Regeringsfrågan 2010

Hittade en bild på det här flygbladet som Allianspartierna använde (åtminstone i Göteborg) i samband med valrörelsen 2006. Avsikten är givetvis att förmedla ett intryck av villrådighet, oenighet, osämja och bristande samordning mellan de rödgröna partierna. Ingen djärv gissning att att väljarnas bedömningar av regeringsduglighet kommer att vara viktigt för utgången av 2010 års riksdagsval.





I de svenska valundersökningarna (SCB/Statsvetenskapliga institutionen) brukar vi ställa frågor till väljarna om deras förväntningar på framtida regeringar (se figur nedan). Alliansens knappa valseger 2006 reflekteras i resultaten av att väljarna för första gången hade större framtidsförväntningar på en borgerlig regering än på en s-regering.



Kommentar: Frågan 2006 löd: "Hur tror du socialdemokraterna/de borgerliga partierna kommer att sköta sig som regeringsparti(er) under de närmaste fyra åren om de får bilda regering efter valet?" Skalan går mellan -5 (dåligt) och +5 (bra). Läs mer i Oscarsson & Holmberg (2008) Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Norstedts Juridik.

Riksdagsvalets viktigaste frågor

Idag presenterar Ekot en Sifomätning av vilka frågor som svenska folket uppfattar vara de viktigaste inför 2010 års riksdagsval. Bland fem-i-topp återfinns frågor som rör sysselsättning, sjukvård, skola, äldrevård och miljö. Det ser ut att bli en traditionell svensk valrörelse där frågor som rör arbetsmarknad, välfärd och trygghet dominerar. Det intressanta är miljöfrågornas starka ställning på agendan. Trots ekonomisk kris anser väljarna att miljön är en viktig fråga inför valet, något som inte var fallet i samband med krisen i mitten på 1990-talet. Den här gången är miljöfrågorna mer av en global internationell fråga: hela världen diskuterar just nu miljö- och klimatproblematiken. Det finns en betydligt större konsensus än tidigare om att klimathotet är reellt.

I väljarnas ögon har Moderaterna just nu den bästa jobbpolitiken (se tabellen nedan). Men läget kan fortfarande ändras. I Sifos mätning från våren 2006 uppfattades fortfarande Socialdemokraterna ha den bästa politiken när det gäller sysselsättning (mätningen gjordes innan Göran Persson avfärdade jobbfrågan som en viktig valfråga i sitt majtal). Iniativet i jobbfrågorna övertogs sedan av Alliansen när valrörelsen närmade sig. När valdagen var över var det ett flertal som uppfattade att Moderaternas politik i sysselsättningsfrågorna var bra. Kommer Socialdemokraterna att kunna bygga förtroende för sin jobbpolitik under de månader som är kvar, precis som Alliansen lyckades med 2006?

I tabellen nedan rangordnas de fem viktigaste valfrågorna tillsammans med uppgifter om vilket parti väljarna uppfattar har den bästa politiken på respektive område. Jämförelsekolumnen gäller utvecklingen över tid jämfört med en jämförbar Sifomätning från våren 2006.

Miljöpartiet uppfattas inför det här valet ha en klart bättre miljöpolitik än vad som var fallet 2006. Det är i själva verket den största förändringen i förutsättningarna. Fyrtiofyra procent av väljarna nämner Miljöpartiet på frågan om vilket parti som har den bästa politiken när det gäller miljö. År 2006 var motsvarande andel 25 procent.

Ökande trafik mellan soffan och valurnan

Väljarrörlighet omfattar inte bara rörelser mellan olika partier utan också rörelser mellan grupperna röstare och icke-röstare. I själva verket är denna trafik mellan soffan och valurnan så omfattande att den i ett jämnt riksdagsval är lika utslagsgivande som väljarrörligheten över blockgränserna. När­ma­re 15 procent av medborgarna mobi­liseras eller demobiliseras från ett val till ett annat. Det är drygt en miljon väljare!




Var tionde röstberättigad låg på soffan i både 2002 och 2006 års riksdagsval. Sjuttiosex procent deltog i båda valen. Andelen medborgare som mobiliserades till valurnorna i samband med 2006 års riksdagsval (7 procent) var lika stor som andelen medborgare som demobiliserades (7 procent). Resultaten är hämtade boken Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006 (Henrik Oscarsson & Sören Holmberg 2008) och bygger på röstlängdskontrollerade uppgifter om röstning från de svenska valundersökningarnas tvåvalspaneler.

Politik & varumärken

Regeringsduglighet, tyngd, stabilitet, fähighet, kompetens, seriositet, ansvarstagande, handlingskraft. Jag är inte säker på att den nya Alliansloggan bygger sådana associationer. Men det är kanske inte heller meningen. Huvudsyftet med lanseringen av den nya hemsidan är att markera en nystart. Nu börjar kampanjen. Gamla meriter kommer man inte långt med i valrörelsen. Väljarna blickar framåt. Alliansens möjligheter att vinna valet är att lyckas övertyga väljarna om att de har bäst politik för att möta utmaningar under nästa mandatperiod 2010-2014 och inte använda för mycket tid åt att prata om vad som hänt 2006-2010.

Färgforskarna hade antagligen föreslagit något mörkare blått eller grått om man ville kommunicera stramhet och regeringsfähighet. Hur vårt syncentra reagerar på alliansorange får jag läsa på mer om. Kanske är det så att orange helt enkelt uppfattas som roligt och festligt, partajigt och kalasigt. Att framstå som det roligare av två alternativ är förstås inte dumt i en tät valrörelse.

Röda och gröna färger är inte lika lätt att kombinera men färgerna har åtminstone tydliga politiska associationer. Om inte annat skulle en sådan ordbild (så heter det va?) kanske kunna användas av optikern för att upptäcka färgblindhet.

Efter en vecka med diskussioner kring political branding är det snart dags att börja tala mer om de ideologiska vattendelarna i svensk politik. Grafiska profiler kan skapa en visuell identitet och samla styrkorna. Men väljarna genomskådar snart om det handlar om gammalt vin i nya läglar.

Den dolda väljaropinionen

Det råder stiltje i väljaropinionen. Den rödgröna ledningen har varit omkring fem procentenheter under de senaste veckorna. Just nu har partierna följande röststöd i Mätningarnas mätning: M: 29.6 C: 4.9 FP: 6.5 KD: 4.3 V: 5.4 S: 34.0 MP: 10.1 SD: 3.8 ÖVRIGA: 1.6.

På ytan är det kav lugnt på folkopinionens hav. Men det betyder nödvändigtvis inte att det ändå kan pågå spännande förändringar i den dolda väljaropinionen. Problemet är att när det gäller vad som eventuellt händer under ytan - i väljarnas andra- och tredjehandspreferenser - har vi betydligt mindre information. I dagspress rapporteras inga regelbundna månatliga mätningar av exempelvis om och hur väljare mobiliseras ut och in ur partierna, hur robusta väljares partipreferenser är, hur röstvilja och mobiliseringsgrader förändras i olika grupper eller hur individuella väljare skiftar sina partipreferenser. Vad vi har är en strid ström av mätningar av den aggregerade förstahandsopinionen.

Informationsbristen när det gäller den dolda väljaropinionen gör det förstås svårt att bedöma hur utsatta de små partierna kring spärren egentligen är eller hur stora grupper och vilka väljare som de båda regeringsalternativen redan har säkrat upp i sin mobilisering inför september 2010.

Riksdagsvalet är en mobiliseringskamp som till stor del kommer att avgöras av hur väl det röda och blåa laget lyckas få sina väljargrupper på fötter. En hypotes är att oppositionspartierna just nu har en högre mobiliseringsgrad än allianspartierna. I klartext betyder det att en del av den rödgröna ledningen i opinionsmätningarna beror på att man ligger lite tidigare i mobilisering än alliansen. Att alliansen släpar efter i sin mobilisering har vi sett spår av tidigare i valrörelser (s brukar exempelvis alltid tappa i valspurten delvis på grund av en mobilisering av många svagt partiidentifierade flytande borgerliga väljare). Men som sagt: vi saknar mätningar av mobiliseringsgrad.

Vad vi vet är att andelen svenskar som inte vill uppge någon partipreferens är omkring femton procent i Sifo, Demoskop och Novus och kring 20 procent i Synovate (förklaringen till skillnaderna är att instituteten pressar respondenter olika hårt när det gäller att uppge åt vilket parti de lutar).

Figur: Andel "vet ej/vill ej svara" i fyra opinionsinstituts mätningar av väljaropinionen (Sand=Synovate; Blå=Sifo; Röd=Novus; Grön=Demoskop)

I det här sammanhanget när vi diskuterar mobiliseringsgrad kan vi använda Synovates siffror. Det är fullt rimligt att inte kunna uppge en partipreferens när det är halvår kvar till valet. Tjugo procent icke bestämda motsvarar närmare en och en halv miljon väljare. Visst är det så att många av dessa väljare kanske inte kommer att rösta. Men samtidigt vet vi att trafiken mellan gruppen röstare och icke-röstare har ökat under senare år.

Mina bästa blogginlägg

Tvåhundrasextio inlägg har det hunnit bli på min forskarblogg sedan november 2008. Dags alltså att bli sentimental och lista några av de inlägg som jag själv tycker har varit bland de bästa. Ett bra blogginlägg tycker jag kännetecknas av att det bidrar med ny originalinformation eller nya argument till bloggosfären som inte tidigare förekommit i gammelmedierna eller i samhällsdebatten.

• Manifest i brevlådan 2010?
• Tidningsdöd, sedan korruption
• Inför FRA-omröstningen: Läs detta först!
• Om regeringspartiers opinionsutveckling sista året
• Osannolika befolkningsprognoser
  
• Partitest: Förbannelse eller välsignelse?
• Vad kostar demokratin?
• Opinionsjournalistiken har långt kvar (premiären för min poll of polls i okt 2008)
• Vilka partier vinner på högre valdeltagande?
• Om politisk vadslagning 2

Skriv ut, plasta in, lägg i plånboken

Punktskattningar av partiers röststöd i väljarbarometrar redovisas ofta med en decimals noggrannhet. Opinionsjournalister drar inte sällan stora växlar även på tiondelarna (inte minst om det handlar om partier som ligger nära riksdagsspärren!). Decimalerna ger en bedräglig bild av exakthet i skattningarna av partiernas röststöd. I de allra flesta situationer är tiondelsprecision inte motiverad eftersom konfidensintervall ofta kan vara två, tre, fyra ja ibland närmare sex procentenheter breda. (Inom opinions- och väljarforskningsbranschen skulle man få vara beredd att möta tuff kritik om man redovisade urvalsskattningar med onödigt hög precision; även i de största av våra undersökningar redovisar vi så gott som alltid procenttal avrundade till heltal.)

Exempel: Kring Miljöpartiets rekordnotering i Demoskop igår (10,6 procent) finns ett konfidensintervall på omkring +/- 1,9 procentenheter. Den statistiska inferensteorin har en tydlig definition av vad som avses med denna information: Vid upprepade urvalsförfaranden kommer konfidensintervallet kring urvalsskattningen att omsluta det sanna populationsvärdet i nittiofem fall av hundra (vid 95 procents säkerhetsnivå). Med sant värde menas i det här fallet andelen av samtliga röstberättigade svenskar som i en Demoskop-lik totalundersökning skulle svara "Miljöpartiet" på frågan om hur de skulle rösta om det var riksdagsval idag (under perioden 24 februari-4 mars).

Det sanna populationsvärdet för Miljöpartiets röststöd känner förstås bara vår Herre till. Men tack vare inferensstatistikens sköna lagar kan vi faktiskt vara rätt säkra på att det sanna värdet för Miljöpartiets röststöd återfinns inom konfidensintervallet 8,7 och 12,5 procent. I nittiofem fall av hundra vill säga (vi har faktiskt ingen aning om huruvida en enskild mätning tillhör en av de nittiofem procenten lyckade fallen då konfidensintervallet träffar rätt eller ett av de fem procenten misslyckade). En absolut förutsättning för resonemanget är förstås att vi har med slumpmässiga urval att göra.

Konfidensintervallen krymper med urvalsstorlek. Ju större urval desto mindre intervall. För skattningar nära 50 procent är konfidensintervallen som störst. Skattningarna av de båda blockens storlek har följaktligen bredare konfidensintervall än små partier i närheten av fyra procent.

I tabellerna nedan har jag listat felmarginaler (gult) och konfidensintervall (blått) för partier med olika storlek (2, 4, 6, 8, 10, 20, 30, 40 och 50 procent) och undersökningar med olika stora urval (1000, 1500, 2700 och 6000 personer). För den som vill räknas till gruppen seriösa uttolkare av opinionsundersökningar är tabellen ett bra stöd. Skriv ut, plasta in och lägg i plånboken!


Här kan du själv få en känsla för hur stora konfidensintervallen är kring skattningar av partiers röststöd (proportioner).

Om RUT och blockbyten

Det är inget tvivel om att det är krut i RUT. I närtid har frågan orsakat trafik över blockgränserna, alltså precis sådan trafik som är en nödvändig förutsättning för fortsatt Alliansregerande efter 19 september.

Frågan om att tillåta avdrag för hushållsnära tjänster tillhörde en av de tyngsta förklaringarna till varför så många s-blocksväljare 2002 bytte block och röstade på Alliansen i 2006 års riksdagsval. Har socialdemokraterna skjutit sig själva i foten genom att ta ställning för ett avskaffande (det kostar att ta tillbaka redan utdelat godis)? Eller är valet av ideologisk vattendelare i själva verket noga uträknat: kanske är strategin rentav utprövad och utvärderad med hjälp av professionella kampanjmetoder som interna fokusgrupper och väljarstudier (den eventuella kostnaden i väljarflykt i den lilla grupp som berörs av hushållsnära tjänster uppvägs av avsevärt större vinster i andra grupper)?

Av femtiotvå undersökta sakfrågor i Valundersökningen 2006 hamnade hushållsnära tjänster på tredje plats när det gäller sambandet mellan åsikt och blockbyte, tillsammans med en rad klassiska vänster-högerfrågor om sociala bidrag, skatter, marknadsekonomi, privatisering av sjukvård och försäljning av statliga företag.

Källa: Oscarsson & Holmberg (2008) Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Norstedts.

Opinionsläget februari

Här är opinionsförändringarna för s-blocket (SVMP) och b-blocket (CFPKDM) under den innevarande mandatperioden. Många tycks ha intrycket att det är "ovanligt ryckigt och svängigt i opinionen nu för tiden". Men minnet är kort när det gäller opinionshistoriken. Skillnaden är att det kommer rapporter om nya opinionsmätningar mycket tätare än tidigare. Räknar man med alla nätmätningar har det genomförts mer än 200 opinionsmätningar sedan september 2006.

Kommentar: I min mätningarnas mätning ingår Sifo, SCB, Demoskop, Novus och Synovate. Den blå och röda linjen visar ett lokalt viktat medelvärde av blockens skattningar i de olika mätningarna.