14 september 2009

Partiuppsättningsmodeller 4

Min panel om partiuppsättningsmodeller (consideration set models) på den europeiska statsvetarkonferensen i Potsdam blev lärorik. Det börjar nu växa fram en användbar verktygslåda av begrepp som jag tror kan göra analyserna av väljares partiuppsättningar ännu mer spännande och fruktbara. Huvudmålsättningen är förstås att kunna lära oss mycket mer om varför en väljare som i slutskedet av en valrörelse överväger partierna XYZ till slut väljer att rösta på parti X och inte på parti Y eller Z.

Exempel: En tilltalande och angelägen forskningsuppgift är att fastställa huruvida väljarna använder sig av kompensatoriska eller icke-kompensatoriska beslutsregler när de skiljer ut vilka partier de a) plockar med i sina partiuppsättningar och b) slutligen väljer parti.

Kompensatoriska beslutsregler är när väljare helt enkelt summerar partiers goda och dåliga sidor när de värderar huruvida ett parti skall övervägas för röstning eller läggas en röst på. De saker man eventuellt stör sig på i partiets politik kan i så fall "förlåtas" eller kompenseras av att partiet uppfattas som bra på andra områden. Ett parti som kommer dåligt ut när det värderas efter ett visst kriterium kan ändå plockas med i partiuppsättningen om det kommer bra ut när det värderas med andra kriterier. Positiva värderingar av t ex FPs utbildnings- och forskningspolitik kan kompensera negativa värderingar av FPs inställning till svenskt NATO-medlemskap. I många traditionella spatiala analyser av väljarbeteende (och i de flesta partitester inför valen) utgår man reflexmässigt ifrån att väljarna använder sig av kompensatoriska beslutsregler.

Icke-kompensatoriska beslutsregler är när väljaren inte kan vara lika förlåtande utan utesluter partiet som alternativ på grund av att partiet inte uppfattas ha en lika bra politik på alla områden. Det kan till exempel vara att partiet har en position i en viss sakfråga som helt enkelt utesluter att man överväger att rösta på partiet. Exempelvis en väljare som aldrig skulle överväga röstning på Centerpartiet på grund av partiets ståndpunkt när det gäller kärnkraft, alldeles oavsett hur mycket väljaren älskade Centerpartiets politik på alla andra områden.

På grund av det ännu så länge ringa antalet studier är forskningsläget högst oklart när det gäller huruvida kompensatoriska beslutsregler används i första hand i samband med att väljare formerar sina partiuppsättningar, det vill säga då de skiljer ut vilka partier som övervägs för röstning, eller om kompensatoriska beslutsregler i huvudsak används i den slutgiltiga beslutsprocessen som gäller valet av parti. Instinktivt känns det som det rimliga borde vara en mer förlåtande attityd inledningsvis men att icke-kompensatoriska beslutsregler blir viktigare i ett skede där två eller flera övervägda partier skall bli ett: "Nej, jag kan inte rösta på ett parti som vill gå med i NATO".

För den som är intresserad av forskningen om partiuppsättningar kan mitt eget paper laddas ned här.

4 kommentarer:

hagevi sa...

Superintressant. Precis som du skriver är det inte självklart vilken av varianterna kompensatoriska och icke-kompensatoriska beslutsregler som är mest vanligt vid de två stegen i modellen. Jag tänkte att det alltid finns partier som väljare aldrig kan tänka sig rösta på av icke-kompensatoriska skäl: "Jag kan aldrig tänka mig rösta på V för de är kommunister", t ex.

Jörgen L sa...

En sak som också borde med i beräkningen är när man kan tänka sig bortse från en specifik aspekt av ett partis program eftersom man uppfattar det som som omöjligt att få igenom.

Dvs. om man uppfattade det som troligt att parti A skulle lyckas genomdriva åtgärd X så skulle det avhålla en att rösta på A, men eftersom det kan antas att det kommer att finnas en förkrossande majoritet i riksdagen MOT åtgärd X så spelar detta ingen roll.

Stina sa...

Jag tänker som Hagevi att icke-kompensatoriska beslutsregler används för att sålla fram ett fåtal partier. De kvarvarande partierna är sådana som man kan tänka sig att rösta på, och de jämförs sedan med kompensatoriska beslutsregler. Det bygger förstås på att de flesta partier är sådana som man tycker att det är omöjligt att rösta på.

Henrik Oscarsson sa...

Stina: Fast det kan ju faktiskt vara tvärtom, att man förlåtande och kompensatorisk i ett första steg, för att sedan bli lite tuffare i det andra beslutssteget... Som vanligt måste vi fundera ut en härlig undersökningsdesign för att försöka ta reda på det och låta empirin fälla avgörandet.