Folkpartiet ljuger

Definitionen av negativt kampanjande (Negative campaigning) handlar om huruvida det förekommer kritik av motståndaren i partiers budskap i samband med valkampanjerna. Många tycks mena att det här skulle vara ett nytt inslag i moderna valrörelser eller något som uppfunnits i sentida amerikanska presidentvalskampanjer.

Alls inte. Att uppehålla sig vid motståndarnas brister istället för att prata om den egna politiken har varit flitigt förekommande i valrörelser genom hela historien.



Den svenska valrörelsehistorien är i själva verket full av goda exempel på negativt kampanjande. Det har varit ett klassiskt sätt att mobilisera egna sympatisörer och väljare till valurnorna under lång tid. Kanske var det till och med vanligare med hård kritik mot motståndaren på 1920- och 1930-talen än vad det är idag? Pågående forskning av kollegorna Nicklas Håkansson och Bengt Johansson kommer kunna lära oss mer om det.


En sak är dock säkert. Det var mer drag i partiernas valaffischer förr i tiden! Då skrevs konsthistoria när partierna affischerade. I samband med valet 2006 såg det lite annorlunda ut. Vem kommer bli upphetsad över de här affischerna om 80 år?

Kommentarer

Daniel sa…
Det här tycker jag är en klassiker i sammanhanget, ofta omtalad av min farfar.

http://photos-g.ak.fbcdn.net/photos-ak-sf2p/v356/7/47/639768435/n639768435_1589862_9812.jpg