Regeringar är rökta

"Alliansen är rökt" är en av de flitigast citerade statsvetarkommentarerna under senare år. Uttalandet från september 2007 om Alliansregeringens möjligheter att vinna 2010 års val var visserligen tillspetsat men likväl ett uttalande fast förankrat i internationell forskning om det opinionsslitage som kan förväntas drabba sittande regeringar. Den statsvetenskapliga forskningens hittills bästa svar på frågan om huruvida en sittande regering kommer att lyckas vinna nästa val är nämligen nej. Prediktionen om Alliansregeringens fall 2010 var varken uttryck för animositet eller effektsökeri. Resultat från systematiska empiriska undersökningar talar sitt tydliga språk. Väntevärdet är att sittande regeringar sliter ned sitt opinionsstöd och får därför mycket svårt att försvara regeringsställning.

Hanne-Marthe Narud & Henry Valen beräknade det genomsnittliga mellanvalsförändringarna av sittande regeringars röststöd (the incumbency effect) i sjutton etablerade västdemokratier under perioden 1945-1999 (ja, det blir rätt många empiriska observationer). Variationerna i regeringars fram- och motgångar är stora men huvudtendensen är mycket tydlig: Det kostar opinionsstöd att regera. Än mer intressant är att det har kostat allt mer att regera under de senaste sex decennierna. Det är numera mycket sällsynt att väljare belönar regeringar. Oavsett ekonomiska konjunkturer och andra omständigheter tenderar väljarna att bestraffa regeringar och bestraffa dem allt hårdare.

Källa: Narud, Hanne Marthe, and Valen, Henry. 2008. Coalition membership and electoral performance. In Cabinets and coalition  bargaining: The democratic life cycle in western Europe, ed. Kaare Strøm, Wolfgang C. Müller, and Torbjörn Bergman, 369-402. Oxford, UK: Oxford University Press. Läs mer här:

Den intressanta frågan är förstås varför det har blivit svårare för regeringspartier att försvara sina röstetal? Beror det på att beslutstempot är betydligt högre idag än på femtiotalet? Fler beslut per tidsenhet innebär tätare löpor över minfälten och att regeringar riskerar att oftare trampa intressen på tårna. Varje beslut en regering tar minskar frihetsgraderna och manöverutrymmet för framtida beslut och leder till ökad regeringströtthet. Eller beror det på en allt mer kritisk medierapportering där väljarna får tätare rapporter om regeringars tillkortakommanden? Eller beror det på att väljarna tror att nationella regeringar fortfarande råder över mer än vad de i själva verket gör i en mer globaliserad och sammanflätad värld? Minskad auktoritetstilltro? Ökad politikermisstro? Minskade emotionella band mellan väljare och partier?

Med andra ord hände det något mycket ovanligt i 2010 års val. Alliansregeringens framgångar (+1,1 procentenheter) i valet 2010 var en högst osannolik händelse givet de ackumulerade erfarenheterna av regeringsslitage (observationen ligger långt från regressionslinjen för att tala ekonometrispråk). Om det var Alliansens eget agerande (hanteringen av finanskrisen?) eller oppositionens miss framför öppet mål (VSMP-samarbetet?) som var mest betydelsefullt kommer att fortsätta undersökas i kommande valanalyser. Den bästa prediktionen om den nuvarande regeringen förblir dock alltjämt densamma som för varje annan regering i etablerade västdemokratier: Rökt.

Kommentarer

Dennis sa…
Okej att väntevärdet är "rökt", men vad är felmarginalen? Från "lite varmt om öronen" till "helstekt"?
Jag tycker inte att det är underligt att alliansen fick två perioder: den stora anomalin är väl att SOSSARNA fått så enormt många som de fått. Inte underligt då att folk fortfarande efter fyra år var så kräktrötta på dem att de föredrog alliansen - i synnerhet som de då fortfarande inte gjort sin hemläxa och slängt ut det gamla gardet (som uppenbarligen bara tror på socialdemokratisk retorik, inte politiken).
måndag sa…
En annan tänkbar förklaring skulle kanske kunna vara den allmänna ökade rörligheten vad gäller partisympatier. När väljare är rörligare finns det mindre av den motvikt (djuprotad sympati för ett visst parti) som tidigare har balanserat mekanismen att regerande kostar. I så fall skulle alltså tendensen inte vara att regerande kostar mer idag i termer av minskade sympatier, men att de minskade sympatierna får större utslag pga de ligger på marginalen för fler väljares val av parti på valdagen. Vilket förstås gör att regerande kostar mer i termer av förlorade röster.
Hansa sa…
http://www.bokia.se/bok/9780255366182/the-guide-to-reform-johnny-munkhammar/
"Många ledare och politiker är rädda för att genomföra reformer, eftersom de tror att det försämrar deras chanser att bli omvalda. Men det är en vanföreställning: faktum är att de politiska hinder som upplevs i hög grad är myter. Till exempel har nästan alla reformregeringar i de OECD-länder som har reformerat mest blivit omvalda".
Alliansen blev omvald FÖR att den genomförde reformer. Munkhammar har redan analyserat frågan för 3 år sedan.
Lars sa…
"Alliansen blev omvald FÖR att den genomförde reformer."

Varför störtdök då deras väljarstöd när reformerna genomfördes? Som Henrik är inne på var det helt andra faktorer som låg bakom alliansens remarkabla upphämtning. De impopulära reformerna hade gett de rödgröna ett historiskt sett ointagligt försprång, men sedan hände det saker...
Anonym sa…
Sven F

Alliansen vann eftersom oppositionen gjorde dundermisstaget att ta in vänsterpartiet i sin allians...

Dessutom har Mona Sahlin svagt stöd i väljarkåren. Reinfeldt har mycket att tacka den socialdemokratiska vänstern för... Utan den hade inte Lars Ohly kommit med på vagnen.

Ohly(ckan) är dessutom en sällsynt impopulär vänsterledare... Hade V haft en partiledare som hette Gudrun Schyman eller Jonas Sjöstedt så hade läget varit annorlunda.

Gudrun hade stora personliga problem men hon är en skicklig politiker. Ohly har inga personliga problem men han är en politisk katastrof... Ett kraftfullt sänke.

Sedan gjorde de rödgröna dundermisstaget att lova mer bidrag till alla och högre skatter till de som arbetar.

S har blivit ett eländesparti... För de arbetslösa, sjukskrivna, flyktingar, invandrare mm... S största stöd i riksdagsvalet kom från en valkrets på Rosengård i Malmö där de fick drygt 80%. Tillsammans med V o Mp fick dom ca 95%.

Däremot röstade få med arbete på S i Stockholm.

Mp har även en ganska verklighetsfrånvänd politik som inte fungerar... Nu får Sverige deras flyktingpolitik... Frågan är hur det påverkar omvalet i Västra Götaland...

Omvalet påminner litet om EU valet. Det sker helt separat från alla andra val och påverkar inte riksdagen. Däremot har det en kraftig signaleffekt eftersom det handlar om drygt 1,4 milj väljare...

Jag tror att det kan bli många proteströster vid omvalet...