Laguppställningarna klara

Dagens utspel från s-v-mp om att bygga ett gemensamt regeringsalternativ inför 2010 års riksdagsval innebär en ytterligare cementering av svensk blockpolitik. I vårt nya tvåpartisystem kommer regeringsfrågan än mer i fokus. Två huvudalternativ gör det möjligen enklare att välja men det blir samtidigt svårare att entusiasmera svårmobiliserade väljargrupper till valurnorna: när utbudet minskar går efterfrågan ned. För väljare som inte kommer att attraheras av någondera laguppställning finns få flyktalternativ. Och skulle något av alternativen dessutom leda stort i februari-mars 2010, ja då uteblir spänningen helt (alternativt skiftar fokus till eventuell dramatik kring fyraprocentspärren). Det kan då bli svårt att nå ett valdeltagande högre än 80 procent.

Samtidigt: Mellan en fjärdedel och en tredjedel av de svenska väljarna skulle allra helst se en blocköverskridande regering (bland blockbytarna som avgjorde valet 2006 är andelen ännu högre, hela 44 procent). Det är lätt att tänka sig parlamentariska situationer då vallgraven mellan vänster och höger i svensk politik kan leda in i bekymmer. Oväntade valresultat eller nationella kriser kan plötsligt innebära att det faktiskt krävs blocköverskridande samarbete. Finns det någon reservplan?

/Henrik Oscarsson

Kommentarer

Du som förmodligen har tänkt mycket på de här frågorna, hur tror du att det skulle fungera om man helt enkelt lät lla riksdagspartierna vara med och regera?

Man skulle kunna tänka sig att rangordna ministerposterna, och sedan fördela dem med hjälp av uddatalsmetoden (ev. den jämkade).

Tror du att det skulle innebära att väljarna flyr vallokalerna fullständigt, eftersom det då inte blir samma känsla av att "pricka in vinnaren", som många verkar vilja ha?
Din idé strider mot en av huvudmekanismerna i en representativ valdemokrati: väljarna måste ha reella möjligheter att utkräva ansvar av de partier till vilka de delegerat sin makt via valsedeln. Om alla partier skulle sitta i regeringen blir det svårt att straffa demokratiskt valda som förskingrat sitt förtroende. Världskrig eller nationella katastrofer kan förstås motivera samlingsregeringar. Din synpunkt om valdeltagande är korrekt: i länder där regeringskoalitioner består av väldigt många partier (t ex Finlands regnbågskoalitioner) eller bara mittenpartier (som t ex i Holland) tenderar valdeltagandet att stryka på foten.