Oborstat debattklimat i bloggosfären?

De flesta blogg inlägg och kommentarer kommer till snabbt framför datorn utan att andra människor är i närheten. Det är väl belagt att åsiktsuttryck blir mer oborstade när vi inte har andra människor omkring oss. I postenkätundersökningar tenderar vi att ge mer egenintresserade, intoleranta, introverta och främlingsfientliga svar än vad vi gör om det sitter en intervjuare hos oss och ställer exakt samma frågor. Befinner vi oss inte i samma rum som eller kan se in i ögonen på en annan människa använder människor sätt att uttrycka sig som de inte hade gjort annars. I direktkommunikation måste vi ta ett omedelbart ansvar för våra ståndpunkter och vårt sätt att uttrycka oss.

Vem som helst får lämna inlägg på min blogg. På min blogg räknar jag med att alla håller sig till några enkla regler för kommunikation. Om inte, förbehåller jag mig rätten att ta bort inlägget.
  • Var inte anonym. Skriv vem du är. Friheten att uttrycka åsikter är kopplat till ansvar.
  • Håll dig till ämnet. Gör inte irrelevanta utsvävningar som saknar koppling till vad som diskuteras.
  • Blanda inte ihop sak och person. Det som spelar roll är VAD som sägs, inte VEM som säger det. Håll fokus på sakargumenten.
  • Inga personangrepp eller kränkande kommentarer. Här ställs inga diagnoser om människors mentala hälsa.
  • Försök att inte ägna kraft på att ifrågasätta människors bakomliggande motiv till varför de säger som de gör. Håll fokus på vad som faktiskt sägs och bemöt detta.

/Henrik Oscarsson

Kommentarer

Jag funderar över rimligheten och önskvärdheten i att hålla sig till sak och aldrig diskutera person.

För det första, VEM som säger VAD är många gånger i högsta grad relevant. Det är relevant inom
samhällsvetenskaplig forskning. Det är relevant inom politisk debatt. Det är även relevant i vetenskapssociologisk forskning. osv.

För det andra, att hitta bakomliggande motiv till VARFÖR saker sägs är i högsta grad relevant, se ovan.

Blir inte debatt och förståelse lätt ytlig och ointressant då man följer regeln om sakfrågan där person är en fredad zon?

Inom pedagogisk forskning skiljer man mellan professionella och förtroliga relationer. I den tidigare skiljer man på sak och person. I den senare så ingår hela relationen, d.v.s. de subjekt som diskuterar liksom de sakfrågor som diskuteras. Genom en sådan holistisk syn så blir ofta förståelsen djupare och lärandet efektivare. Borde inte samma sak gälla i en god debatt?

och är inte vurmandet för sak skild från alla typer av kontexter i grunden gammal förlegad positivism i nya kläder?
Tack för bra inlägg. Jag håller med dig om att motiv och budbärare ofta är högst relevanta, särskilt inom forskning. Men enligt min uppfattning hamnar sakargument ofta i bakgrunden och debatter handlar mest om personer och bakomliggande motiv. Underhållande, javisst. Frågan är bara om debatterandet får några positiva effekter (argument bryts mot varandra, åsikter förädlas, vi lär oss nytt).

De här grundreglerna för intellektuella samtal snappade jag upp på ett seminarium med Arne Jarrick för många år sedan som gjorde stort intryck på mig. Jag försöker tänka

MOTIV
Jarrick menade att det är poänglöst i en debatt att göra hänvisningar till människors motiv: "Så där säger du bara för att du är kommunist/liberal/sosse". Huvudskälet är att människor oftast inte ens själva känner till sina djupare liggande motiv till varför de gör som de gör. Som debattknep är det alltså inte särskilt konstruktivt.

ATT HÅLLA SIG TILL SAKEN
I ett intellektuellt samtal spelar det roll vad som sägs och inte vem som säger det. I teorin. I praktiken förhåller det sig förstås inte så. Tankeexperimentet är vad som hade hänt om Axel Schulman eller Blondinbella hade liknat bloggosfären vid en kloak istället för Bo Rothstein. I diskussionen efter Rothsteins GP-artikel hamnade sakargument och hypoteser i skymundan. Istället var det allsköns kommentarer om den stridbare Rothstein och vad han sagt om andra saker tidigare. Få lyckades hålla sig till saken.

/Henrik Oscarsson
Stina sa…
Sakfrågan gällde en jämförelse mellan bloggosfären och tryckta media. Vem får uttala sig och hur får man uttrycka sig?

Rothstein kritiserade bloggosfären genom exempel kopplade till sin egen person. Jag tolkade flera av kommentarerna mot Rothstein som inlägg mot hans kritik genom att visa på hur debatten går i tryckta media, också med exempel kopplade till Rothsteins person. De ifrågasatte att tryckta media hade en ton som var fri från kränkande tillmälen och att den bidrog till konstruktiva, sakliga diskussioner. De kritiserade också att det krävs en titel och ett känt namn för att komma in på tryckta medias debattsidor. Rothstein användes som exempel för att hävda dessa teser.

Sedan finns det förstås andra kommentarer som inte för debatten framåt, utan bara blir pajkastning. Detta bör ändå inte vara skäl att avfärda de seriösa kommentarerna genom att kalla dem personangrepp och kloakbrunnar.