26 november 2010

Jörgen Westerståhl-seminariet 2010

Den 30 november är det som vanligt dags att bevista det årligen återkommande Jörgen Westerståhl-seminariet vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg. Alla hälsas välkomna till ett underhållande samtal kring den statsvetenskapliga forskningen om val, demokrati, politisk representation, opinionsbildning och väljarbeteende: forskningsområden där professor emeritus Sören Holmberg varit verksam sedan mitten av 1960-talet. Under tre intensiva timmar kommer fyra inledare (Toivo Sjörén, Richard Öhrvall, Staffan Kumlin och Hanne-Marthe Narud) och fyra panelister (Bernt Aardal, Peter Esaiasson, Lena Wängnerud och Mikael Gilljam) att vägleda oss i ett samtal om trender, utvecklingslinjer och framtidsscenarier. Välkomna!

24 november 2010

Onlinespelande

I helgen går Dreamhack 2010 av stapeln i Jönköping. Dataspelandet har vuxit till en stor folkrörelse och kulturyttring som understundom har stor politisk sprängkraft. Det är inte för inte som kulturminister Adelsohn-Liljeroth besöker årets upplaga av Dreamhack. Jag passade på att ta fram lite ny statistik kring onlinespelande. Så här är lite färska data från nyfikenhetsfabriken:

I SOM-institutets regelbundna riksrepresentativa undersökningar uppger en fjärdedel (24 procent) av ungdomarna i åldern 15-19 år att de spelar onlinespel dagligen eller flera gånger i veckan (klicka på tabellen så syns den bättre). De flitigaste onlinespelarna återfinns bland skolungdomar och gymnasister, i storstäderna, och bland personer som går utbildningar med inriktning mot naturvetenskap, data och matematik. Onlinespelandet tenderar att vara större bland personer som uppger att saknar intresse för politik. Piratpartiets sympatisörer utmärker sig som de flitigaste onlinespelarna (31 procent).



I allt väsentligt bekräftar tabellen vad vi tidigare vet om onlinespelande svenskar. För en härlig och betydligt mer ingående analys, läs Monika Djerf-Pierres SOM-kapitel "Från hardcore till parent gamer. Onlinespelande, ålder och livsstil" här.

I tabellen har undersökningsresultat från 2007, 2008 och 2009 års SOM-undersökningar slagits samman för att få ett större statistiskt underlag.

16 november 2010

Informations(S)amhället

Socialdemokratin har under hela efterkrigstiden, i val efter val, lyckats att vara starkast i de grupper där det är viktigast att vara starkast: nämligen i de breda medelinkomstskikten. S har hela tiden lyckats förändra partiideologin i takt med väljarkårens ökade välstånd (eller förborgerligande om man så vill). Socialdemokratins största utmaning är att försöka göra om konststycket. Fast den här gången är förutsättningarna radikalt annorlunda: Moderniseringsepoken är över. Industrisamhällets logik och maktstrukturer är obsoleta. Hjärnkraft driver ekonomi och samhällsutveckling, inte muskel-, ång- eller elkraft. Kollektivistiska ideal och värderingar står i nedan. Sverige rör sig in i ett globaliserat, mångkulturellt informations- och nätverkssamhälle. Svenskarna är världens mest individualistiska folk enligt WVS. Det är i denna kontext Socialdemokratin söker ett nytt raison d'être (läs Jonas Hinnfors mycket läsvärda debattartikel i GP idag).

Hur skall Socialdemokratin möta dessa utmaningar? Och hur skall Socialdemokratin kunna möta dessa utmaningar tillräckligt snabbt? Eftersom 2000-talets nya sociala hierarkier i huvudsak kommer att byggas kring individers olika kognitiva förmågor och färdigheter: Kanske en tok(S)atsning på utbildning och forskning? Eftersom kollektiv behövs men inte främst för att lösa kognitivt mobiliserade individers eventuella problem på arbetsmarknaden (Koppla loss LO från Socialdemokratin?) utan för att lösa 2000-talets största samhällsutmaningar (mångkultur och klimathot): tok(S)atsa på infrastruktur för att rusta Sverige för att möta klimathotet och bygg bort segregationen?

Valanalysen kan inte bara handla om vad som gick fel vid de två senaste valen. Genomgripande strukturella samhällsförändringar och demografiska förhållanden grinar socialdemokraterna rakt i ansiktet. Andelen väljare som med objektiva mått kan klassificeras som arbetare har minskat från 50 till 25 procent sedan mitten av 1970-talet: framtidens val vinns bland välmående högutbildade tjänstemannagrupper, inte bland arbetargrupper. Det demografiska trycket är ännu större: I varje tillkommande generation är socialdemokraternas röststöd lägre än i varje utgående. Generational replecement innebär att det krävs stor S-mobilisering enbart för att hålla kvar partiet kring den nuvarande nivån 30-35 procent.

Andel röstande på Socialdemokraterna i fem olika generationer väljare 1956-2006 (procent).
Kommentar: Stödet för Socialdemokraterna i olika åldrar bland fem generationer (födda 1880-1988). Källa: Svenska valundersökningar 1956-2006. Ett smakprov från ett kommande kapitel till en rapport från Ungdomsstyrelsen (Mikael Persson & Henrik Oscarsson).

Partiforskarna menar att två förnedrande valnederlag efter varandra brukar vara nödvändigt för att en partiorganisation skall orka med en ideologisk kursändring. När man betraktar topplistorna över potentiella efterträdare till Mona Sahlin är det svårt att bli entusiastisk inför möjligheterna till verkligt nytänk. För socialdemokraterna kan det komma att krävas ett tredje nederlag 2014 innan någon verklig förändring tar sin början. Det är inte främst en ny ledare som partiet behöver utan nya väljare (!).

Andel av socialdemokraternas väljare som är arbetare (blå linje) respektive tjänstemän (röd linje) vid riksdagsvalen 1976-2006 (procent).

Kommentar: Källa: Svenska valundersökningar 1956-2006. För fler analyser av hur sammansättningen av socialdemokraternas väljare har förändrats under de senaste sextio åren, se Oscarsson & Holmberg (2008). Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Norstedts Juridik.

04 november 2010

Svenska folket och monarkin



I skrivande stund är de stora riksrepresentativa SOM-undersökningarna i fält och det kommer därför att bli särskilt spännande att analysera hur de senaste händelserna har påverkat svenska folkets förtroende för kungahuset och inställning till monarkin.

Lennart Nilsson har under lång tid genomfört analyser av svenska folkets inställning till monarkin. Med hjälp av data från valundersökningen 1976 och från SOM-institutets regelbundna mätningar har han sammanställt spännande tidsserier över opinionsutvecklingen. Presentationen från SOM-dagen 2010 finns att ladda ned här.

Som aptitretare visar jag Nilssons sammanställning av utvecklingen av svenska folkets förtroende för kungahuset. Sedan 1995 har förtroendet för kungahuset minskat tydligt. Siffrorna i figuren är balansmått, vilket betyder att det fortfarande hösten 2009 fanns en positiv opinionsövervikt (+12) vilket betyder att andelen som uppger att de har ganska eller mycket stort förtroende för kungahuset är tolv procentenheter större än andelen som har ganska eller mycket litet förtroende för kungahuset.