26 augusti 2010

1461 dagar eller Vad är ett valresultat?

Nu vet vi resultatet av valet. Och då är det inte resultatet av 2010 års val jag tänker på. Nej, jag menar resultatet av 2006 års val! Ett valresultat är mer än resultatet av en röstsammanräkning. Ett resultat av ett riksdagsval är summan av allt som hänt (och inte hänt) under ettusenfyrahundrasextioen dagars regerande. Vad är resultatet av 1 461 dagars maktinnehav?

Svenska valrörelser handlar väldigt lite om vad som varit och fokuseras nästan helt på samhällsproblem som behöver lösas under kommande mandatperiod. Trots att mekanismerna för ansvarsutkrävande ofta lyfts fram som betydelsefulla kvarstår faktum: svenska valrörelser blickar framåt, inte bakåt. Svenska väljare ägnar sig i huvudsak åt framåtblickande mandatgivning, betydligt mindre åt bakåtblickande ansvarsutkrävande. När partierna vill debattera dåtid, ansvar och resultat är journalisternas ryggmärgsreaktion att avbryta. Det finns inga nyheter i dåtiden.

Ur ett normativt demokratiteoretiskt perspektiv finns anledning att vara bekymrad när diskussioner om sådant som skulle underlätta väljarnas möjligheter till ansvarsutkrävande inte uppfattas som relevant eller nyhetsvärdigt. Medievalrörelserna blir därefter: Nästan tomma på diskussioner kring uppnådda politiska resultat och duglighet i regerande.

Under de närmaste veckorna kommer vi därför inte få höra särskilt många debatter som möjliggör för väljarna att värdera Alliansregeringens och oppositionens! göranden och låtanden under ALLA de 1 461 dagarna av mandatperioden (de tidiga avhoppen, svininfluensan, Köpenhamnsmötet, EU-ordförandeskapet, hanteringen av finanskrisen, splittringen kring kärnkraft och homovigslar, turerna kring Saabkrisen).

Vilken medieredaktion vågar bryta mönstret och göra en ny, fräsch och ambitiös uppsummering och sammanfattning av den sittande regeringens och den nuvarande oppositionens! ageranden under HELA den mandatperiod som gått? Låt väljarna uppleva de 1 461 dagarna igen!

24 augusti 2010

Det förtidsröstande folket

Svenskarna är ett förtidsröstande folk. Sedan mitten av 1980-talet har regelmässigt omkring en tredjedel av svenskarna utnyttjat de internationellt sett frikostiga möjligheterna att förtidsrösta. I valet 2006 förtidsröstade 31,8 procent av de svenska väljarna. Numera kan vi gå och rösta upp till 18 dagar före valet. Sju av tio förtidsröster läggs under den sista veckan före valet.


Ibland diskuteras rimligheten i att ge väljare möjligheter att rösta långt i förväg trots att valrörelsen inte är avslutad. Argumentet är att väljaren inte har tillgång till all information innan de går till beslut. Vad alltför få känner till är att vi väljare faktiskt har möjlighet att ändra oss. En röst i vallokalen på valsöndagen annullerar din förtida röst (förtidsröstningskuvertet med ditt röstlängdsnummer och valkuvert makuleras om det redan finns en notering i röstlängden att du redan har röstat).

En mer kontroversiell fråga är om vissa partier gynnas av att vi har ett generöst utbyggt förtidsröstningssystem? Historiskt vet vi att moderaterna har haft ett något starkare stöd bland förtidsröstare än bland vallokalsröstare. För socialdemokraterna har det varit tvärtom: ett starkare stöd bland vallokalsröstare än förtidsröstare. Även folkpartiet har haft något starkare stöd bland förtidsröstare än bland vallokalsröstare. Avvikelserna i partistöd hos dessa väljargrupper har ansetts bero på skillnader i livsstilsmönster som i sin tur beror på socioekonomiska faktorer: att borgerliga fp- och m-väljare tenderar att vara mer upptagna och mer på resande fot och därför utnyttjar möj­ligheterna till förtidsröstning i högre grad än andra partiers väljare (Holmberg 2003).



Efter att kommunerna har tagit över ansvaret för den förtida röstningen har skillnaderna mellan förtidsröstare och vallokalsröstare minskat. I samband med 2006 års val var avvikelserna betydligt mindre än vad de varit historiskt. Ökad tillgänglighet -- ett ökat antalet röstmottagningsställen kombinerat med ökad mångfald när det gäller typen av lokaler där man kan förtidsrösta -- kan ligga bakom denna utjämning.


Källa: Dahlberg, Oscarsson & Öhrvall (2008) Förtida röstning i Sverige. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

19 augusti 2010

Partisimulator LIVSSTIL/DEMOGRAFI

Nu är båda våra partisimulatorer publicerade. Partisimulator LIVSSTIL finns att avnjuta på Facebook som en applikation där du kan dela resultatet med dina vänner. Partisimulator DEMOGRAFI finns att nå via Sveriges Radios hemsida.

På basis av de uppgifter du matar in beräknar simulatorerna hur fördelningen av partisympatier ser ut bland personer som har samma livstilsmönster/demografiska profil som du själv. Till skillnad från de många partitesterna görs ingen matchning mellan dig själv och partierna. Resultaten från simulatorerna är alltså inte tänkta att användas som en handlingsrekommendation för röstning. Simulatorerna är applikationer som kan användas för att informera sig om hur partisympatier är fördelade i olika befolkningsgrupper. Det handlar alltså om en tillämpning av valforskningens modeller för att förklara partisympatier. Mycket nöje!

Ni som vill veta mer om hur simulatorerna är gjorda med all härlig teknisk dokumentation klickar här.

18 augusti 2010

Valresultatet fryser sakta fast

Diagrammet över opinionsutvecklingen under mandatperioden 2006-2010 saknar nu bara några prickar. Valresultatet börjar nu långsamt frysa fast. Men vi vet fortfarande inte om det blir rödgrönt eller blått. Bortsett från några strövis avgivna brevröster i utlandet har svenskarna ännu inte börjat rösta i 2010 års riksdagsval. Räkneverket är nollställt. Alla partier står på noll. Mobiliseringen blir avgörande. Vilken sida förmår bäst att dra även de politiskt sömnigare väljargrupperna och de ljumna sympatisörerna till valurnorna?

Vi går in i den intensiva sista fyraveckorsperioden med ett avstånd mellan blocken som i varje enskild mätning är alltför litet för att vara statistiskt signifikant och med nästan var sjunde väljare som inte vill uppge vilket parti de tänker rösta på.

I Mätningarnas Mätning leder Alliansen med två och en halv procentenhet. Gånger sju miljoner röstberättigade motsvarar ledningen ungefär 180 000 väljare. Räknar man med ett åttioprocentigt valdeltagande handlar det om 145 000 väljare. Det räcker att drygt 70 000 väljare byter block så får vi vänta till onsdagen efter valet när söndagsförtidsröster och utlandsröster är färdigräknade.

Andelen svenska väljare som just nu överväger att rösta på partier som tillhör olika block (blocköverskridande kombinationer av tänkbara partival) är mycket lägre än vad man skulle kunna tro. Vid det senaste valet 2006 var det bara femton procent av väljarna som uppgav att man stod och valde mellan partier från två olika block (t ex S och M eller FP och MP). Två tredjedelar av all väljarrörlighet handlar om partibyten inom blocken. Denna inomblocksrörlighet har bara konsekvenser för regeringsmakten om den leder till att något av riksdagspartierna nära spärren skulle ramla ur riksdagen.

16 augusti 2010

Övertro på partitest?

Medieföretagen erbjuder från nu en hel serie av valkompasser och partitest för de väljare som vill kunna matcha egna sakfrågeåsikter med de olika partiernas ståndpunkter (SVT, TV4, DN, SvD, Aftonbladet, Axess, GP). Partitest är populärt. Vid förra valet 2006 uppgav 27 procent av väljarna att de genomfört ett partitest under valrörelsen. Den gången hade testerna till och med tydliga effekter på partivalet.


Huvuddelen av partitestarna betraktar kompasserna som ren politainment, ett slags politisk underhållning för vederbörandes höga nöjes skull. Men partitesterna lanseras samtidigt som ett seriöst verktyg för att hitta fram till ett parti som åsiktsmässigt ligger nära den egna uppfattningen. I Valundersökningen 2006 uppgav omkring sju procent av väljarna (framför allt unga oerfarna väljare) att de tagit intryck av resultaten från testerna. Ambitionen och förevändningen är att ge ett (oberoende?) handlingsrekommendation till enskilda väljare om vilket parti de (borde) rösta på.


Jag tycker själv partitest är kul och har själv deltagit i utformningen av partitest för att lära mig mekaniken bakom testkonstruktionerna. Men det finns samtidigt anledning att höja ett varningens finger för överanvändning och övertro på detta interaktiva valrörelsefenomen.


Partitesterna vilar på en ofullständig modell för väljarbeteende som endast inbegriper sakfrågeåsikter och partiståndpunkter. Kompasserna vilar med andra ord tungt på ett ohållbart normativt ställningstagande att väljares väg fram till "rätt" parti skulle handla enbart om positionstaganden i konkreta politiska sakfrågor (eller i det här fallet: grovt förenklade och korthugget formulerade förslag). Väljarforskningen visar nämligen att rena åsiktsröstningsmodeller för att predicera partival har klara begränsningar. Även när vi använder uppemot ett femtiotal sakfrågeåsikter i våra modeller hör det till ovanligheterna att vi kommer i närheten av att kunna predicera partivalet rätt för hälften av väljarna (50%).


Vad partitestarna kan hoppas på är att kompasserna placerar dem i rätt politiskt block. En ordentligt utprovad åsiktsröstningsmodell klarar normalt av att predicera 80-90 procent av väljarna i rätt politiskt block (och då är det förstås de klassiska vänster-högersakfrågorna om jämlikhet, skatter, privatiseringar, arbetsrätt, ersättningsnivåer i försäkringssystemen, ambitionsnivån i välfärdsstaten och storleken på offentlig sektor som gör huvuddelen av jobbet).


Varför klarar inte renodlade åsiktsröstningsmodeller av att predicera partivalet bättre? Svaret är rätt enkelt: det finns en hel lista med utvärderingskriterier väljare använder sig av (och bör använda sig av) när de bestämmer sitt partival som faktiskt inte alls har med sakfrågeståndpunkter att göra. Bedömningar av duglighet och kompetens, erfarenhet, tidigare uppnådda resultat, förmåga att leda, beslutsamhet även de dagar då solen inte skiner, trovärdighet, partisammanhållning, grad av interndemokrati, förmåga att samarbeta, förhandla och kompromissa, lyhördhet, folklighet, uppträdande, egenskaper hos ledande företrädare, moraliskt handlande, pålitlighet. Ja listan kan göras hur lång som helst.

Eller omvänt: Bara för att en kandidat eller ett parti tycker exakt som du gör just idag behöver det faktiskt inte nödvändigtvis innebära att det kommer att fattas beslut under den kommande mandatperioden som ligger i linje med dina intressen. Sen finns det anledning att påminna om några andra former av representativitet utöver renodlad åsiktsrepresentativitet: symbolisk representativitet, social representativitet, intresserepresentativitet och ageranderepresentativitet för att nämna några.


Partiideologier består av tre huvudkomponenter: verklighetsbeskrivningar (är), samhällsvisioner (bör) och handlingsrekommendationer (gör). Partitesten berör endast en av dessa dimensioner (de konkreta lösningarna). På lite sikt kan alltså dagsaktuella partiståndpunkter i konkreta valfrågor vara en rätt dålig vägledning för väljarna. Ideologier ger partierna långsiktig vägledning vid prioriteringar, när man måste välja mellan två goda ting, när kriser tvingar fram impopulära beslut samt, inte minst, vid situationer under kommande mandatperiod som vi inte kan förutse idag.

Slutligen: ett stort minus med de flesta partitest är att väljarna ingenting lär sig om partiståndpunkter. Ur folkbildningssynpunkt är partitesterna oftast värdelösa. De flesta test levererar nämligen inget annat än ett procenttal för hur god matchningen är mellan egna (icke delibererade!) sakfrågeåsikter och partiernas ståndpunkter. Efter testerna vet väljarna normalt sett inte mer om vilka partier som intar vilka ståndpunkter i vilka sakfrågor. Genvägen att hitta rätt parti kan göra väljaren en otjänst.

14 augusti 2010

Hur högt blir valdeltagandet?

Mediarapporteringen kring Statistiska centralbyråns stora partisympatiundersökning (SCB/PSU maj) tycks hittills inte ha uppmärksammat de skattningar av svenskarnas röstvilja som undersökningen alltid bjuder på. En snabb sammanställning visar att röstviljan uppskattades att vara omkring en procentenhet starkare i maj 2010 än i motsvarande undersökning inför 2006 års val.

2002: SCB/PSU maj: 80,8 procent; riksdagsvalet 80,1 procent
2006: SCB/PSU maj: 79,4 procent; riksdagsvalet 82,0 procent
2010: SCB/PSU maj: 80,4 procent; riksdagsvalet ??,? procent

Betyder det att vi kan förvänta oss ett högre valdeltagande 2010 än vid 2006 års riksdagsval då 82 procent röstade? Osvuret är förstås bäst (SCB överskattade röstviljan något inför 2002 års val). Men vi har ett jämnt opinionsläge mellan två distinkt olika regeringsalternativ vilket är goda förutsättningar för ett högt valdeltagande. Och nya kampanjmetoder (sociala medier och TV-reklam) skapar också en grund för en stark mobilisering under den dryga månad som är kvar till valet. Med ledning av SCBs skattning av röstviljan kan vi försiktigt utgå ifrån att vi åtminstone kommer att landa på ett valdeltagande över 80 procent. Att fyra av fem av de sju miljoner röstberättigade väljer att delta är rätt fantastiskt egentligen.

När förtidsröstningen inleds arton dagar före valet kan vi med hjälp av Valmyndighetens dagliga redovisningar kunna jämföra med inströmningen av röster i samband med 2006 års val. Det kommer ge oss ett mycket gott underlag för att bedöma nivån på valdeltagandet. Det fungerade i varje fall mycket bra inför 2009 års Europaparlamentsval.

Finns det något eller några partier som vinner på ett högt valdeltagande? Läs vidare här!

12 augusti 2010

Vem hittar på bästa enkätfrågan?

Har vi missat nåt? I min enkätfrågetävling har du under de kommande tio dagarna möjlighet att föreslå nya enkätfrågor som tidigare inte har ställts i någon valundersökning. Förstapriset är uppenbart: Vi plockar med enkätfrågan i någon av de undersökningar som genomförs i samband med riksdagsvalet 2010! Posta dina förslag genom att kommentera på det här blogginlägget!

Den 23 augusti drar vår stora kampanjpanelstudie igång. Den kallas E-panelen 2010 och är den femte webbenkätpanelstudien vi genomfört i samband med svenska valrörelser (de tidigare genomfördes 2002, 2003, 2006 och 2009). Under fem veckor (v34-v39) kommer deltagarna i panelen få möjlighet att besvara korta webbenkäter om vad som händer under valrörelsen. Datamaterialet kommer att vara utomordentligt värdefullt för ett femtontal opinions-, demokrati och väljarforskare som ligger bakom studien och användas för analyser av varför riksdagsvalet 2010 slutade som det gjorde. Redan i slutet av september kommer de första analyserna av materialet att vara tillgängliga för e-panelens deltagare!




Undersökningsdesignet för E-panelen 2010. R=Rekryteringsenkät. BLÅA RUTOR=panelomgångar med utskick som sprids ut över veckodagarna. Röda rutor=eftervalsenkäter. Undersökningen pågår mellan 23 augusti och 30 september.


Hjälp gärna till att rekrytera fler deltagare till E-panelen 2010. Webbannonser, länkar och popup-scripts till vår rekryteringsenkät kan erhållas genom att kontakta Stefan Dahlberg, Henrik Lindholm, Rebecka Åsbrink eller Henrik Oscarsson. Vill du anmäla Dig till e-panelen kan du klicka här eller på länken i högerspalten!

11 augusti 2010

Vad ska man med statsvetare till?

Nu när det drar ihop sig till valrörelse kan man fundera på vad landets statsvetare egentligen kan och bör användas till under valkampanjen. Enligt min mening är statsvetarens främsta uppgift i offentligheten att (efter bästa förmåga) presentera den vetenskapliga forskningens hittills bästa svar på de frågor som ställs. Vår roll och vårt ansvar är att ärligt eftersträva att leverera en intellektuellt hederlig bild av det aktuella kunskaps- och forskningsläget. Analyser och kommentarer skall vila på denna grund.

Höga hästar? Präktigt i överkant? Andra får bedöma hur nära vi kommer detta ideal. Men vi skall inte be om ursäkt för att sätta upp dessa strävansmål.

Vägen dit är kantad av svårigheter. Statsvetenskapen har givetvis inte svar på alla frågor (vilket kanske bör medges oftare). Dessutom formulerar journalister och forskare frågeställningar på olika sätt, vilket ibland kräver viss kreativitet för att kunna översätta forskningens landvinningar till ett konkret och för omständigheterna anpassat bidrag.

Ibland har forskningsområdet inte utforskats tillräckligt, åtminstone inte i sammanhang som kan anses vara relevant för en svensk valrörelse 2010. Uppskattningsvis nittio procent av världens statsvetare är amerikaner, för att ta ett exempel, vilket innebär att mycket av forskningsresultaten är som hämtade från en främmande planet. Forskning om effekter av TV-reklam är ett aktuellt exempel.

Offentligheten är inte ett akademiskt seminarium. Inte sällan är forskningsläget omoget eller oklart. Gamla sanningar om vad som är det hittills bästa svaret förändras. Livliga diskussioner pågår hela tiden om precis allt inom ämnet. Då blir det ofta komplicerat att förmedla vad vi hittills vet och inte vet om fenomenet ifråga. Det är nästan omöjligt att korthugget och i pratminusform redogöra för ett forskningsläge där det hittills bästa svaret är att "det beror på" eller "de här studierna pekar i en riktning och de här studierna i en annan".

Statsvetares kommentarer, analyser och uttalanden sträcker sig längs hela dimensionen från elementär etablerad textbokskunskap via "utbildade gissningar" till ren spekulation. Det är viktigt att försöka förmedla vilka statsvetarpåståenden som hör till vilken kategori.