SD och kyrkovalet på söndag

Inte oväntat spärrar medielogiken ut sakfrågorna och de stora värderingsfrågorna från kyrkovalet. Fokus hamnar istället på den stora utmanaren. Siktet är inställt på att värdera konsekvenserna av en eventuell SD-framgång för riksdagsvalet i september 2010.

Sverigedemokraternas satsning på kyrkovalet är lite paradoxal med tanke på att det inte finns någon annan grupp av partisympatisörer som är så lite religiösa och så sällan går i kyrkan. Kyrksamheten är till och med större bland yngre vänsterpartiväljare än bland Sverigedemokraternas väljare, enligt min och Sören Holmbergs stora kartläggning i boken Regeringsskifte. SD söker alltså sina kyrkmandat från en grupp sympatisörer som står allra längst från svenska kyrkans stödtrupper.

Och... apropå icke-kompensatoriska beslutsregler som nyligen avhandlats här på bloggen har vi nu fått ett aktuellt bra exempel: att Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson hyser ett uttalat förtroende för partikandidater som historiskt har umgåtts med demokratiskt tvivelaktiga ideologier (för att uttrycka saken milt) är ett utmärkt exempel på en partiståndpunkt som värderas så negativt av tilltänkta sympatisörer att den inte är möjlig att kompensera upp med mer positivt värderade ståndpunkter i andra frågor.