29 oktober 2008

Partitest: förbannelse eller välsignelse?

HO : Drygt var fjärde väljare (27 procent) genomförde ett s k partitest under valrörelsen 2006. För väljarna blev därmed användandet av partitest för att matcha egna åsikter mot partiernas den i särklass vanligaste informationsinhämtningen via Internet. Surfande på något av riksdagspartiernas hemsidor nådde endast upp till 14 procent. Och bara två procent besökte en riksdagskandidats hemsida för att söka information.

Det mest anmärkningsvärda är att genombrottet för partitest påverkade valutgången. De väljare som uppger att de genomfört ett eller flera partitest - och dessutom säger sig ha använt informationen som en grund för sitt röstningsbeslut - röstade nämligen klart annorlunda jämfört med väljare som antingen inte gjort test alls eller bara använt partitesten som politainment.

De aggregerade effekterna av att många väljare gjorde partitest och tog dem på allvar är anmärkningsvärt stora. Socialdemokraterna blev de stora förlorarna (ca -1,6 procentenheter) medan centerpartiet var den största vinnaren (ca +1,3 procentenheter) på partitest. Resultaten indikerar att en stor del av centerpartiets vinster på grund av partitest vanns bland flitigt partitestande ungdomar mellan 22-30 år. Här gjorde partiet också en historisk framryckning. (Effekterna av partitest kvarstår oavsett om man plockar in en mängd kända alternativa förklaringar till partival).

Även om vi ännu så länge endast har en enda erfarenhet av partitest förefaller det rimligt att hålla ett öga på partitestanvändningen i framtida valrörelser. Effekterna av partitest är överraskande stora (våra bästa uppskattningar av effekterna av nyheten om folkpartiets dataintrång i SAPnet är att fp förlorade mellan -1,2 och -1,8 procentenheter). Partitesteffekterna kan alltså ha varit i samma nivå som en av de största valrörelseskandalerna i historien.

Läs hela analysen i boken Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006.

26 oktober 2008

Forskningspropositionen

HO : Ämnet statsvetenskap kommenteras i en enda mening i Alliansregeringens forskningsproposition. I det avsnitt som lyfter fram områden där svensk samhällsvetenskap är stark och internationellt konkurrenskraftig sägs:
"Svensk statsvetenskap har t ex en särskild styrka i den demokrati, väljar-, och opinionsforskning som bedrivs främst vid Göteborgs universitet" (s 42).
Kul att forskningsområdet uppmärksammas. Samtidigt kan man fundera på om inte samhället borde satsa mer ekonomiska resurser på forskning om demokrati. För om den demokratiska rättsstaten inte skulle klara kommande utmaningar, ja vad ska vi då med partikelacceleratorer, miljöteknik och mediciner? Man glömmer lätt bort att all välstånds- och tillväxtgenerande forskning inom naturvetenskap och medicin är möjlig endast i samhällen som är politiskt stabila demokratiska rättsstater.

Förvirrande om plånboksröstning

HO : Häromdagen utkom rapporten "Selfish and prospective - theory and evidence of pocket book voting" på Institutet för Näringslivsstudier. Rapporten är skriven av Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara. Resultaten har presenterats tidigare i form av konferenspapper. Analysen är en utmärkt fallstudie av effekterna av socialdemokraternas valrörelseutspel om maxtaxa tätt inför 1998 års riksdagsval (skattningen från rapporten är att s+v vann omkring 1,5 procentenheter på utspelet om maxtaxan). Det är kul för mig att se en så finurlig analys av data från de svenska valundersökningarna.

Rubriken på IFNs pressutskick var att "Svenska väljare själviska och framåtblickande". Rubriksättningen blev inte bättre när press och radio fick sätta tänderna i denna nyhet. Svenska väljare styrs av plånboken, fick vi höra och läsa. Att bygga en sådan generell slutsats om drivkrafterna bakom ALLA väljare röstningsbeteende på en enda studie tyckte jag var magstarkt. Särskilt som den internationella forskningen om ekonomisk röstning och plånboksröstning berättar en helt annan historia.

Gåtan brukar formuleras så här: Om väljare verkligen varit kortsiktigt nyttomaximerande och stirrat stint ned i sin egen plånbok - varför är då sambandet mellan väljares ekonomiska bedömningar av den egna ekonomin och partival så förtvivlat lågt? I Sverige dessutom sjunkande, visar jag och Sören Holmberg i vår bok Regeringsskifte som utkommer nästa vecka. I själva verket tycks väljarna bättre passa in på benämningen sociotroper: de låter bedömningar av landets ekonomi väga mycket tyngre i sina röstningskalkyler än bedömningar av den egna ekonomin.

Att det finns ett klart samband mellan egenintresse och politiska attityder och beteende är förstås kartlagt sedan länge (nyckläckta föräldrar tillhör för övrigt en av de mest egenintresserade väljargrupperna). Läs Staffan Kumlins fantastiska avhandling The Personal and The Political så får du en rejäl aha-upplevelse. Johan Martinssons kommande avhandling om ekonomisk röstning och sakägarskap blir något att se fram emot under 2009.

Det här ämnet räcker nog för att blogga ett tag. Det här var ett alldeles för långt inlägg. Skall försöka bli kortare :)

25 oktober 2008

Så här skulle min blogg se ut om jag hade någon

Så har jag då själv tagit första steget in i det stora självbespeglandets tidevarv. Med en blogg! Tyckokratin. Bloggosfären. Där tyckandet och kommentarerna inte nödvändigtvis åtföljs av helhetsperspektiv eller långsiktigt ansvarstagande. Där frihet är att kunna tycka något helt annat en annan dag. Låt självterapin börja!