19 april 2009

Sanningen och opinionsjournalistiken

Med en dåres envishet och välvillig läsning till trots kommer jag att fortsätta gnälla på opinionsjournalistiken. Här två exempel från morgonens suckande över rapporteringen av senaste Sifomätningen.

Vi börjar med neutrala och sakliga TT som låter meddela att oppositionen leder knappt över regeringen.

"De tre oppositionspartierna leder fortfarande knappt i opinionen över
regeringspartierna, rapporterar Sifo i sin senaste väljarrapport. Vore det val i
dag skulle oppositionen få 48,5 procent mot 47,3 för regeringspartierna."
(TT).

Bekymret i sammanhanget är att det är inte sant. Avstånden mellan blocken är inte tillräckligt stort för att man skall kunna dra slutsatsen att oppositionen leder. Rätt svar är förstås att ingen leder. Det är likaläge i opinionen.

GP drar på med jätterubrik på förstasidan att "S-raset fortsätter", fyller på med ny jätterubrik på ekonomi/politik-sidorna att "S fortsätter backa" (Har journalisterna verkligen kontroll över rubriksättningen?). Hur som helst, av rubrikerna får det bestämda intrycket (vilket väl är meningen, antar jag) att socialdemokraterna har backat i opinionen sedan senaste mätningen. Bekymret i sammanhanget är att det är inte sant. Socialdemokraternas april-notering är visserligen lägre men inte signifikant lägre än mars-noteringen. I själva verket är inga förändringar sedan mars statistiskt säkerställda förutom miljöpartiets uppgång. (Analysen att kd kan glädjas över att vara över spärren igen blir ju också underlig med tanke på att ökningen från 3,3 till 4,1 inte heller är säkerställd).

GP har också av någon outgrundlig anledning slutat presentera "detaljer om statistisk felmarginal" i tidningen. De hänvisar till gp.se. Vill de inte att läsarna skall syna korten?

En vacker dag gör någon en större systematisk studie över hur journalister presenterar och tolkar opinionsmätningar. Givet vad vi redan vet från ett par studentuppsatser kommer det antagligen inte bli särskilt upplyftande läsning. Politiskt färgade kommentarer och intresseväckande rubriksättningar tycks vara viktigare än att det blir rätt. Är inte nyhetskonsumenterna värda bättre opinionsjournalistik?

7 kommentarer:

Ulrika sa...

Javisst är fenomenet journalisik och opinionsundersökningar oftast ett sorgligt kapitel. Men nej, journalisten/reportern, den som skrev artikeln, har inte kontroll över rubriken, det är ett gammalt och välkänt faktum. Rubriken skrivs av en person som ska få till en snygg sida, med rubriker som får plats och som ska locka till läsning, redigeraren. Det blir kanske inte alltid så bra... En 7,5-poängs vidareutbildning för redigerare i 'kvalificerad och korrekt rubriksättning' kanske vore något för journalisiklärare och opinionbildningslärare att lansera?

Henrik Oscarsson sa...

Tack Ulrika.

Och hm. Aj aj. Som jag misstänkte. Nu är sånt här ingen lek. Politainment måste väl ändå ha vissa gränser? Redigerare och rubriksättare har en kolossal makt över tanken. Fast jag har en känsla av att de vet om det...

Förhäxningen här ligger i kombinationen av rubriksättning, grafik och utelämnade detaljer om hur undersökningarna har gått till. Som helhet närmar sig denna tidningens motsvarighet till "clever cutting" randen till oseriositet.

En tredjedel av befolkningen har en högskoleutbildning. Kunskaper om statistik stickprovsurval & felmarginaler lärs ut redan på högstadiet. Många läsare hanterar dagligen i sina jobb avsevärt mer avancerade saker än det här. En helt onödig fördumning alltså att beskriva nivåskattningar från urvalsundersökningar som något absolut.

Johan M sa...

jo, visst, fast när jag i min metodundervisning på allt från A till C-kurser de senaste 5-6 åren inleder föreläsningen om urval med att fråga studenterna om de känner att de vet vad att en förändring ligger "inom felmarginalen" och "utom felmarginalen" och vad skillnaden är vågar oftast ingen alls, eller högst 1-2 av 30 personer svara ja på den frågan.

Henrik Oscarsson sa...

Såg just att SVT Text sällar sig till nyhetsmedia som rapportering en ledning för oppositionen enligt Sifo. När det i själva verket är likaläge. Riktigt dålig opinionsjournalistik. Lika illa som under valrörelsen 2006. Se här:

http://www.henrikoscarsson.com/2009/01/opinionsjournalistikens-fallor-1.html

Anonym sa...

gammelmedia gräver sin grav. Långsamt - men mycket välplanerat. EN dag går vi inte på det längre. Jag tror det var 18 november 2007.

Valexpertnerna har ju klassat ut Alliansen för flera år sedan-seriöst!

M

C sa...

Ulrika, nog har skribenten all möjlighet i världen att påverka rubriksättningen och hela redigeringen. Att skydda sig bakom vattentäta skott inom en och samma redaktion är om något vad som borde falla under definitionen av det tröttsamma uttrycket "gammelmedia".

Tomas Eriksson sa...

Men vad säger vi då om DN som bassunerar ut Alliansen drar ifrån baserat på Demoskop som har ställt från vilket parti man tycker bäst om.