6,7 procentenheter av sitt väljarstöd jämfört med 2010. Men vart tog alla Moderata väljare från 2010 egentligen vägen?

Ännu så länge har vi endast tillgång till Sveriges televisions vallokalundersökning för att genomföra analyser av väljarströmmar mellan 2010 och 2014. Vi vet att bytarmatrisen är osäker eftersom den helt och hållet bygger på minnesuppgifter (vi vet från panelanalyser att 25 procent av väljarna minns fel hur de röstade för fyra år sedan). I väntan på att Valundersökningarnas paneldata blir klara kan vi dock genomföra en del preliminära analyser. Bit för bit kommer bilden av vad som egentligen hände i valet 2014 att klarna.

Det är viktigt att vikta VALU. Valforskningsprogrammets senaste arbetsrapport författad och sammanställd av Per Oleskog Tryggvason visar tydligt varför. Där jämförs systematiskt viktade och oviktade resultat. Just när det gäller bytarmatrisen från vallokalundersökningen är det kanske ännu viktigare eftersom väljarrörelserna alltid är centrala för att begripa sig på varför valet slutade som det gjorde. Den ser annorlunda ut om man viktar VALU mot det officiella valresultatet. Nedan återfinner du oviktade resultat (överst) och viktade resultat (nederst) över vart 2010 års väljare egentligen tog vägen. Tabellerna läses radvis.



Bytarmatrisen visar att andelen M-väljare från 2010 som valde att rösta på Sverigedemokraterna i 2014 års val var 7,6 procent i rådata men 11,4 procent när vi viktat VALU efter det officiella valresultatet. Det kanske inte förändrar slutsatserna särskilt mycket i sak, men det blir tydligare att M främst tappade sina väljare till i första hand SD och i andra hand Socialdemokraterna i andra hand.

Preliminära analyser av dessa strömmar visar att det var väldigt olika typer av M-väljare som bytte till Sverigedemokraterna respektive Socialdemokraterna. Vallokalsundersökningen visar att bytena från M till SD var avsevärt vanligare bland äldre män (se figuren nedan) än i andra köns- och åldersgrupper. Väljarprofilen för de Moderata väljare som gick till Socialdemokraterna är den omvända, här var strömmarna större bland yngre män än bland äldre män.


En fördel med VALU är dess storlek. Datamaterialet räcker till för att genomföra trovärdiga jämförelser av före detta M-väljare med olika egenskaper för att söka ledtrådar till varför en del valde att stödja Socialdemokraterna och en del Sverigedemokraterna i 2014 års val. 

Resultaten visar föga överraskande att sannolikheten för ett byte till SD är dramatiskt större bland forna M-väljare som har ett lågt politikerförtroende och anser att flykting- och invandringsfrågor är viktiga för partivalet (se figurerna nedan). Liknande resultat återfinns för frågor som rör lag- och ordning och äldreomsorg.



De väljare som SD ärvt från Moderaterna tycks inte ha haft huvudfokus på någon annan välfärdsfråga än äldrevården, vilket också förklarar åldersprofilen för de strömmar som gick från M till SD. För andra välfärdsfrågor som sjukvård och skola/utbildning är det tvärtom så att låga prioriteringar ökar sannolikheten för ett byte till SD. Detsamma gäller för frågor som vinster i välfärden och skatter, det vill säga klassiska vänster-högerrelaterade sakområden. Det stärker bilden att en huvuddel av Sverigedemokraternas väljare är indifferenta när det gäller vänster-högerideologi. Det är andra ideologiska dimensioner än vänster-höger som är viktiga för att förklara röstning på SD. Analysen från tidigare val gäller med andra ord fortfarande.


Det lägre politikerförtroendet, flykting- och invandringsfråga samt missnöje med äldreomsorg och brottslighet tycks enligt vallokalsundersökningen ha varit viktiga motiv för Moderata väljare 2010 att byta till Sverigedemokraterna 2014.