13 augusti 2009

PP, Saltsjöbaden och personnumren

Saltsjöbadsavtal för informationssamhällets konflikter?
Det är lätt att inse att det står enorma materiella och immateriella värden på spel när man rör sig in i frågor om övervakning, fildelning, fri kultur, patent och monopol. I den kommunikationella revolutionens spår väntar nya spelregler för entreprenörskap, företagande, nationell säkerhet, livsstilar, karriärer och livschanser. Det är inte utan att man blir lite bekymrad när man ser de hotbilder som målas upp som handlar om vilka åtgärder stater, företag och medborgare kan tänka sig att ta till för att skydda sina intressen. Tonläget skruvas långsamt upp. Motsättningarna hårdnar.

Behövs det en informationssamhällets motsvarighet till industrisamhällets Saltsjöbadsavtal mellan arbetare och kapitalägare för att undvika att konflikten blir onödigt djup och militariserad? En svensk samförståndsmodell med historiska förlagor som kan säkra ett fruktbart samförstånd där alla intressen kan betrakta sig som vinnare. Nya idéer om hur detta kontrakt skall se ut är nödvändiga. Stäng in alla parter och släpp ut dem igen först när man nått fram till en hållbar modell för samhällsfred!

Dags för personnumren som symbolfråga?
Efter Rick Falkvinges debattartikel på DN idag undrar jag när debatten om våra tiosiffriga personnummer skall dyka upp? Det var länge sedan någon på allvar dammade av och spelade ut det kortet i debatten om personlig integritet och övervakning. Visst, personnumren anses fortfarande praktiska och underlättande. Samtidigt underlättar personnumren enormt om man vill ägna sig åt integritetskränkande samkörningar av register eller snabbt och effektivt samla in i stort sett all information om en medborgare.

5 kommentarer:

pirat sa...

Hej och tack för din intressanta artikel. Har du som statsvetare en aning om vilka andra partier som tappade väljare till piratpartiet? I media låter det ofta som om det finns
"missnöjesröstare" som väljer mellan sverigedemokraterna och piratpartiet. Det skulle då vara arga unga män. Vet man något?
Bland väljargrupperna vet jag att piratpartiet är stora på universiteten, jag vet i alla fall ett närstående där jag hört att massor röstade på pp.

Henrik Oscarsson sa...

Jag hänvisar till inlägg och kommentarer under etiketten "Piratpartiet". Där finns svar på dina frågor om vad vi hittills vet om PP-väljare och PP-sympatisörer. Viktigt att avliva myten om ett ungdomsparti: hälften av PP-väljarna 2009 var äldre än 30 år, utan 30plussarna skulle PP alltså aldrig ha tagit sig in i Europaparlamentet.

Enligt SVT Valu 2009 uppger var tjugonde PP-väljare i EUP-valet (5%) att de skulle stödja SD i ett tänkt riksdagsval. Ingen stor grupp alltså. Se hela tabellen här: http://www.henrikoscarsson.com/2009/06/m-garna-fp-men-ej-i-riksdagsval.html

David Ekstrand sa...

Jag undrar, jag. En Saltsjöbadsmodell för informationsfrågorna låter väldigt attraktiv på många sätt, men det känns som att det finns två oöverstigliga problem: (1) de frågeställningar som ska lösas av ett sådant avtal kan komma att vara överspelade av teknikutvecklingen inom mindre än ett årtionde (tänka sig att Napster bara är drygt 10 år gammalt!), samt (2) det är väl närmast omöjligt att tänka sig en särlösning av de här frågorna för Sveriges räkning, och parter i andra länder kanske inte drivs av samma Saltsjöbadsanda. Dessutom kan man ju fråga sig vilka parterna är. Å ena sidan har vi ju konflikten fildelning-upphovsrätt som ju också har underdimensionen "vilka rättsmedel ska vara tillåtna för att säkra upphovsrätten?" men å andra sidan har vi ju FRA-lagen och konflikten mellan integritet och effektiv brottsbekämpning. Personligen tror jag inte att man löser den senare konflikten genom nåt slags Saltsjöbadsavtal (vad skulle det överhuvudtaget betyda i en demokrati, när ena parten är staten och den andra medborgarna?) utan genom en starkare grundlagsreglering. Men även för de konflikter som rör upphovsrätt så är det svårt att tänka sig att man skulle lösa konflikterna genom samförstånd helt enkelt därför att världen är så mycket större än den var på 1930-talet och så mycket mindre hierarkisk. Vem ska tala för fildelarna? Vem ska representera dem som är för upphovsrätt men emot Ipred-lagen? Om man tar på sig sina antagonistiska glasögon (vilket jag iofs. är obenägen att göra generellt men nu gör jag ett undantag) så kan man väl säga att risken med Saltsjöbadsliknande processer är att de lyckas bara genom att de INTE stänger in alla parter utan bara en noga utvald delmängd av desamma, vilket leder till att andra röster marginaliseras. När jag från början såg detta förslag kändes det som bra men lite lätt utopiskt, men när jag nu tänker efter så inser jag att problemet är att Saltsjöbadstänket är ett uttryck för en korporativ samhällssyn som har oändligt mycket mindre legitimitet idag, särskilt bland många av de människor som tänkts vara parter i målet, än vad det hade under mellankrigstiden.

Jörgen L sa...

Först +1 på Daniel ovan.

Sedan: Personnummer. Jag tror att en anledning till att personnummerfrågan i stort sett är ointressant är att det inte skulle stärka integriteten i speciellt hög grad att ta bort dem.

Det är ganska enkelt att skapa alternativa system som med NÄSTAN lika stor säkerhet identifierar individer och som möjliggör samkörning i NÄSTAN lika hög grad utan personnummer.

Som yrkesverksam programmerare så ser jag inte att ett borttagande av personnummer skulle minska möjligheterna till samkörning i någon stor grad. I 99,9% av fallen kan man få till lika bra träffar mellan register genom att använda namn adress födelsedatum etc. dvs andra termer som är legitima att efterfråga. Den enda skillnaden skulle bli att det i en väldigt liten mängd enstaka fall skulle bli fel, och i de fallen skulle det ställa till en massa elände för de som blir felidentifierade, eftersom felen skulle vara så extremt sällsynta att alla skulle utgå från att identifieringen gjorts rätt tills den drabbade själv fick försöka bevisa att det är fel...

Jörgen L sa...

Jag menade såklart DAVID inte Daniel.. Sorry.