Inför S-kongressen

Demokratiska val avgörs inte de sista veckorna av valrörelsen. Grunden läggs tidigare, och opinionsförändringar som äger rum under mobiliseringsfasen i valrörelserna blir nästan undantagslöst "mer av samma sak". Alliansen hade exempelvis räknat in ungefär hälften av sina nyvunna väljare långt före Almedalen 2006. Varken utrikesministermord, valstugereportage eller dataintrångsskandaler har kunnat övertyga om att effekter av utspel och händelser under svenska valrörelser är särskilt stora (se böckerna Kampen om euron, Väljare och Regeringsskifte).

Den långsiktiga opinionsbildningen är hörnstenen i alla framgångsrika valkampanjer. Kom ihåg att Alliansen använde två år för att övertyga väljarna om att deras analys av svensk arbetsmarknad var bättre med verkligheten överensstämmande än socialdemokraternas.

Alla som följer svensk inrikespolitik med intresse och spänning har därför mycket högt ställda förväntningar inför den socialdemokratiska kongressen. När det största oppositionspartiet ställer till kongress ett år före ett val förväntar vi oss närmast en kavalkad av nyheter i form av ny politik, nya sätt att tänka, nya spännande grepp, nya språkliga innovationer (språk är makt), nya konkreta politiska förslag kring de samhällsproblem som behöver lösas under nästa mandatperiod). Förslag som kan få väljarna nyfikna på en socialdemokrati som i opinionen fortfarande försöker höja sig från ett katastrofalt valresultat 2006.

SVMP kan säkert vinna valet 2010 på regeringsmissnöje enbart. Men hur kul är det egentligen för socialdemokratin? Opinionsledningen för de rödgröna är just nu ungefär 4,5 procentenheter (se min poll of polls i bloggens högerspalt), vilket förstås är ett utmärkt utgångsläge elva månader före ett riksdagsval. Men för socialdemokraterna står mer på spel. Förändringsarbetet och rådslagen skall staka ut en politik på längre sikt. Vi väntar fortfarande på klarhet i vart socialdemokraterna är på väg under Mona Sahlins ledarskap. I helgen får vi svaren.

Även på Allianssidan mobiliserar man för att komma rustade med ny spännande politik inför valet 2010. Man vill visa att man inte är färdiga, att man har fler nya idéer och ledarkraften att genomföra dem. Den hårdnande kampen om regeringsmakten är någonting bra för Sveriges medborgare. Ideologiutveckling och politikutveckling, idéer, innovation och kreativitet inom partiorganisationerna är mekanismer som genererar större lyhördhet för medborgarna och en bättre representativitet mellan väljare och valda.

Kommentarer