20 november 2008

Klarar partierna nyrekryteringen?

Vem är statsminister i Sverige om 25 år? Kan partierna verkligen klara rekryteringen av framtidens kloka ledare, förtroendevalda och beslutsfattare på egen hand?

Partierna är unika organisationer. Det finns inte några andra organisationerna än partierna som har som huvuduppgift att aggregera och smälta samman människors behov och önskningar till en fungerande helhet, omforma preferenser till praktiskt genomförbar politik och sedan, som om det inte vore nog, också ta långsiktigt ansvar för den förda politiken. Intresseorganisationer, lobbygrupper och tankesmedjor i all ära. De finns för att framföra ett intresse i taget. De slipper förhandla, kompromissa eller uppfinna kreativa lösningar under ibland hopplösa omständigheter.

Men för att partierna framgångsrikt skall kunna fullfölja sina plikter i framtiden krävs många duktiga människor. Historiskt har partierna haft ytterligare en central uppgift i en demokrati -att rekrytera och fostra morgondagens beslutsfattare. Med sjunkande medlemstal (mindre än 300 000 svenskar är medlemmar i ett politiskt parti) hur skall detta egentligen gå till? Finns det en undre smärtgräns för hur litet rekryteringsunderlaget kan vara för att vi skall kunna få fram kompetent politiskt ledarskap i framtiden?

Behövs det en särskild universitetsutbildning i praktisk politik? En utbildning med inslag av statsvetenskap, sociologi, juridik, journalistik och masskommunikation. Som rustar morgondagens förtroendevalda, NGO-tjänstemän, hjälparbetare, diplomater och förhandlare. I förhandlingsteknik, budgetarbete, vältalighet, nätverksbyggande, marknadsföring och medielogik (kanske också ränksmideri och faktionsbildning?). Ja, alla de förmågor som kan anses krävas för ett politiknära jobb på kommunal, regional, nationell eller global nivå.

Visst luktar det elitism och inte folkrörelse om förslaget. Med tanke på snedrekryteringen till högskolan kan man fundera över hur sammansättningen av en sådan studentgrupp skulle se ut på examensdagen. Den stora fördelen är att unga politiskt intresserade människor inte behöver välja en politisk karriärväg (via ungdomsförbund och ett parti) så förtvivlat tidigt i livet. Och träningen behöver inte ta femton år utan fem. Och när träningen är klar är man attraktiv inte bara för partierna utan för ett mycket stort antal organisationer.

/Henrik Oscarsson

6 kommentarer:

vänstra stranden sa...

Tror du verkligen att dessa personer skulle vara intressanta för partierna? De har ju blivit små ämbetsmän. De skulle kanske inte heller alls vilja gå politikens väg. Politiken kräver engagemang inte utbildning.

Partierna måste mobilisera medlemmar, inte politrucker. Och medlemmar kan se ut lite hur som helst, det är det som är vitsen./VS

Henrik Oscarsson sa...

Om en ung person satsar på att skaffa sig en universitetsutbildning i praktisk politik så utgår jag från att det finns ett engagemang i botten.
Vill partierna ha dem? är väl egentligen fel fråga: Det som spelar roll är väl om dessa personer skulle vara intressanta för väljarna, eller hur?

vänstra stranden sa...

Fast din fråga var ju om partierna ville ha dem./VS

Max Andersson sa...

Kul tanke.

Men jag tror inte att vare sig s, v eller mp skulle vilja ha några som har gått en officiell "politikerutbildning". utom i tjänstemannaroll. Det skulle inte fungera med partikulturerna.

Politik är dessutom något som man lär sig genom att utöva det. Teoretsisk kunskap är bra att ha, men det krävs att man övar sig på riktigt (eller i ungdomsförbund eller kårpolitik) för att det ska sätta sig.

Men om ni skulle vilja sätta samman en politikerutbildning så skulle jag säga att A-kursen i statsvetenskap och Retorik I och II vid Göteborgs Universitet skulle vare mycket bra början. :-)

Henrik Oscarsson sa...

Min erfarenhet, Max, är väl att akademisk utbildning knappast är meriterande inom något parti, snarare finns en inbyggd misstänksamhet mot människor som har en rejäl utbildning. Så din slutsats med partikulturer gäller nog inte bara v, s och mp.

Min idé är förstås att utbildningen skulle vara inriktad just på politik i praktiken (faktisk utövning) -- annars skulle det ju inte vara något nytt alls med förslaget. Varför antar alla att denna politiska skolning till partipolitiker nödvändigtvis måste äga rum på det gamla vanliga sättet? Om alla även i framtiden måste gå den långa 10-15-årsvägen i partierna kommer rekryteringsunderlaget för framtidens förtroendevalda att krympa dramatiskt under kommande år.

/Henrik Oscarsson

Max Andersson sa...

Som jag förstått det så är socialdemokraternas partikultur ganska skeptisk till akademiker, men miljöpartiet är ett akademikerparti, och skulle inte ha några som helst problem med den aspekten.

Men både vi och vänstern har ett gräsrotsideal, om att vi är vanliga människor och inte proffspolitiker. En särskilt designad universitetsutbildning passar inte särskilt väl in i det mönstret.

Men det vore onekligen intressant att läsa kursplanen. Finns det något liknande i andra länder?