21 september 2010

En komma fyra

Just nu är det mycket frågor och förbryllan kring egenheterna i vårt svenska valsystem. Att det blir svårt att nå proportionalitet med många små partier är väl känt. Grundlagsutredningen (2004-2008) hade frågan om valsystemets utformning på sitt bord men kunde eller vågade inte föreslå några förändringar. Däremot beställdes ett stort antal intressanta simuleringar av olika varianter av vårt valsystem från Valmyndigheten i samband med utredningen. Läs mer i Lars Davidssons rapport (se t ex sid 31).

Det låter enkelt att transformera ett valresultat till en mandatfördelning så att mandaten fördelas proportionellt. I själva verket är det däremot rätt komplicerat. Vi använder oss nämligen av ett slags "regional kvotering" för att se till att riksdagen består av ledamöter från alla delar av Sverige.

Statistikern cch bondeförbundaren (med en bakgrund vid rasbiologiska institutet) Sten Wahlund uppfann vårt jämkade uddatalssystem i början av 1950-talet. Istället för ett renodlat uddatalssystem (delningstal 1-3-5-7-9-11 o s v) förelog han istället 1,4 som delningstal i första mandattilldelningsomgången när partiernas jämförelsetal beräknas (1,4-3-5-7-9-11 o s v). I den första omgången divideras alla partiers röstetal med delningstalet 1,4 istället för 1.

En komma fyra tycks vara helt hämtat ur luften. Men bakom detta tal döljer sig partitaktiska överväganden av den högre skolan. I början av 1950-talet satt företrädare för det halvstora partiet bondeförbundet och räknade ut vilket delningstal som skulle gynna dem själva mest, samtidigt som riktigt små partier (läs: kommunistpartiet) missgynnades. Efter att ha prövat alla möjliga varianter kom man fram till att delningstalet 1,4 var bättre än alla andra eftersom det ökade det halvstora bondeförbundets stöd samtidigt som det lilla kommunistpartiet hölls utanför riksdagen. Koalitionspartnern socialdemokraterna köpte Wahlunds idé och vårt jämkade uddatalssystem såg dagens ljus. Sen dess rullar det på. Ingen utredning av valsystemet har lyckats nå någon överenskommelse om att förändra spelreglerna. En anledning är förstås att det är svårt för partierna att överblicka konsekvenserna av denna förändring.

Det preliminära valnattsresultatet i 2010 års riksdagsval genererar en mandatfördelning som avviker rätt mycket från ett proportionellt utfall. Socialdemokraterna har fått kanske tre mandat "för mycket" i förhållande till sitt röstetal. I morgon räknas de så kallade onsdagsrösterna. Om utfallet blir mer proportionellt än valnattsresultatet (vilket är troligt) kommer sannolikt Alliansen att få fler mandat. Läget är spänt eftersom det bara saknas tre mandat till egen majoritet.

Källa: Oscarsson, Henrik (2008) Det svenska parti- och valsystemet. I Bennich-Björkman, Li & Paula Blomqvist [Red] Mellan folkhem och Europa: Stockholm: Liber.

10 kommentarer:

Viktor sa...

Jag antar att det är ett rent skrivfel att kommunisterna gynnades och att det ska stå missgynnades.

I övrigt så vore väl en reform välkommen. Jag är ju tekniker, inte statsvetare, så jag skulle gärna se en condorcet-variant, så att man aldrig kan 'kasta bort' en röst på ett litet parti. Troligtvis är väl det för radikalt.

Henrik Oscarsson sa...

självklart, sorry

Anonym sa...

Varför måste man ha ett visst antal utjämningsmandat? Man borde kunna använda det minsta antalet utjämningsmandat som behövs för att göra representationen rättvis. Man börjar med 0 utjämningsmandat, om det inte ger en korrekt fördelning gör man om ett av de fasta mandaten till utjämning och räknar om. Upprepa tills det blir korrekt... Hur man skall välja vilket fasta mandat som skall göras om kan diskuteras, det borde finnas någon metod som pekar ut det mest oförtjänta mandatet varje gång.

Peter Krantz sa...

Är det inte detta som övergripande kallas "gerrymandering"? Jag trodde inte vi sysslade med det i Sverige, men jag hade tydligen fel. Wikipedia har en del intressanta exempel på en annan faktor: valkretsindelning.

Malcolm sa...

Just nu verkar det som att Socialdemokraterna fått fyra mandat för mycket (113 ist. för 109). Vilket Valmyndigheten säger och Realtid.se samt Svante Linusson redovisat. Även (M) får ett mandat för mycket medan samtliga mindre partier förutom SD "förlorar" ett mandat vardera.

Värst är läget för C, Fp och KD varför de står närmast i tur att få utjämningsmandat. Så om några småpartier "snor" fasta mandat från (S) går de alltså i slutändan till dessa tre partier...

Håkan sa...

Detta ökar rimligen legitimiteten för att alliansen sitter kvar, även om de inte skulle uppnå majoritet. Det är ju så folket faktiskt har röstat.

Henrik Örnebring sa...

Snabb orelaterad fråga: finns det någon forskning på utskottsarbetet i Sveriges riksdag (med tanke på att det nu tydligen diskuteras hur/om man kan stänga SD ute från utskottsarbetet)?

Anonym sa...

Alliansen fick ett mandat till. S tappade ett och C fick ett...

Det har även talats om flest röster i valet... Alliansen skulle få flest röster och därför vara moraliska segrare... Dom fick inte flest röster heller...

Fast skillnaden mellan Alliansen och övriga är mindre än vad det någonsin varit i ett svenskt riksdagsval!

De rödgröna + SD fick 297 röster mer än alliansen!

Totalt fick de 8 riksdagspartierna 5 859 839 röster.

http://www.val.se/val/val2010/prelresultat/R/rike/index.html

Lars sa...

"Men svenska folket har faktiskt som helhet blivit mer tolerant i flykting- och invandringsfrågor under senare år enligt våra tidsserier från SOM-institutet"

http://www.svd.se/nyheter/politik/valet2010/chatt-henrik-oscarsson-om-politiska-laget_5391341.svd

Det stämmer ju inte rikigt. Opinionen har legat rätt stabilt under hela 2000-talet vad gäller inställningen till flyktingmottagandet. Det är kring några toleranspåståenden det skett en förändring. Det svenska folket har alltså blivit något tolerantare till att t ex få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen samtidigt som det finns ett kompakt och stabilt stöd för att minska flyktingmottagandet. Detta passar väl SD som hand i handsken med den öppna svenskhet och asylsökarrestriktiva linje som partiet står för.

Anonym sa...

Om man resonera kring den uppkomna situationen och kring vilka konsekvenser valet kan komma att få. Hur kan man förstå utfallet?
Finns det någon trovärdig förklaring utifrån någon typ av modell kanske?