Globaliserade väljare

Varför straffas inte den sittande regeringen för de dåliga tiderna? Varför ökar sympatierna för Alliansregeringen trots de grymma utsikterna för svensk ekonomi? Ett möjligt svar är att 2000-talets väljare är tillräckligt globaliserade för att inse att det inte är regeringen som bär ansvaret för att världsekonomin rasat ihop. (Andra ad hoc-förklaringar som att "regeringar tenderar att få ökat opinionsstöd i orostider" finns såvitt känt inga ordentliga belägg för).

Alliansregeringen får inte sin dom nu utan i september 2010. Det är i samband med valen det blir verkligt intressant att studera sambandet mellan ekonomiska bedömningar och regeringars faktiska fram- och motgångar i riktiga val. Och det är från de riktiga valen vi också har undersökningsresultaten!

Faktum är att den så kallade bestraffnings-belöningsteorin får mycket stryk om man låter den gå närkamp med empiriska observationer från Sverige (se boken Regeringsskifte s 176ff). I endast en minoritet av undersökta svenska val kan skiftande ekonomiska bedömningar matchas ihop teorienligt med framgångar/motgångar för sittande regering. Huvudorsaken är att väljarna inte belönar regeringar för goda tider i den utsträckning som man kan förvänta sig utifrån teorin. Väljarna är piggare på att bestraffa när det går dåligt än att belöna när det går bra. Det gäller bedömningar av såväl Sveriges ekonomi som den egna plånboken. Även om saker och ting kanske kommer att se något ljusare ut i ekonomin sommaren 2010 så är stalltipset givet historien att Alliansregeringen knappast kommer att vinna röster på det. Internationell forskning visar att väljares bestraffningar av sittande regeringar ökar över tid. Oavsett ekonomiska indikatorer får sittande regeringar allt mer stryk av väljare i allmänna val.

På mikronivå finns ett något starkare stöd för ekonomiröstning (se figur) i så måtto att empirin går i förväntad riktning. Regeringspartier har generellt sett ett starkare stöd bland personer som sett förbättringar i ekonomin jämfört med väljare som sett förbättringar. Två intressanta resultat från analysen: 1) Effekterna av ekonomiröstning blir allt svagare över tid; i tider av ökad globalisering håller sambandet mellan ekonomiska bedömningar och värderingar av regeringens insatser på att försvinna ("It is NOT the economy, stupid!"). 2) Bedömningar av Sveriges ekonomi har starkare effekter än bedömningar av den egna personliga ekonomin. Detta resultat står sig även i mer komplicerade och större förklaringsmodeller. I själva verket är det endast direkteffekterna av väljarnas bedömningar av landets ekonomi som är signifikant i en multivariat analys. Bedömningar av utvecklingen bakåt för den egna ekonomin (plånboken) saknar då betydelse för regeringars väl och ve.

Relationen mellan ekonomiska bedömningar och regeringars eventuella fall är förstås hyperintressant inför nästa riksdagsval. Man får inte glömma att svenska väljare (åtminstone historiskt) varit dåliga på att utkräva ansvar bakåt. Väljarna blir mest irriterade när partierna bråkar om ansvar i det förflutna.

Det kommer sannolikt att spela större roll hur väljarna bedömer de ekonomiska utsikterna framåt och vad de båda regeringsalternativen har för ekonomisk plan inför mandatperioden 2010-2014. Slaget står om vem som bäst kan övertyga om att ha den mest trovärdiga ekonomiska politiken framåt. Östros eller Borg?

/Henrik Oscarsson