26 februari 2011

Regeringar är rökta

"Alliansen är rökt" är en av de flitigast citerade statsvetarkommentarerna under senare år. Uttalandet från september 2007 om Alliansregeringens möjligheter att vinna 2010 års val var visserligen tillspetsat men likväl ett uttalande fast förankrat i internationell forskning om det opinionsslitage som kan förväntas drabba sittande regeringar. Den statsvetenskapliga forskningens hittills bästa svar på frågan om huruvida en sittande regering kommer att lyckas vinna nästa val är nämligen nej. Prediktionen om Alliansregeringens fall 2010 var varken uttryck för animositet eller effektsökeri. Resultat från systematiska empiriska undersökningar talar sitt tydliga språk. Väntevärdet är att sittande regeringar sliter ned sitt opinionsstöd och får därför mycket svårt att försvara regeringsställning.

Hanne-Marthe Narud & Henry Valen beräknade det genomsnittliga mellanvalsförändringarna av sittande regeringars röststöd (the incumbency effect) i sjutton etablerade västdemokratier under perioden 1945-1999 (ja, det blir rätt många empiriska observationer). Variationerna i regeringars fram- och motgångar är stora men huvudtendensen är mycket tydlig: Det kostar opinionsstöd att regera. Än mer intressant är att det har kostat allt mer att regera under de senaste sex decennierna. Det är numera mycket sällsynt att väljare belönar regeringar. Oavsett ekonomiska konjunkturer och andra omständigheter tenderar väljarna att bestraffa regeringar och bestraffa dem allt hårdare.

Källa: Narud, Hanne Marthe, and Valen, Henry. 2008. Coalition membership and electoral performance. In Cabinets and coalition  bargaining: The democratic life cycle in western Europe, ed. Kaare Strøm, Wolfgang C. Müller, and Torbjörn Bergman, 369-402. Oxford, UK: Oxford University Press. Läs mer här:

Den intressanta frågan är förstås varför det har blivit svårare för regeringspartier att försvara sina röstetal? Beror det på att beslutstempot är betydligt högre idag än på femtiotalet? Fler beslut per tidsenhet innebär tätare löpor över minfälten och att regeringar riskerar att oftare trampa intressen på tårna. Varje beslut en regering tar minskar frihetsgraderna och manöverutrymmet för framtida beslut och leder till ökad regeringströtthet. Eller beror det på en allt mer kritisk medierapportering där väljarna får tätare rapporter om regeringars tillkortakommanden? Eller beror det på att väljarna tror att nationella regeringar fortfarande råder över mer än vad de i själva verket gör i en mer globaliserad och sammanflätad värld? Minskad auktoritetstilltro? Ökad politikermisstro? Minskade emotionella band mellan väljare och partier?

Med andra ord hände det något mycket ovanligt i 2010 års val. Alliansregeringens framgångar (+1,1 procentenheter) i valet 2010 var en högst osannolik händelse givet de ackumulerade erfarenheterna av regeringsslitage (observationen ligger långt från regressionslinjen för att tala ekonometrispråk). Om det var Alliansens eget agerande (hanteringen av finanskrisen?) eller oppositionens miss framför öppet mål (VSMP-samarbetet?) som var mest betydelsefullt kommer att fortsätta undersökas i kommande valanalyser. Den bästa prediktionen om den nuvarande regeringen förblir dock alltjämt densamma som för varje annan regering i etablerade västdemokratier: Rökt.

16 februari 2011

Omvalet: Revan(s)chlust eller äng(s)lighet?

Efter kriskommissionens huvudrapport är frågan om det är revanschlust eller ängslighet som kommer bli de dominerande stämningarna inom socialdemokratin under de kommande veckorna. Omvalet i Västra Götaland förändrar helt förutsättningarna för partiets strategiska politiska kommunikation. I slutet av mars väljer Socialdemokraterna en ny ledare på en extrainsatt kongress. Mycket talar för att denna nyvalda partiordföranden kommer att bli prövad mycket tidigare än vad någon kunde ha föreställt sig för bara någon vecka sedan.

Partiet och dess nyvalde ledare kommer att kastas rakt in i en valrörelse vare sig han eller hon vill eller inte. Istället för att i lugn och ro ena och samla partiet inför den ideologiska nystart och kulturskifte som kriskommisionen menar måste genomföras blir det istället valrörelseläge direkt för den nya socialdemokratin. Ska bli intressant att följa hur partiet hanterar denna situation. Kavla upp skjortärmarna eller låtsas som det regnar?
En del av socialdemokratin tycks vara bekymrade över den uppkomna situationen medan andra lyckligt ser en möjlighet till omedelbar revansch efter katastrofvalet i höstas. Vilka sentiment kommer att vinna mark återstår att se. Kommer regionvalet spelas ned som ointressant och mötas med ignorans eller blir Västra Götaland skådeplatsen för en livfull nationell satsning från rikspolitiken och en intensiv valrörelse som anstår en etablerad demokrati?

Utanför Sverige är det en normal ordning att anordna regionala val separat från de nationella. Vår egen ordning med gemensamma valdagar är närmast unik. Det betyder att det finns gott om erfarenheter om hur regionala och lokala valrörelser brukar fungera i en nationell kontext. I den statsvetenskapliga litteraturen beskrivs dessa "mellanval" som lägre rankade. De tenderar i stor utsträckning att handla om de frågor som är aktuella på den nationella nivån, rikspartier och partiledare deltar därför i valrörelserna och valen brukar därför utveckla sig till ett slags folkomröstningar om hur den sittande regeringen sköter sitt jobb. Ett begrepp som används är barometerval (barometer elections). Barometervalen förutsätts ge en fingervisning om hur det allmänna opinionsklimatet utvecklas på nationell nivå.

Eftersom svensk inrikespolitik skriker efter en samlad och organiserad opposition och eftersom Socialdemokraterna väljer sin ledare så nära inpå den förestående VG-valrörelsen talar medielogik och internationella erfarenheter ett tydligt språk: min bedömning är att omvalet kommer att gestaltas som ett slags opinionsmätning av stödet för den nya S-ledaren.

14 februari 2011

Generna bestämmer hur liberal du är?

Samla ihop DNA från 13 000 australiensare med olika starka släktband till varandra och låt dem sedan fylla i ett frågeformulär med femtio påståenden. Undersök sedan om det finns ett samband mellan genuppsättningar och liberala/konservativa attityder. Det är svårt att greppa men en forskargrupp under ledning av Peter K Hatemi har faktiskt genomfört en sådan studie. De publicerar resultat som visar vissa samband mellan gener och ideologiska grundvärderingar.

Det finns ingen teori som driver forskningen. Metoden (genome wide linkage) är helt explorativ och gör det möjligt att identifiera genmarkörer vars existens korrelerar statistiskt med vissa egenskaper, i det här fallet handlar det om ideologiska grundvärderingar. Författarna till studien har isolerat tre områden i våra gener (på kromosom 2, 4 och 9) som uppvisar systematiska samband med liberal-konservativa attityder. Förklaringskraften är dock inte särskilt imponerande; de mest intressanta "spikarna" i genomsökandet av DNA tycks kunna förklara 9-13 procent av variationen i liberal-konservativa attityder (Ingen genetisk determinism där inte). Förklaringskraften är inte särskilt imponerande ens med samhällsvetenskapliga mått mätt.

Studien har blivit en stor snackis i statsvetarvärlden. Trenden är tydlig. Intresset för genetiska förklaringar har nått mitt eget ämne. Statsvetarna tycks i det här fallet följa i samma fotspår som många andra forskningsfält nämligen att försöka hitta alltings ursprung i vårt genom. Författarna frågar sig den mer övergripande frågan om huruvida politiskt tänkande skulle vara distinkt skiljt från många av våra övriga egenskaper och beteenden.
"Do political temperaments spring from the same biological sources as other personal temperaments and psychological traits, or is political thought distinct from other components of our behavior? Which biological systems are connected to which political belief structures?"
Inom medicinsk forskning ger många läkemedelsföretag nu upp hoppet om att kunna ta fram effektiva målsökande mediciner som kan pussla i våra gener för att vi skall kunna bli friskare. Istället tycks uppkomsten av sjukdomar och skadliga beteenden vara ett mycket intrikat och komplicerat samspel mellan våra gener och olika miljöfaktorer.

Så det dröjer nog innan vi skickar med en tops tillsammans med våra frågeformulär. Politisk socialisation -- olika socialisationsagenters och miljöers sociala påverkan på individers normer och värderingar -- har åtminstone i min bok alltjämt en betydligt starkare förklaringskraft när det gäller ideologiska grundvärderingar än vad våra gener tycks ha.

Källa: Hatemi, Peter K., et al. 2011 "Genome-Wide Analysis of Political Attitudes." Journal of Politics 73(1):1–15

Omvalet: Konsekvenser av lågt valdeltagande

Kommer omvalet i Västra Götaland få ett annorlunda utfall på grund av ett förmodat lägre valdeltagande? Svaret beror förstås på hur mycket lägre valdeltagandet blir. Det är just nu svårt att spekulera eftersom vi inte vet exakt när valet kommer hållas (när i maj?) och vi har ännu inga indikationer på hur mycket medier, partier och kandidater kommer att satsa på omvalet. Karaktären på valrörelsen är ännu oviss. Blir det en avslagen historia eller en rejäl tändvätska i den svenska demokratin? Den nyhetsvärdering som görs på landets medieredaktioner kommer vara mycket avgörande enligt min uppfattning.

Men skulle valdeltagandet röra sig ned mot de nivåer vi sett i Europaparlamentsval (45,5 procent senast) är det utan tvekan så att vissa partier kommer att gynnas och vissa andra missgynnas av att valdeltagandet är lågt. Beslutet att anordna omval kommer sannolikt få direkta politiska konsekvenser på styrkeförhållandena mellan partierna i regionen.

I den nyutkomna boken Väljarbeteende i Europaval genomförde Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet för fjärde gången analyser av de politiska konsekvenserna av lågt valdeltagande. Frågeställningen är om de svenska EUP-valen skulle ha slutat annorlunda om en större andel väljare gick och röstade? Resultaten har stor bäring på våra förväntningar om vilka partier som kommer att gynnas/missgynnas när valen i Örebro och Västra Götalandregionen görs om.

I tabellen nedan redovisas de officiella valdeltagandesiffrorna vid sidan av det valresultat som uppnåtts om alla icke-röstare faktiskt hade röstat i Europaparlamentsvalen 1995-2009. De politiska konsekvenserna av lågt valdeltagande måste betraktas som dramatiska. Resultat från fyra svenska EUP-val visar att Socialdemokraterna är det parti som lider mest av att valdeltagandet i Europaparlamentsvalen är så lågt. Om även icke-röstarna gjort slag i saken och gått till valurnorna visar analysen att Socialdemokraternas valresultat i EUP-valet 2009 hade varit omkring fem procentenheter bättre än vad det i själva verket blev.

Tabell
Hur hade EUP-valen slutat om alla väljare röstat? Valresultatet i sven­ska Europaparlamentsval 1995-2009 officiellt och be­räk­nat inklusive icke-röstare (procent).















Källa: Svenska Europaparlamentsvalundersökningar 1995-2009: SCB/Svenska valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet.

Det finns på motsvarande sätt partier som kan gynnas av att valdeltagandet blir lågt. Exempelvis har Folkpartiet vid ett par Europaparlamentsval gynnats kraftigt av att inte fler väljare röstade.

Att försöka förutse vilka partier som vinner eller förlorar på ett lågt valdeltagande i ett unikt omval i regionen på basis av kunskaper om väljarbeteende i svenska Europaparlamentsval är förstås vanskligt. Valkontexten är inte helt jämförbar. Men vi har just nu inte några andra erfarenheter att falla tillbaka på. Jag hoppas verkligen att vi kommer att kunna få ett bättre svar. Men då behöver jämförbara undersökningar genomföras i samband med omvalet.

13 februari 2011

Omval med lägre valdeltagande?

Förutsägelserna om lägre valdeltagande vilar till stor del på analyser som jag deltog i inom ramen för utredningen Skilda valdagar och vårval (2001). Förutsättningarna att nå ett högt valdeltagande är helt klart sämre i länder där nationella val inte ligger samtidigt som regionala/lokala val. Dessutom är det betydligt svårare att mobilisera väljare till valurnorna i maj och juni än under hösten. Valdagarnas placering har stor betydelse. Och inte nog med det: Vi vet från länder länder där man har s k rullande regionala val, det vill säga sprider ut dem i tiden (t ex Storbritannien), att förutsättningarna blir ännu sämre att uppbåda väljarintresse. Den brittiske valforskaren Mark Franklin har dessutom visat att val som kommer tätare än ett år leder till ökad väljartrötthet.

Etablerad kunskap grinar oss alltså i ansiktet: att anordna ett separat regionval i en enda region och under maj månad ställer förväntningarna mycket lågt när det gäller valdeltagande.

Om vi lät det aktuella forskningsläget informera oss om vad som kan göras för att öka valdeltagandet i regionvalet skulle det handla om att a) vänta med omval till tredje söndagen i September och att b) kombinera regionvalet med en eller två samtidigt anordnade regionala folkomröstningar.

Lågt valdeltagande gör det mycket svårare att uppnå två av demokratins kärnvärden: politisk jämlikhet och folkviljans förverkligande. Lågt valdeltagande leder undantagslöst till att det blir stora skillnader i valdeltagande mellan olika befolkningsgrupper och systematiska ideologiska skillnader mellan röstare och icke-röstare.

Kartorna nedan visar valdeltagandet i Västra Götalands 49 kommuner i samband med regionvalet 2010 (överst) och i samband med Europaparlamentsvalet i juni 2009 (nederst). Ju rödare färg desto högre valdeltagande. Kartorna liknar varandra men valdeltagandenivåerna är förstås dramatiskt annorlunda vid de båda valen. 

I samband med regionvalet 2010 hade Strömstad lägst valdeltagande (70,8 procent) medan Öckerö hade högst valdeltagande (86,8 procent). I Europaparlamentsvalet 2009 var nivåerna betydligt lägre, som lägst i Dals Ed (32,1 procent) och som högst i Lerum (50,8 procent).
Källa: Officiell valstatistik hämtad från Valmyndigheten: www.val.se . Kartorna är gjorda med hjälp av Stata 10 SE och kommandot spmap.

11 februari 2011

Omval i Västra Götaland

Valprövningsnämnden har beslutat att regionvalet i Västra Götaland skall göras om. Beslutet berör 1 240 519 röstberättigade svenskar. Det är faktiskt nästan var sjätte röstberättigad svensk som på nytt behöver ta ett demokratiskt ansvar och rösta på nytt. Valprövningsnämnden skickar en tydlig och viktig signal till de svenska medborgarna och till omvärlden att vi minsann inte ser mellan fingrarna när det gäller valadministration och att alla röster ska räknas korrekt.

Givet internationella erfarenheter från många andra länder pekar förväntningarna tyvärr mot ett avsevärt lägre valdeltagande. När regionala och kommunala val inte placeras samtidigt som högrankade nationella val har det visar sig vara mycket svårt att arbeta fram den kritiska massa av uppmärksamhet och dynamik som krävs för att också de mest svårmobiliserade väljarna ska finna vägen fram till valurnorna. Få väljare är helt på det klara vilka ansvarsområden och vilka sakfrågor som avgörs på regional nivå. Risken är alltså överhängande att vi på en gång får ett proceduriellt mer rättvist val men samtidigt ett valutslag som inte blir lika representativt för folkviljan.

Det blir med andra ord en rejäl utmaning för demokratins huvudaktörer -- medborgare, partier och medborgare. Omvalet innebär en möjlighet att bevisa att väljarforskarnas empiriska sanningar inte alltid gäller. Att ett ensamt regionval faktiskt kan stå på egna ben. Det här är ett unikt tillfälle för folkbildning och diskussion om regionernas Sverige.

Jag förväntar mig att alla inblandade aktörer gör sin demokratiska plikt och drar sitt strå till stacken för att det blir ett lyckat omval som ger medborgarna i Västra Götaland ett lika gott beslutsunderlag inför röstningsbeslutet som de skulle ha haft om det hade varit ett samtidigt riksdagsval. Partier och kandidater, medieredaktioner och journalister, förståsigpåare, samhällsdebattörer och valkommentatorer behöver högprestera för att det skall fungera. Att bevaka omvalet parentetiskt vore detsamma som att vända demokratin i sticket när den som bäst behöver det.

Jag förväntar mig att Sveriges Television, Sveriges radio och övriga nyckelaktörer inom de Stockholmscentrerade medierna nu går igång och planerar en valbevakning som är lika omfattande som om det hade varit omval till Stockholms stad. En dryg miljon väljare i Västra Götaland förtjänar utfrågningar, samhällsmagasin, debatter, utfrågningar och en valvaka som anstår ett demokratiskt val i Sverige.

Forskningsmässigt innebär omvalet ett utomordentligt sällsynt och fantastiskt tillfälle att studera väljarbeteende: Hur reagerar samma väljarkår på en valrörelse och ett val som är helt off context? Detta är inte en händelse som möjliggör att planera undersökningar långt i förväg, än mindre finns tid att söka forskningsmedel. Det är bara att hoppas att fler än jag själv är lika nyfiken på vad en väljarstudie i Västra Götaland kontrasterad mot våra stora valundersökningar i samband med 2010 års riksdagsval skulle ge för resultat. Tillsammans med SOM-institutet och ett gäng hungriga post docs sitter jag med möjligheterna att genomföra studier av mycket hög kvalitet i samband med omvalet. Men det krävs en slant för att det skall kunna bli verklighet.

05 februari 2011

Det nya opinionsklimatet

Missa inte att anmäla dig till SOM-institutets vårseminarium "Det nya opinionsklimatet" i Göteborg den 13 april. Då presenteras de första spännande analyserna av data från höstens SOM-undersökningar.
Medverkande forskare (preliminärt):Annika Bergström, Sören Holmberg, Lennart Nilsson, Åsa Nilsson, Henrik Oscarsson, Ingela Wadbring och Lennart Weibull.

Anmälan och upplysningar:
Anmälan e-postas till ulrika.hedman@som.gu.se tfn 031 786 6134. Glöm inte att uppge faktureringsadress! Skriftlig bekräftelse, tillsammans med program och faktura för deltagaravgiften, kommer att skickas ut efter inkommen anmälan. Sista anmälningsdag är 25 mars, 2011. Anmälan är bindande.