30 december 2011

Valrörelse 2.0 låter vänta på sig

TV-reklam blev väljarnas i särklass vanligaste direktkontakt med partierna i samband med valrörelsen 2010, långt vanligare än att läsa valbroschyrer (52 procent), besöka partiernas hemsidor (19 procent) eller kontakter via sociala medier på Internet (13 procent), enligt Valundersökningen 2010.

De tre viktigaste exponeringskällorna för partiers kampanj­verk­sam­het handlar alltså fortfarande om passiv envägskommunikation utan inter­aktivitet: partierna sänder ett budskap till väljarna och väljarna låter sig exponeras. Nätsajter och sociala medier kan sägas befinna sig i gränslandet till större interaktivitet: de tek­niska möjligheterna finns men det är inte nödvändigtvis två­vägs­kommunikation det handlar om när partierna twittrar, bloggar eller delar information via Facebook.


Valundersökningarnas värdefulla tidsserier visar att de former av kontakter som bjuder störst interaktivitet, i viss mån val­möten men framför allt telefonsamtal, hembesök och arbets­platsbesök faktiskt aldrig har varit särskilt vanliga i svenska valrörelser. Personliga kontak­ter och valmötesbesök befinner sig dock i klar ned­gång under de senaste tjugo åren: andel väljare som besökt valmöte i samband med valrörelsen har minskat från 13 procent 1982 till 8 procent 2010. Och andelen väljare som blivit uppvaktad på sin arbetsplats av en valarbetare har minskat från 9 till 5 procent under samma period.

Alla opinionsbildares önskedröm om ökad interaktivitet mellan partier och väljare kan knappast sägas ha infriats. Genombrottet för Valrörelsen 2.0 låter vänta på sig ytterligare ett tag. Så gott som all information om partiernas politik överförs alltjämt till väljarna indirekt, medierade av press, radio och tv vilket visar hur enormt stor makt medieredaktionerna har när det gäller att presentera partiernas politik och företrädare för väljarna. Partierna har långt kvar till att samtala ostört och direkt med många väljare.

Väljarna försöker inte ens samtala med varandra om politik i särskilt stor utsträckning under valrörelserna: Omkring var sjunde väljare (16 procent) försökte övertyga någon annan om hur de skulle rösta i riksdagsvalet; och, omvänt, var femte väljare (19 procent) uppgav att de blivit föremål för påverkansförsök från någon familjemedlem eller bekant. Nästan alla dessa väljare är redan politiskt intresserade och starkt exponerade för medievalrörelsen.


För detaljer kring frågeformuleringar och svarsalternativ som vi använder oss av, se här.

27 december 2011

Direktströmmar till M fällde S 2010

Vi har blivit vana vid att väljarrörligheten slår nya rekord i samband med varje val. Men inte den här gången. Mellan 2006 och 2010 års val bytte 32,6 procent av väljarna parti, klart lägre rörlighet alltså än mellan 2002 och 2006 års val (37,1 procent).

I den nyutkomna rapporten Åttapartivalet 2010 genomför jag och Sören Holmberg en analys av väljarrörligheten mellan 2006 och 2010 års val. Data är bästa tänkbara: Vi använder valundersökningarnas unika mellanvalspaneler. Samma personer har intervjuats vid två tillfällen, först i samband med 2006 års val, sedan i samband med 2010 års val. I sedvanlig ordning redovisar vi skattningar för partiernas nettoförluster uttryckt i tusentals väljare för att få en känsla för hur stora väljarströmmarna egentligen är. Nettoförlusterna är ett slags balansräkning för väljarströmmarna till och från respektive parti; väljarförlusterna har dragits från väljarvinsterna (0 betyder att förlusterna var lika stora som vinsterna). Plussiffror visar nettovinster och minussiffror nettoförluster.

Nedanstående tabell läses radvis för ett parti i taget. Exempel: Vänsterpartiet nettovann t ex 14 000 väljare från S, förlorade 3 000 väljare till MP, vann 6 000 väljare från C, förlorade 8 000 väljare från FP, varken vann eller förlorade från KD (0), vann 6 000 väljare från M, förlorade 3 000 väljare till SD, vann 6 000 väljare från övriga partier, varken vann eller förlorade till gruppen blankröstare (0), vann 17 000 från gruppen icke-röstare 2006 och, slutligen vann 10 000 helt nya förstagångsväljare. Lägg märke till att skattningarna av strömmarnas storlek är just skattningar: ju större väljarströmmar desto större är felmarginalerna.


Grafiskt kan man illustrera väljarströmmarna för ett parti på det här sättet. Socialdemokraternas direktförluster till Moderaterna var faktiskt den största väljarströmmen mellan 2006 och 2010 och en av huvudorsakerna till varför Alliansen blev större än de rödgröna samarbetspartierna. S tappade även till Centerpartiet (-17 000) och till Folkpartiet (-6 000). Socialdemokraterna förlorade väljare till Vänsterpartiet (-14 000) och Miljöpartiet (-63 000) mellan 2006 och 2010. Resultatet blev det sämsta valresultatet för Socialdemokraterna i demokratisk tid.
Vilka väljargrupper som lämnade Socialdemokraterna mellan 2006 och 2010 års val och varför de gjorde det har vi genomfört detaljerade analyser av i vår rapport. Lusläsning är påkallad!

Källa: Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg. (2011). Åttapartivalet 2010. Stockholm: SCB.

21 december 2011

Ny rapport från Valforskningsprogrammet

Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet och Statistiska centralbyrån presenterar idag de första analyserna av 2010 års valundersökning. Vi (Henrik Oscarsson & Sören Holmberg) utlovar hundra tättskrivna sidor matnyttiga analyser av varför 2010 års riksdagsval slutade som det gjorde. Du laddar ned hela rapporten direkt från Statistiska centralbyråns hemsida.
Samtidigt, som om inte det var nog, presenterar Valforskningsprogrammet ytterligare julgodis på hemsidan i form av tre tabellrapporter som vi tror blir uppskattade av alla analytiker av väljaropinion och politisk förändring i Sverige. Tabellrapporterna är en sammanställning av utvecklingen av väljarbeteende och sakfrågeåsikter under de senaste sextio åren. Läs mer här:

Om de svenska valundersökningarna:
Valundersökningar med stora urval och besöksintervjuer genomförs i samband med alla riksdagsval, folkomröstningar och Europaparlamentsval. Undersökningsserien påbörjades 1956 och är den näst längsta i världen. De svenska valundersökningarna genomförs sedan starten i samarbete mellan Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg och Statistiska centralbyrån. Fältarbetet genomförs av SCB men det vetenskapliga ansvaret ligger hos Valforskningsprogrammet. Sedan juni 2010 leds programmet av professor Henrik Oscarsson. Läs mer på Valforskningsprogrammets hemsida.

09 december 2011

Utlands-SOM 2012?

Närmare 450 000 hör till den ofta förbisedda men växande gruppen svenskar boende i utlandet. SOM-institutet söker nu samarbetspartners för att genomföra en Utlands-SOM, med unika möjligheter att för första gången undersöka utlandssvenskarnas livsvillkor, medievanor, samhällsförtroende, hälsa, livsstilar, åsikter och värderingar och syn på korruption.

Utlands-SOM 2012 är tänkt att genomföras som en kombinerad post- och webbenkät till ett stort urval (ca 6 000) svenskar boende i utlandet. För att Utlands-SOM skall bli verklighet gäller samma förutsättningar som för alla andra SOM-undersökningar: det är nödvändigt med forskningssamverkan mellan SOM och ett större antal forskningsprojekt, myndigheter, organisationer och forskningsråd. Genom att poola resurser från många aktörer kan den första undersökningen av utlandssvenskar bli verklighet redan hösten 2012.

Inbjudan till forskningssamverkan kan laddas ned från SOM-institutets hemsida. De som vill veta mer detaljer kring satsningen kan kontakta mig direkt på adressen henrik.oscarsson@pol.gu.se. Alla bloggläsare som är nyfikna på cirkulär migration, hemvändande svenskar, svenskar boende i utlandet och utlandssvenskar ombedes tipsa alla potentiella samverkanspartners som vill göra ett unikt avtryck i svensk samhällsvetenskap.

07 december 2011

SCB PSU november 2011

Idag presenterade Statistiska centralbyrån (SCB) den sedvanliga partisympatiundersökningen för november 2011. Det är svenska folkets egen undersökning av sina egna partisympatier. Den är spännande eftersom den skiljer sig metodologiskt från de telefonurvalundersökningar som mer regelbundet presenteras i medierna.

Till skillnad från alla andra opinionsmätningar har SCB/PSU ett paneldesign. Samma personer tillfrågas vid mer än ett tillfälle. Det möjliggör att spåra förändringar av partisympatier på individnivå. Förändringarna mellan maj och november kompletterar våra insikter om de opinionsförskjutningar som ägt rum under hösten. Helt i enlighet med förväntningarna från teorier om opinionsbildning tappar Socialdemokraterna sympatisörer mycket till gruppen "vet ej". Det ger stöd åt idén om att många väljare först monterar ned sina sympatier och ställer sig i "neutralt läge" hellre än att aktivt visa stöd för något annat parti. Ex-sympatisörerna som fallit in i gruppen "vet ej" tillhör de som är lättast att återmobilisera, liksom de sympatisörer som tappas till grannpartier i partisystemet (V och MP). Det näst största utflödet från S är till MP, enligt SCB/PSU, följt av strömmar till M och strömmar till V.

Ett av flödesdiagrammen från dagens SCB-rapport


Jag rekommenderar varmt läsning av pressmeddelandet men framför allt hela rapporten. Sjuttio sidor med härliga tabeller över svenskarnas partisympatier som bygger på stora renläriga statistiska individurval och med full insyn i metodologi. Urvalen är tillräckligt stora för att man skall kunna presentera skattningar av partisympatier även i små grupper, som t ex gruppen förstagångsväljare. Om landets opinionsjournalister upptäcker detta finns mängder av spännande nyheter som skulle generera redaktionellt material under veckor i sträck. Det vore utmärkt om SCB/PSU genomfördes varje kvartal och inte som nu enbart halvårsvis.

04 december 2011

Demokratins ledarproblem

Sveriges största politiska parti befinner sig i något som liknar en permanent kris. Det är en ideologisk kris. En organisatorisk kris. En ledarkris. Men bekymren växer. Tiden som nu förlupit sedan valet 2010 helt i avsaknad av en fungerande opposition i svensk politik medför att förtroendekrisen inte längre enbart kan betraktas som ett isolerat socialdemokratiskt problem. Som jag ser det börjar det bli ett allvarligt demokratiskt problem att det största oppositionspartiet överhuvudtaget inte fungerar och därför underpresterar i att utföra sina demokratiska uppgifter. En regering som inte ständigt har oppositionens blåslampa i häcken är inte lika alert och fattar inte lika slipade beslut. Ett fungerande partisystem kräver partikonkurrens.

Minnet är som bekant kort. Det var inte alltför länge sedan de borgerliga partierna befann sig i en liknande situation. Under den tio år långa golgatavandringen mellan 1994-2004 förmådde de borgerliga partierna inte formera något samlat regeringsalternativ. Flera av partierna hade uppenbara problem att finna ett politiskt ledarskap som kunde bryta dödläget och på allvar ta upp kampen med Socialdemokraterna med stödpartier. Under långa perioder var det spel mot ett mål. Socialdemokraterna kunde fritt agera sin egen opposition. (Någon som känner igen sig från dagens politiska situation?).

Med ett litet större grepp på Socialdemokraternas kris efter 2006 och de borgerliga partiernas kris under 1990-talet ställer jag frågan om det existerar ett generiskt ledarproblem i svensk demokrati? Har vi ett partiväsende som inte förmår rekrytera ledare som är idébärare, som kan mobilisera ett starkt internt stöd, som har en tydlig ideologisk kompass, som är kunniga och vältaliga, som väcker hopp inför framtiden, som kan förklara sin politik så vanligt folk begriper, och som kan agera kraftfullt på alla fyra arenor (partiinterna arenan, parlamentariska arenan, väljararenan och mediearenan).

Det finns förstås en del undantag, men väljarstudier konstaterar gång på gång att svenska väljare röstar på sina partier trots partiledaren, inte på grund av partiledaren. I de allra flesta val och för de allra flesta partier är ledaren mindre populär än sitt parti.

Saknas det tillräckligt med ledarmaterial i politik-sektorn? Har partierna och deras ungdomsförbund misslyckats med att fostra ett politiskt ledarskap? Är partiernas interna liv Har vi orealistiska krav på våra politiska ledare? Är det inte ledarna som är problemet? Finns framtidens politiska ledare någon annanstans än i partiernas egna led?

25 november 2011

S läge i November 2011

Enligt Mätningarnas mätning har Socialdemokraterna fallit tillbaka till det läge i opinionen som rådde i början av året. Noteringen 26,6 procent är en dramatisk förändring sedan september. Juholtaffären och höstens turbulens har kostat Socialdemokraterna ungefär sex procentenheter. Vad som är effekter av Juholtaffären och vad som är effekter av dess efterspel återstår att försöka isolera.






27 oktober 2011

Varför e-röstning är onödigt

Många uttrycker önskemål om att kunna e-rösta. Men jag är efter rätt mycket funderande fortfarande varm anhängare av dagens system. Det är en ofta bortglömd styrka i svensk valadministration att rösträkningen är manuell och starkt decentraliserad. Det är omöjligt att begå valfusk i större skala utan att det avslöjas. Om valförberedelserna går som det är tänkt kan röstsammanräkningen i princip genomföras i ljuset av stearinljus. Och trots en helt manuell rösträkning går det mycket snabbt att räkna rösterna. Efter knappt två timmar brukar ett preliminärt valnattsresultat föreligga.

Man kan förstå att stora länder behöver ta hjälp av informationsteknologi för röstsammanräkningen. Men i en liten demokrati som Sverige behöver vi inga röstningsmaskiner. Öppenhet och insyn är utmärkt med dagens system. Vem som helst har rätt att övervaka rösträkningen i vallokalerna under valnatten. Vi bör vara stolta över vårt "low tech" system.

Det finns ett annat principiellt argument för dagens system, nämligen att det är ett värde i sig självt att medborgarna själva är med och räknar de där papperslapparna.

Dagens valsystem tillhör ett av världens mest tillgängliga. Fyra av tio svenskar använder redan möjligheten att rösta upp till 18 (!) dagar i förväg. Antalet och typen av förtida röstningslokaler ökar dramatiskt. Från och med 2009 års val kan vi "spontanrösta" även om vi glömt röstkortet hemma. Återstår alltså frågan om tillgängligheten behöver bli ännu större. Visst skulle SMS-röstning eller e-röstning vara ett välkommet ytterligare sätt att rösta. Men frågan är om ett utvecklande av dessa nya system och introduktionen av den ökade sårbarhet som nya system innebär rimmar med Valmyndighetens uppdrag om en valadministration som genomför val med "största möjliga effektivitet".

21 oktober 2011

Metodpraktikan 4e upplagan

I januari släpps den 4e upplagan av Metodpraktikan, göteborgsprofessorerna Lena Wängnerud, Peter Esaiasson, Mikael Gilljam och Henrik Oscarssons metodbibel riktad till i första hand samhällsvetarstudenter på grundnivå och avancerad nivå samt till utredare, journalister, rapportskribenter och omvärldsanalytiker. Den fjärde upplagan är uppfräschad med nya exempel, nya litteraturtips och matnyttiga råd när det gäller bland annat användandet av webbenkäter.

Var med och hjälp oss välja omslag. Vilket tycker du bäst om? Metodpraktikan når studenterna i januari 2012.

14 oktober 2011

Gästblogg: Kortvariga opinionseffekter av politiska skandaler

Gästbloggare: MIKAEL PERSSON & ANDERS SUNDELL, Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

Den senaste veckan har uttalanden från statsvetare i media duggat tätt angående affären kring Juholt. Få svenska statsvetare har dock forskat om opinionseffekter av politiska skandaler, och det är därför oklart vad skandaler brukar ha för effekter för stödet för det drabbade partiet i opinionen.

Vi har tittat närmare på opinionseffekterna av 16 av de största politiska skandalerna sedan 1970-talet i Sverige (se listan nedan för en förteckning). Analysen baseras på data från Sifo:s väljarbarometer omfattande mätningar från 1967 till idag. Samtliga nuvarande riksdagspartier samt Ny Demokrati är inkluderade i analysen som totalt innehåller 464 mätningar med nära 2000 svarspersoner i genomsnitt i varje mätning.

Vad visar då resultaten? Vi har funnit två huvudsakliga mönster. För det första finns det en negativ effekt av skandaler på partiets stöd i opinionen, men effekten är kortvarig. För det andra, den negativa effekten av skandaler har ökat i styrka över tid.

Låt oss börja med det förstnämnda. Mätningen efter att en politisk skandal har tillkännagivits (vanligen månaden efter) minskar väljarstödet för det parti som politikern som utfört skandalen tillhör. Storleken av effekten är i genomsnitt 0.8 procentenheter och effekten är statistiskt signifikant på 99-procentsnivån. Men i nästföljande mätning hittar vi inga statistiskt signifikanta effekter på opinionsstödet – effekten verkar alltså klinga av snabbt. I diagrammet nedan har vi ritat ut opinionsstödet för Socialdemokraterna (röd linje) och Moderaterna (blå linje) och markerat skandalerna med svarta prickar. De vertikala perforerade linjerna visar valmånader.

Opinionsstöd för Socialdemokraterna och Moderaterna 1967-2011.


Vad det gäller politiska skandalers effekt över tid tycks det vara så att effekten i opinionen blivit allt starkare under senare år. Figuren nedan visar den förväntade effekten av en skandal över tid. De streckade linjerna anger 95 procents konfidensintervall. När de inte täcker in noll är effekten statistiskt signifikant.

Politiska skandaler hade alltså inte någon genomsnittlig signifikant negativ effekt fram till 1990-talet. Därefter har den genomsnittliga negativa effekten av politiska skandaler månaden efter att den tillkännagivits kommit att successivt öka i styrka till omkring minus två procentenheter. Som exempel kan nämnas att varken IB-affären, Geijeraffären eller Raineraffären verkar ha lett till minskningar i opinionsstödet för Socialdemokraterna månaderna efter att de tillkännagivits.

Förväntad effekt av en politisk skandal på stöd i opinionen över tid.



Vad Juholtaffären får för effekter på opinionsläget är naturligtvis i dagsläget svårt att uttala sig om. Om vi skulle tvingas att spekulera är dock den bästa gissningen utifrån den här undersökningen att affären kommer att ha en negativ effekt på stödet för Socialdemokraterna i kommande opinionsmätningar. Någon långvarig minskning i stödet för Socialdemokraterna till följd av Juholtaffären kommer vi dock troligen inte att se om den här politiska skandalen följer samma mönster som tidigare politiska skandaler.

Följande skandaler är inkluderade i analysen:

1973 – IB-affären

1977 – Geijeraffären

1981 – Telubaffären

1983 – Raineraffären

1985 – Harvardaffären

1988 – Ebbe Carlsson-affären

1995 – Tobleroneaffären

2000 – Freivaldsaffären

2002 - Valstugeskandalen

2003 – Gudrun Schymans skattefusk

2004 – Egyptenavvisningarna

2005 – Tsunamiaffären

2006 – Stängningen av Sverigedemokraternas webbplatser 2006

2006 – Dataintrångskandalen

2006 – Ministeraffären vid tillsättandet av regeringen Reinfeldt 2006

2010 – Littorinaffären

09 oktober 2011

1000 dagar kvar till nästa val

I morgon måndag är det 1 000 dagar kvar till nästa tillfälle då svenska folket får möjlighet att styra sitt eget öde i ett allmänt demokratiskt val. Då går vi till val i 2014 års Europaparlamentsval. På allmän begäran publicerar jag Mätningarnas Mätning för samtliga 8 riksdagspartier och för VSMP vs CFPKDM under det dryga år som förflutit sedan riksdagsvalet 2014. På förekommen anledning har jag lottat (!) ordningen för vilken de olika partierna redovisas.

Diagrammen visar att vi knappast behöver hetsa upp oss alltför mycket över partiernas öde i väljaropinionen på väldigt väldigt länge. Det är ohyggligt långt kvar på innevarande mandatperiod. Mycket vatten kommer att hinna rinna under broarna innan väljarna finner anledning att på allvar uppdatera sina partipreferenser. Det ger tid för partierna att ägna sig åt sina kärnverksamheter: att utveckla nya idéer och ideologier som har relevans för svenska folkets livsvillkor, oro, drömmar och visioner under den senare hälften av 2010-talet.

Folkpartiet

 

Vänsterpartiet










 Socialdemokraterna












Miljöpartiet


Sverigedemokraterna
 

Kristdemokraterna


VSMP vs CFPKDM
 

Moderaterna


Centerpartiet


06 oktober 2011

Svenska ungdomars politiska intresse

Uppdaterade just uppgifter om svenska ungdomars (18-30 år) politiska intresse. Data kommer från den Europeiska valundersökning som genomfördes i samband med 2009 års Europaparlamentsval. Resultaten upprepar vad som varit känt sedan tidigare när det gäller svenska ungdomars politiska intresse. Efter österrikiska och danska ungdomar placerar sig de svenska ungdomarna på tredje plats i Europaligan. I undersökningen uppger 67 procent att de är "mycket intresserade" eller "ganska intresserade" av politik. Vi vet från tidigare att nivåskattningarna är höga men att rangordningen av europas ungdomar ändå går att tro på eftersom den upprepas i undersökning efter undersökning. Svenska ungdomar är intresserade av politik. Mer så än ungdomar i de flesta andra EU-länder.

 


På tio i botten-listan är nio av tio länder nya medlemsländer från forna öst. Av de nordiska EU-länderna skiljer de finska ungdomarna ut sig som varande avsevärt mindre intresserade av politik (37 procent) än svenska (67 procent) och danska (72 procent) ungdomar.

05 oktober 2011

Partiernas regionala spridning 2010

Till alla valforskningsnördar där ute bjuder jag på en bearbetning av partiernas valresultat i de 29 valkretsarna från 2010 års riksdagsval. Tabellen ingår i den nya fjärde upplagan av Metodpraktikan som jag, Mikael Gilljam, Peter Esaiasson och Lena Wängnerud sitter och arbetar med just nu. Tabellen används för att illustrera hur man kan använda Variationskoefficienten för att uttala sig om relativ spridning. Resultaten visar att det är störst regional spridning av Sverigedemokraternas röststöd (VK=0.26). Moderaterna har relativt sin storlek den minsta spridningen av sitt procentuella röststöd (VK=0.15).

Vissa parti­er har ungefär lika stort röst­stöd i alla lan­dets 29 val­distrikt, medan andra partiers röst­stöd skif­tar mycket mel­lan till exem­pel tillväxt- och av­folk­nings­bygder. Vill man ta reda på vil­ket parti som har den största va­ria­­tio­nen i röst­stöd räcker det inte att beräk­na den genom­snittliga av­vi­kel­se från parti­er­nas riks­genom­snitt efter­som stora partier tenderar att ha stör­re medel­av­vi­kel­ser än små parti­er. För att inte jämförelsen skall bli orätt­vis måste man ta hänsyn till att partierna är oli­ka sto­ra. Ge­nom att divi­de­ra genoms­nitts­avvikelsen med medel­värdet er­hålls en va­ria­tions­koef­fi­cient som ger en mer rättvis bild av hur myc­ket parti­ernas röst­stöd varie­rar mel­lan olika valdistrikt.

Här är en bild över rådata som använts (lägg märke till att KD faktiskt hamnade över 12 procent-spärren i Jönköpings län 2010).

04 oktober 2011

Opinionseffekter av Fukushima

Kärnkraftshaveriet i Fukushima tillhör en sällsynt typ av händelse där information når nästan alla nästan omedelbart. Vid sådana tillfällen är det särskilt intressant att undersöka effekter på opinionen eftersom man kan förvänta sig stora mätbara effekter av ett specifikt event. Det är inte så ofta man kan det. Saker som många tror har stor omedelbar betydelse, som till exempel partiledarbyten, partiledardebatter i riksdagen och partistämmor räknas i litteraturen till ett slags elitbudskap som inte alls har lika stark penetration i folkopinionen. (Misstaget att överskatta händelsers omedelbara betydelse för opinionen begås dagligen på tidningarnas ledarsidor. Men det är ju underhållande läsning.)

Å ena sidan kunde man alltså förvänta sig stora och omedelbara opinionseffekter på svensk kärnkraftsopinion. På många håll i världen fick händelsen dessutom omedelbara politiska konsekvenser, som i Tyskland. En i de här sammanhangen extremt kort tid efter haveriet sattes ett slutdatum för tysk kärnkraft till 2022.

Å andra sidan hör attityder till till kärnkraft hemma bland de attityder som kan räknas till stabila ideologiska predispositioner. Generationer av svenskar har behövt ta ställning till vad de tycker eller inte tycker om kärnkraft. Många har också behövt uppdatera sina åsikter över tid, vilket SOM-institutets långa tidsserier vittnar om (se bilden nedan). Man kan därför förvänta sig att mångas attityder i kärnkraftsfrågan har en stor motståndskraft när det gäller att processa ny politisk information, även om det handlar om en stor kärnkraftskatastrof. Ju starkare ideologiska predispositioner du har desto större är din motståndskraft mot "obehaglig" information som inte harmonierar med dina uppfattningar.


För att lära oss mer om händelsers effekter på opinionen behöver opinionsforskare ha tillgång till paneler där vi kan tillfråga samma personer vid upprepade tillfällen. I Göteborgs universitets multidisciplinära storsatsning på styrkeområdet opinion och demokrati (MOD) håller vi på att bygga upp ett opinionslaboratorium (Laboratory of Opinion Research, LORe) där en av grundstenarna är en stående panel av respondenter (för närvarande drygt 10 000 personer) som vi återkommer till med jämna mellanrum via webbenkäter. Panelen är självrekryterad men det spelar mindre roll eftersom vi inte är ute efter att skatta populationsparametrar utan använder den för teoriutveckling, för att genomföra metodexperiment, utveckla nya frågeinstrument och spåra opinionsutveckling på individnivå över tid. När denna infrastruktur för svensk samhällsvetenskap står färdig ska vi kunna genomföra systematiska studier av hur olika typer av händelser/utspel påverkar opinionen. Målet är att kunna studera opinionsförändringars riktning, magnitud, hastighet och varaktighet.
Problemet är att många händelser är oväntade och går inte att förutse. Med hjälp av tidigare erfarenhet, fingertoppskänsla och en hel del tur behöver vi använda frågor som kan ge oss de värdefulla före-mätningarna, det vill säga informera oss om opinionsläget innan intressanta saker inträffar.

Kärnkraftshaveriet i Fukushima ägde rum den 11 mars 2011. Före den tidpunkten användes återkommande ett klassiskt frågeinstrument i vår Medborgarpanel: inställning till förslaget att avskaffa kärnkraften (samma indikator som i SOM-undersökningarna ovan). En ny omgång av Medborgarpanelen var sedan tidigare planerad att starta den 18 mars. På grund av omvalet i Västra Götaland användes "avskaffa kärnkraften" även i den kampanjpanelstudie som genomfördes i samband med omvalet den 15 maj. Drygt 1 000 respondenter gav sin inställning till kärnkraft vid dessa tre tillfällen. De aggregerade förändringarna på kärnkraftsopinionen finns i tabellen nedan.

Fukushima skapade en omedelbar men mycket begränsad rörelse i mindre kärnkraftsvänlig riktning bland våra paneldeltagare. Andelen som tycker förslaget att avskaffa kärnkraften är mycket bra ökade från 29 till 33 procent, vilket är en liten rörelse jämfört med vad vi vet från studier i samband med Harrisburg- och Tjernobylkatastroferna. Räknar man ut ett balansmått (andelen positiva minus andelen negativa) är mätserien +14, +21 och +15. Det intressanta är den snabba tillbakagången. Redan i mitten-slutet av maj 2011 var "ordningen återställd" när det gäller kärnkraftsatttityder i vår Medborgarpanel.

En analysmodell som hämtar sin inspiration från John Zallers så kallade RAS-modell (Receive Accept Sample) delar upp respondenterna efter political awareness -- hur stora politiska kunskaper de har (vilket styr mottagligheten för elitbudskap/politiska händelser) och ideological predispositions -- hur starka deras ideologiska predispositioner är (i det svenska fallet är det orimligt att inte ha vänster-högerplacering som förstaval när det gäller ideologiska predispositioner). Måttet på politisk kunskap bygger på ett index av 18 olika kunskapsfrågor som ställdes till Medborgarpanelen i samband med valrörelsen 2010. Eftersom samma kunskapsfrågor ställdes i den riksrepresentativa nationella valundersökningen 2010 har vi kunnat dela in medborgarpaneldeltagarna efter huruvida de tillhör den övre, mellan eller nedre tredjedelen när det gäller svenska väljares politiska kunskap.

Här visar det sig att opinionseffekterna var rätt olika i olika grupper (se nedan). Mellan september och tidpunkten strax efter olyckan växte kärnkraftsmotståndet mest bland personer som har låg politisk kunskap och som står ideologiskt till höger (+.52 motsvarar en halv enhets förändring på en skala från 1-5). Opinionseffekten var desto svagare bland personer till vänster. Kursiva effekter i tabellen är inte statistiskt signifikanta.


Det forskningsprogram som växer fram handlar bland annat om att studera hur olika typer händelser/ustpel påverkar vilken del av opinionen på vilket sätt, hur mycket och under hur lång tid. Opinionslaboratoriet är tänkt att bli en resurs för att genomföra studier av det här slaget. Läs mer på www.mod.gu.se

Och du som vill ansluta dig till de cirka 10 000 personerna som redan är med i vår Medborgarpanel kan anmäla dig här!

02 oktober 2011

KD, C, SD och fyraprocentspärren

Sedan riksdagsvalet 2010 har Synovate, Sifo, Novus, Demoskop och SCB publicerat 43 mätningar av hur svenska folket skulle rösta "om det vore val idag" (jag kan dock ha missat någon i min Mätningarnas Mätning). Eftersom det handlar om slumpmässiga urval gör man förstås bäst i att väga samman resultaten från olika undersökningar för att bilda sig en uppfattning om läge och riktning i väljaropinionen.

Sammanvägningar är en sak och det kan diskuteras mycket hur vägningarna skall göras och om det är meningsfullt överhuvudtaget. Men faktum är att resultaten från enskilda undersökningar kan analyseras i mycket större utsträckning än vad som normalt görs. Jag genomför alltid statistiska hypotestest för att se om ett partis avstånd från fyraprocentspärren är tillräckligt stort för att den inte skulle kunna ha åstadkommits av slumpen. Sådan analys är viktig eftersom ett parti på 3,9 eller 4,1 aldrig kan sägas ligger över eller under fyraprocentspärren. Att häva ur sig den typen av slutsatser på basis av en enstaka undersökning kan opinionsjournalister och ledarskribenter göra, men läsarna av den här bloggen vet bättre. Nej, avståndet från den där magiska fyraprocentspärren behöver vara betydligt större än ett par tiondelar för att vi överhuvudtaget skall börja fundera i den riktningen.

Ett mycket enkelt test avgör hur stort detta avstånd till spärren behöver vara för att man ska kunna konstatera att ett parti i en given mätning hamnat över eller under fyra procent. Den statistiska inferensteorin är helt intuitiv: ju större avståndet till fyraprocentspärren är och ju fler personer som intervjuats desto större sannolikhet att det skattade avståndet är reellt och inte bara slumpens verk: för vi vill ju inte dra långtgående slutsatser om partiers och partiledares framtid på grund av slumpen, eller hur?

Tre partier är aktuella för sådana hypotestest: Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Sammanställningen nedan visar att i de 43 mätningar som genomförts sedan valet 2010 har Centerpartiet varit signifikant över spärren 24 gånger och aldrig varit signifikant under spärren. Vid övriga mätningar har avståndet från fyraprocentspärren följaktligen varit för litet (EJ SIGNIFIKANT). En nittiofemprocentig signifikansnivå har använts i analysen. Motsvarande resultat för Kristdemokraterna är att partiet varit signifikant under spärren endast vid fem tillfällen (!) och över spärren vid två tillfällen. För Sverigedemokraterna gäller att partiet varit signifikant större än fyra procent vid 32 tillfällen och endast under spärren vid ett tillfälle.


De bloggläsare som har tillgång till Stata kan själva genomföra egna tester på alla kommande opinionsundersökningar. Kommandot prtesti (proportion test immidiate) är busenkelt att använda. För att testa huruvida ett partis skattning är över eller under fyra procent (eller vilken annan nivå som helst) skriver du bara t ex "prtesti 1000 .054 .04" där 1000 är antalet intervjuade och där .054 är skattningen och där fyraprocentspärren uttrycks som en proportion (.04). Om man inte anger något annat gäller 95-procentsnivån för alla signifikanstester.

27 september 2011

Svenskarnas syn på korruption 2

I min och Monika Bauhrs bokkapitel "Svenska folkets syn på korruption" presenteras resultaten från SOM-institutets mätningar av svenska folkets acceptans för olika korrupta beteenden. hittade vi ett intressant samband mellan ålder och acceptans för olika former av korruption. De fem scenariorna uppfattades alla som klart oacceptabla. Andelen som uppfattar dem som "aldrig acceptabelt" varierar med mellan 89 procent (offentliganställd begär en avgift) till 59 procent (privatpraktiserande läkare låter en vän eller släkting gå före i vårdkön).



Intressant nog finns det ett tydligt ålderssamband som inte kan kontrolleras bort i multivariata analyser: yngre personer är klart mer accepterande när det gäller korruption än äldre personer. För att illustrera sambandet byggde vi ett acceptansindex av svarspersonernas uppfattningar av de fem korrupta handlingarna. Genomsnittspoängen på acceptansindex mellan 1 "Aldrig acceptabelt" och 7 "Alltid acceptabelt" var klart högre (2,4) bland 16-19åringar än bland personer över 50 år (1,3-1,4).

25 september 2011

Svenskarnas syn på korruption 1

För ett år sedan, i september 2010, dominerades diskussionerna kring lunchbord och köksbord här i Göteborg av mutskandaler och korruption. Inte på långt håll som vi oftare är vana vid. Utan på nära håll, i vår egen stad. Precis samtidigt gick 2010 års SOM-undersökning i fält. Den innehöll ett nytt frågebatteri om korruption som tidigare inte använts i en riksrepresentativ undersökning. Syftet med korruptionsmätningarna är att påbörja tidsserier för att kunna följa utvecklingen av svenska folkets syn på korruption i framtiden. Vi vill också lära oss mer om hur korruptionsuppfattningar skiljer sig åt mellan olika grupper i samhället.

Vi frågade ett slumpmässigt urval av svenska folket om deras uppfattningar om två saker: 1) hur utbredd korruptionen är i olika yrkesgrupper och 2) hur acceptabelt olika typer av korrupta handlingar är. I båda dessa avseenden uppvisade Göteborgare -- allt annat lika -- avvikande uppfattningar i förhållande till andra svenskar. Skillnaderna var inte särskilt stora, men systematiska. Detaljerna kring undersökningen återfinns i mitt och Monika Bauhrs kapitel "Svenska folkets syn på korruption" i SOM-rapporten "Lycksalighetens ö". Du laddar ned vårt kapitel här. Inom kort hittar du bokkapitlet i en utbyggd engelskspråkig version på QoG-institutets hemsida.

Boende i Göteborg ansåg hösten 2010 att korruption är vanligare förekommande än personer som bor i andra delar av Sverige. Vår tolkning är att det måste ha varit de färska erfarenheterna från muthärvorna i Göteborg som haft en mätbar lokal effekt på göteborgarnas syn på korruption.

Korrupta beteenden är lätt att lista. Alla uppfattas som allvarliga av de allra flesta. Men det finns grader. I 2010 års SOM-undersökning lät vi respondenterna ta ställning till fem olika korrupta beteenden. I vår undersökning uppfattades det som mer acceptabelt om en privatpraktiserande läkare låter en vän eller nära släkting gå före i vårdkön än om en offentliganställd läkare gjorde samma sak.


Göteborgare var lika fördömande som andra svenskar till fyra av de fem korrupta beteendena vi frågade om. Men när det gäller scenariot att en företagare erbjuder en gåva eller tjänst till en offentliganställd tjänsteman i samband med en upphandling visade det sig att Göteborgare var signifikant mer accepterande. Skillnaderna är mycket små men klart större än vad man skulle kunna förvänta sig av slumpen.

Vi anser att resultatet stödjer vår uppfattning att det är mutskandalen som kan ha skapat denna lilla skillnad mellan göteborgare och andra svenskar i just den här undersökningen. Men hur hänger det här ihop? Borde inte Göteborgare bli mer fördömande mot just de korrupta beteenden som uppvisades i samband med mutskandalen?

Nej, så här tror vi att det hänger ihop: När medborgare nås av information om att korrupta beteenden blir mer vanliga hamnar vi i en ond cirkel. När en växande andel medborgare uppfattar att många andra tycks ägna sig åt korruption bidrar det till att långsamt förändra normer och föreställningar om vad som är ok och inte ok. När vi tror att ett sätt att bete sig blir vanligare ökar samtidigt vår acceptans för beteendet. Och sedan är den onda spiralen igång. Det är därför det är så enormt viktigt att vi följer utvecklingen över tid.

Det starkaste sambandet vi hittat handlar dock inte om var man bor i landet utan hur starkt förtroende man har för andra människor och för de inblandade yrkesgrupperna. Mellanmänsklig tillit har ett mycket starkt samband med hur utbrett man tror att korruption är. Förekomst av korruption hotar att erodera det kanske viktigaste tillgången vi har när det gäller att få ett samhälle att fungera bra: mellanmänsklig tillit. Det ligger i allas långsiktiga intresse att ha nolltolerans mot alla former av korruption.

För två dagar sedan gick 2011 års SOM-undersökning i fält. Jag och Monika Bauhr upprepar nu den mätning som gjordes för ett år sedan. Var det en tillfällighet att Göteborgare ansåg att korruption var ett mer utbrett fenomen än andra svenskar? Var det en tillfällighet att Göteborgare tycktes vara mer accepterande än andra för olika typer av korruption. I början på nästa år vet vi svaret!

Den här texten skrevs inför en paneldebatt på bokmässan arrangerad av QoG-institutet vid Göteborgs universitet. Läs mer här.

15 september 2011

Demokratifonden.se

Idag publiceras den första editionen av Demokratifonden.se. Demokratifonden startades på 90-årsdagen av den allmänna rösträttens införande i Sverige (12 september 2011) på mitt initiativ. Syftet med fonden är att bidra till information, utbildning och forskning kring demokrati och rättsstat i Sverige. Visionen är att Demokratifonden skall kunna bidra till att vårda vårt gemensamma demokratiska arv och rusta folkstyret för vår tids stora utmaningar. Demokratifonden vill vara viktig för alla som önskar att deras barnbarn också skall leva i en demokratisk rättsstat.

Satsningen är tre dagar gammal. Demokratifonden uppmuntrar alla att vara med redan från början och sätta sin prägel på en donationsfond som vi hoppas kan komma att spela en viktig roll för Sveriges demokratiska liv under lång tid. Visa att du är en tillskyndare av Demokratifonden på Facebook. Sprid länken till det här blogginlägget i din bekantskapskrets. Hjälp till att hitta de personer som kan ansvara för att utveckla hemsidan, skapa en donationsfond, samla in nödvändiga medel för uppstart, ansöka om 90-nummer, med mera.

Demokratifonden är ett privat initiativ som värnar ett politiskt och ekonomiskt oberoende. Det är tänkt att vara medborgarnas egen Demokratifond. För sin uppbyggnad är den helt beroende av den tid, resurser, talang och expertis som medborgarna besitter. Kontakta henrik.oscarsson@pol.gu.se om du vill veta mer om hur just du kan göra ett avtryck i den svenska demokratiska historien.

12 september 2011

Demokratin 90 år idag

Den 12 september 1921 hölls det första demokratiska valet i Sverige. Idag är det precis 90 år sedan. Idag återstår endast ett mycket litet antal svenskar (omkring 47 000 enligt SCB) som har upplevt att leva i ett Sverige där inte alla män och kvinnor har rösträtt. Många av oss ser den demokratiska rättsstaten som en självklarhet. Naiviteten, historielösheten och bristen på internationell utblick är ofta generande. Värden som politisk jämlikhet, rättsstat, medborgerliga och demokratiska fri- och rättigheter och regelbundet återkommande fria och allmänna val är omistliga. De genomsyrar alltjämt vårt samhälle. Men vi gör nog bäst i att inte ta dem för givna.

Nittioårsdagen av den svenska demokratins införande uppmärksammas knappast alls idag (några undantag finns dock). Jag finner det märkligt att den passerar närmast obemärkt förbi. Att "varje ny generation måste vinnas för demokratin" är en klyscha som aldrig kan bli gammal eller sliten. Vi har ett samhälle ihop. Samtalet om makt och rätt, om demokrati och rättsstat, måste hållas levande för att vi skall kunna förvalta vårt demokratiska arv och rusta den demokratiska rättsstaten för 2000-talets många utmaningar.

Demokratifonden
Därför vill jag passa på att återlansera en gammal idé som jag har burit med mig ett tag. Idén är att skapa en demokratifond i syfte att kontinuerligt bidra till debatt, information, utbildning och forskning om demokrati och rättsstat. Alla som vill bidra välkomnas härmed i arbetet med att bygga upp Demokratifonden. Den är tänkt att växa fram under de tio år som återstår till 100-årsjubileet av den svenska demokratin år 2021. För då måste vi väl ändå ordna ett kalas!

Du som vill bidra till uppbyggnaden av Demokratifonden välkomnas att följa diskussionerna på Demokratifondens facebooksida. Här kan du anmäla dig som supporter och tillskyndare till projektet och lansera dina egna idéer om vad en demokratifond skulle kunna fylla för funktion i en etablerad demokrati som Sverige. Tanken med projektet är att ta till vara tid, resurser, talang och kunnande hos alla Demokratifondens tillskyndare oavsett om det handlar om skolbarn eller förmögna fastrar. Det ska bli spännande att se hur långt det här bär. Snöbollen är i rullning.

Intresserad? Jag berättar gärna mer: henrik.oscarsson@pol.gu.se

23 augusti 2011

Framgång för svensk vallöftesforskning

Författaren dömdes först ut som icke läskunnig på Svenska dagbladets ledarsida. I samma tidning kallades hennes studentuppsats meningslös. Statsvetenskapliga institutionens i Göteborg själva existensberättigade ifrågasattes. Men hon som påstår att partier uppfyller sina vallöften vägrade ge upp. Nu, tio år senare, publiceras hennes bok "Election Promises, Party Behaviour and Voter Perceptions" på förlaget Palgrave Macmillan. Det internationella erkännandet av Elin Naurins forskningsidé -- att systematiskt undersöka i vilken utsträckning partier egentligen håller sina vallöften -- är nu ett faktum. Publikationen är samtidigt en stor framgång för svensk statsvetenskap som är värd uppmärksamhet.

Så här skriver Ian Budge, en av tolvtaggarna inom brittisk statsvetenskap:
"This book is a real joy to read, ably tackling a major paradox in western democracies. Why is it when parties so often seem to fulfil their written election promises in government, that most electors think they break them? The answer, as Naurin convincingly reveals, is that the political class has a different view from electors of what fulfilling election pledges means -- and even what the pledges are. Something obviously needs to be done about this serious misunderstanding and this book suggests what. A must buy for supporters and analysts of democracy alike."
Det kanske viktigaste bidraget av Naurins forskning är en uppfordran till alla vi som kallar oss forskare: att helhjärtat utmana konventionell visdom.

Läs mer om boken här. Vill du läsa mer om vallöftesforskning kan du söka på "vallöften" i sökfältet på den här bloggen!

02 juli 2011

Svensk politisk geografi 2010

 








Data är hämtade från den officiella valstatistiken. Kartorna illustrerar de olika partiernas röststöd i riksdagsvalet för Sveriges 290 kommuner. För varje parti används nio olika färgschatteringar. Lika intervalls-principen har använts för att kategorisera kommunerna: ju starkare färg desto starkare röststöd. Kartorna produceras med hjälp av Stata 10SE och modulen spmap.

01 juli 2011

Milstolpe







Från och med idag (20110701) är jag valforskarprofessor vid Göteborgs universitet! Det betyder i praktiken kanske inte så mycket för min forskningsverksamhet. Mer formellt kommer jag nu dela min tid (50/50) som ledare för Valforskningsprogrammet och föreståndare för SOM-institutet.

28 juni 2011

Den förtappade ungdomsgenerationen

Ojandet över ungdomsgenerationernas tillkortakommanden är sannolikt lika gammal som mänskligheten. Ungdomsforskningen och framtidsforskningen lever gott på att upprepa mantrat att det är något särskilt (och ofta väldigt allvarligt oroande) med den uppväxande generationen. För medierna finns det knappast något mer tacksamt än en chockerande nyhet om "morgondagens beslutsfattare". Läsarna uppmuntras att själva dra slutsatsen att de nya generationerna blir demokratins, moralens och civilisationens slutliga fördärv. Ministrar och förståsigpåare övar snabbt in en klädsamt bekymrad min. Inte sällan har stora offentliga utredningar blivit tillsatta på grund av dylik alarmism.

Visst är det många gånger man stöter på häpnadsväckande låga skattningar av unga människors politiska kunskaper, intresse och medvetenhet eller exponering för politiska nyheter. Inte sällan avviker de allra yngsta från äldre i värderingar som rör demokrati, korruption och förtroende för centrala samhällsinstitutioner.

Men dynamiken går ofta förlorad i analyser och diskussioner. De återkommande ögonblicksbilderna av det "risiga tillståndet" hos varje ny generation ungdomar visar sig gång på gång vara en mycket dålig prediktor för framtiden. Ingen hänsyn tas till att det äger rum mycket omfattande förändringar av attityder och värderingar hos varje ny generation i takt med att de blir mer erfarna (=fysiskt äldre). Fokus borde ligga på frågan om förutsättningar/mekanismer/omständigheter för politisk socialisation har förändrats på ett sätt som gör det sannolikt att dagens unga inte kommer trampa samma stigar som tidigare generationer.

Om man har tillgång till långa tidsserier där man följer generationer över tid (kohortanalys) kan man försöka analysera mer systematiskt i vilken utsträckning läge och förändring av människors attityder, åsikter och värderingar beror på 1) att tidig prägling sitter i livet igenom utan att förändras av ökad ålder (ren generationseffekt), 2) att egenskapen i fråga förändras med ökad ålder oavsett generationstillhörighet (ren livscykeleffekt) 3) att särskilda händelser i tiden påverkar alla generationer på exakt samma sätt (ren periodeffekt). Trots att vi ofta diskuterar generationsskillnader stöter man i praktisk empirisk forskning mycket sällan på några äkta rena generationseffekter. Vanligast är olika kombinationer av de tre effekterna.

 
Nedan följer några exempel hämtade från dagsfärska analyser jag har gjort av SOM-institutets 25-åriga tidsserier (för kohortanalyser tillbaka till tidigt 1950-tal, se min och Mikael Perssons nyutgivna skrift "Unga väljare i Sverige 1956-2010"). Jag har valt att titta närmare på några nyckelindikatorer som i grova drag belyser politikens ställning och demokratisk legitimitet för fyra olika generationer svenskar under perioden 1986-2010. Generationsindelningen bygger i det här fallet på Zukin (2010).

Förtroende för riksdagen
När det gäller förtroendet för riksdagen existerar inga generationsskillnader alls. Alla åldersgrupper har ett ungefär lika starkt förtroende för riksdagen vid varje givet tillfälle. Förtroendet för riksdagen är snarare beroende av kortsiktigt verkande faktorer, som t ex om mätningen äger rum strax efter ett riksdagsval (valårseffekt) eller hur konjunkturen för det allmänna politiska förtroendet bland medborgarna.

Graden av partiövertygelse
Utvecklingen av graden av partiövertygelse i fyra generationer är en mycket bra illustration av en samtidig generationseffekt (varje ny generation har klart svagare band till de politiska partierna) och periodeffekt (i samband med valår och efter valrörelserna stärks banden mellan svenska folket och partierna).

Politiskt intresse
Vid en första anblick tycks det politiska intresset vara helt styrt av vilken generation man tillhör. Världskrigsgenerationen har ett starkare politiskt intresse än Rekordårsgenerationen följt av Generation X. Internetgenerationen uppvisar det klart lägsta politiska intresset av alla generationer. En valårseffekt gör sig gällande framför allt bland de allra yngsta: i samband med valår får det politiska intresset ett uppsving (1998, 2002, 2006 och 2010) jämfört med intilliggande mätpunkter. De politiska valen är viktiga för att väcka intresse framför allt i Internetgenerationen. 

Men (och här kommer dynamiken in i ekvationen): Tar man hänsyn till att medlemmarna av olika generationer befinner sig i olika delar av sin egen livscykel kan man visa att egenskapen "politiskt intresserad" är en egenskap som helt följer en livscykel: oavsett generation följer svenskarna samma "öde" när det gäller hur det politiska intresset utvecklas under livets gång. Figuren nedan visar att graden av politiskt intresse är på exakt samma nivå när medlemmarna av "Rekordårsgenerationen" var omkring 30 år som den är för de medlemmar av Internetgenerationen som idag är kring 30 år. När en svensk är omkring 45 år är det omkring 55 procent som uppger att de är mycket eller ganska intresserade av politik -- oavsett om de tillhör Världskrigsgenerationen, Rekordårdsgenerationen eller Generation X. Nästan förutbestämt alltså. Varje ny generation trampar på i samma fotspår som de tidigare.  

Nöjd med demokratin
Svenskarnas nöjdhet med demokratin blir allt starkare enligt SOM-institutets mätningar (och nej, det kan definitivt inte härledas till att det blivit lägre svarsfrekvenser i undersökningarna under de senaset 25 åren). Figuren visar för varje generation andelen svenskar som uppger att de är "mycket nöjda" med hur demokratin i Sverige fungerar för perioden 1996-2010. Intressant att notera är att de båda yngsta generationerna (Generation X och Internetgenerationen) är klart mer nöjda med demokratin än de äldre generationerna. Systemstödet, den demokratiska legitimiteten, är alltså starkare bland unga än bland äldre. Och det är också i de yngre generationerna som nöjdheten med demokratin ökat mest sedan mitten av 1990-talet!

22 juni 2011

Party Elites' Perceptions of Voting Behaviour

Party elites' perceptions of voting behaviour
Ann-Marie Ekengren & Henrik Oscarsson

Published online before print June 22, 2011, doi: 10.1177/1354068811407603 Party Politics June 22, 2011 1354068811407603




Kul att svenska partieliter tänker i enlighet med statsvetarnas teorier om partikonkurrens och väljarbeteende!

Abstract
We propose a framework for analysing party elite perceptions of voting behaviour based on four party competition and voting behaviour models: the Downsian proximity, saliency, competence and directional models. We analyse whether and to what extent party elite perceptions support these theories of party competition and voting behaviour. Empirical analysis is based solely on internal party documents from two Swedish parties, the Social Democrats and the Conservatives, from 1964 to 1988/1991. We demonstrate that elements of all four party competition models have characterized Swedish party elite thinking and reasoning about voting behaviour in recent decades. Discussion in the Social Democratic elite was most in line with Downs’ model. Until the mid-1970s, Downs’ model tended to be combined with the competence model and thereafter with the saliency model. The Conservative elite clearly favoured the salience and competence models until the early 1970s and the saliency and Downs’ models since then.


http://ppq.sagepub.com/content/early/2011/06/16/1354068811407603.abstract

20 juni 2011

Biståndsviljan ökar i Sverige

Opinionsutvecklingen av svenska folkets inställning till utlandsbistånd utgör en av svensk samhällsvetenskaps längsta tidsserier. Frågor om bistånd fanns med redan i den första svenska valundersökningen 1956. Då uppmättes andelen biståndsvänliga till endast 38 procent av väljarna. Mätningen gjordes innan debatten om det svenska biståndet tog fart ordentligt. Under 1960- och 1970-talen ökade stödet till mycket höga nivåer: 75-90 procent av svenska folket uttryckte biståndsvänliga åsikter. Under perioden efter 1980 har biståndsviljan varit svagare, i synnerhet under mitten av 1990-talet.

Stödet för utlandsbistånd är en nyckelindikator för det allmänna opinionsklimatet i ett land eftersom attityderna samvarierar med ekonomiska konjunkturerna: i ekonomiska kristider när svenskarna ser dystert på den ekonomiska framtiden är biståndsviljan klart svagare än i ekonomisk uppgång. Så fort de ekonomiska framtidsutsikterna ljusnar blir vi omedelbart mer sociotropiska och mer vänligt inställda till att bidra ekonomiskt till andra länders utveckling.

Sambandet mellan ekonomi och biståndsvilja gäller på både individnivå och aggregerad nivå: I tidsserierna syns tydligt en klart försvagad biståndsvilja både under 1990-talskrisen och under den senaste finanskrisen (se även Ekengren & Oscarsson 2001 och Abrahamsson & Ekengren 2010).

Som en följd av krisen försvagades svensk biståndsvilja kraftigt mellan höstarna 2008 och 2009 – från 47 till 36 procent biståndsvänliga. Återhämtningen har gått överraskande snabbt: biståndsviljan i Sverige befinner sig idag på ungefär samma nivå som före finanskrisen. I 2010 års SOM-undersökning skattas andelen biståndsvänliga till 45 procent.*)

*) Till biståndsvännerna räknas de som anser att förslaget ”minska biståndet till utvecklingsländerna” är ett mycket dåligt (15 procent) eller ganska dåligt (30 procent) förslag. Sex procent av de svarande tycker förslaget att minska biståndet är ”mycket bra” och 16 procent svarar ”ganska bra”. Andelen ”varken bra eller dåligt förslag” är 33 procent.


De goda tiderna för inte bara med sig en mer biståndsvänlig opinion utan också en mer flykting- och invandrarvänlig opinion. Trots att Sverigedemokraterna tagit plats i Riksdagen blåser det faktiskt opinionsmässig motvind för partiet i flyktingopinionen. Förändringarna när det gäller svenskarnas mer positiva inställning till flyktingmottagning mellan 2009 och 2010 års SOM-undersökning är tydliga och statistiska signifikanta. De ekonomiskt goda tiderna skapar ett opinionsklimat som är mer öppet, tolerant och sociotropiskt än under finanskrisen.

Kvinnor, yngre och högutbildade är klart mer biståndsvänliga än män, äldre och lågutbildade personer. Tjänstemän är mer biståndspositiva än arbetare. Partipolitiskt skiljer Kristdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer ut sig som klart mest biståndsvänliga (62, 69 respektive 67 procent som avvisar förslaget att minska biståndet). Sverigedemokraternas sympatisörer är den enda grupp av partisympatisörer där det finns fler biståndsmotståndare än biståndsanhängare: Endast 15 procent av SD-sympatisörerna är biståndsvänliga. Biståndsviljan har blivit starkare i alla grupper av partisympatisörer mellan 2009 och 2010.

Läs mer här.

18 juni 2011

Ny C-ledare kan öppna för stabila mittenregeringar

Blockpolitiken har kanske aldrig varit lika cementerad som efter Alliansens bildande sommaren 2004. Det har hittills funnits mycket få tecken på att detta förhållande skulle kunna förändras i närtid. Med en helt ny partiledargeneration på plats för Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna öppnar sig ett möjlighetsfönster för en mer dramatisk politisk förändring av det svenska partilandskapet. När det rödgröna samarbetet inte längre existerar och nya aktörer sätter sin prägel på sina respektive partier öppnar sig oväntade möjligheter för framtida seglivade blocköverskridande mittenregeringar i Sverige. En sådan tänkbar (eller åtminstone mycket mer tänkbar efter Olofssons avgång som partiledare idag) framtida mittenregering är en S+MP+C. Det finns ett ideologiskt släktskap (partierna är närmaste grannar längs vänster-högerdimensionen) och en historisk tradition av samarbete mellan böndernas och arbetarnas parti.



Finns det då någon efterfrågan för mittenregeringar i Sverige? Ja, till att börja med kan påpekas att mellan 25 och 33 procent av väljarkåren själva definierar sig som mitten i politiken ("varken till vänster eller till höger" på fem- eller elvagradiga skalor).

När vi i Valundersökningarna tillfrågar svenska väljare om deras önskeregering svarar mellan 14 och 31 procent att de önskar sig någon form av blocköverskridande regering. Vid flera tillfällen i historien har de blocköverskridande önskeregeringarna faktiskt konkurrerat om att vara det vanligaste önskemålet (men då frågar vi inte om specifika regeringskonstellationer). Men väljarna är alltså inte främmande för blocköverskridande regeringar. Bara att lansera idén vore att skapa nya sätt att tänka bland väljarna som kan ruska om: Man kan faktiskt tänka sig en svensk regering som inte är vänster eller höger utan mitten!
I dagens riksdag har C+MP+S endast 160 mandat tillsammans. I närtid är en sådan regering givetvis en riktig högoddsare. Men när tumultet lagt sig efter valnatten den 15 september 2014 kan det parlamentariska läget vara ett helt annat. Den bräckliga Allians-minoritetsregeringen föder nya idéer om hur parlamentarisk stabilitet kan uppnås. Vi får väl se vilka signaler den nya Centerledaren skickar över blockgränserna i samband med tronföljden. Antagligen krävs någon form av kris också (parlamentarisk, nationell eller ekonomisk) för att katalysera fram den första svenska mittenregeringen sedan 1958.

10 juni 2011

Svenska europaval

Nu kan du ta del av min och Sören Holmbergs sammanfattande rapport "Svenska europaval", en kortversion av forskarantologin "Väljarbeteende i Europaval" som gavs ut i vintras. Rapporten ges ut av Statistiska centralbyrån i serien Demokratistatistik.

01 juni 2011

Svensk monarkiopinion

Debatten om svenska folkets förtroende för kungahuset och stödet för monarkin är intensiv just nu (milt uttryckt). Det är precis just vid de här tillfällena som det är viktigt att det finns systematisk empiri att ta del av som kan kalibrera våra verklighetsuppfattningar.


Därför vill jag gärna påminna bloggläsarna om SOM-institutets kontinuerliga mätningar av förtroendet för kungahuset, svenska folkets inställning till att införa republik och stödet för monarkin. Några av tidsserierna finns inklippta här. Vill man veta mera finns fler bilder presenterade på SOM-institutets hemsida och den som vill kan själv se och höra Lennart Nilssons anförande på årets SOM-seminarium.


Prinsessbröllopet sommaren 2010 innebar ett trendbrott för förtroendet för kungahuset. Förtroendesiffran för hösten 2010 hade dock blivit ännu starkare för kungahuset om det inte hade varit för publiceringen av "Den ofrivillige monarken". För fler detaljer om hur publiceringen påverkade förtroendenivåerna, följ länkarna ovan!