30 juni 2009

Socialdemokraternas väljare

S-väljarnas kön- och åldersprofil liknar till stor del valmanskåren som helhet. Könsfördelningen är helt jämn. Men medelåldern bland s-väljarna är något högre (49,8 år) än för valmanskåren som helhet (47,7 år). Socialdemokraterna har färre unga väljare relativt valmanskåren.







Kommentar: Partiernas väljare i riksdagsvalet 2006 hade följande köns- och åldersammansättning (andel kvinnor, genomsnittsålder): vänsterpartiet: 54 procent, 44,7 år; socialdemokraterna 50 procent, 49,8 år; centerpartiet 56 procent, 49,7 år; folkpartiet 51 procent, 47,2 år; moderaterna 46 procent, 47,6 år; kristdemokraterna 57 procent, 52,7 år; miljöpartiet 63 procent, 39,0 år; feministiskt initiativ 78 procent, 42,0 år; junilistan 40 procent, 55,1 år; sverigedemokraterna 35 procent, 44,0 år. Valmanskåren som helhet hade 51 procent kvinnor och medelåldern var 47,7 år. Observera att personer över 85 år inte ingår i den här analysen, varför alla genomsnittsåldrar tenderar att vara systematiskt underskattade.



Enligt valundersökningarnas yrkesgruppskategorisering var andelen arbetare i väljarkåren som helhet närmare 50 procent 1976. Idag, trettio år senare, är motsvarande andel endast 25 procent. Bland s-väljarna har andelen arbetare minskat från 67 procent till 40 procent 2006. Äldre arbetaregenerationer har ”förborgerligats” och avancerat till tjänstemän samtidigt som yngre generationer i kraft av högre utbildning och förändrade samhällsbehov blivit tjänstemän istället för arbetare. Partier som i fortsättningen vill vara med och slåss om regeringsmakten måste tjusa tjänstemän snarare än arbetare.

När det gäller subjektiv yrkesgruppstillhörighet är emellertid de väljare som själva klassificerar sig som arbetare alltjämt i majoritet bland socialdemokraternas väljare (se tabell 12.2). Femtiofyra procent av s-väljarna betraktar sig som arbetare, vilket ger s-väljarna en klart starkare arbetarprägel än valmanskåren som helhet (+16 pe). Bland socialdemokraternas kärnväljare är motsvarande andel ännu högre, 58 procent. De som bekänner sig till olika tjänstemannagrupper utgör 40 procent av socialdemokraternas väljare. De båda medelinkomstkategorierna är överrepresenterade medan det finns klart färre s-väljare med höga inkomster (23 procent) än i valmanskåren som helhet (30 procent).

När det gäller anställningssektor fördelar sig socialdemokraternas väljare ungefär som valmanskåren som helhet. Det finns en svag överrepresentation av väljare anställda i offentlig sektor (+4 pe). Andelen LO-anslutna är dock klart fler bland s-väljarna än i valmanskåren (41 procent; +17 pe).

De socialdemokratiska väljarnas utbildningsnivå är klart lägre än snittet, vilket reflekterar ålderssammansättningen av partiets väljare. Tjugonio procent av s-väljarna har endast obligatorisk utbildning, vilket kan jämföras med tjugo procent i valmanskåren. På motsvarande sätt är andelen högskoleutbildade underrepresenterade bland socialdemokraternas väljare: 13 procent har en examen från universitet/högskola. Motsvarande andel i elektoratet är 20 procent. Utbildningsprofilen liknar valmanskårens till stor del även om inriktningen mot teknik/industri/transport förekommer oftare bland s-väljare än i valmanskåren som helhet (27 procent, +5 pe).

Det finns färre storstadsbor bland socialdemokraternas väljare än i väljarkåren (-5 pe). Väljare som uppger att de växt upp i ett land utanför Europa är överrepresenterade bland s-väljarna, men utgör ändå bara totalt sett två procent av s-väljarna.

Tillitsfulla och lojala. Socialdemokraternas väljare 2006 var totalt sett den väljargrupp som uppgav att de hade störst förtroende för politiker. En knapp majoritet (52 procent) av s-väljarna har mycket eller ganska stort förtroende för politiker. Samtidigt är s-väljarna sedan lång tid tillbaka de mest partiidentifierade partiväljarna: hälften uttrycker anhängarskap till sitt parti, vilket är klart högre än andra partiers väljare. Starka känslomässiga förtroende­band till det egna partiet kontrasteras av lägre skattningar – klart lägre än snittväljaren – när det gäller utbildningsresurser och politisk kunskap.






Läs mer i Oscarsson & Holmberg (2008) Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Norstedts.

Socialdemokraterna: poll of polls

Utvecklingen av Socialdemokraternas opinionsstöd sedan riksdagsvalet 2006 är mycket dramatisk. Redan i de första mätningarna efter valet var Socialdemokraterna starkare än sitt valresultat (35,0 procent). Redan i december 2006 bröts 40-procentvallen. Under 2007 fortsatte framgångarna och partiet nådde över 44 procent vid jultid 2007. Därefter har stödet för S fallit, allra kraftigast under hösten/vintern 2008.

Efter två år i opposition, genomfört nationellt rådslag, ny partiledare och partisekreterare, historisk ledning i opinionsmätningarna, laguppställningen klar inför 2010 års batalj om regeringsmakten, är Socialdemokraterna tillbaka på ruta 1. I april 2009 föll Socialdemokraternas snitt i opinionsmätningarna under valresultatet från 2006.



För detaljer om metodologi, se tidigare inlägg om de andra partierna.

Socialdemokraterna: Bra och dålig politik

Vilken s-politik gillas respektive ogillas av väljarna? Varför inte fråga väljarna själva? Det gör vi förstås i de svenska valundersökningarna i samband med valen. Vi frågar om 18 politikområden. Frågan är öppen. Intervjupersonerna får nämna spontant vilka partier de tycker har en bra respektive dålig politik.

Trygghet och ekonomi (balansmått +39 och +20) uppfattas som socialdemokraternas styrkeområden, enligt de svenska väljarna. Bedömningen delas av socialdemokraternas egna väljare som har samma två områden i topp (+66 resp +55).

Socialdemokraternas sysselsättningspolitik betygsattes historiskt lågt i 2006 års val och det bidrog till förlusten av regeringsmakten (balansmått 0). Andra områden som får minusbetyg av väljarna är flykting- och invandringsfrågor (-3), skol- och utbildningsfrågor (-5), integrationsfrågor (-6), glesbygdsfrågor (-7) och företagarfrågor (-10).





S-väljarna själva har en liknande rangordning av bra och dålig s-politik. Bland socialdemokraternas egna väljare hamnar VSO (vård, skola, omsorg), ekonomi, skatter och sysselsättning i topp.






Socialdemokraterna: starka fästen

Färgerna på Sverigekartan nedan illustrerar Socialdemokraternas röststöd i Sveriges kommuner i samband med riksdagsvalet 2006. Kommunerna delades in i fem likstora grupper efter partiets procentandel i riksdagsvalet. Vita områden visar t ex de tjugo procent kommuner där S hade lägst röststöd (0-31,64 procent).



Socialdemokraternas svaga fästen
Danderyd 7.84%, Lidingö 11.53%, Täby 13.85%, Vellinge 16.83%, Ekerö 17.1%, Vaxholm 17.2%, Båstad 18.23%, Nacka 19.85%, Vallentuna 20.92%, Kungsbacka 21.61%
Socialdemokraternas starka fästen
Hagfors 55.81%, Munkfors 55.82%, Filipstad 56.51%, Piteå 56.66%, Älvsbyn 56.66%, Arvidsjaur 57.46%, Hällefors 57.49%, Degerfors 57.65%, Överkalix 58.48%, Kalix 59.93%

Om politisk vadslagning

Idag har jag skrivit ett inlägg om vad statsvetenskaplig forskning har att säga om fenomenet politisk vadslagning. Är marknaden verkligen mer träffsäker än opinionsmätningar när det gäller att förutse hur politiska val slutar?

Svaret finns att läsa på Newsmill.

29 juni 2009

Centerpartiets väljare

Den 30 juli är Centerpartiets dag under Almedalsveckan. Här kommer samma information om Centerpartiet som tidigare presenterats för Vänsterpartiet och Folkpartiet!

Bland Centerpartiets väljare finns en klar överrepresentation av kvinnor (56 procent) framför allt bland de yngre. I åldersgruppen 18-30 år är exempelvis två C-väljare av tre kvinnor (66 procent). Trots valframgångar bland de yngre i 2006 års val är centerpartiets väljare klart äldre än snittet i valmanskåren (49,7 år).

Liberala stureplanscentern i all ära. Centerpartiet har fortfarande en mycket stark landsbygds- och jordbrukarprägel. I jämförelse med valmanskåren påträffar vi en dramatiskt större andel med landsbygdsbakgrund (46 procent; +20 pe) och jordbrukare (7 procent; +6 pe) bland C-väljarna. Överrepresentationen för dessa kategorier är ännu större när vi ser till Centerpartiets kärnväljare: 66 procent med landsbygdsbakgrund och hela 19 procent jordbrukare. Det råder knappast något tvivel om att Centerpartiets själ och hjärta återfinns på landsbygden. Den typiske centerpartiväljaren återfinns inte på Stureplan, utan på Gotland eller i Sunne.

Centerväljarna har högre utbildning än snittet i valmanskåren. Trettioen procent har examen från universitet eller högskola (+8 pe). Även när det gäller utbildningsinriktning är den agrara partiprofilen inte att ta miste på: Hela 13 procent av c-väljarna uppger att deras utbildning bäst passar in i kategorin ”jordbruk/skogsbruk/miljövård” (+10 pe).

Den tydliga landsbygds- och jordbruksprofilen till trots är denna oundvikligen på väg att slipas ned. År 1956 bodde 98 procent av bondeförbundets väljare på landsbygden enligt valundersökningarna. Under de senaste trettio åren har andelen landsbygdsbor i centerleden varierat mellan 33 och 50 procent. Noteringen 33 procent landsbygdsbor bland c-väljarna från 2006 är den lägsta andelen i partiets historia. Även andelen jordbrukare (enligt valundersökningarnas traditionella yrkesgruppsindelning) bland c-väljarna noterar ett bottenrekord: 9 procent 2006.

Centerpartiets väljare har tidigare karaktäriserats av en relativt starkt partianhängarskap; oftast har c-väljarna noterat den starkaste partiidentifikationen av alla de borgerliga partierna. Men i samband med 2006 års val är detta inte längre korrekt. Centerväljarna anno 2006 är avsevärt svagare i anden med endast 24 procent som betraktar sig själva som anhängare. C-väljarna har starkare politikerförtroende (52 procent), är mer intresserade (59 procent) och politiskt kunnigare (7,7 poäng) än snittet i valmanskåren.



Sugen på mer information? Läs mer i boken Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. (Henrik Oscarsson & Sören Holmberg)

Centerpartiet: Bra och dålig politik

Centerpartiet är alltjämt det parti som de svenska väljarna uppfattar som bäst på frågor som rör glesbygden. Väljarna associerar spontant Centerpartiet med en bra glesbygdspolitik (balansmått +32). Även bland Centerpartiets egna väljare toppar glesbygdsfrågorna (+67).


Andra bra Centerpartigrenar enligt väljarna är företagarpolitiken (+23 bland samtliga), miljöfrågor (+19), frågor som rör lag och ordning (+19). Däremot är det klart sämre betyg för politik som rör social trygghet och äldreomsorg (+3). När det gäller invandrings- och flyktingpolitiken (-1) och integrationspolitiken (-2) är det en övervikt av väljare som spontant nämner C som ett parti som har en dålig politik.




Centerpartiets energi- och kärnkraftspolitik gillas mer av väljarna som helhet än av Centerpartiets egna väljare. I själva verket hamnar energi- och kärnkraftsfrågorna på jumboplatsen (+3) bland C-väljarna. (Märk väl att de här resultaten är hämtade från valet 2006, före Centerns omsvängning i kärnkraftsfrågan).

Centerpartiet: Poll of polls

Centerpartiet har haft en svagt fallande trend i opinionsmätningarna sedan riksdagsvalet 2006. Då fick partiet 7,9 procent av rösterna (se figur). Partiets snittsiffror sjönk ned under sex procent i början av år 2009 och har sedan fortsatt att falla. Avståndet till fyraprocentspärren är alltjämt betryggande. Av närmare hundrafyrtio mätningar är det bara en enda, från april 2009, som har givit en C-skattning lägre än fyra procent.



Kommentar: Prickarna i figuren representerar alla mätningar av Centerpartiets röststöd under perioden september 2006-juni 2009. Den grå linjen representerar fyraprocentspärren. Den svarta linjen representerar Centerpartietsvalresultat 2006. Den gröna linjen visar Centerpartiets opinionsutveckling under perioden (lowess-smoothing; bandbredd 0,13).

Centerpartiet: starka fästen

Färgerna på Sverigekartan nedan illustrerar Centerpartiets röststöd i Sveriges kommuner i samband med riksdagsvalet 2006. Kommunerna delades in i fem likstora grupper efter partiets procentandel i riksdagsvalet. Vita områden visar t ex de tjugo procent kommuner där C hade lägst röststöd (0-5,8 procent).





Med hänsyn taget till partiernas storlek visar våra analyser att röststödet för Centerpartiet varierade mest mellan valkretsarna även i samband med 2006 års val. Centern är alltså fortfarande det parti som har de största geografiska variationerna i sitt röststöd.

Centerpartiets svagaste fästen
Gällivare 2.61%, Malmö 2.88%, Landskrona 2.98%, Burlöv 3.22%, Botkyrka 3.26%, Kiruna 3.27%, Öckerö 3.35%, Oxelösund 3.43%, Vellinge 3.65%, Helsingborg 3.81%

Centerpartiets starkaste fästen
Gotland 19.25%, Vindeln 19.37%, Nordanstig 19.45%, Sunne 19.88%, Bjurholm 20.0% Borgholm 21.51%, Krokom 21.84%, Ovanåker 22.91%, Berg 24.3%, Robertsfors 28.11%

28 juni 2009

Folkpartiets väljare

Analysen av sammansättningen av partiernas väljare 2006 fortsätter idag med Folkpartiet. Kartläggningen bygger på en unik sammanslagen datamängd från undersökningar som samlades in ungefär samtidigt under hösten 2006. Det totala antalet respondenter uppgår till hela 26 140 personer! Huvudsyftet med kartläggningen är att ge en så god bild som möjligt av de väljare som står bakom respektive parti.

Kön- och ålderssammansättningen av folkpartiets väljare ligger mycket nära snittet i valmanskåren (51 procent av FP-väljarna är kvinnor, medelålder 47,2 år). I det här avseendet är partiets väljare är en spegling av valmanskåren.

Folkpartiets väljare skiljer ut sig framför allt när det gäller andelen med examen från en högskoleutbildning (38 procent; överrepresentation +15 procentenheter). Bland fp-väljar­na är det omkring tre gånger så vanligt att finna en forskarutbildad än i valmanskåren (3 procent; +2 pe). Personer utbildade inom områdena pedagogik (14 procent; +6 pe) och samhällsvetenskap/juridik (9 procent; +3 pe) förekommer oftare bland FP-väljare än i valmanskåren som helhet.

Profilen av välutbildade väljare slår givetvis igenom tydligt när det gäller yrkesgruppssammansättning. Två av tre folkpartister bekänner sit till de tre tjänstemannakategorierna (67 procent; +17 pe). Tjugofyra procent av fp-väljarna kategoriserar sig själva som arbetare (-14 pe). Det finns en klar överrepresentation av TCO- och Saco-anslutna (+4 respektive +9 pe) och en klar underrepresentation av LO-anslutna (-12 pe) i folkpartiets led. Bland folkpartiets kärnväljare är dessa mönster ännu lättare att urskilja: 78 procent tjänstemän. Folkpartiets väljare har klart högre inkomster än snittet i valmanskåren: 42 procent av fp-väljarna räknas in kategorin ”högsta inkomster” (+12 pe).

Historiskt har folkpartiets väljare tillhört de mest kyrksamma väljarna. I mitten av femtiotalet besökte var fjärde folkpartist kyrkan minst en gång i månaden. I samband med 2006 års val är kyrkobesöksfrekvensen bland fp-väljarna alls inget uppseendeväckande. De flitiga kyrkobesökarna utgör idag endast sex procent av folkpartiets väljare.


Folkpartiets väljare har en klart högre utbildningsnivå än snittet i väljarkåren. Det politiska intresset och förtroendet är också högre än genomsnittet. FP-väljarna är den mest politiskt kunniga gruppen partiväljare. Partiet har dock en klart lägre andel partiidentifierade än andra partier. "Spindelnätet" nedan porträtterar FP-väljarna längs dessa dimensioner.







Källa: Oscarsson & Holmberg (2008). Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Norstedts.

Folkpartiet: Bra och dålig politik

Svenska väljare tycker bra om folkpartiets politik. För alla politikområden är det samma sak: FP nämns spontant oftare på frågan om vilka partier som har en bra politik än på frågan om partier som har en dålig politik. Alla balansmått utom ett (glesbygdsfrågor -4) blir därmed positiva. Mest berömmer väljarna FPs politik i skol- och utbildningsfrågor (+26), frågor om företagande (+19) och lag- och ordning (+15).

Folkpartiets egna väljare 2006 uppskattar också i första hand folkpartiets utbildningspolitik (+71), men även flykting- och invandringspolitiken (+59) och integrationspolitiken (+49) lyfts fram som starka politikområden. FP-väljarna tycks dela väljarnas bild av att FPs utrikespolitik och miljöpolitik hör till de svagaste korten (+17 respektive +18). Överraskande hamnar EU-politiken långt ned på listan även bland FPs egna väljare (+25).


I tabellen redovisas ett balansmått för varje politikområde. Balansmåttet varierar från -100 (samtliga respondenter nämner spontant att partiet har en dålig politik på området) till +100 (samtliga respondenter nämner spontant att partiet har en bra politik på området. Politikområdena har rangordnats från det mest positiva till det mest negativa. Först redovisas rangordningen för samtliga svenska väljare. Därefter redovisas rangordningen för Folkpartiets väljare.

Folkpartiet: Poll of polls

Strax före valet 2006 noterade Folkpartiet uppemot 11 procent i flera opinionsmätningar men föll tillbaka under valrörelsen. Nedgången fortsatte sedan efter valet. FP föll brant från valresultatet 7,54 procent ned till omkring 5,5 procent under våren 2007. Återtåget gick lika snabbt. I oktober 2007 var partiet tillbaka på samma nivå som valresultatet. Därefter har det varit en svag men ihållande negativ utveckling av FPs opinionsstöd. Under de senaste året, sedan sommaren 2008, har Folkpartiet legat under sju procent i snitt.


Kommentar: Prickarna i figuren representerar alla mätningar av Folkpartiets röststöd under perioden september 2006-juni 2009. Den grå linjen är fyraprocentspärren. Den svarta linjen representerar Folkpartiets valresultat 2006. Den blå linjen visar FPs opinionsutveckling under perioden (lowess-smoothing; bandbredd 0,13).

Folkpartiet: Starka fästen

Färgerna på Sverigekartan nedan illustrerar Folkpartiets röststöd i Sveriges kommuner i samband med riksdagsvalet 2006. Kommunerna delades in i fem likstora grupper efter partiets procentandel i riksdagsvalet. Vita områden visar t ex de kommuner där FP hade lägst röststöd (0-4,20 procent).



Folkpartiets svagaste fästen
Berg (2,18%), Pajala (2,25%), Haparanda (2,26%), Gällivare (2,36%), Överkalix (2,54%), Ragunda (2,64%), Hällefors (2,69%), Strömsund (2,74%), Emmaboda (2,79%), Boxholm (2,90%)

Folkpartiets starkaste fästen
Solna (10,71%), Sollentuna (10,85%), Lomma (11 ,0%), Tjörn (11.10%) Täby 11.22%) Uppsala (11.25%), Mölndal (11.61%) Lidingö (11.92%) Landskrona (12.18%) Lund (12.33%)

27 juni 2009

Vänsterpartiets väljare

Vänsterpartiet är först ut i 2009 års Almedalsvecka. Under Almedalsveckan kommer jag presentera relevant bakgrundsmaterial om de sju riksdagspartierna. Analysen av vänsterpartiets väljare är hämtad från en större kartläggning av sammansättningen av partiernas väljarkår i samband med 2006 års riksdagsval. Alla figurer och tabeller får inte plats här på bloggen. Men hela originalanalysen och alla detaljer kring tillvägagångssätt finns i boken Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006 (Stockholm: Norstedts Juridik)

Trots minskande könsskillnader i svenskt väljarbeteende har vänsterpartiets väljare alltjämt en kvinnlig prägel (54 procent). Överrepresentationen av kvinnliga väljare i förhållande till väljarkåren som helhet är särskilt framträdande bland de allra yngsta väljar­grupperna. Sju av tio unga förstagångsväljande v-väljare kvin­nor. Vänsterpartiet har gott om väljare i medelåldern men saknar de allra äldsta väljarna. Ålderpensionärerna är kraftigt underrepresenterade (17 procent bland V-väljarna jämfört med 28 procent i valmanskåren).



Arbetarklassprägeln
är fortfarande tydlig hos vänsterpartiet. Det finns klart fler arbetare bland vänsterpartiets väljare än i valmanskåren. Hälften av v-väljarna definierar själva in sig i grupperna ”arbetare” eller ”arbetare med arbetsledande funktion” (50 procent). Motsvarande andel för alla väljare är 33 procent. Tjänstemannagrupperna är underrepresenterade i samma utsträckning. Bland sina väljare har v en svag överrepresentation av låginkomsttagare (+3 pe) och en tydlig underrepresentation av personer med höga inkomster (-6 pe).

Vänsterpartiet har en klar överrepresentation av anställda inom kommunal sektor (+10 procentenheter) och LO-anslutna (+11 procent­­enheter) bland sina väljare. En klar majoritet av v-väljarna arbetar i of­fentlig sektor (55 procent). Drygt var tredje v-väljare är LO-medlem (35 procent). Bland medelålders v-väljare är dessa karaktäristika än mer accen­tuerade: 58 procent offentliganställda och 39 procent LO-anslutna.

Vad gäller ställning på arbetsmarknaden är det framför allt bland vänsterpartiets yngre väljare i åldersgrupperna 18-30 år som det finns en klar övervikt av arbetslösa (12 procent; +5 pe) och studerande (42 procent; +6 pe) i förhållande till valmanskåren som helhet (se tabell 12.1). Andelen förvärvsarbetande är klart lägre än befolkningssnittet bland unga v-väljare (42 procent; -10 pe).

Var tionde vänsterpartist är studerande (11 procent), vilket är något högre än i väljarkåren (+4 pe). De utbildningsinriktningar som är särskilt framträdande bland v-väljarna är pedagogik (11 procent) och socialt arbete/om­sorg/psy­ko­logi (9 procent). Samtidigt är per­soner som definierar sina utbildningar i kategorierna ”ekonomi/handel” och ”teknik/in­du­stri/transport” klart färre bland v-väljare än i val­mans­kåren (10 re­spek­tive 15 procent).

Inget annat parti har så stor representation av väljare som uppger att de vuxit upp i ett land utanför Europa. Denna invandrargrupp ut­gör fyra procent av vänsterpartiets väljare. Vänsterpartiet står starka bland invandrare och flyktingar. Mönstret framträder ännu tydligare när vi ser till andra generationens invandrare: exempelvis är andelen v-väljare som uppger att deras föräldrar vuxit upp i ett land utanför Europa sju procent (+3 pe).

Kyrksamheten bland v-väljarna är klart lägre än i valmanskåren som helhet. En majoritet uppger att de aldrig besöker en kyrka (52 pro­cent; +16 pe). Situationen bland vänsterpartiets kärnväljare är emellertid en annan historia: kärnväljarna går klart oftare i kyrkan än övriga v-väljare.

Vänsterpartiets väljare karaktäriseras av att vara klart mer politiskt intresserade än genomsnittsväljaren. Hela 71 procent av vänsterpartiväljarna uppger att de är mycket eller ganska intresserade av politik. Karaktärsdraget är typiskt för väljargrupper som ideologiskt befinner sig långt från mitten i politiken. V-väljarna har dessutom en starkare partiidentifikation än den svenske genomsnittsväljaren. Trettiosju procent betraktar sig som anhängare av partiet. Även när det gäller utbildning och politisk kunskap befinner sig v-väljarna något över snittet.





Kommentar: För att lätt kunna jämföra med valmanskåren har de fem analysvariablerna standardiserats så att befolkningssnittet på respektive dimension motsvarar ett medelvärde lika med noll. Skalan i figuren sträcker sig från -1,00 till +0,75 standardavvikelseenheter. Siffrorna i figuren är de ostandardiserade skattningarna för partiets väljare på respektive dimension. Data är hämtade från Valundersökningen 2006. Politiskt förtroende är andelen väljare som uppger att de har ett ganska stort eller mycket stort förtroende för politiker (befolkningsskattning 46 procent), Politiskt intresse är andelen väljare som uppger att de är ganska eller mycket intresserade av politik (befolkningsskattning 55 procent). Grad av partiidentifikation är andelen väljare som uppger att de betraktar sig som svagt eller starkt övertygade anhängare av sitt parti (befolkningsskattning 31 procent). Politisk kunskap är ett index bestående av 16 kunskapsfrågor (befolkningsskattning 7,26 rätt av 16 möjliga). Utbildningsnivå är en variabel med sju kategorier (ej obligatorisk grundskola, grundskola, studier på gymnasiet, gymnasieexamen, eftergymnasial utbildning ej högskola, högskolestudier, högskoleexamen, forskarutbildning). Andelen i valmanskåren som har en fullbordad högskoleexamen eller en forskarutbildning är 22 procent.

Vänsterpartiet: Bra och dålig politik

I Valundersökningen 2006 tillfrågades väljarna om vilka partier de tyckte hade en bra respektive dålig politik på inte mindre än 18 olika politikområden. Frågeformuleringen var "Är det något eller några partier som enligt Din mening har en [bra politik/dålig politik] när det gäller...[OMRÅDE]?". Frågan var alltså helt öppen. Intervjupersonen antecknade alla partier som respondenten nämner spontant. Frågebatteriet är uppdelat i två delar som ställs i olika skeden av besöksintervjun.

De svenska väljarnas utvärderingar av partiernas politik i samband med 2006 års riksdagsval har tidigare inte redovisats systematiskt parti för parti, politikområde för politikområde. Under den här veckan kan ni alltså se fram emot att ta del av resultat från originalanalyser. Först ut är Vänsterpartiet.

Lite metodologiska kommentarer så här i första inlägget: I tabellen nedan redovisas ett balansmått för varje politikområde. Balansmåttet varierar från -100 (samtliga respondenter nämner spontant att partiet har en dålig politik på området) till +100 (samtliga respondenter nämner spontant att partiet har en bra politik på området. Politikområdena har rangordnats från det mest positiva till det mest negativa. Först redovisas rangordningen för samtliga svenska väljare. Därefter redovisas rangordningen för Vänsterpartiets väljare.

Rangordningen visar tydligt vad som av väljarna uppfattas vara Vänsterpartiets starka och svaga sidor. De politikområden som har en positiv övervikt (V nämns oftare på frågan om bra politik än på frågan om dålig politik) är jämställdhet (+15), social trygghet (+8), miljö (+2) och äldreomsorg (+1). Längre ned på listan återfinns de politikområden där V uppfattas ha en dålig politik: företagande(-24), ekonomi (-16), skatter (-16) och EU (-15).





Bland Vänsterpartiets egna väljare är partiets politik givetvis mer omtyckt oavsett politikområde. Utvärderingarna är av förståeliga skäl betydligt mer positiva än i väljarkåren i stort. Men det finns ändå stor variation. V-väljarna berömmer oftast sitt parti att ha en bra politik när det gäller framförallt jämställdhet (+64) och social trygghet (+56). Övervikten av positiva omnämnanden av det egna partiet är klart lägre för frågor om glesbygd (+2), företagande (+3) och lag- och ordning (+13).

Vänsterpartiet: Poll of polls

Vänsterpartiet erhöll 5,85 procent av rösterna i riksdagsvalet 2006. De första två åren låg partiet under sitt valresultat i mätningarna men ändå på ett betryggande avstånd från fyraprocentspärren. Under vintern 08/09 har partiet klättrat långsamt uppåt i opinionsmätningarna. Från november 2008 har partiet legat strax över sitt valresultat från 2006 års val. Som mest hade partiet omkring 6,5 procent i mätningarna under maj 2008. I samband med EUP-valrörelsen har partiet fallit tillbaka igen och ligger just nu i nivå med 2006 års valresultat strax under sex procent.


Kommentar: Prickarna i figuren representerar alla mätningar av Vänsterpartiets röststöd under perioden september 2006-juni 2009. Den grå linjen är fyraprocentspärren. Den svarta linjen representerar Vänsterpartiets valresultat 2006. Den röda linjen visar Vänsterpartiets opinionsutveckling under perioden (lowess-smoothing; bandbredd 0,13).

Vänsterpartiet: Starka fästen

Färgerna på Sverigekartan nedan illustrerar Vänsterpartiets röststöd i Sveriges kommuner i samband med riksdagsvalet 2006. Kommunerna delades in i fem likstora grupper efter Vänsterpartiets procentandel i riksdagsvalet. Vita områden visar t ex de kommuner där V hade lägst röststöd (0-3,72 procent).





Vänsterpartiets 10 starkaste fästen 2006:
Hofors 11,41%, Övertorneå 11,74%, Arvidsjaur 12,46%, Överkalix 12,58%, Norberg 12,6%, Arjeplog 14,48%, Jokkmokk 14,74%, Kiruna 15,03%, Gällivare 17,84%, Pajala 22,82%

Vänsterpartiets 10 svagaste fästen
2006:
Vellinge 1,05%, Danderyd 1,17%, Lomma 1,58%, Båstad 1,76%, Täby 2,09%, Lidingö 2,20%, Svedala 2,21%, Staffanstorp 2,22%, Kävlinge 2,23%, Höganäs 2,36%.

26 juni 2009

Ingen läser bloggar under Almedalsveckan

En god vän och kollega har berättat för mig att det inte är mycket idé att blogga under Almedalsveckan eftersom den samlade politikindustrin inte läser bloggar då. Istället dricker de rosévin, frotterar sig med varandra och ägnar sig för fullt åt att känna sig som en del av något större genom att vara "där alla är".

Nåväl, jag ser förstås en stor utmaning i sådana påståenden. Jag kommer göra ett försök att visa att han har fel genom att bjuda på högoktanig information om de olika partierna i form av fyra blogginlägg om dagen i en hel vecka! Jo, du läste rätt.

Varje parti har en egen dag under Almedalsveckan. Med start på kvällen den 27 juni bombarderar jag bloggosfären med grundläggande information, kartor och diagram om respektive parti och deras väljare. Bombmattan består av följande:
  • partiets opinionsutveckling sedan valet 2006 (poll of polls)
  • partiets starka och svaga fästen (karta)
  • partiets starka och svaga politikområden (uppfattningar om bra-dålig politik)
  • analyser av sammansättningen av partiets väljare
28/6 Vänsterpartiet
29/6 Folkpartiet
30/6 Centerpartiet
1/7 Socialdemokraterna
2/7 Kristdemokraterna
3/7 Miljöpartiet
4/7 Moderaterna

Förhoppningen är förstås att kunna bidra med lite populärvetenskapligt bränsle till diskussionerna om partiernas politik och framtid som pågår under Almedalsveckan. Huvuddelen av resultaten jag kommer att presentera är noga utvalda godbitar från Oscarsson & Holmberg (2008) Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Norstedts. Men somligt är resultat från originalanalyser som tidigare inte har presenterats alls.

25 juni 2009

Partier håller sina vallöften

Sitter just nu på en konferens i ett sommarvarmt Göteborg som handlar om partiers vallöften. Femton forskare från hela världen finns i rummet, inbjudna av vårt göteborgska vallöftesprojekt finansierat av VR (Naurin/Håkansson/Oscarsson).

Undersökningar av i vad mån partier infriar sina vallöften är enormt tidskrävande. Det kräver till att börja med en omfattande kodning av partiers valmanifest och partiprogram. Att sedan avgöra huruvida vallöftena har infriats kräver stora insatser: samtalsintervjuer med experter och sakkunniga, genomgång av lagstiftning, officiell statistik och dokument.

Forskarna på konferensen har tillsammans undersökt uppfyllandet av uppemot 10 000 vallöften från de senaste trettio åren i länder som Spanien, Irland, Frankrike, Storbritannien, USA, Sverige, Norge, Nya Zeeland. Metodologiskt skiljer sig tillvägagångssätten åt även om de flesta har använt ungefär samma vallöftesdefinitioner (en av de stora diskussionspunkterna under konferensen). Det empiriska underlaget är helt enkelt överväldigande i såväl omfattning som kvalitet.

Uppsats efter uppsats berättar ungefär samma historia. Partier runt om i hela världen tenderar att uppfylla en klar majoritet av de vallöften som de presenterar i samband med valen. Det gäller även partier som befinner sig i opposition (!). Det gäller även i tider av ekonomisk nedgång. Det gäller i presidentiella system, i semipresidentiella system, i federala system, i centraliserade system. Det gäller för koalitionsregeringar och för minoritetsregeringar.

Intressanta variationer finns förstås när det gäller uppfyllandegrad. Men summan av kardemumman: det finns i detta underlag ingen mandatperiod redovisad där andelen uppfyllda vallöften understiger 50 procent.

Snittet ligger klart högre än så. I USA varierar uppfyllandegraden mellan 58-68 procent under fem undersökta mandatperioder. I Storbritannien är andelen mellan 76-89 procent under perioden 1974-1992. Frankrike: 61-68 procent under perioden 1997-2007. Trots grymma förutsättningar nådde koalitionsregeringen i Tyskland 2002-2005 också en hög uppfyllandegrad (SPD 65 procent; De gröna 67 procent). Den bäst undersökta svenska mandatperioden når 86 procent uppfyllda vallöften, vilket tycks vara ett världsrekord.

Med andra ord: I samband med valrörelserna bör väljare och medier ta partiers vallöften på fullaste allvar. Eftersom de tenderar att vara utmärkta underlag för att förutse vilka politiska förändringar som kommer att äga rum under de kommande fyra åren.

Jag blir alltmer övertygad om att partiernas valmanifest bör skickas ut som underlag till alla röstberättigade inför 2010 års riksdagsval. Uppskattad kostnad är 30 miljoner. Jag får ringa Benny.

23 juni 2009

Ingen eurofolkomröstning i sikte

Statistiska centralbyrån har idag presenterat de senaste mätningarna av euroopinionen i Sverige. SCB bekräftar att finanskrisen givit euroanhängarna vind i seglen under vintern och våren. Det är nu dött lopp mellan anhängare och motståndare till att "ersätta kronan som valuta" som frågeformuleringen lyder.

Mätningen aktualiserar frågan om en ny svensk folkomröstning om euron. Men nej, det dröjer länge än innan riksdagsmajoriteten vågar utlysa en ny folkomröstning. Erfarenheterna från förra gången förskräcker. Så fort datumet för eurofolkomröstningen var bestämt i december 2008 vände den då övervägande positiva euroopinionen om inte över en natt så över en jul. Nej-sidan skaffade sig tidigt under 2003 en ledning på omkring 10 procentenheter som den sedan behöll ända till omröstningen i september. Inte nog med det: 800 miljoner kronor spenderades på en ja-kampanj som inte rörde folkopinionen en millimeter i mer positiv riktning. Om detta kan du läsa mer i boken "Ett klart nej till euron" (Oscarsson & Holmberg red 2006).

Fem av sex folkomröstningar slutar med nej (status quo-alternativet vinner). I svensk folkomröstningshistoria finns i själva verket bara en enda klar ja-seger, och det var ja-vinsten i 1994 års medlemskapsomröstning. Min gissning är att det kommer krävas en mycket långvarig (vi talar om flera år) stabil folkmajoritet för att införa euron innan det blir skarpt läge i folkomröstningsfrågan.

Kan eurofrågan bli en valvinnare i 2010 års riksdagsval? Även här är svaret nej. Min bedömning är att det i så fall skall till en allvarlig valutakris under nästa sommar, och det är väl ingen som hoppas på. Frågor om EU och euron har varit hopplöst långt ned på väljarnas agenda över viktiga frågor för partivalet (se tabellen nedan). Kanske kommer eurofrågan ändå uppträda som en symbolfråga för folkpartiet som gärna inte vill abdikera från tronen att vara Sveriges mest eu-vänliga parti. Men för att eurofrågan skall bli en valvinnare måste många väljare tycka att frågan är tillräckligt viktig. Och det är inte sannolikt att eurofrågan plötsligt skulle segla upp i samma division som ekonomi, välfärd, sysselsättning och regeringsfrågan.


Kommentar: Resultaten bygger på kategoriseringar av en öppen fråga: "Om Du tänker på valet i år. Är det någon eller några frågor som är/var viktiga för Dig när det gäller/gällde vilket parti Du tänker rösta/röstade på vid riksdagsvalet den 17 september?" I analysen ingår endast röstande. Endast kategorier som vid något riksdagsval samlat mer än 3 procent av svaren har tagits med i denna tabell.

21 juni 2009

Ångerröstning i EP-valet

Närmare 1800 personer deltog i Valforskningsprogrammets Internetpanel i samband med EUP-valet. Fyra webenkäter på fyra veckor gör att vi nu har tillgång till en världsunik kampanjpanel från det svenska Europaparlamentsvalet 2009. Materialet kommer nu att analyseras under lång tid av forskare vid Statsvetenskapliga institutionen och såsmåningom publiceras inom ramen för avhandlingar, böcker, bokkapitel, uppsatser och artiklar. Varmt TACK till alla paneldeltagare som står ut med våra många och ibland lite aviga frågor.

En av de intressanta frågor vi har möjlighet att ställa till E-panelen direkt efter valet är om deltagarna ångrade sitt partival. Att ångra sitt partival efter att valresultatet har blivit känt är inte nödvändigtvis tecken på velighet. Eftersom vi före valet inte vet säkert hur alla andra kommer att rösta kan ny information om hur valet gick (valresultatet) faktiskt ändra förutsättningarna för beslutet. Det är förstås inte mycket att göra åt. Men i retrospekt kan vi alltså dra slutsatsen att vi valde fel parti. På rationell grund: Hade vi vetat hur valet skulle slutat skulle vi ha agerat annorlunda.

Analyser av ångrat partival kan framför allt bli viktigt i händelse av att något parti precis missar fyraprocentspärren till riksdagen, vilket i sin tur kan ha stora konsekvenser för vilken regering som bildas på basis av valresultatet.

Bland de som uppgav att de röstat i EUP-valet 2009 svarade 93 procent att de inte ångrade sitt partival. I riksdagsvalen brukar motsvarande andel vara något högre, 95 procent.

Sju procent uppger alltså att de borde ha röstat på något annat parti än vad de gjorde bara några timmar tidigare. Ångerfullheten kring vilket parti man skulle ha röstat på fördelar sig mycket jämnt mellan de olika partierna (finns alltså inget skäl att tro att valet skulle sluta annorlunda om vi hållit det en gång till veckan efteråt). Vanligaste svaret bland ångerfulla paneldeltagare är att "jag borde ha röstat på miljöpartiet (1 procent)". Det näst vanligaste svaret är att "jag borde inte ha röstat alls".

17 juni 2009

Väljaropinionen tar semester

De sista opinionsmätningarna före sommaren har nu publicerats. Jag bjuder på en sista "poll of polls" innan semestertiderna skruvar ned opinionsbildningen på lågvarv. Vi kan inte förvänta oss att något opinionsinstitut planerar några mätningar under juli. Både väljaropinionen och de som spårar väljaropinionen tar semester.
Kommentar: Den här gången använde jag oviktade data och lowess-funktionen i Stata 10SE för att generera trendlinjerna för Alliansen (blått) och oppositionspartierna (rött). Lowess=local weighted scatterplot smoother.

Det intressanta med händelseutvecklingen de senaste två månaderna är att vi kan konstatera att Alliansens starka upphämtning under vintern kom helt av sig ungefär i samma veva som AMF-skandalen briserade med full kraft (jag har ännu inte hittat på ett bra sätt att korrigera tidsserierna för mätperiodernas längd utan använder fortfarande publiceringsdatum för de olika undersökningarna). Med tanke på den uppskruvade stämningen i slutet av april skulle man kanske ha förväntat sig större effekter på väljaropinionen. Men istället: Efter den tidpunkten har s-blocket hållit ställningarna medan b-blocket faktiskt visar vissa tecken på en viss tillbakagång, om än mycket svagt. Det kan vara en tillfällig effekt av att vi faktiskt har haft en anständig valrörelse till Europaparlamentet under sista delen av maj och början av juni.



Augustimätningarna av en utvilad svensk väljaropinion kommer sätta sin prägel på opinionshösten. Fortsatt likaläge?



  • Kommer Alliansregeringen kunna tanka statsmannaförtroende och omsätta det till opinionsframgångar under EU-ordförandeskapet? Och hur länge kan man lyckas få det vackra ackordet att klinga? Just nu har man den svenska EU-opinionen i ryggen.

  • Gräver socialdemokraterna verkligen ned stridsyxorna under höstens EU-ordförandeskap (man kan väl inte ostört se på när regeringen solar sig i den internationella storpolitikens glans)?

  • Kommer Fredrik Reinfeldt lyckas vrida något initiativ i miljöfrågorna från "miljövänstern" i samband med miljökonferensen? Alliansen har länge velat gå in och röra om i väljarnas uppfattningar om vilka partier som är bra på miljöpolitik. Strategin att försöka hota mp på miljöpartiets hemmaplan sjösätts på allvar i höst.

  • Alliansen har hittills lyckats vinna förtroende för den ekonomiska krishanteringen under finanskrisens akuta fas. Men klarar regeringen nästa minfält: ett växande välfärdsmissnöje när neddragningar i kommuner och landsting når hushållen och barnfamiljerna?

  • Och när får vi se "de nya socialdemokraterna". Likt fågeln fenix som reser sig pånyttfödd ur askan av valförlusten 2006? Vid vilken tidpunkt presenteras den spännande nya politik för 2010-talet som kommer göra s-politiken till en snackis vid köksbord och i lunchrum, bland journalister, forskare, opinionsbildare och medborgare? (För ingen tror väl längre att man kan vinna valet 2010 enbart på motståndarnas misstag?)

15 juni 2009

Mänskliga värderingar 1

Sociologen Milton Rokeach uppfann den på 1970-talet. SOM-institutet vid Göteborgs universitet började använda den 1988. Serien med enkätfrågor om mänskliga värden. Frågan som ställs är "Hur viktigt är följande saker för Dig?". Svarsalternativen fem: "mycket viktigt", "ganska viktigt", "varken viktigt eller oviktigt", "inte särskilt viktigt" och "inte alls viktigt".

Det är tjugofem s k terminala värden som mäts (se nedan). Terminala värden har med slutmålen för vår existens att göra.

En ren värld : Teknisk utveckling : Ett behagligt liv : Ett spännande liv : Självförverkligande : En värld i fred : En vacker värld : Jämlikhet : Familjetrygghet : Frihet : Lycka : Inre harmoni : Kärlek : Landets säkerhet : Ett liv fullt av njutning : Frälsning : Självaktning : Socialt anseende : Sann vänskap : Visdom : Rättvisa : Makt : Hälsa : Rikedom : Ärlighet

Jag har haft det stora nöjet att analysera värderingsmätningarna vid ett flertal tillfällen. Tjugo års vart annat år-mätningar från SOM-institutet har visat att mänskliga värderingar är mycket stabila. Rangordningen av vad som är viktigt och mindre viktigt förändras mycket litet. Svenska folkets fem-i-topplista för 2008 ser ut så här (andel mycket viktigt): Hälsa (86 procent), Ärlighet (82 procent), En värld i fred (81 procent), Frihet (81 procent) och Familjetrygghet (80 procent). Friska, ärliga, trygga människor som lever i fred och frihet, det låter som ett riktigt höjdarsamhälle.

På fem-i-bottenlistan återfinns också alltid samma värderingar (andel mycket viktigt): Teknisk utveckling (23 procent), Socialt anseende (16 procent), Rikedom (8 procent), Frälsning (7 procent) och Makt (5 procent).

Om mätinstrument och operationaliseringar kan man som vanligt framföra mängder av kritik. Rokeach frågeserie är konstruerad för att spåra förändringar i vad som bör vara det mest stabila hos människor: grundläggande värderingar. Att använda serien kan liknas vid att bedriva ett slags underrättelsetjänst: De stabila resultaten visar en normalbild. Det skall mycket till innan några stora förändringar kan ske. Men OM det skulle äga rum några viktiga förändringar i värderingar eller värderingsmönster så kommer vi att kunna upptäcka dem.

Få av värderingarna uppvisar några nämnvärda förändringar över tid. Men det finns några undantag. Fyra av värdena har blivit något mer viktiga för svenska folket (linjär trend) under de tjugo år SOM-institutet genomfört undersökningarna: ett behagligt liv, jämlikhet, ett liv fullt av njutning och ett spännande liv. Det anmärkningsvärda med dessa värden är att de allihop uppfattades som viktigast år 2002. Därefter är värderingarnas viktighet fallande. Att jämlikhet faller tillbaka 2004-2008 kan sättas i samband med den åsiktsmässiga högervind som blåst i Sverige sedan Alliansens tillblivelse sommaren 2004. Men varför de esoteriska njutningsvärdena som hittills varit kännetecknande för ungdomsgenerationerna (Ett behagligt liv och Ett liv fullt av njutning) går tillbaka är desto mer gåtfullt.




Fyra värden har blivit mindre viktiga sedan 1988. Hit hör de Inglehartska materialistiska värderingarna En värld i fred och Landets säkerhet. De förskjutningarna kan förklaras i huvudsak av att äldre förkrigstida generationer (som värderade fred och säkerhet högt) sakta ersätts av yngre efterkrigstida generationer som till stor del har fått sina behov av fysisk säkerhet tillgodosett. Mer svårbegripligt är den starkt fallande trenden för värden som En ren värld och En vacker värld.



Om värderingsskillnader mellan generationer och spännande kohortanalyser av materialet återkommer jag i nästa inlägg på temat!

Källa: Rokeach, Milton (1973) The Nature of Human Values. New York: Free Press.

Demokratigalan 2009!?

Cancergalan, friidrottsgalan, fotbollsgalan, Rädda Barnen-galan. Röda korset-galan, Unicef-galan, Rosa bandet-galan. Behjärtansvärda ändamål förstås. Men varför kan inte demokratin få sin egen gala? Den demokratiska rättsstaten lär ha en och annan supporter bland medborgarna, misstänker jag.

Demokratifonder finns redan. För Vitryssland. För Afrika. FN har sin egen demokratifond. Men den svenska demokratin tycks vara förgivettagen. Vi pratar demokratibistånd men behöver inte det medborgerliga försvaret av den svenska demokratin också stöd (vid sidan av redan befintligt offentligt finansierat stöd till partier, föreningsliv, organisationer och forskning)?

Det är ett kul tankeexperiment vad insamlade medel till en medborgarinitierad, politiskt oberoende Demokratifond skulle kunna användas till. Forskning och utbildning för att stärka demokratin och rättsstaten? Experiment med nya former av beslutsfattande kring gemensamma angelägenheter? Priser och stipendier? En demokratiportal med en gigantisk databas där medborgarna kan gå in och kika på vilka partiernas kandidater är, vad de har sagt och hur de agerat? Och varför inte dessutom satsa på ett massutskick av partiernas valmanifest inför 2010 års val till alla röstberättigade?

11 juni 2009

Valtipset avgjort

Vinnaren av mitt EUP-valtips heter Emil Mattsson. Han lyckades hamna närmast valresultatet med ett snittmedelfel (12 partier+en kategori övriga) om 1,91 procentenheter. Emil besegrade den bäst tippande statsvetaren vid Göteborgs universitet med blott några hundradelar. Grattis Emil!

Emil: Mejla din postadress till henrik.oscarsson@pol.gu.se så skall jag skicka dig ditt pris! (Boken Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006 av Henrik Oscarsson och Sören Holmberg). Där finns så gott som allt du behöver veta om svenskt väljarbeteende inför 2010 års valbatalj.

Ett hedersomnämnande går till Thaher Pelaseyed som lyckades pricka helt rätt på valdeltagandet i Europaparlamentsvalet (45,5 procent).

Bloggläsarna (medelfel 2,47) vann mycket knappt över statsvetarna (medelfel 2,52) när det gäller att komma närmast valresultatet i EUP-valet. Bloggläsarna tippade dessutom valdeltagandet bättre än statsvetarna. "The Wisdom of the crowds" var bättre än expertisen (den här gången).

PP-väljarna och valdeltagande

EUP-valet blev ett stort mobiliseringsval. Valdeltagandet i Europaparlamentsvalet landade på hela 45,5 procent. Plus 7,7 procentenheter! Alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet mobiliserade fler väljare än vad de lyckades med 2004.

En fråga som diskuterats bland annat på den här bloggen är i vilken utsträckning det ökade valdeltagandet kan vara en effekt av Piratpartiets framgångar. I vad mån har PP bidragit till att öka valdeltagandet bland de yngsta väljarna?

Vi kommer kunna svara på de här frågorna bättre när vi får data. Men fram till dess kan man göra lite uppskattningar som bygger på rimliga antaganden (guesstimates).

Av de totala mobiliseringsvinsterna om 643 126 stod Piratpartiet för 225 915, det vill säga en dryg tredjedel (35 procent). Låt oss göra det orealistiska antagandet att alla dessa nytillkomna väljare mobiliserades från soffan och inte skulle ha röstat alls om PP inte funnits. Vi vet från SVTs vallokalundersökning att hälften av Piratpartiets väljare var under 30 år. Låt oss säga 112 000 unga PP-väljare. Lågt räknat hade en fjärdedel av dem antagligen röstat ändå även om Piratpartiet inte funnits. 3/4 av 112 000 är 84 000 ungdomsväljare. 84 000 utgör endast 13 procent av de tillkomna 643 000 väljarna, vilket omräknat i plusstatistik på valdeltagandet skulle vara +1 procentenhet (13% av ökningen om 7,7 pe).

Piratpartiet skulle alltså i bästa fall ha bidragit till ett en procentenheters högre valdeltagande i EUP-valet på grund av en lyckad mobilisering av ungdomar under 30 år. Detaljerade analyser kommer att kunna svara betydligt mer precist på hur mobiliseringen sett ut.

Moderaterna 596 710 röster (+138 312) 18,83% (+0,58)
Centerpartiet 173 414 röster (+16 156) 5,47% (-0,79)
Folkpartiet 430 385 röster (+182 635) 13,58% (+3,72)
Kristdemokraterna 148 141 röster (+5 437) 4,68% (-1,01)

Socialdemokraterna 773 513 röster (+156 550) 24,41% (-0,15)
Vänsterpartiet 179 222 röster (-142 122) 5,66% (-7,14)
Miljöpartiet 349 114 röster (+199 511) 11,02% (+5,06)

Junilistan 112 355 röster (-251 117) 3,55% (-10,92)
Sverigedemokraterna 103 573 (+75 270) 3,27% (+2,14)
Piratpartiet 225 915 (+225 915) 7,13% (+7,13)
Feministiskt initiativ 70 434 (+70 434) 2,22% (+2,22)
Övriga 5 799 (-20 475) 0,18% (-0,86)

Valdeltagande 3 227 590 (+643 126) 45,53% (+7,7)

Utvärdering av valprognosen

Ibland lönar det sig att ta ut svängarna lite. Jag tänkte rätt i min valdagsprognos när jag valde att trycka ned de båda stora partierna S och M till lägre nivåer än vad de haft i någon opinionsmätning före valet. Jag hade en del tur och hamnade bara en tiondel ifrån Ms resultat och missade S med sju tiondelar.


Folkpartiet och Miljöpartiet hade en positiv trend i mätningarna men jag valde i min prognos att blåsa upp MP mer än FP, vilket var feltänkt. Jag valde också att ha SD högt i min valprognos, vilket visade sig vara rätt. SD tenderar att vara underrepresenterade i opinionsmätningarna.


Två turliga "spikar" på KD (4,7) och V (5,7) gjorde att min valdagsprognos hamnade närmare valresultatet än opinionsmätningarna. Men det är förstås inte så märkligt. Jag byggde ju min valdagsprognos på dessa mätningar. Framför allt vilade jag tungt på den mätning som hade genomfört fältarbetet under sista veckan. Medelfelet per parti var bara 0,89.



(Obs! Synovates sista mätning är inte med i jämförelsen eftersom SD inte särredovisades i deras sista mätning. Om man slår ihop kategorierna SD+ÖVR så blir medelfelen så här: HO (1,0), Novus (1,1), Synovate (1,4), Skop (1,5), Sifo (1,5) och Demoskop (2,5).)

Man kan om man vill dra slutsatsen att jag ändå var helt ute och cyklade eftersom jag gav Junilistan ett mandat i min valdagsprognos. När det gäller de politiska konsekvenserna av valet (mandatfördelningen) var min valdagsprognos inte mycket att hänga i granen.

10 juni 2009

Är PP ett ungdomsparti?

Hur röstade de unga förstagångsväljarna i EUP-valet 2009? Frågeställningen besvaras i den blå tabellen nedan. Bland förstagångsväljarna blev PP största parti (24 procent) följt av MP (21 procent) och S (19 procent). I (den tio gånger så stora) gruppen medelålders (31-64 år) klarade sig PP betydligt sämre och vann endast fyra procent av rösterna.



Vill man å andra sidan få grepp om sammansättningen av PPs väljare behöver man räkna procent åt andra hållet (nedre tabellen). Av PPs väljare var 17 procent förstagångsväljare, 35 procent 22-30 år, 43 procent 31-64 år och 5 procent äldre än 65 år. Av de som röstade på PP var alltså gruppen yngre än 30 (52 procent) bara något större än gruppen äldre än 30 år (48 procent).

Visst var PP relativt sett starkast bland de unga. Men man måste samtidigt komma ihåg att nästan hälften av deras väljare är äldre än 30 år. Ungdomsparti? Nej. Om personer äldre än 30 inte hade röstat på PP hade de inte klarat fyraprocentspärren till parlamentet.

Allt enligt SVT Valu, oviktade data.

Röstning i EUP-val vs Röstintention i RD-val

På förekommen anledning tänkte jag klippa in en matris som jag alltid använder mig av för att skilja stort från smått när det gäller bytarmatriser. I det här fallet handlar det om avvikelserna mellan röstintention i ett tänkt riksdagsval och rapporterad röstning i EUP-valen. Båda frågorna ställdes i Valun och kan korstabuleras (se tidigare inlägg).

Jag brukar räkna om procenttalen till antal väljare. Det ger mer "kött och blod" till jämförelser och kommentarer. Varje cell i tabellen nedan visar storleken (i tusentals väljare) för alla kombinationer av partival i EUP-valet och röstintention i ett tänkt riksdagsval. Nu kan alla själv dra sina slutsatser om vad som är spännande och intressant. (Jag tar totalprocenten i korstabellen och multiplicerar med de drygt 3 miljoner väljare som röstade i EUP-valet enligt det preliminära valresultatet).

Det överlapp mellan SD-sympatier och PP-röstning som diskuteras mycket just nu gäller c 12 000 väljare. Tolv tusen av de totalt 214 357 PP-rösterna var väljare som i ett tänkt riksdagsval uppger att de skulle rösta på SD. Som jämförelse kan man ta de 41 000 med M-intention i RD-val som valde att rösta på PP, eller de 37 000 med S-intention som valde att rösta på PP i EUP-valet.

Jag uppmanar alla att själva botanisera i matrisen. "Tänk själv" som min gamle konfirmationspastor brukar uppmana.

08 juni 2009

M: Gärna FP men ej i riksdagsval

Hur många EUP-väljare hade stött sina partier även i ett tänkt riksdagsval? SVT passade förstås på att mäta röstningsintention i riksdagsvalet i samband med sin exit poll igår. Var tredje EUP-väljare (32 procent) svarar att de skulle stött ett annat parti i ett riksdagsval. Skillnaderna är dock stora mellan olika partiers väljare.

S- och M-väljarna i EUP-valet skulle i hög grad också ha stött sina partier även i ett riksdagsval (93 respektive 90 procent). Men för flera av de små partierna är andelen betydligt lägre: JL (19 procent), FI (28 procent) och PP (37 procent). Ett flertal av dessa partiers väljare uppger att de hade röstat på något av de rödgröna samarbetspartierna i ett riksdagsval. S V MP hade alltså gjort ett bättre EUP-val om väljarnas resonemang och kalkyler mer hade liknat ett riksdagsval.



Per Schlingmann
(m) kunde lugnt luta sig tillbaka och generöst gratulera Folkpartiet till valframgången (13,6 procent) i P1 Morgon i morse i trygg förvissning om att många av de tillfälligt utlånade M-väljarna vänder tillbaka när det närmar sig riksdagsval. Endast 48 procent av FPs väljare i EUP-valet uppger att de skulle röstat på FP i ett riksdagsval. Var tredje FP-väljare (36 procent) skulle valt att rösta på Moderaterna om det hade varit riksdagsval idag. Och fem procent av FP-väljarna skulle röstat på S i ett riksdagsval (Paulseneffekten nådde över blockgränserna, verkar det som!).
Resultaten bekräftar lärdomen att samma väljare mycket väl kan göra olika bedömningar av befintliga valalternativ beroende på de politiska och strategiska omständigheter som omgärdar valsituationen (EUP-val och riksdagsval).

Alf leder över Ella

Nu strömmar resultaten av personröstningen in. Följ utvecklingen på Valmyndighetens hemsida.

Kommer Alf fullfölja? Se det här tidigare inlägget: http://www.henrikoscarsson.com/2009/02/dra-dig-ur-affe.html

FI var uträknade av alla

Feministiskt initiativ fick överraskande nästan 66 000 röster och 2,2 procent enligt det preliminära valnattsresultatet. Vi höll på att få hicka när SVTValu först visade 3,2 procent för FI. Ingen hade räknat med ett så bra resultat för partiet. FI har knappt särredovisats i opinionsmätningarna. Jag hade själv inte med dem i min egen valprognos, skam till sägandes (däremot i Valtipset!). Av detta lär vi oss (igen) att Europaparlamentsvalen alltid bjuder på rejäla överraskningar. Man kan inte vara nog förberedd på det oväntade.

Valu bekräftar att väljarna fick upp ögonen för FI mycket sent under valrörelsen. Hela 31 procent av FI-väljarna uppger att de bestämde partivalet på själva valdagen. Och hela 63 procent uppgav att "kandidaterna på valsedlarna" haft "en mycket stor betydelse" för valet av parti. Gudrun Schyman är onekligen ett dragplåster som personligen har kraft att dra in drygt 2 procent av rösterna i ett EUP-val (i skrivande stund har så gott somalla personröster för partiet tillfallit Schyman). Problemet för FI är att det är bara 28 procent av partiets väljare som uppger att de skulle stödja partiet i ett tänkt riksdagsval. Den absoluta huvuddelen av FI-rösterna i EUP-valet skulle enligt Valun tillfalla v-s-mp (i den ordningen) i ett riksdagsval.

Benny Andersson-effekten (helsidesannonser med grynig bild på Schyman och instruktioner om hur man kunde rösta på FI) blir en snackis förstås. Valmyndighetens informationskampanj om förtidsröstningen har av allt att döma haft effekter på väljarnas röstbenägenhet. En diskussionspunkt är om Valmyndigheten i framtida val också borde lägga särskilda resurser på att (ännu) bättre informera hur väljare skall bära sig åt för att rösta på partier som inte har möjlighet att lägga utvalsedlar överallt. Självklart är den informationen hyfsat lättillgänglig även om den inte direkt återfinns på Valmyndighetens förstasida. Frågan är om det var informationen om att FI över huvudtaget fanns som alternativ som utgör BA-effekten eller om det var informationen om röstningsprocedurerna som var det viktiga i sammanhanget?

Rekordmånga slängde bort sina röster

Nio komma tre procent av väljarna valde att rösta på partier som inte vann representation i EU-parlamentet. Junilistan (3,6), Sverigedemokraterna (3,3), Feministiskt initiativ (2,2) och Övriga partier (0,2).

Sverigedemokraterna var ännu en gång underskattade i opinionsmätningar före valet. Partiet snittade kring två procent i mätningarna under slutskedet men fick alltså ett betydligt större stöd än så (3,3), blott sju tiondelar från fyraprocentspärren. Det är det hittills bästa valresultatet för SD. Tre av fyra SD-väljare i EUP-valet skulle också ha röstat på partiet i ett tänkt riksdagsval, enligt SVTValu. De SD-väljare som röstar är trognare än många andra partiers väljare och de bestämmer sig relativt tidigt för hur de skall rösta.

07 juni 2009

Henriks valprognos

Valdagen är här! Tänkte jag skulle våga mig på en valdagsprognos. Dumt, naturligtvis, eftersom Europaparlamentsval är så svårbedömda. Men ändå. Jag lät mitt viktade snitt från de fem senaste mätningarna från alla instituten (se tidigare inlägg) väga lika mycket som Novus sista mätning eftersom de genomfört mätningen under sista veckan. Sedan tog jag hänsyn till korttidstrenderna och kända avvikelser mellan opinionsinstitutens sista mätningar och valresultaten i de tre tidigare EUP-valen (jag justerade mina skattningar med kvadratroten ur snittfelen). Simon Hixs Predict09 från den 4 juni fick vägleda mina manuella justeringar, liksom vetskapen om att valdeltagandet blir något högre än förra gången.

Jag tryckte ned S och M ytterligare eftersom de haft så dålig trend sista veckan och har så dåliga resultat i tidigare val. Regeringsfrågan är en icke-fråga i EUP-val vilket betyder att väljarna röstar mer expressivt. FP och MP har jag skattat högre på grund av att de gått starkt på slutet. FP har en tydlig flankposition längs EU-dimensionen och MP har gynnats av att miljön legat högt på agendan under hela våren. Det som sticker ut är förstås att jag låtit JL hamna över fyraprocentspärren precis som i Simon Hix prediktionsmodeller. SD har också högre skattningar i min prognos eftersom partiet ofta underskattas i mätningar jämfört med valresultat.

Så här slutar EUP-valet 2009

Moderaterna: 18,7
Centerpartiet: 6,5
Folkpartiet: 10,9
Kristdemokraterna: 4,7
Socialdemokraterna: 25,1
Vänsterpartiet: 5,7
Miljöpartiet: 12,8
Junilistan: 4,2
Sverigedemokraterna: 2,2
Piratpartiet: 7,8
Övriga: 1,2

Om jag är något sånär rätt ute kommer nio olika partier representera de svenska väljarna i Europaparlamentet under kommande år. Så här skulle mandatfördelningen bli: S (5) M (4) MP (3) FP (2) PP (2) C (1) KD (1) V (1) JL (1).



1 Marita Ulvskog (s)
2 Gunnar Hökmark (m)
3 Carl Schlyter (mp)
4 Olle Ludvigsson (s)
5 Marit Paulsen (fp)
6 Anna Ibrisagic (m)
7 Christian Engström (pp)
8 Åsa Westlund (s)
9 Lena Ek (c)
10 Isabella Lövin (mp)
11 Eva-Britt Svensson (v)
12 Christofer Fjellner (m)
13 Olle Schmidt (fp)
14 Göran Färm (s)
15 Ella Bohlin (kd)
16 Sören Wibe (jl)
17 Anna Hedh (s)
18 Susanna Haby (m)
--------------------------------------------------
19 Amelia Andersdotter (pp)
20 Bodil Ceballos (mp)

Valdeltagandet 11,9 procent

Valmyndighetens kontinuerliga redovisning av inkomna förtidsröster har nu uppdaterats siffror och kompletterats för eftersläpningar. Igår lördag hade 844 968 svenskar förtidsröstat (11,9 procent) i EUP-valet. Inströmningen 2009 ligger stabilt kring drygt tre procentenheter plus jämfört med 2004. Min bästa gissning är att valdeltagandet blir högre än 2004 (37,9 procent) och landar kring 40-42 procent.



05 juni 2009

Opinionsläget fredag 5 juni

De stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna backar i de senast publicerade opinionsmätningarna. Dominansen för de två stora håller på att ge vika. Båda har noterat sina sämsta skattningar i opinionsmätningar under denna veckan.

Folkpartiet och Miljöpartiet går desto bättre och snittar kring 11 respektive 9 procent. Piratpartiet håller ställningarna med ett snitt kring sju procent. Junilistan och Sverigedemokraterna har ännu inte flyttat fram sina positioner. De har långt kvar till fyraprocentspärren.

Nedan presenteras alla mätningar inför Europaparlamentsvalet som jag hittills tagit del av. Om du tycker det är smått kan du klicka på tabellen!





Partiernas snitt för de fem mätningar (SKOP, Synovate, Sifo, Novus och Demoskop) som har publicerats den här veckan (2-5 juni) är följande: M (22.3) C (5.8) FP (10.8) KD (4.9) S (28.8) V (5,9) MP (9.5) JL (2.1) SD (2.0) PP (7.1) ÖVR (1.4). Skulle detta stå sig som valresultat blir mandatfördelningen så här (valda kandidater gäller som vanligt under förutsättning att väljarna inte möblerar om partiernas listor genom sina personkryss):

1 Marita Ulvskog (s)
2 Gunnar Hökmark (m)
3 Olle Ludvigsson (s)
4 Marit Paulsen (fp)
5 Anna Ibrisagic (m)
6 Carl Schlyter (mp)
7 Åsa Westlund (s)
8 Christian Engström (pp)
9 Christofer Fjellner (m)
10 Eva-Britt Svensson (v)
11 Lena Ek (c)
12 Göran Färm (s)
13 Olle Schmidt (fp)
14 Ella Bohlin (kd)
15 Susanna Haby (m)
16 Anna Hedh (s)
17 Isabella Lövin (mp)
18 Jens Nilsson (s)
--------------------------------------
19 Hans Wallmark (m) får mandat om Lissabonfördraget ratificeras
20 Amelia Andersdotter (pp) får mandat om Lissabonfördraget ratificeras

Valdeltagandet 8,7 procent

Enligt Valmyndigheten går förtidsröstningen inför Europaparlamentsvalet bättre än vad poströstningen gjorde vid det förra valet (se figur). Fram till den 4 juni hade 8,7 procent av Sveriges 7 088 045 röstberättigade röstat i EUP-valet 2009.




Betyder detta att valdeltagandet kommer bli högre den här gången? Finns det något samband mellan andelen förtidsröstare och det slutgiltiga valdeltagandet. Njae. Valet av röstsätt (i vallokalen eller i förväg) har historiskt inte haft något klockrent samband med valdeltagandet. Det beror på att systemen för förtida röstning har sett lite olika ut. Efter vårt generösa poströstningssystem infördes 1970 blev förtida röstning alltmer populärt. Rekordet sattes i samband med valet 1985 då hela 37 procent av svenskarna poströstade i förtid.





Sedan mitten av 1990-talet har utvecklingen av valdeltagande och andelen förtidsröstare följts åt i den meningen att ett sjunkande intresse för förtidsröstning hängt ihop med ett sjunkande valdeltagande och omvänt. I samband med 2006 års val ökade andelen förtidsröstare samtidigt som valdeltagandet blev större. Sambandet är inte särskilt starkt. Men jag anser att det finns anledning att förvänta sig ett något högre valdeltagande i Europaparlamentsvalet mot bakgrund av den ökade inströmningen av förtida röstning.

Vädret lär bli kallt och blåsigt i helgen. Då slipper Europaparlamentsvalet konkurrera med populära utomhusaktiviteter som att sola, bada och segla.

04 juni 2009

Hjälp mig valvaka i P1

Jag skall medverka i två långa sändningar i samband med EUP-valet: Valvakan i P1 på valkvällen den 7 juni och i P1 Morgon på måndagsmorgonen.


Har du tips eller iakttagelser som kan ge lite extra dimension till bevakningen av valet under valkvällen eller de första eftervalsanalyserna är du varmt välkommen att kontakta mig via e-post: henrik.oscarsson@pol.gu.se

02 juni 2009

Därför ökar valdeltagandet på söndag

Med fem dagar kvar till Europaparlamentsvalet finns skäl att vara försiktigt optimistisk när det gäller valdeltagandet. Här är min lista varför vi kan förvänta oss ett valdeltagande på gissningsvis strax över 40 procent när rösterna räknats på söndag kväll vid 23-tiden. Påståendena kan betraktas som hypoteser. Efter valet kommer vi kunna pröva dem systematiskt med hjälp av alla de undersökningar som just nu är i fält.

  • Valet till Europaparlamentet betyder mer den här gången än tidigare. Flernivådemokratins konturer börjar bli tydligare för medier, politiker och medborgare.
  • Temperaturen i svensk inrikespolitik är generellt sett högre just nu än inför de två tidigare Europaparlamentsvalen 1999 och 2004.
  • I finanskrisens spår liknar agendan i EUP-valrörelsen mer ett vanligt riksdagsval.
  • Den svenska Europaopinionen har aldrig varit mer positiv som just nu. En klar majoritet av svenskarna accepterar det svenska EU-medlemskapet. Svenskarnas bedömningar av vad EU-medlemskapet har inneburit har blivit mer positiv framför allt när det gäller brottsbekämpning, miljö och sysselsättning. I euroopinionen står just nu anhängarna till eurovalutan lika starka som som motståndarna. Enligt 2008 års SOM-undersökning är det endast 22 procent av svenskarna som önskar sig ett utträde ur EU.
  • Ökat fokus på väljarmobilisering. Riksdagens särskilda satsning på ökat valdeltagande, riksdagspartiernas egna reklamkampanjer (bland annat på TV) och Piratpartiets livsnödvändiga mobilisering av de yngre (manliga) väljarna kommer att ha mätbara effekter på valdeltagandet.
  • Medierna har tagit sin uppgift att engagera och informera väljarna på större allvar den här gången. De flesta bedömer att mediernas bevakning varit "bredare, sakligare och djupare" än vid tidigare EUP-val.
  • Vårt nya förtidsröstningssystem firar nya triumfer när det gäller att montera ned de praktiska hindren för väljarna att avge sin röst. Rapporter om en hittills god inströmning av förtidsröster duggar tätt. Valmyndighetens informationskampanjer och de kommunala valnämndernas goda omdöme när det gäller placeringen av förtida röstmottagningsställen har en positiv effekt på valdeltagandet.

På söndag kväll vet vi!

Grattis Bo

Jag vill idag passa på att gratulera statsvetarprofessorn i Göteborg Bo Rothstein till att ha blivit utsedd till Wallenberg Scholar. Grattis, grattis! Läs mer om Knut och Alice Wallenbergs stiftelse här:

"Wallenberg Scholars är ett nytt program som avser att stödja och stimulera några av de mest framgångsrika forskarna vid svenska universitet. Universiteten har inbjudits att nominera enskilda forskare, som genom sin forskning och utvecklingspotential, förväntas bidra till att förstärka den aktuella profilen för sitt universitet. Varje utsedd forskare får ett femårigt fritt disponerbart stöd till sin forskningsverksamhet om 3 miljoner kronor per år. Avsikten är att
de utvalda forskarna ska kunna arbeta med en högre ambitionsnivå, med mindre belastning att söka externa forskningsmedel, för att få ett ännu bättre
internationellt genomslag för sin forskning och en möjlighet att satsa på
djärvare och mer långsiktiga projekt." (KAWs hemsida)