13 maj 2009

Vilka EUP-kandidater duger?

Vad borde svenska väljare få veta om kandidaterna till EU-parlamentet? Vilka kvalifikationer krävs för att göra ett bra jobb som EU-parlamentariker?

EU-parlamentet är en aristokratisk miljö och fungerar som en förhandlingsdemokrati. Så brukar europaforskarna beskriva parlamentet. Parlamentarikernas bakgrund, politiska erfarenhet och tidigare politiska uppdrag (och framgångar) styr med vilken tyngd de kan agera. Språkkunskaper, sociala talanger, förmåga att nätverka, arbetskapacitet och stresstålighet är viktiga egenskaper för kandidaterna, liksom förmåga att förankra och förhandla med andra parlamentariker. Att ha duktigt folk omkring sig, personella resurser för att snabbt kunna ta fram nödvändig information och agera självständigt och, inte minst, uppbackningen från sina nationella partier är också betydelsefullt för att nå framgång. Men vad vet vi egentligen om partiernas kandidater i de här avseendena?

Detta är dimensioner som känns ovana att hantera för svenska väljare när de tar politisk ställning. Medierna har heller inte lyckats lära sig bevaka och granska enskilda partikandidater trots att vi haft personval i fjorton år. Vad skall det vara för virke i de individer som skall representera de svenska väljarna i EU? Valet av personer är, menar jag, betydelsefullt för Sveriges möjligheter att vinna gehör för de intressen som är lite av svenska specialgrenar i EU: miljö, jämställdhet, välfärd, öppenhet och insyn.

Europaparlamentsvalen fungerar alltså mer i enlighet med Bernard Manins analys av den representativa demokratins principer: valproceduren (7 juni) är en elitistiskt selekterande procedur: hela grundidén med representativ valdemokrati är att medborgarna skall välja representanter som är dugligare och bättre lämpade än vad de själva är.

2 kommentarer:

Johan sa...

Ja, t ex DN:s genomgång av toppkandidater är ju ganska sorglig.

Jag fastnar dock vid meningen "Valet av personer är, menar jag, betydelsefullt för Sveriges möjligheter att vinna gehör för de intressen som är lite av svenska specialgrenar i EU: miljö, jämställdhet, välfärd, öppenhet och insyn."

Jag förstår inte. Sedan när handlar EP-valet om att välja företrädare för medlemsstaterna?

Och det där med storsvenska specialgrenar -- tillfällig lapsus i dina annars så nyktra kommentarer? Det kanske är så att EP-ledamöter faktiskt betraktar sig som företrädare för länder snarare än för väljare och partier, men tendensen att göra EP till en arena för nationella motsättningar borde väl rimligen motverkas? Inte minst som det är falsk marknadsföring gentemot väljarna.

"In Sviiden, vi häv a system...", som Margot Wallström ironiskt sa om svenska politiker som åker till Bryssel och tror att Sverige är svaret på alla Europas problem.

Henrik Oscarsson sa...

Johan: Ja, kanske bör "den svenska delegationen i Bryssel" i första hand vara ett gäng diplomater och förhandlare med ett par rävar bakom örat? Det är ju den frågan jag ställer mig. Väljarna avgör förstås hur de vill ha det med den saken.

Storsvenska specialgrenar: Tja, med en konservativ statsminister som talar sig varm för en ambitiös välfärdsstat och som tänker göra miljön till den stora frågan under ordförandeskapet, en progressiv lagstiftning på jämställdhetsområdet och världens högsta kvinnorepresentation i parlamentet + kanske ett piratparti instormandes med insyn, offentlighet och kulturell allemansrätt på programmet: nog finns det en unik kombination här som kanske är mer särpräglande än partitillhörighet?