09 februari 2009

Valfri personvalsspärr?

Grundlagsutredningen har föreslagit att sänka personvalsspärr i riksdagsvalet från åtta till fem procent. Då bubblar ännu ett kul förslag från vårt grundlagskonvent upp: Varför inte låta partierna själva få bestämma vilken personvalsspärr de vill ha? Partierna kan väl anses vara suveräna att själva träffa en balans mellan medlemsmakt och väljarmakt över vilka som skall bli dess valda representanter?

Annat än praktiska motargument kunde jag inte komma på under kvällspromenaden med hunden. Bloggläsarna får gärna upplysa mig om jag missat något principiellt betydelsefullt. Alltså: Låt varje parti självt bestämma personvalsspärr!

/Henrik Oscarsson

7 kommentarer:

Anonym sa...

Men de praktiska invändningarna borde väl väga väldigt tungt här? Det är krångligt för väljarna att komma ihåg vilken gräns olika partier har satt upp. Om partierna dessutom tillåts ändra dessa mellan olika val, vilket de borde få om vi fullt ut tror på idén att partierna själva kan göra denna avvägning, blir spelreglerna otydliga eller helt okända.

Nicklas sa...

Jag tror att din idé kan leda till att spärren dör på sikt. Om ett parti beslutar sig för att ta bort spärren så tror jag att andra partier tvingas följa efter.

Det är möjligt att man skulle sänka gränsen något men jag tror att nuvarande system i huvudsak är väl avvägt mellan väljarnas möjligheter att påverka och partiernas förmåga att bedöma vilken/vilka av kandidaterna som är mest lämpadade för uppdraget det handlar.

Henrik Oscarsson sa...

Rent praktiskt skulle partierna få anmäla sin spärrgräns samtidigt som anmäler sina kandidater till Valmyndigheten. Vald spärrgräns för personvalet skulle sedan kunna stå med på de förtryckta valsedlarna. Nåt sånt, kanske.

Stina sa...

Bryr sig väljarna om ett parti har en spärr på tre eller åtta procent? Och hur mycket förstår egentligen väljarna av andra detaljer i valsystemet? Min poäng är att jag inte tror att spelreglerna blir så mycket otydligare än idag om man inför detta. Skulle vara intressant som experiment.

Erik sa...

Även om det finns ett praktiskt problem så skulle det leda till att partierna själva tvingades ta ställning i frågan om hur mkt som väljarna ska få påverka. Tror som Niklas att det leder till att den försvinner för att den är svår att motivera i längden.

Fredrik Malm satte RUT på att undersöka vilka konsekvenserna skulle ha blivit i valet 2006 om man inte haft spärr. Det visade sig då att betydligt fler invandrare och färre ursvenska män skulle intagit sina platser i salen. Att försvara det är svårt på vilken partikongress som helst.

emmali jansson sa...

Personligen tror jag på en av följande två effekter:

Antingen skulle många partier vilja ha en högre spärr och motivera det med att partierna känner kandidaterna bättre än väljarna.

Eller så skulle de sänka spärren med motivering att ge väljarna större makt. I så fall tror jag att listorna skulle bli kortare, eftersom partierna då skulle vara betydligt noggranna med vilka de överhuvudtaget sätter upp på listan. Det kan ju upplevas farligt att låta kandidater som man egentligen inte vill bli representerad av stå på listan om de har en reell chans att faktiskt komma in i den beslutande församlingen.

David Ekstrand sa...

Henrik: Rätta mig om jag har fel, men din lösning kräver därmed att man inför "offentliga valförberedelser", dvs. att partierna måste anmäla sina kandidater till Valmyndigheten X dagar i förväg. Idag gäller ju det tvånget endast partier som önskar skydda sin partibeteckning (härav alla ofrivilliga SD-fullmäktigeledamöter 2006 i kommuner dit partiet inte anmälde några listor). Det kanske inte är alltför mycket begärt, men jag har alltid tyckt (fast detta är mest baserat på känsla hellre än förnuft) att man kliver ut på ett sluttande plan när man ställer upp krav för partiernas registrering. Idag krävs det 1500 namnunderskrifter för en skyddad partibeteckning - om man har tänkt sig att det ska krävas 1500 underskrifter för att öht få ställa upp i ett riksdagsval så känner jag mig inte bekväm med det alls. (För den spärren kan höjas, och höjas, och sen hamnar man i t.ex. Ryssland där det ställs oöverstigliga krav på "oönskade" oppositionella rörelser för att de ens ska få ställa upp.) Annars kan man ju låta alla som vill ställa upp (vilket möjligen skulle kunna leda till konflikter om t.ex. ett nybildat partis politiska motståndare kapar deras partibeteckning) eller införa en skönsmässig spärr för partier som inte anger nån spärr. I övrigt tycker jag att det är ett intressant förslag som skulle låta olika partikulturer samexistera på sina egna villkor.