19 november 2009

Folkpartiets landsmöte

Andelen väljare som någon gång i livet röstat på Folkpartiet i ett riksdagsval torde vara mycket högt. FPs ställning i andrahandsopinionen, det vill säga vilket parti väljarna tycker näst bäst om, har historiskt varit mycket starkt bortsett från en period under slutet av 1990-talet. Efter 2006 års val tronar FP åter som svenska folkets mest omtyckta parti i andra hand. En femtedel av väljarna uttrycker andrahandssympatier för Folkpartiet.

Svårigheterna att omsätta sitt sympatikapital vid valurnorna är en lång följetong för Folkpartiet. Historiskt har partiet haft en säregen förmåga att slarva bort många av sina väljare vid varje riksdagsval. Genomsnittsandelen egna väljare som FP lyckats behålla i riksdagsvalen 1976-2006 är endast 54 procent!

I 2006 års val lyckades FP endast hålla kvar 30 procent av de väljare som röstade på partiet 2002. Väljarflykten från FP till M var den största väljarströmmen mellan 2002 och 2006 (bruttovinst 273 000 väljare).

Folkpartiet tappade väljare till alla sina Allianskamrater (hela 52 000 väljare till KD och 40 000 väljare till C) men hjälpte samtidigt till att dra väljare över blockgränsen, främst från socialdemokraterna (+36 000 väljare), men även från vänsterpartiet (+7 000 väljare) och miljöpartiet (+5 000 väljare).


Kommentar: Folkpartiets balansräkning för valet 2006 är hämtad från boken Regeringsskifte på s. 27).

I Valundersökningarnas eftervalsintervjuer ställer vi en öppen fråga om vad de olika partierna lade tonvikt på i valrörelsen. Små partier som folkpartiet brukar väljarna sällan associera med mer än två-tre sakfrågor, vilket visar hur svårt det är för små partier att sätta ett bredare avtryck bland väljarna och tränga igenom valrörelsekakafonin. Vi kan därmed analysera hur partiernas sakfrågeprofiler uppfattats av väljarna (ett slags facit på vad partiet lyckades nå ut med i valrörelsen).

I figuren nedan visas hur stor andel av samtliga väljare som spontant ger ett öppet svar om FPs valrörelseprofil som kan föras till respektive sakfrågeområden i samband med 2002 års val (blå staplar) och 2006 års val (röda staplar). Språktestförslaget syns mycket tydligt i FP-profilen från 2002 (56 procent av väljarna uppfattade att FP lade tonvikt vid invandrings- och flyktingpolitiska frågor). År 2006 var det i huvudsak utbildning som associerades med FP (36 procent).


Källa: Svenska valundersökningar 2002 och 2006

Frågan är hur väljarna kommer att uppfatta Folkpartiets valkampanj och valbudskap i samband med 2010 års val? Balansen mellan att vara en god allianspartner och att profilera sig inför väljarna är intrikat. Någon spetsig profilfråga måste man satsa på. FP kommer sannolikt även i fortsättningen att associeras med utbildning. Men hur blir det med profileringen på området energi- och kärnkraft? Eller varför inte bryta helt ny mark: försvars/utrikespolitik/säkerhetspolitik (som ju tidigare varit så liten att den inte är särredovisad i figuren ovan).

Inga kommentarer: