31 mars 2009

SR rekryterar åt SD?

Jag har läst hundratals fritextsvar från väljare som någon gång övervägde att rösta på Sverigedemokraterna i 2006 års val. Ett återkommande resonemang bland dessa potentiella SD-väljare handlar om hur illa SD behandlas av den etablerade eliten inom politik, kultur och media. Även bland de som uppfattar SD som "lite väl extrema för att verkligen rösta på" eller "ett tydligt protestalternativ även om jag inte vill se partiet i Riksdagen" uttrycks ändå en upprördhet över att partiet bemöts på ett "odemokratiskt sätt" av de etablerade partierna.

Från min horisont lever SD gott på att behandlas som "något katten släpat in". Man odlar själva gärna bilden av att vara ett utstött anti-etablissemangsparti i kylan. Kampen mot det som uppfattas vara den politiskt korrekta eliten är lika mycket bränsle för rekrytering som protesten mot det mångkulturella samhället. Att vara utspärrade och särbehandlade tycks uppenbarligen väcka sympatier bland potentiella SD-väljare: Eliternas beteende måste ju rimligen innebära att man uppfattar SD som ett stort hot? På så sätt hamnar SDs ideologi, verklighetsbeskrivningar, problemformuleringar och politiska handlingsprogram ur fokus.

Kaliberreportaget är utmanande på många sätt. Många drar paralleller till Janne Josefssons valstugereportage. Men det finns en viktig principiell skillnad. I valstugereportaget gjordes inspelningarna på offentlig plats. Men Kalibers reportrar blev partimedlemmar och gjorde hemliga inspelningar på interna partimöten.

Det är ingen orimlig slutsats att många potentiella SD-väljare har svårt att se att Sveriges Radio skulle ha arbetat så här med något av riksdagspartierna. Den uppfattade särbehandlingen leder i så fall till ökade sympatier för SD som kanske inte ens är kopplade till deras politiska program.

6 kommentarer:

Sebastian sa...

"I valstugereportaget gjordes inspelningarna på offentlig plats. Men Kalibers reportrar blev partimedlemmar och gjorde hemliga inspelningar på interna partimöten."

Typ som Expressen gjorde inför valet 2006 då med andra ord:

"Inför Riksdagsvalet 2006, lät Expressen sju frilansare ta anställning som valarbetare hos riksdagspartierna. Uppdraget var inte särskilt specifikt. Det gällde att hålla ögonen öppna och se om man fick fram något. ”Vi ska ge en unik inblick i hur de organisationer och människor som begär vårt förtroende i riksdagsvalet verkligen arbetar, hur de tänker och hur de talar om oss väljare när vi inte hör dem. Syftet med reportagen är att söka sanningen bakom slagorden”, skrev Expressen som inledning på det tolvsidiga reportaget som publicerades 16 september, dagen före riksdagsvalet."

"Det fylligaste reportaget kom inte oväntat från socialdemokraterna. Reportern kunde rapportera om valarbetare som var missnöjda med valmanifestet, som många menade saknade lösningar på arbetslösheten. Man klagade också på partiledaren Göran Persson som många menade hade en ”von oben-attityd” och som totalt hade missbedömt det politiska läget inför valet. Reportern avancerade snabbt i partiet och fick snart vara med på de strategimöten, som vanligtvis bara omfattade den innersta kretsen.
Just artikeln om socialdemokraterna väckte stor vrede internt i partiet. Bland annat partisekreteraren Marita Ulvskog, hörde av sig till Expressen för att klaga på tillvägagångssättet. En vecka senare, den 21 september publicerade tidningen Resumé en artikel, där de med källor i socialdemokraterna anklagade den kvinnliga reportern för att ha tagit sig till toppen genom att inleda ett kärleksförhållande med en av ombudsmännen på kansliet."

http://www.fgj.se/visaScoopArtikel.asp?OmrID=3&SubID=4&SubSubID=0&nbID=22&AID=148

Lars sa...

"Typ som Expressen gjorde inför valet 2006 då med andra ord"

Nej, inte riktigt. Att som infiltratör bli medlem i ett parti och aktivera sig under en längre tid, för att sedan ta förtroendeuppdrag, handlar ju i det närmaste om partisabotage:

"Det faktum att den aktuella journalisten inte bara använt falsk identitet och dold kamera, utan också under en längre tid aktiverat sig i partiet, accepterat förtroendeuppdrag inom organisationen och smygfilmat ungdomspolitiker i privata situationer gör händelsen långt mer extrem än tradionellt "wallraffande"."

http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/inrikes/2009/02/17/sverigedemokratisk_ungdom_drabbat_av_sta

Det finns väl egentligen bara en motsvarighet till det här i SD:s historia och det var när nazister infiltrerade SDU under tidigt 90-tal, vilket fick till följd att SDU lades ner under några år.

"På så sätt hamnar SDs ideologi, verklighetsbeskrivningar, problemformuleringar och politiska handlingsprogram ur fokus."

Visst, och det är ju inte direkt till fördel för SD. Vad gäller partiets profilfråga, invandring och integration, har ju partiet ett stöd som är långt större än andelen väljare. Skulle det öppnas för en allsidig debatt om invandringen i media och frågan blir en valfråga har SD allt att vinna. Det var detta som var förutsättningen för Dansk Folkepartis framgångar och för att det demokratiska underskottet på det området äntligen kunde åtgärdas i Danmark. Tidigare bedrevs det ju en politik, liksom nu i Sverige, som saknade ett folkligt stöd medan undersökningar nu visar att invandrings- och integrationspolitiken i Danmark åtnjuter ett brett folkligt stöd sedan den lades om. Demokratin i Danmark har alltså fungerat och vi får hoppas att den till slut gör det även i det extrema Sverige. Det här är ju en fråga som bokstavligt talat handlar om vårt lands framtid och då håller det inte att bedriva en så folkligt oförankrad politik som dessutom skapar sådana stora problem i samhället. Så länge de etablerade riksdagspartierna framhärdar på den extrema linjen och problemen i samhället därmed växer kommer även det folkliga missnöjet att fortsätta växa och med det SD:s framgångar, förutsatt att partiet fortsätter att "normaliseras" och klarar av renhållningen. Ännu är man ju inte riktigt i mål där, som synes, men partiet har kommit otroligt långt om man jämför med hur partiet såg ut för bara 10 år sedan.

Anonym sa...

Det här med den så kallade påtagna "offerrollen".

Jag personligen känner inte någon som skulle rösta på ett parti bara för att man tycker synd om det. Det finns många politiker som jag finner sympatiska, dock skulle jag aldrig rösta på dom.

Jag tror att väljarna är smartare än du tror. Partier röstar man på för deras politik. Inte för att man tycker synd om dom.

Arlav sa...

Fråga: När kommer Kaliber med ett reportage om vad som predikas (på arabiska) i de svenska moskéerna??
Svar: Aldrig

LB sa...

Det är inte bara hur man behandlar SD. Märkliga alis "Gustav-Metro" när det handlar om en kille med arabiskt klingande namn och blekning av pixlar för att ge sken av den misstänkte fotbollspelande bakrånaren var ljushyad, när den inte var det ger SD vatten på sin kvarn. På samma sätt som sk etniska svenskar (Helen-mördaren, Hagamannen, Lasermannen) hängs ut i media måste invadrare som begår samma typ av brott också hängas ut också. eller inte alls men alla ska behandlas LIKA. Har bott i centrala Malmö ett par år och besökte dagligen Rosengård i ett halvår. jag är glad jag ska flytta...

Pli sa...

Nej LB! Lasermannen var inte "etnisk svensk". Se även http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Ausonius