14 februari 2009

Gammal vet bäst 2

Göteborgs-Posten och andra medier uppmärksammar att kandidaterna till Europaparlamentet är så gamla. Men varför är det ett problem egentligen? Är inte valproceduren vi använder just till för att selektera de dugligaste, kunnigaste och erfarna personerna att representera Sverige i parlamentet? Nu råkar det vara så att personer som har lång erfarenhet av politik tenderar att ha många år på nacken. Europaparlamentet har en mer aristokratisk kultur än Riksdagen. Att vara en gammal politisk räv med erfarenhet av att vara minister, partisekreterare eller till och med partiledare ger extra tyngd i den förhandlingsdemokrati som utmärker Europaparlamentet. Min provocerande fråga är alltså om det inte är just med politiskt erfarna 60+are som vi skall bestycka vår delegation till Bryssel och Strasbourg?

Bernard Manin har skrivit en av de bästa böckerna som finns om principerna bakom vår representativa demokrati. Hans slutsats är mycket övertygande: valproceduren (allmänna demokratiska val) är - och är dessutom tänkt att vara - en elitistiskt selekterande mekanism. Representativ demokrati är till för att välja representanter, inte för att ta fram en miniatyrkopia av befolkningen. Hade vi velat maximera social representation skulle vi istället lottat fram platserna i demokratiska församlingar; Då hade det blivit "rätt" antal personer av varje sort i Europaparlamentet! Vi borde kanske inte använda termen representativ demokrati. Representantdemokrati leder tanken mera rätt.




/Henrik Oscarsson

Inga kommentarer: