24 januari 2010

Perspektiv på en rörligare valmanskår

Oppositionspartierna har under hösten och vintern ryckt åt sig en ledning i opinionsmätningarna på omkring tio procentenheter. Alliansregeringen söker tröst i det faktum att väljarrörligheten numera är mycket stor. Mellan 2002 och 2006 års val bytte 37.1 procent av de svenska väljarna parti. Räknar man med byten mellan sofflocket och valurnan är rörligheten ännu större, 45 procent. Nära hälften av valmanskåren förändrar sitt politiska valbeteende mellan valen.

Man måste samtidigt komma ihåg att huvuddelen av de väljare som byter parti mellan valen byter inte mellan blocken utan inom blocken. I närtid har två tredjedelar av alla partibyten varit inomblocksbyten, det vill säga byten mellan partier inom s-blocket (röd linje) eller byten mellan partier inom b-blocket (blå linje).



Källa: Svenska valundersökningar 1956-2006 (SCB/Statsvetenskapliga institutionen Göteborgs universitet).

Även om en dryg majoritet av väljarna uppger att de bestämmer sitt slutgiltiga partival under valrörelsen (och en tredjedel sista veckan!) är det samtidigt så att närmare hälften av blockbytarna redan har bytt block innan valrörelsen drar igång. Och de flesta som bestämmer sig sent byter inte parti. In i det sista håller de dörren öppen för andra alternativ. Sedan väljer många samma parti som de tänkt rösta på hela tiden. Att förvänta sig stora förskjutningar över blockgränserna i sista steget av valrörelsen är överoptimistiskt givet väljarströmmarna i tidigare valrörelser.

Omkring 15 procent av väljarna uppger i opinionsundersökningar att de ännu inte vet vad de skall rösta på. Det är främst här det finns möjligheter att åstadkomma stora opinionsförändringar under tiden som är kvar fram till valet. Den som lyckas övertyga de som ännu inte bestämt sig kommer att vinna kampen om regeringsmakten.

Nyckeln till valseger 2010 handlar inte bara om vilket block som blir bäst på att stjäla väljare från det andra. Nyckeln till framgång är att vara bäst på att mobilisera de egna sympatisörerna. Att skapa en framgångsvåg och en snöbollseffekt i de stora grupper som ännu inte är särskilt uppmärksamma på att vi anordnar ett riksdagsval i september.

Läs på inför valet! Lär dig mer om svenskt väljarbeteende i boken "Regeringsskifte" (Oscarsson & Holmberg 2008).

3 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant. En fråga: De sista dagarna har man hört att det block som lett i januari valåret vunnit 3 av 13 gånger. När inräffade dessa 3 gånger?

Henrik Oscarsson sa...

1968 ledde de borgerliga i Sifos januarimätning men fick stryk i september (för övrigt den största upphämtningen någonsin av en sittande regering, men det var ju studentrevolution och pragvår som räddade Erlander från fiasko).

1979 ledde S-blocket (s+vpk) knappt i januari men fick stryk av den sittande borgerliga regeringen i september.

1985 ledde B-blocket i januarimätningen men fick se sig besegrad i september.

Sen kan man fundera på valet 1973 då ingen vann (jämviktsriksdagen).

I analysen har jag räknat in mp i s-blocket efter 1988 och nyd i b-blocket i samband med valet 1991 och 1994.

Anonym sa...

Suverän analys - som vanligt!