Partiuppsättningsmodeller 2

Hur många och vilka partier överväger svenska väljare att rösta på när det drar ihop sig till att fatta det slutgiltiga valet av parti? Det är en av de frågor som vi försöker svara på när vi undersöker väljarnas partiuppsättningar (consideration set).

Partiuppsättningarnas storlek

I våra undersökningar i samband med 2006 använde vi flera olika frågeserier för att försöka identifiera väljarnas verkliga partiuppsättningar tätt inpå riksdagsvalen. De instrument som vi menar har störst validitet visar att väljarnas partiuppsättningar är överraskande små. I genomsnitt ingår endast 1,6-1,9 partier i uppsättningarna. Det betyder i praktiken att mer än hälften av väljarna endast har ett parti i sin uppsättning - för dessa väljare är valet inget egentligt partival utan handlar om huruvida man skall rösta eller låta bli. I denna grupp kan partierna endast vinna eller förlora väljare genom att lyckas eller misslyckas mobilisera till valurnorna.

Av de som överväger att rösta på mer än ett parti är tvåpartiuppsättningarna klart vanligast, det vill säga väljaren står och väger mellan två partier. Valsituationen liknar alltså rätt mycket den som väljare i ett tvåpartisystem står inför. Vi tror att detta starkt påverkar hur individer exponerar sig för, värderar och minns politisk information under en intensiv valrörelse.


Partiuppsättningarnas innehåll
En överraskande upptäckt från 2006 års val är att andelen väljare med blocköverskridande partiuppsättningar - det vill säga partiuppsättningar som rymmer partier från båda blocken - var mycket lågt. Endast 15 procent av väljarna stod och vägde mellan två eller fler partier från olika block. Den absoluta huvuddelen av de partiuppsättningar som rymde fler än två partier var alltså uppsättningar med partier uteslutande från ett block, exempelvis v-s, mp-v, fp-m eller c-kd.

Vi har inga perfekta jämförelser på den här punkten, men högst sannolikt har det inte varit så i tidigare riksdagsval. Den låga andelen blocköverskridande partiuppsättningar illustrerar tydligt hur stark påverkan blockpolitiken har på svenskarnas väljarbeteende. Givet laguppställningarna inför 2010 kan vi förvänta oss en liknande situation då. Störst väljarrörlighet kommer att återfinnas inom blocken, inte mellan blocken. Men det är mellanblocksrörligheten som avgör var regeringsmakten hamnar. Analyserna av partiuppsättningar visar att antalet potentiella blockbytande väljare är mycket mycket mindre än vad många tycks tro. Eftersom blockbytarna dessutom tenderar att "springa förbi varandra" (Nisse byter från s-blocket till b-blocket medan Karin byter från b-blocket till s-blocket=status quo) är den avgörande gruppen marginalväljare en liten grupp. Närmare valet kommer vi kunna säga mer om exakt hur stor.

Kommentarer