29 juni 2010

Mutor och korruption

Idag kl 10:00 presenterade SOM-institutet huvudrapporten från 2009 års SOM-undersökning. Det är förstås julafton för alla som är intresserade av läsa av opinionspulsen på svenska folket. Årets SOM-bok heter "Nordiskt ljus" och inbegriper femhundranittio sidor analyser av Samhälle Opinion och Medier, kompetent redigerat av professorerna Lennart Weibull och Sören Holmberg.

Själv deltar jag i årets bok med ett kort kapitel om svenska folkets syn på mutor och korruption. Perceptioner av korruption ingår som ett allt större forskningsintresse inom ramen för min medverkan i QoG-institutets forskning.

Studien bekräftar den gängse bilden att svenskar i liten utsträckning kommer i kontakt med illegal korruption. Tretton av tusen svenskar, eller drygt en procent, uppger i SOM-undersökningen 2009 att de någon gång blivit erbjudna att betala mutor i sina kontakter
med tjänstemän i offentliga myndigheter eller anställda på företag. Att erbjudanden om att betala mutor överhuvudtaget förekommer är allvarligt nog. Även vid låga korruptionsnivåer föreligger risker att medborgares rättmätiga förväntningar om likabehandling och opartiskhet i kontakter med myndigheter minskar.

Trots låg exponering för muterbjudanden idag är oron för framtida korruption desto mer utbredd bland svenska folket. Hela två tredjedelar av svenska folket uttrycker en oro för utbredd korruption i framtiden. En jämförelsepunkt är att korruption uppfattas som ungefär
lika allvarligt som terrorism. Resultaten visade att korruptionsoron är jämnt spridd i olika befolkningsgrupper men starkare bland äldre, bland låginkomsttagare och lågt utbildade.

Läs mer om forskningen om människors perceptioner av korruption här!
Läs mer om den nya SOM-boken på SOMs hemsida: http://www.som.gu.se/

26 juni 2010

Schyman & Paulsen var röstmagneter

Trots att hela Sverige är en valkrets och spärren i personvalet lägre (5 procent) än i riksdagsvalen var det bara två kandidater i EUP-valet 2009 som blev invalda på kryss, det vill säga de hade inte kommit in i Europaparlamentet om väljarna inte kryssat dem förbi kandidater som stod längre upp på listan. De två personerna är Anna Maria Corazza Bildt och Alf Svensson.





I Europaparlamentsvalundersökningen 2009 genomförde vi som vanligt mätningar av såväl kandidatkännedom som kandidatpopularitet. Kändisskap och popularitet är givetvis nödvändiga förutsättningar för att få erhålla personkryss. Att vara före detta partiledare måste betraktas som en stor tillgång i det här avseendet. Våra resultat visar att både Alf Svensson och Gudrun Schyman slog nytt rekord i kändisskap. När det gäller popularitet bland det egna partiets väljare var Schyman och Paulsen i topp.




Vi har förstås också studerat effekten av kandidatpopularitet på partival. Vilka kandidater kan sägas ha varit dragplåster för sina respektive partier? Våra analyser visar sammanfattningsvis att det enbart är två kandidater bland de tretton vi har undersökt som i någon större utsträckning kan ha dragit röster till sina partier 2009. De kandidaterna är Gudrun Schyman och Marit Paulsen. De kandidaterna är också de enda två som utmärks av att en majoritet av det egna partiets väljare uppskattar dem mer än det parti de företräder. I Schymans fall är hon mer uppskattad än partiet av 67 procent av FI:s väljare. Den jämförbara andelen är 55 procent för Marit Paulsen bland FP-väljare. För övriga kandidater i vår undersökning är motsvarande resultat med större uppskattning av kandidaten än av det egna partiet oftast lägre än 20 procent, med exempelvis 6 procent för Gunnar Hökmark (M), 16 procent för Eva-Britt Svensson (V) och 18 procent för Carl Schlyter (MP).


Läs vidare på sidan 215 i rapporten här!

22 juni 2010

Valtipset över tid

På allmän begäran gjorde jag en analys av inströmmande valtips under maj och juni. Precis som man skulle kunna förvänta sig har tipparna tagit intryck av den opinionsförändring som opinionsmätningarna fångat upp under slutet av maj. Framför allt märks det i tippningen av Moderaternas och Socialdemokraternas röststöd.

Den absoluta huvuddelen av alla Valtips kom in före mitten av maj. Det är inte självklart att sent inlämnade tips per automatik har bättre chans än tidigt inlämnade tips. Framtiden får utvisa om det var maj-tipparna eller juni-tipparna som hamnar närmast valresultatet.




Miljövalet 2009

Europaparlamentsvalet 2009 blev ett miljöval. Det visar vår nya SCB-rapport "Ett svenskare Europaval" som släpptes idag: http://www.scb.se/Pages/PressRelease____296193.aspx (Henrik Oscarsson & Sören Holmberg 2010).

När Valundersökningens svarspersoner helt öppet får ange vilka frågor som var viktiga när det gäller vilket parti de röstade på 2009 gav närmare hälften -- hela 48 procent -- ett svar som kan föras till kategorin miljö & klimat. På andra plats kommer frågor som Piratpartiet lanserade i valrörelsen, det vill säga integritet på nätet och fildelning (19 procent). På plats tre hamnar sysselsättningen med 14 procents omnämnanden. Övriga frågeområden får klart färre utpekanden som viktiga valfrågor. Valutafrågan (euro eller ej) nämns av 7 procent, invandring av 6 procent och ekonomin av 5 procent. Ytterligare ett tiotal sakområden anges av mellan 3 till 5 procent av de svarande. Bland dem märks t ex fredsfrågan som nämns av 5 procent, jordbruksstödet av 5 procent, jämställdhet av 4 procent och demokrati av 3 procent.

Resultaten visar tydligt hur viktig valrörelseagendan är när det gäller att förklara valresultat. Vilka partier som lyckas eller inte beror till stor del på vilka sakfrågor och sakområden som når högt på dagordningen. Piratpartiets och Miljöpartiets stora framgångar i Europaparlamentsvalet är en naturlig konsekvens av att miljö- och integritetsfrågorna var viktiga utvärderingskriterier för väljarna.

Om TV-reklam i EUP-valet 2009

Idag presenterades min och Sören Holmbergs första rapport om Europaparlamentsvalet 2009 på Statistiska centralbyråns hemsida. Rapporten kommer under hösten att byggas ut till en forskarantologi på svenska och därefter, om forskningsfinansiärer är oss nådiga, en bok på engelska om de fyra Europaparlamentsval som anordnats i Sverige sedan 1995. Inget annat land i Europa har genomfört så stora väljarundersökningar i samband med EUP-val.

Rapporten bjuder förstås på många spännande nyheter. En sådan nyhet är att vi för första gången ställde frågor om TV-sänd politisk åsiktsreklam: ”Inför årets val till Europaparlamentet, såg du något av partiernas reklaminslag på TV?”. Hela två tredjedelar av svarspersonerna uppger att de sett partipolitisk TV-reklam vid åtminstone något tillfälle under valrörelsen (se tabell 3.2b). Bland dem som uppger att de exponerats för reklam var merparten exponerade vid mer än ett tillfälle: Tjugotvå procent svarade ”Ja, vid något tillfälle” och 44 procent svarade ”Ja, vid flera tillfällen”.

Det betyder att TV-reklam blev den i särklass vanligaste direktkontakten med partierna inför Europaparlamentsvalet. Resultatet är inte särskilt märkliga med tanke på svenska folkets medievanor. Genomsnittstittandetpå TV per dag och person är hela 96 minuter (Nordicom: Sveriges mediebarometer 2008). Folkpartiets 30-sekundare med toppkandidaten Marit Paulsen utanför sin husvagn tillhörde de mest sedda. Tjugosex procent av väljarna uppgav att de sett TV-sänd reklam från Folkpartiet. Moderaternas reklam sågs av var femte väljare (20 procent) och Kristdemokraternasreklaminslag av ungefär lika många (17 procent).

Läs mer i vår rapport

21 juni 2010

Så slutar riksdagsvalet 2010

Det blir regeringsskifte i Sverige i höst. De rödgröna når egen majoritet, Mona Sahlin blir statsminister trots ett historiskt dåligt valresultat för Socialdemokraterna, samtliga sju riksdagspartier klarar sig kvar, Sverigedemokraterna missar fyraprocentspärren, och valdeltagandet kravlar sig strax över åttio procent och stannar på 80,2.

I Göteborgs universitets Valtips 2010 har totalt 813 personer under maj och juni fått gissa valresultatet i riksdagsvalet 2010. Här är resultatet av deras kollektiva tips. Om man tror mer på Wisdom of the Crowd än på opinionsmätningar slutar riksdagsvalet så här:

Vänsterpartiet: 5,5 procent
Socialdemokraterna: 32,0 procent
Miljöpartiet: 9,9 procent

Centerpartiet: 5,2 procent
Folkpartiet: 7,1 procent
Kristdemokraterna: 4,4 procent
Moderaterna: 28,5 procent

Sverigedemokraterna: 3,8 procent
Piratpartiet: 1,3 procent
Junilistan: 0,4 procent
Feministiskt initiativ: 0,9 procent
Övriga partier: 1,0 procent

Valdeltagande: 80,2 procent

Kommentar: Valtips utan avsändare har rensats bort. En handfull inkomna valtips har rensats bort på grund av att de givit ett specifikt parti 100 procent. Medianresultatet för de olika partierna ligger mycket nära medeltalen.

Efter den 22 september vet vi vem av deltagarna i valtipset som hamnat närmast valresultatet. Vinnaren presenteras här på bloggen.

19 juni 2010

Valtipset 2010: Sista påminnelsen

Du har väl lämnat in ditt valtips? Om inte så har du till midnatt på dig! Göteborgs universitets stora valtips inför 2010 års val stänger idag lördag den 19 juni tre månader före riksdagsvalet!

Valtipset når du genom att klicka här! Sprid gärna länken vidare till personer som du tror gillar att tippa valresultat.

Närmare 900 personer deltar i Valtipset. Vi hoppas på många fler. En del av de som tippat kan du se på Valtipsets Facebook-sida. Exakt hur just du tippar kommer ingen att få reda på så länge du inte går och vinner Valtipset 2010!

För den som vill läsa på om det aktuella opinionsläget finns numera en mycket lång rad sammanställningar av de senaste mätningarna att ta del av. På Ekots hemsida återfinns dessutom alla mätningar i ett nedladdningsbart Exceldokument om du vill göra egna viktningar eller analyser.

http://www.svenskopinion.nu/ Genomsnitt av de senaste mätningarna från Demoskop, Novus Opinion, Sentio Research, SIFO, Synovate och United Minds för respektive parti.
www.sr.se/ekot ”Svensk väljaropinion” Ekot/NovusSifo, Demoskop, Novus, Synovate och Skop
summeras en gång i månaden
www.svt.se/rapport ”Väljarindex”: Demoskop, Novus, Synovate, Sifo, United Minds & Sentio
uppdateras varje gång det kommer en ny mätning.
Lycka till med tippandet! En sammanställning av Valtipset 2010 kommer att presenteras här på bloggen under nästa vecka.

17 juni 2010

Almedalenresenärens väljarguide

Glöm inte att packa ned svenska valforskningsprogrammets uppdaterade version av vår engelska broschyr där de viktigaste tidsserierna över svenskt väljarbeteende finns samlade på ett och samma ställe:

http://www.valforskning.pol.gu.se/digitalAssets/1309/1309446_swedish-voting-behavior-juni-2010.pdf

Då kan du utan vidare droppa repliker av typen "Tror Du att väljarrörligheten kommer att öka ytterligare från den nuvarande nivån på 37,1 procent partibytare?"

Centern, kärnkraften och småskaligheten

Det är svårt att förklara för unga studenter hur energi- och kärnkraftsdebatten satte sin prägel på svensk inrikespolitik under 1970-talet. Kärnkraftsdebatten låg bakom regeringskriser, parlamentariska låsningar, folkomröstningar med tre alternativ, ett centerparti som fick 25 procent av rösterna och ungdomar i mängder strömmade till centerpartiets ungdomsförbund. En hel politisk åsiktsdimension döptes efter frågan: kärnkraftsdimensionen.

Det är lätt att glömma hur djupa rötter kärnkraftsmotståndet har i centerpartiets historia och ideologi. Lätt att tro att det hela i första hand handlade om en rädsla för kärnavfall och härdsmältor. Men det handlade om mer än så. Kärnkraften var en symbol för en centraliserad produktion och en storskalig lösning, något som var rödflaggat i den centerpartistiska samhällskritiken. Centeridén om ett decentraliserat samhälle med småskaliga lösningar gick på tvärs mot hela tanken på att producera elström på några få utvalda platser.

Från och med idag finns inte Centerpartiet så som vi lärt känna partiet under 1900-talet. Ord som "småskalighet" var det länge sedan man hörde i svensk inrikesdebatt. Men, om jag nu förstått teknikutvecklingen rätt, så kommer vi snart kunna bygga även väldigt små kärnkraftverk :) . Om det gör kärnkraftsmotståndarna lugnare återstår kanske att se.

13 juni 2010

Opinionsläget inför sommaren

De senaste dagarnas turbulens kring opinionsförändringarna under maj har understrukit betydelsen av att ta hänsyn till fältperioderna -- den tidsperiod under vilken undersökningarna genomförs -- när man uttolkar resultat från opinionsmätningar.

Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning har fått helt obefogad kritik. Henrik Brors kallade mätningen för en felmätning när det i själva verket handlar om en feltolkning. I början av maj när SCB genomförde huvuddelen av intervjuerna var de rödgröna fortfarande i en klar ledning. Synovates aprilmätning slutade samlas in den 28 april, samma dag SCB påbörjade sitt fältarbete. I Synovates aprilmätning hade de rödgröna en ledning på 8,2 procentenheter! Att kritisera SCB för att de missat opinionsförändringar som i huvudsak ägt rum under partisympatiundersökningens uppföljningsarbete i slutet av maj saknar seriositet. Ändå väljer SVT Text idag att kontrastera dagens Sifomätning med SCB-mätningen trots att det skiljer en månad mellan dem.

Gårdagens seminarium om Väljarbarometrar som arrangerades av Statistikfrämjandet underströk flera lärdomar som är viktiga att förmedla vidare. För det första genomför Sifo sedan början av året även intervjuer via mobiltelefon, berättade Toivo Sjörén. SCB gör sedan länge ett individurval och använder därefter allt som står i deras makt för att få tag i människor på telefon oavsett om den är fast eller mobil. Även Demoskop ringer mobiltelefoner. Kritiken att telefonundersökningar inte skulle nå mobiltelefonburna svenskar kan med andra ord skrinläggas. Därmed faller exempelvis SVT Rapports huvudskäl varför de bygger in resultat från Accesspaneler (on line paneler) i sitt Väljarindex.

Med dagens Sifomätning i bagaget kan vi konstatera att det sannolikt ägt rum en kraftig opinionsförändring under senare delen av maj. Inte orimligt kraftig om man ser nyktert på saken och använder min poll of polls där man slipper "en mätning i taget"-sjukan: Här är förändringen från VSMP-ledning på kring fyra procentenheter 1 maj till 0,5 procentenheter 13 juni. Variationen i de undersökningar som presenterats är mer anmärkningsvärd än storleken på opinionsförskjutningen.

De främsta kandidaterna till förklaringar är

1) Greklandskrisen som satt fokus på regeringens ekonomiska krishantering -- en gren där svenska folket tidigare givit regeringen med beröm godkänt enligt SOM-institutets undersökningar. Alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet kommer att gynnas av en valrörelse där fokus ligger på ekonomi och krishantering och, inte minst, budskapet att Sverige klarat krisen relativt sett bättre än andra länder (lagen om relativ deprivering är kanske så nära samhällsvetenskapen kommer en naturlag)

2) De rödgröna har lämnat besked om vilken politik de tänker föra och det har inneburit att väljarna inte längre kan önsketänka om oppositionens framtida politik. Gestaltningen av de rödgrönas politik har kommit att fokusera helt på privatekonomiska effekter och höjda skatter, vilket sannolikt missgynnar dem, istället för ideologiskt utfall i termer av ökad jämlikhet, mindre inkomstskillnader och ökad social trygghet (som är huvudavsikten med utspelen). En valrörelse som gestaltar ideologiska skillnader när det gäller välfärd och miljö skulle falla SVMP bättre i smaken än de diskussioner som just nu förs. SVMP behöver få väljarna att lyfta blicken och fundera på frågan: "Hur många hundralappar i månaden är ett mer jämlikt och rättvist samhälle värt för dig och dina närmaste?". Ingen vill betala mer i skatt såvida inte man blir övertygad om att det finns andra betydande värden i den andra vågskålen.

3) Alliansen har inlett sin kampanj vilket inte minst resulterat i en mobilisering av borgerliga sympatisörer. Enligt SCB/PSU har omkring 140 000 väljare rört sig från gruppen "vet ej" till att kalla sig M-sympatisörer mellan november och (början av) maj. De aggregerade opinionsförändringarna vi ser beror alltså i huvudsak på väljarmobilisering och i mindre grad på att Alliansen vinner väljare från andra sidan blockgränsen. Utvecklingen visar att valet i huvudsak är en mobiliseringskamp.

Opinionsläget tilläggsinfo

Det här är exempel på tilläggsinformation som de olika opinionsinstituten skulle kunna servera sina kunder med. Jag exemplifierar med Sifo från 13 juni 2010.

Hypotestest att partiets proportion > .04
Sannolikhet att Folkpartiets skattning (6.1%) är större än fyra procent = 1.0000
Sannolikhet att Vänsterpartiets skattning (5.1%) är större än fyra procent = .9929
Sannolikhet att Centerpartiets skattning (4.9%) är större än fyra procent = .9775
Sannolikhet att Kristdemokraternas skattning (4.5%) är större än fyra procent = .8673
Sannolikhet att Sverigedemokraternas skattning (4.3%) är större än fyra procent = .7481

Test för skillnad mellan två proportioner
Sannolikhet att Moderaternas skattning (32.9%) är större än Socialdemokraternas skattning (30.6%) = .9368
Sannolikhet att Allianspartiernas skattning (48.4%) är större än de Rödgrönas skattning (45.6%) = .9584

I exemplen ovan har jag använt mig av de enklast tänkbara formlerna för statistiska hypotestest när sannolikheterna har beräknats. I själva verket är beräkningarna dock mer komplicerade än så här eftersom instituten använder sig av s k komplexa urval. För att korrekt kunna beräkna konfidensintervall och felmarginaler behövs kunskaper om dessa komplexa urval som inte är särskilt tillgängliga. Just av den anledningen vore det bättre om instituten själva bidrog med uppgifter av det här slaget (för rättvisans skull ger flera institut numera uppgifter i sina nyhetsbrev om huruvida blockskillnaden är statistiskt signifikant men poängen är att jag gärna hade sett fler liknande test och dessutom gärna sett att informationen fördes vidare till alla medborgare via medierna).

Notera att den gängse gränsen för statistisk signifikans är .95. I en vetenskaplig tidskrift hade slutsatsen alltså blivit att Moderaterna inte har en högre skattning än Socialdemokraterna i Sifos junimätning (skillnaden är inte tillräckligt stor för att vara statistiskt signifikant med 95 procents signifikansnivå). Sverigedemokraterna når inte tillräckligt högt över fyra procent för att man skall kunna belägga slutsatsen att partiet skulle vara vågmästare om det vore val idag.

En del av rubrikerna i dagens tidningar hade alltså inte passerat peer review :)

Rubriken om att Alliansens röststöd är större än de rödgröna partiernas röststöd i den aktuella undersökningen hade faktiskt passerat en vetenskaplig nagelfarning.

------------------------------
Tillägg: Beräkningarna ovan bygger på att 1 906 personer intervjuats. Problemet är att 15,1 procent av Sifos respondenter inte uppger något parti och därför inte ingår i procentbasen. Basen för partiernas röststöd är inte 1 906 utan snarare nånstans i närheten av 1 618 personer. Gör man om testerna ovan med den lägre procentbasen kan Alliansens röststöd inte sägas vara statistiskt skilt från de rödgrönas röststöd (sannolikheten att Alliansen är större än de rödgröna minskar till .9447 vilket alltså är lägre än den magiska .95-gränsen).

10 juni 2010

Opinionsläget parti för parti

På allmän begäran: Poll of polls för hela mandatperioden och för alla partier. Svart streck=partiets valresultat 2006. Grått streck: Fyraprocentspärren.
















Opinionsläget maj 2010

Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning (SCB/PSU) presenterade idag sin stora majmätning. Jämfört med de senaste Novus, Demoskop och Synovate-mätningarna visar SCB en ledning för det rödgröna regeringsalternativet med sex procentenheter. Inknackad i min poll of polls är ledningen för det röda laget en dryg procentenhet.

SCB/PSU har mindre av osystematiska fel än andra undersökningar i kraft av ett betydligt större urval (9 000 personer). Paneldesignet där personer återintervjuas möjliggör att följa opinionsförändringar på individnivå. Därför blir felmarginalerna små i skattningarna.

Varför skiljer SCBs resultat från övriga institut? Viktigt att påminna att SCB denna sköna maj har haft en ovanligt lång fältperiod (28 april-30 maj), oklart varför. Det är alltså inte omöjligt att de senaste telefonundersökningarnas uppmätta likaläge i opinionen inte syns i SCB-mätningen. Den långa mätperioden ger ett slags genomsnitt för maj månad. En månad då mycket ny politik presenterades för väljarna.



Väljarvandringarna under våren har varit mycket beskedliga, enligt SCB/PSU. De största strömmarna handlar om väljarmobilisering. En och en halv procentenhet väljare (vilket motsvarar ungefär 140 000 väljare) har exempelvis rört sig från gruppen "vet ej" till Moderaterna, vilket visar att mobiliseringen inför valet har påbörjats. Det finns just nu två partier som attraherar nya väljare enligt SCB. De partierna är Moderaterna och Miljöpartiet (se sid 7 i SCBs meddelande).

07 juni 2010

Väljarhandboken Del 1

Det finns handböcker och guider för precis allting. Matlagning, mental hälsa, löpträning, fotografering, konstsmide, laxfiske och svampplockning. Aktiehandel, perenna växter, oljemålning, modellflygplan, massage, fjällvandring och poker. Handböcker kan informera dig om hur du sover bättre, hanterar konflikter, värderar antikviteter, reparerar bilar och skriver romaner.

Men jag har aldrig sett någon handbok om den ädla konsten att välja parti. Märkligt, kan tyckas, eftersom alla dessa miljontals beslut bidrar till att forma ett helt folks framtida öde och avgör vilka medborgare som skall få fatta beslut i gemensamma angelägenheter (och vilka som får sätta sprätt på ett tusen miljarder kronor om året).

Frågan är hur en Väljarhandbok egentligen skulle se ut?

Syftet med min väljarhandbok är inte att ge goda råd om hur man bör tänka och resonera när man väljer parti. Det vore förmätet. När det gäller valhandlingen är varje medborgare suverän. Rådgivning och pekpinnar riskerar att uppfattas som otillbörlig påverkan. Valet av vilka kriterier och beslutsregler inför röstningsbeslutet är lika "hands off" som valet av parti. Bättre i så fall att ta ett mer resonerande grepp kring de förutsättningar och omständigheter som kan forma en valhandling.

Handboken skulle snarare vara till för att försöka lista alla de sätt på vilket man i princip kan tänka och resonera innan man klistrar igen sitt valkuvert. Ett slags katalog, alltså, för alla möjliga (och omöjliga!) valstrategier som tänkts ut eller faktiskt använts av väljare. Inspirationen hämtas förstås i första hand från det rikliga antalet förklaringsmodeller som används inom svensk och internationell väljarforskning, det vill säga hur vi forskare tror eller antar att väljare fattar sina beslut. Men det finns också gott om illustrativa exempel på mer udda vittnesbörd från de tiotusentals väljare som samtalat med göteborgsvalforskarna under det senaste halvseklet.

Hur tänker Du när Du väljer parti?

06 juni 2010

Valresultat 1921-2006

Demoskops mätning förra veckan föranledde spekulationer om att Moderaterna inför höstens riksdagsval har en reell möjlighet att erhålla fler röster än Socialdemokraterna. Rösterna är förstås inte räknade än (!), men om M skulle bli större än S är det utan tvivel en historisk händelse av magnitud. Socialdemokraterna har varit det största partiet i varje nationellt val under demokratisk tid. Man får gå tillbaka till fördemokratisk tid, till höstvalet 1914, för att hitta ett andrakammarval där Socialdemokraterna inte fått det största partiet.

Att ha vittring på ledarpositionen i svensk politik är givetvis psykologiskt viktigt för Moderata sympatisörer och kampanjarbetare inför sommaren. (För ordnings skull är det dock på sin plats att påminna att M faktiskt varit större än S vid ett par tillfällen tidigare. I opinionsmätningar vill säga.) Det sätter förstås en extra krydda på tillställningen. För ett parti kan det aldrig vara negativt att öka sitt stöd i opinionen. Men samtidigt riskerar tillväxten av Moderaterna att innebära förluster för de andra Allianskamraterna. Det är lite av ödets ironi att Moderaterna i 2010 års riksdagsval kan nå valframgångar i paritet med 1928 års kosackval men ändå förlora regeringsmakten om något av de små borgerliga partierna inte klarar fyraprocentspärren.

På förekommen anledning listar jag partiernas valresultat i andrakammarval/riksdagsval under de 90 år Sverige har varit en demokrati.



Källa: Källa: SCB, Allmänna valen 2006. Del 1. Riksdagen den 17 september 2006.
1 Partiernas beteckningar:
m = Moderata samlingspartiet, tidigare: Högerpartiet, dessförinnan Moderata (inräknat Liberala försvarsvänner)
c = Centerpartiet, dessförinnan Bondeförbundet (inräknat Jordbrukarnas Riksförbund)
fp = Folkpartiet liberalerna, tidigare: Liberala och Frisinnade
kd = Kristdemokraterna, tidigare: Kristdemokratiska samhällspartiet, Kristen Demokratisk Samling (kds)
nyd = Ny Demokrati
s = Arbetarepartiet-Socialdemokraterna (inräknat vänstersocialister)
v = Vänsterpartiet, tidigare: Vänsterpartiet Kommunisterna (vpk), dessförinnan Socialisterna (inräknat Socialister)
Övr = Övriga partier
m+c+fp betecknar Medborgerlig Samling (1966 samlingsrörelser under olika namn, 1968 Samling 68)
c+fp betecknar Mellanpartierna (1966 Mittensamverkan, Mellanpartierna eller samverkan mellan c och fp, 1968 och
1970 Mittenpartierna)

03 juni 2010

Dags att anmäla dig till statsvetarkonferens

Det svenska statsvetenskapliga förbundet firar sitt 40-årsjubileum i samband med årsmötet i Göteborg den 30 september-2 oktober. För den som vill uppleva 150 svenska statsvetare samlade på ett och samma ställe får man inte missa denna "firmafest".

Det är i de här sammanhangen en stor del av nya spännande forskningsresultat och projekt presenteras för första gången. Det handlar om forskning som först långt senare kommer att väcka debatt och uppmärksamhet i samhällsdebatten. För den som vill vara med vid forskningsfronten i svensk statsvetenskap är det årsmötet som gäller!

Årsmötet har 12 olika arbetsgrupper. All information om konferensen inklusive anmälningsformulär hittar du här! Årsmötet har också en egen sida på Facebook!

Själv har jag ansvaret att arrangera en eftervalsanalys. Valanalyspanelen den 30 september 17:00 blir något alldeles extra! Kent Asp, Jesper Strömbäck, Sören Holmberg och Henrik Oscarsson presenterar pinfärska resultat från undersökningar genomförda i samband med valet. Socialdemokraternas kommunikationschef Karin Pettersson, Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, SR Ekots inrikeschef Fredrik Furtenbach och SVTs beställare av valbevakningen Robert Olsson är inbjudna till panelen. Det blir diskussioner om varför valet gick som det gick och hur medierna skötte valrörelsebevakningen.

01 juni 2010

Rättvisevalet 2010?

Hur kommer 2010 års riksdagsval gå till historien? För att Sverige fick sin första kvinnliga statsminister? Eller för att Fredrik Reinfeldt blev den förste borgerlige regeringsbildare som blev omvald? Eller för att något av de fem partier som varit ryggraden i det svenska partisystemet under hela fick lämna riksdagen? Eller kommer vi minnas genombrottet för politisk åsiktsreklam i TV eller för sociala medier i valrörelsen? Eller för att valresultatet ledde in i parlamentarisk kris och politisk instabilitet mitt under en känslig vändpunkt i konjunkturcyklerna?

I sin avhandling "Svenska valkampanjer 1866-1988" (som snart är nedladdningsbar på Valforskningsprogrammets hemsida) har statsvetaren Peter Esaiasson givit namn åt merparten svenska andrakammarval och riksdagsval i historien. Med Peters hjälp har jag preliminärkompletterat fram till 2006 års val. Här är hela listan:
  • Premiärvalet 1866
  • Försöksvalet 1869
  • Bondevalet 1881
  • Centralköksvalet 1884
  • Tullvalen 1887
  • Det andra rösträttsvalet 1902
  • Unionsupplösningsvalet 1905
  • Amaltheavalet 1908
  • Proportionalitetsvalet 1911
  • Bondetågsvalet 1914
  • Krigsvalet 1914
  • Hungervalet 1917
  • Parentesvalet 1920
  • Demokrativalet 1921
  • Nedrustningsvalet 1924
  • Kosackvalet 1928
  • Krisvalet 1932
  • Per Albin-valet 1936
  • Samlingsvalet 1940
  • Framtidsvalet 1944
  • Planhushållningsvalet 1948
  • Grispremievalet 1952
  • Skattesänkningsvalet 1956
  • ATP-valet 1958
  • TV-valet 1960
  • Halmhattsvalet 1964
  • Erlandervalet 1968
  • Enkammarvalet 1970
  • Jämviktsvalet 1973
  • Maktskiftesvalet 1976
  • Villakostnadsvalet 1979
  • Löntagarfondsvalet 1982
  • Westerbergvalet 1985
    ----------------------------
  • Miljövalet 1988
  • Marknadsvalet 1991
  • Krisvalet 1994
  • Vård skola omsorg-valet 1998
  • Språktestvalet 2002
  • Alliansvalet 2006
Osäkerheten kring vart den inrikespolitiska debatten tar vägen under sommaren är fortfarande stor. Ännu finns möjligheter att nya frågor och nya politiska förslag växer sig tillräckligt stora för att sätta en egen prägel på diskussionerna. Valrörelsens karaktär kan fortfarande tilta åt olika håll.

Mitt namnförslag så här drygt hundra dagar före valet är "Rättvisevalet 2010". Jag lutar åt att riksdagsvalet 2010 kommer att gestaltas som en tydlig ideologisk kamp mellan två jämnstarka regeringsalternativ och med mycket oviss utgång. Vägvalet kokar ned till grundläggande värderingar såsom rättvisa och jämlikhet. Skillnader i syn på jämlikhet ligger som bekant till grund för den ideologiska konfliktdimension som i störst utsträckning strukturerar väljarnas politiska beteende (såsom deltagande, partival, partibyten och blockbyten). Jag pratar förstås om vänster-högerdimensionen.

Vem som vinner den ideologiska kampen om "rättvisa" går förstås inte att sia om. Alla människor gillar rättvisa. Den inrikespolitiska debatten gör dock mycket tydligt att rättvisa kommer i två varianter: borgerlig rättvisa och rödgrön rättvisa. Tänket slår igenom oavsett det handlar om skatter, sysselsättning, ekonomi eller välfärd. Färska undersökningar från Novus visar att de rödgröna i störst utsträckning associeras till rättvisa. Alliansens strategi blir att försöka vrida initiativet ur händerna på de rödgröna.

Vad tror du att riksdagsvalet 2010 kommer att kallas när larmet från valrörelsen tystnat, när vi vet hur det gått, och när eftervalsanalyserna är klara?