14 januari 2010

Varför valfläsk inte funkar 2

Här kommer som utlovat mina fyra bästa svar på varför valfläsk (definierat som omedelbara positiva effekter på en väljares privatekonomi) inte fungerar för att vinna väljare i svenska riksdagsval.

1) Första svaret är att väldigt många väljare värderar väldigt många andra saker väldigt mycket högre än kontanter. Saker som hälsa, frihet, trygghet, rättvisa, jämlikhet, jämställdhet, lag och ordning betraktas av de allra flesta som mer angeläget än att politiken ger mer pengar att röra sig med. Att gemensamma angelägenheter som vård, skola, omsorg, infrastruktur & rättsstat fungerar tillfredsställande är mer värt än kontanter.

2) För det andra skall man inte underskatta svårigheterna att utforma valfläsk som innebär så stora omedelbara plånbokslättnader för en specifik (och någotsånär stor och enhetlig) grupp att det går att mäta effekterna av valfläsket. Motsvarigheter till maxtaxan i barnomsorgen är inte enkelt att hitta på. De flesta politiska reformer man kan tänka ut och som man kan vinna många väljare på har inte lika hög kirurgisk precision.

3) Egenintresset i en given valsituation har begränsat med spelrum eftersom det är erfarenhetsbaserat, bygger på långvarig politisk socialisation och är organiserat i tankesystem (stabila ideologiska predispositioner). Så fort man kompletterar modeller för ekonomisk röstning med politiska värderingar och ideologi så utplånas effekterna av ekonomisk/plånboksröstning. Väljarnas ideologier används som effektiva genvägar för att göra bedömningar av vilken typ av politik som vi själva och våra nära vinner eller förlorar på. På lång sikt. Vi människor är duktiga på att avgöra om en politikinriktning innebär en försvagning eller förstärkning av våra möjligheter att göra oss själva eller vår egen grupp gällande socialt, ekonomiskt och politiskt.

4) För det fjärde spelar partierna en central roll för i vilken utsträckning väljarna röstar efter hur mycket kronor och ören som ramlar ned i den egna plånboken. Med sina valbudskap och kampanjer skickar partierna signaler till väljarna om vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Anledningen till att valfläsk inte funkar särskilt bra är att svenska partier historiskt tonat ned eller undvikit valbudskap om kronor och ören; immateriella värden och generella intressekonflikter mellan grupper har haft huvudrollen i svenska valrörelser. Men det här kan förstås ändras. I en situation när partier eller hela regeringsalternativ uppfattas vara så lika varandra att värderingar, ideologiska övertygelser, kompetensbedömningar och grundläggande förtroende inte kan användas som effektiva redskap för ett partival måste väljarna istället använda andra kriterier som tie breaker: då kan saker som exempelvis partiledares personliga attribut och privatekonomiska effektanalyser av partiernas politik bli mer central för röstningskalkylen.

Politik är övertygandets konst. Väljare kan givetvis övertygas om att vissa saker är viktigare än andra. Det är den politiska debatten och mediebevakningen av densamma som avgör om väljare kommer bry sig mest om kronor och ören i den egna plånboken eller om de värderar politiska alternativ efter breda politiska program, idéer och principer om det goda samhället.

Med andra ord är det upp till demokratins huvudaktörer hur stor betydelse valfläsk kommer att ha i framtida svenska valrörelser.

4 kommentarer:

Tänk själv / Läsa i livet sa...

Gillar det du skriver, hoppas du har rätt. Dock rädd för att vi går mot en utveckling som lyfter upp valfläskdemagogin. Hoppas att väljarna är smartare (än partierna).../PS

Veronika sa...

Jag tyckte att tidningarna tryckte på det ganska mycket inför, men framför allt efter, valet 2006. Det fanns tabeller man kunde fylla i för att se hur mycket man "tjänade" på, i det här fallet, alliansens politik.
Jag bloggade även då (på ett annat ställe) om hur mycket vi fick mer (eller skulle få mer) och det var nog en tusenlapp i månaden, men att jag hellre sett att de pengarna gick till något annat, typ sjukhus: vi har ju redan allt vi behöver. Då fick jag kommentarer om att jag var dum i huvudet. Det tyckte jag var lite lustigt.

Anonym sa...

Kan det inte vara så enkelt att statsvetare har operationaliserat ekonomisk röstning för dåligt?

Frågor om man har fått det ekonomiskt bättre/tror sig komma få det ekonomiskt bättre är ju relaterade till en rad andra faktorer än politiken.

En anledning till att maxtaxereformsstudien slår så väl ut är kanske att man har försökt definiera vem som vinner och förlorar utifrån mer objektiva kriterier. Borde inte ni statsvetare pröva er på något liknande?

/Erik

Henrik Oscarsson sa...

Erik: Men givetvis går det kritisera de mått som används (av ekonomer och statsvetare) för att pröva modeller för ekonomisk röstning (se Cees van der Eijk och Mark Franklins nya bok "The Economy and the Vote").

Svenska valundersökningar tillhör de få studier i världen där det överhuvudtaget är möjligt att göra analyser där man faktiskt kan ta hänsyn till hur väljares reella privatekonomiska förhållanden. Jag tror det kommer bli vanligare med sådana studier i en snar framtid :).