Skall VSMPCFPKDM ta debatten med SD?

Den rätt fantasilösa diskussionen om huruvida de etablerade partierna skall frysa ut eller krama ihjäl Sverigedemokraterna går vidare. Skall man ta debatten med SD eller inte ta debatten med SD? Från min horisont har frågeställningen hela tiden väckt två funderingar. För det första: Vilken debatt handlar det egentligen om? Och för det andra: Om nu debatten skall tas, varför skall Sverigedemokraterna blandas in överhuvudtaget?

Enligt våra många väljarstudier vinner Sverigedemokraterna framgångar i huvudsak genom att de lyfter upp två samhällsproblem som vi sedan länge vet väcker oro och funderingar hos många väljare: det handlar om brottslighet och invandring- och flyktingpolitik. De båda problemområdena knyts tätt samman med varandra i såväl SD-politik som i SD-väljarnas egna resonemang. Men det räcker inte som förklaring till framgångarna. Som nödvändig klangbotten lägger vi till en djup politikermisstro och en stor oro för att välfärdsstaten inte skall kunna leverera vad man förväntat sig.

Om de etablerade riksdagspartierna väljer att debattera saker som lag- och ordning och integrationspolitik med Sverigedemokraterna riskerar de att erkänna sitt eget misslyckande när det gäller att bedriva opinionsbildning och utveckla ny politik för att lösa problem på dessa områden. Att utse SD som ett slags motpart i debatten skänker därmed SD ett indirekt sakägarskap, ett initiativ, en förstatjing på ett par viktiga samhällsproblem (som jag tidigare uppmärksammat på bloggen har "flykting- och invandringsfrågor" bekymrat fler svenskar än miljön under perioden 1995-2005).

Alternativet som sällan framförs är att riksdagspartierna själva i större utsträckning börjar diskutera, uppmärksamma och komma med initiativ på sakområden som integration och brottslighet. Det handlar också om att ta debatten, fast inte med Sverigedemokraterna. Som bekant gäller i politiken att vara med och definiera problemen innan man kan presentera trovärdiga lösningar. Vad som är debatten är inte givet utan möjligt att förändra genom att bedriva politik. Man behöver inte särskilt mycket fantasi för att klura ut att det finns fler sätt att beskriva dessa samhällsproblem än vad SD presenterar. Från ett maktperspektiv kan man fråga sig varför i hela världen ett partietablissemang egentligen skulle bjuda ett litet utmanarparti på problemformuleringsprivilegiet?

Illustrativa exempel finns att finna i närtid. Allians för Sverige vann riksdagsvalet 2006 på att förändra väljarnas sätt att tänka kring sysselsättningspolitiken. Huvudproblemet omdefinierades till att handla om hur man skulle komma till rätta med det stora utanförskapet på arbetsmarknaden. Exemplet har direkt bäring på diskussionen om exakt vilken debatt som skall föras och med vem.

Språk är makt.

Kommentarer

Luke Bloom sa…
Jag rekomederar denna tänkvärda artikel från ifjol: http://www.henrikoscarsson.com/2009/08/skall-vsmpcfpkdm-ta-debatten-med-sd.html Inte skriven av någon småbitter arbetare eller sk smygrassist utan någon med insyn.

Även denna artikel skriven av Mauricio Rojas: http://www.dn.se/opinion/debatt/kulturarv-ligger-bakom-invandrarnas-brottslighet-1.421859. Den hänvisar till BRÅ:s omtalade rapport."Brott bland svenskar och invandrare"
Lars sa…
Det fanns ju en tid när riksdagspartierna kunde strunta i SD om man ville föra en allsidig debatt i frågan, men nu är det väl i princip oundvikligt att "ta debatten" med tanke på att SD av allt att döma är på väg in i riksdagen. Det är så det blir i en demokrati när etablissemanget ignorerar ett samhällsproblem som folket för fram som en viktig fråga. Tidningen Fokus visade också att partiet har ett stöd för sin politik i denna fråga som vida överstiger deras väljarstöd. För SD:s vidkommande spelar det knappast någon roll längre om debatten tas eller inte. De har allt i egna händer nu efter att de fick sitt parlamentariska genombrott 2006, trots att partiet nästan blev helt ignorerat/negativt särbehandlat i media.
Anonym sa…
"I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps."
Tyvärr är Sverige så idag både hos etablerad media samt från sjuklövern...
Anonym sa…
Det finns två politiska tabun som absolut inte får ifrågasättas i det här landet: Den första är invandringspolitiken och den andra är EU.
Hur är det överhuvudtaget möjligt att i längden sopa dessa viktiga frågor under mattan och sedan med någon sorts trovärdighet i behåll hävda att: "Ja det där är inget problem." Det svenska folket håller sakta på att vakna upp och inser att man hela tiden blivit bedraget och grundlurat av det politiska etablisemanget.
I brist på andra argument kan man ju alltid hävda att det bara är lågutbildade och allmänt missnöjda personer som ger uttryck för den marginalisering de befinner sig i.
Det är ett uppvaknande som håller på att ske och det kommer att sopa bort den politiska kultur som alltför länge har fått husera ostört.
Nya friska vindar blåser.