12 september 2010

Avgörandets ögonblick!?

Den vanligaste frågan jag fått från journalister de senaste tre dagarna är om riksdagsvalet bör betraktas som avgjort nu när opinionsmätningarna bekräftar att Alliansen tycks gå in i sista veckan med en trygg opinionsledning och med en ljum medvind i ryggen. För det första tillhör det knappast min uppgift att deklarera valutgången. Vi får ju faktiskt veta väldigt snart. Sju miljoner röstberättigade skall säga sitt. För det andra håller jag inte med om att riksdagsvalet är avgjort. För även om Alliansen skulle få fler röster än de rödgröna finns det fortfarande gott om osäkra parametrar. Jag förstår inte hur någon kan vara i stånd att göra någon bedömning av hur valet kommer att sluta.

När bläcket har torkat på Valmyndighetens protokoll den 22-23 september vet vi hur svenska folket röstade i 2010 års Allmänna val. Det är upplysningsvis nämligen fortfarande så att mandaten i Sveriges Riksdag fördelas efter hur många röster de olika partierna får, inte efter hur opinionsläget ser ut veckan före valet.

Osvuret är alltid bäst efter att ha upplevt en mandatperiod med osedvanligt stora opinionsförändringar. De rödgröna tröstar sig just nu med att en tredjedel av väljarna uppger att de bestämmer partivalet under sista veckan. Att en av tio väljare väntar med det slutgiltiga beslutet till självaste valdagen. Att en majoritet av alla blockbytare tillhör gruppen väljare som bestämmer sig under den vecka som nu ligger framför (resultat hämtade från Valforskningsprogrammets studier). För de som är övertygade om att slutskedet i moderna valrörelser är helt avgörande för valresultatet kan allt fortfarande hända.

Alliansen kan istället ta fasta på motbilden: att valresultat formas i huvudsak av händelser som ligger långt tidigare än valrörelsernas larm. Att långsiktigt verkande faktorer som kan ligga långt tillbaka i tiden lägger grunden för valframgångar och valmotgångar; att valrörelserna när allt kommer omkring kanske spelar en relativt liten roll i sammanhanget och snarast kan beskrivas som att "räkna kassan när dagen är slut": omsättningen strax före stängning bidrar förstås men det är intäkterna under hela dagen som är avgörande för det totala kassaflödet.

Vi vet rätt mycket om att väljarnas uppfattningar av kampen om regeringsmakten är viktig för deras röstningsbeteenden. Om kampen mellan rödgrönt och blått betraktas som avgjord i många väljares ögon förändras nämligen deras sätt att tänka och agera. Vi kan i så fall räkna med en viss demobilisering, att somliga väljare inte längre tycker det är tillräckligt spännande eller ovisst för att det skall kännas meningsfullt att rösta. Och vi kan räkna med att många av de röstande och väljer andra partier (läs: utmanarpartier) än de skulle ha gjort om de hade uppfattat valet som mer spännande och ovisst. Just nu är det från forskningssynpunkt den mest intressanta frågeställningarna: hur den snabbt förändrade strategiska kontexten under de sista två veckorna påverkar individers valdeltagande och partival. Så som valrörelsen just nu utvecklar sig ökar sannolikheten för att de rödgröna drabbas av en "råttorna lämnar skeppet"-effekt.

5 kommentarer:

Erik sa...

Det intressanta med en demokrati är att faktiskt att relativt små ändringar gör att någon blir "total förlorare" i medierna eller inte. T ex opinionsläget nu - rödgröna har nio väljare, alliansen tio väljare. Det är alltså nästan lika många mellan blocken. Då är dramaturgin att det är helt kört.
Tidigare under S långa regeringsinnehav var de borgerliga de ständigt utpekade förlorarna. Men ett parti, eller ett block har ju inflytande oavsett om de sitter i majoritetsställning eller inte. Och SD som nu blåses upp som ett parti som kan påverka allt möjligt har som mest en (sannolikt mycket flyktig) väljarkader som är i proportion en i förhållande till tio för alliansen och nio för de rödgröna. Det är knappast den typen av nedtonade resonemang som förs i medierna... Är väl för tråkigt att konstatera det.

Cutie sa...

snälla kolla in min inlägg som heter "Få Sverige att promenera i "buddy" system". De kan vara något för dig att skriva om inför valet.

Anonym sa...

Sverigedemokraterna kommer få minst 8% troligen mer.

Det faktum att ingen (Reinfeldt eller Sahlin) kan svarar på var analfabeter från Somalia ska arbeta med i Sverige gynnar givetvis SD...

Sanningen är en mycket obehaglig fiende... Vi har massarbetslöshet i Sverige och det har vi haft sedan 1992...

Bostadsbrist har vi inte haft lika länge men den ökar nu kraftigt. Vissa delar av Sthlm, Gbg samt lokala gräddhyllor har haft bostadsbrist länge men nu har vi brist nästan överallt...

Brottsligheten har också exploderat liksom de sociala problemen tack vare vår massinvandring...

Sedan vill ingen ledande politiker debattera mot SD... Sahlin o Olofsson har båda gjort det med katastrofalt resultat...

Tyvärr är svenskar oerhört fega som oftast helt saknar civilkurage.... Hatkampanjen och lögnerna mot SD slår bara tillbaka på etablissemanget...

Björn Felten sa...

Jag hoppas verkligen att du är felciterad i senaste Aftonbladsintervjun.

För en seriös statsvetare kan väl ändå aldrig prata om att en röst är bortkastad? Hur skulle den kunna vara det? Den är alltid en demokratisk yttring och kan därmed aldrig vara bortkastad.

Eller, nåja, om det är en röst bland 1,5 miljoner andra på samma parti, så kanske lite grand bortkastad...

Henrik Oscarsson sa...

@Björn: ja, jag begärde aldrig att få kolla pratminusen på den artikeln. Med bortkastade röster brukar man mena röster som inte leder till att ett parti får mandat, exempelvis om man röstar på ett parti som hamnar under fyra procent och därför inte ingår i mandatberäkningen. Men jag håller med om att man borde hitta på ett nytt ord.