Det visar sig att vi inte är lika lyckliga hela livet. Och män och kvinnor har olika lyckoutveckling genom livet. Unga män i 15-18-årsåldern startar mycket lyckliga (mer än 40 procent nöjda med livet) men därefter följer två stora ras, först mellan 20-25 år (ned till 27 procent) och sedan, mellan 35-45 år, ned mot 22 procent. Efter 45 blir män allt lyckligare med ökad ålder. Män har sin längsta sammanhängande lyckoperiod mellan 65-70 år.
Kvinnor är lyckligare än män under hela livet med undantag av åldrarna 15-20 år. Lyckoraset kommer tidigare för kvinnor (30-35 årsåldern) och är inte lika stort som för män. Efter 50-årsstrecket följs män och kvinnor åt när det gäller andelen nöjda med livet.
Figuren är rätt kul att fundera vidare kring. Bakom resultaten gömmer sig förstås många förklaringar till variationer i mänsklig lycka och livstillfredsställelse. Vi blir t ex lyckligare av gemenskap, vänner, livskamrater, giftermål och pengar (men mindre lyckliga av att skaffa barn). Hur tolkar du figuren?
/Henrik Oscarsson
2 kommentarer:
Skönt att få det bekräftat från vetenskapligt håll
tycker en
lycklig 65-70-åring.
Det är viktigt att påpeka att kurvorna inte gäller för vars och ens utveckling under respektive livstid, utan hur dagens 15-åringar (t.ex.) upplever sin situation, i relation till dagens 65-åringar (t.ex.).
Många av oss som nu är 60+ skulle nog inte gå med på att vi var särskilt lyckliga i de övre tonåren. Själv anser jag att min lyckligaste tid var ungefär 35-45, så min kurva blir nästan inversen av ovanstående. Med reservation för hur man nu graderar lycka förstås...
Skicka en kommentar