29 december 2009

Förväntningar inför 2010

Ett spännande och intensivt valår tar snart sin början. Som bekant erbjuder den historiska statistiken Allianspartierna en rejäl utmaning att försvara regeringsmakten i september 2010. Grundtipset inför framtiden, som baseras på data om alla de demokratiska val som hållits under efterkrigstiden i västerländska demokratier, är att det kommer bli allt svårare för regeringar att behålla regeringsmakten. Långa regeringsinnehav för samma parti(-er) kommer att bli mer sällsynt. Skälet är att väljare blivit piggare på att bestraffa även de regeringar som gör bra ifrån sig. Samtidigt: För ett enskilt riksdagsval i ett specifikt land duger inte att använda den historiska statistiken som kristallkula. Antalet okända parametrar (unknowns) är alltför många.

Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund får trösta sig med att de faktiskt har ett relativt sett bättre opinionsläge denna nyårsafton 2009 (snitt -8 procentenheter) än vad de haft vid de två senaste nyårsaftnarna (2007 -17 procentenheter; 2008 -11 procentenheter). De kan också söka tröst i det faktum att Alliansen varit strängt upptagna med att regera (något som på sikt och i det långa loppet alltså inte är särskilt hälsosamt för opinionssiffror) och ännu inte börjat kampanja. En tredje tröst är att svenska väljare inte brukar titta bakåt när de väljer parti. Det är istället partiernas förmåga att ge en god verklighetsbeskrivning och presentera nya idéer för hur framtidens utmaningar skall tacklas som blir avgörande på valdagen: Vilka samhällsproblem är angelägna att finna lösningar på under perioden 2010-2014? Vem eller vilka är bäst skickade att göra jobbet?

Partierna tillåter opinionssiffror spela en alltför stor roll för humör och framtoning. Jag är övertygad om att det opinionsmässiga underläget kan fungera som bränsle för Allianskamraterna. Att mot alla odds resa sig och bli den bäst spurtande sittande regeringen i den svenska historien är precis sådant stoff av vilket bra berättelser vävs. Utmaningen är att återkalla väljarnas politiska minnen från 2006 års valrörelse och inbjuda dem att bli en del av en sådan berättelse. Jag tänker inte bara på orangea ballonger eller tågturnéer. Alliansen måste presentera en lika konkret och genomarbetad plan för 2010-2014 som man lyckades göra '06. Orkar de regera och visionera samtidigt?

Jag förväntar mig fortfarande en jämn kamp mellan två regeringsalternativ. Vi har under mandatperioden 2006-2010 fått erfara stor dramatik i väljaropinionen. Om ett par månader kan det mycket väl vara jämnare igen. Med ett knäckande högt reformtempo har Alliansregeringen rört om ordentligt i grytan. En mycket stor andel vallöften från '06 har infriats på tre och ett halvt år. Det blir spännande att se vad som händer med väljaropinionen när Alliansen inleder sin kampanj för återval.

Valet 2010 blir en mobiliseringskamp. Vinterns politiska trubbel för regeringen (Vellinge, Saab-nedläggningen, sjukförsäkringsdebatten, Köpenhamnsfiaskot) har eldat på det röda lagets sympatisörer och fått det blåa lagets sympatisörer att kallna. Erlanderregeringen behövde en Pragvår och studentrevolution för rekordspurten 1968. Svårt förstås att sia om vad som kommer krävas den här gången.

8 kommentarer:

Björn Felten sa...

Jag tror ju i och för sig att väljarna är hjärtligt trötta på pajkastningen som Fredrik & Co och Mona & Co ägnar sig åt, det spelar nog ingen roll vad de hittar på, de lär få svårt att locka de mer än en miljon väljare under 30 -- och även många av dem däröver.

Internet är fortfarande något som gammelpartierna inte begriper sig på, men är en viktig del av de nya generationernas liv. Det parti som bäst lyckas engagera dessa väljare lär lyckas bättre än de partier som fortsätter med samma gamla skåpmat val efter val.

Ja, du vet förmodligen vilket parti jag tänker på...? :)

Anonym sa...

Hej, jag undrar om du har några siffror på hur specifika yrkesgrupper röstar? Särskilt intressant vore det att se hur grupper som lärare, präster, universitetslärare, m fl röstar. Jag har sett att de röstar vänster i Danmark men misstänker att de inte gör det i samma utsträckning i Sverige.

Henrik Oscarsson sa...

Hej, anonym! Ja, det finns specialstudier av hur olika lärargrupper röstar (SOM-institutet gjorde en rapport för några år sedan om det, fråga Åsa Nilsson på SOM), och rätt nyligen publicerades en enkätundersökning om svenska samhällsvetares politiska preferenser (som visade en stark vänsterdominans även i Sverige)

Anonym sa...

Tack för svar!

Anonym sa...

Hm, denna undersökning:

"The Political Opinions of Swedish
Social Scientists"

av

Niclas Berggren, Henrik Jordahl and Charlotta Stern

visade att högern snarare har övervikt bland samhällsvetarna.

"We study the political opinions of Swedish social scientists in seven disciplines...When it comes to party sympathies there are 1.3 academics on the right for each academic on the left"

Henrik Oscarsson sa...

@Anonym: Ja, det var precis den studien jag tänkte på, men uppenbarligen mindes jag huvudresultatet helt tvärtom av nån anledning. Aj aj. Slarvigt av mig. Borde ha dubbelkollat = Läxa.

Anonym sa...

OK, bra, då vet jag. Tack igen!

(Det ska noteras att i vissa a de mest "prototypiska" samhällsämnena som sociologi så är vänstern starkast - medan det är juridik och ekonomi som drar mest åt höger.)

Intressanta siffror eftersom de avviker så väldigt kraftigt jämfört med USA. Det borde skrivas mer om detta eftersom det säger mycket om det svenska politiska landskapet (särskilt om svensk höger).

Henrik Oscarsson sa...

Antagligen har jag blivit förvirrad av alla rapporter om samhällsvetarstudenters politiska åsikter som haft vänsterprägel under lång tid. Se t ex

http://www.som.gu.se/rapporter/nya_rapporter_2008/studenttrender2000-2007.pdf

http://www.som.gu.se/rapporter/studentundersokningar/samvet_fak_studund_2000-2003.pdf

Med andra ord: de som är anställda samhällsvetare lutar höger medan studenterna lutar vänster. Kanske hade Churchill rätt när han sa: "om man inte är vänster när man är ung har man inget hjärta, om man inte är höger när man är gammal har man ingen hjärna"