27 oktober 2011

Varför e-röstning är onödigt

Många uttrycker önskemål om att kunna e-rösta. Men jag är efter rätt mycket funderande fortfarande varm anhängare av dagens system. Det är en ofta bortglömd styrka i svensk valadministration att rösträkningen är manuell och starkt decentraliserad. Det är omöjligt att begå valfusk i större skala utan att det avslöjas. Om valförberedelserna går som det är tänkt kan röstsammanräkningen i princip genomföras i ljuset av stearinljus. Och trots en helt manuell rösträkning går det mycket snabbt att räkna rösterna. Efter knappt två timmar brukar ett preliminärt valnattsresultat föreligga.

Man kan förstå att stora länder behöver ta hjälp av informationsteknologi för röstsammanräkningen. Men i en liten demokrati som Sverige behöver vi inga röstningsmaskiner. Öppenhet och insyn är utmärkt med dagens system. Vem som helst har rätt att övervaka rösträkningen i vallokalerna under valnatten. Vi bör vara stolta över vårt "low tech" system.

Det finns ett annat principiellt argument för dagens system, nämligen att det är ett värde i sig självt att medborgarna själva är med och räknar de där papperslapparna.

Dagens valsystem tillhör ett av världens mest tillgängliga. Fyra av tio svenskar använder redan möjligheten att rösta upp till 18 (!) dagar i förväg. Antalet och typen av förtida röstningslokaler ökar dramatiskt. Från och med 2009 års val kan vi "spontanrösta" även om vi glömt röstkortet hemma. Återstår alltså frågan om tillgängligheten behöver bli ännu större. Visst skulle SMS-röstning eller e-röstning vara ett välkommet ytterligare sätt att rösta. Men frågan är om ett utvecklande av dessa nya system och introduktionen av den ökade sårbarhet som nya system innebär rimmar med Valmyndighetens uppdrag om en valadministration som genomför val med "största möjliga effektivitet".

21 oktober 2011

Metodpraktikan 4e upplagan

I januari släpps den 4e upplagan av Metodpraktikan, göteborgsprofessorerna Lena Wängnerud, Peter Esaiasson, Mikael Gilljam och Henrik Oscarssons metodbibel riktad till i första hand samhällsvetarstudenter på grundnivå och avancerad nivå samt till utredare, journalister, rapportskribenter och omvärldsanalytiker. Den fjärde upplagan är uppfräschad med nya exempel, nya litteraturtips och matnyttiga råd när det gäller bland annat användandet av webbenkäter.

Var med och hjälp oss välja omslag. Vilket tycker du bäst om? Metodpraktikan når studenterna i januari 2012.

14 oktober 2011

Gästblogg: Kortvariga opinionseffekter av politiska skandaler

Gästbloggare: MIKAEL PERSSON & ANDERS SUNDELL, Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

Den senaste veckan har uttalanden från statsvetare i media duggat tätt angående affären kring Juholt. Få svenska statsvetare har dock forskat om opinionseffekter av politiska skandaler, och det är därför oklart vad skandaler brukar ha för effekter för stödet för det drabbade partiet i opinionen.

Vi har tittat närmare på opinionseffekterna av 16 av de största politiska skandalerna sedan 1970-talet i Sverige (se listan nedan för en förteckning). Analysen baseras på data från Sifo:s väljarbarometer omfattande mätningar från 1967 till idag. Samtliga nuvarande riksdagspartier samt Ny Demokrati är inkluderade i analysen som totalt innehåller 464 mätningar med nära 2000 svarspersoner i genomsnitt i varje mätning.

Vad visar då resultaten? Vi har funnit två huvudsakliga mönster. För det första finns det en negativ effekt av skandaler på partiets stöd i opinionen, men effekten är kortvarig. För det andra, den negativa effekten av skandaler har ökat i styrka över tid.

Låt oss börja med det förstnämnda. Mätningen efter att en politisk skandal har tillkännagivits (vanligen månaden efter) minskar väljarstödet för det parti som politikern som utfört skandalen tillhör. Storleken av effekten är i genomsnitt 0.8 procentenheter och effekten är statistiskt signifikant på 99-procentsnivån. Men i nästföljande mätning hittar vi inga statistiskt signifikanta effekter på opinionsstödet – effekten verkar alltså klinga av snabbt. I diagrammet nedan har vi ritat ut opinionsstödet för Socialdemokraterna (röd linje) och Moderaterna (blå linje) och markerat skandalerna med svarta prickar. De vertikala perforerade linjerna visar valmånader.

Opinionsstöd för Socialdemokraterna och Moderaterna 1967-2011.


Vad det gäller politiska skandalers effekt över tid tycks det vara så att effekten i opinionen blivit allt starkare under senare år. Figuren nedan visar den förväntade effekten av en skandal över tid. De streckade linjerna anger 95 procents konfidensintervall. När de inte täcker in noll är effekten statistiskt signifikant.

Politiska skandaler hade alltså inte någon genomsnittlig signifikant negativ effekt fram till 1990-talet. Därefter har den genomsnittliga negativa effekten av politiska skandaler månaden efter att den tillkännagivits kommit att successivt öka i styrka till omkring minus två procentenheter. Som exempel kan nämnas att varken IB-affären, Geijeraffären eller Raineraffären verkar ha lett till minskningar i opinionsstödet för Socialdemokraterna månaderna efter att de tillkännagivits.

Förväntad effekt av en politisk skandal på stöd i opinionen över tid.



Vad Juholtaffären får för effekter på opinionsläget är naturligtvis i dagsläget svårt att uttala sig om. Om vi skulle tvingas att spekulera är dock den bästa gissningen utifrån den här undersökningen att affären kommer att ha en negativ effekt på stödet för Socialdemokraterna i kommande opinionsmätningar. Någon långvarig minskning i stödet för Socialdemokraterna till följd av Juholtaffären kommer vi dock troligen inte att se om den här politiska skandalen följer samma mönster som tidigare politiska skandaler.

Följande skandaler är inkluderade i analysen:

1973 – IB-affären

1977 – Geijeraffären

1981 – Telubaffären

1983 – Raineraffären

1985 – Harvardaffären

1988 – Ebbe Carlsson-affären

1995 – Tobleroneaffären

2000 – Freivaldsaffären

2002 - Valstugeskandalen

2003 – Gudrun Schymans skattefusk

2004 – Egyptenavvisningarna

2005 – Tsunamiaffären

2006 – Stängningen av Sverigedemokraternas webbplatser 2006

2006 – Dataintrångskandalen

2006 – Ministeraffären vid tillsättandet av regeringen Reinfeldt 2006

2010 – Littorinaffären

09 oktober 2011

1000 dagar kvar till nästa val

I morgon måndag är det 1 000 dagar kvar till nästa tillfälle då svenska folket får möjlighet att styra sitt eget öde i ett allmänt demokratiskt val. Då går vi till val i 2014 års Europaparlamentsval. På allmän begäran publicerar jag Mätningarnas Mätning för samtliga 8 riksdagspartier och för VSMP vs CFPKDM under det dryga år som förflutit sedan riksdagsvalet 2014. På förekommen anledning har jag lottat (!) ordningen för vilken de olika partierna redovisas.

Diagrammen visar att vi knappast behöver hetsa upp oss alltför mycket över partiernas öde i väljaropinionen på väldigt väldigt länge. Det är ohyggligt långt kvar på innevarande mandatperiod. Mycket vatten kommer att hinna rinna under broarna innan väljarna finner anledning att på allvar uppdatera sina partipreferenser. Det ger tid för partierna att ägna sig åt sina kärnverksamheter: att utveckla nya idéer och ideologier som har relevans för svenska folkets livsvillkor, oro, drömmar och visioner under den senare hälften av 2010-talet.

Folkpartiet

 

Vänsterpartiet










 Socialdemokraterna












Miljöpartiet


Sverigedemokraterna
 

Kristdemokraterna


VSMP vs CFPKDM
 

Moderaterna


Centerpartiet


06 oktober 2011

Svenska ungdomars politiska intresse

Uppdaterade just uppgifter om svenska ungdomars (18-30 år) politiska intresse. Data kommer från den Europeiska valundersökning som genomfördes i samband med 2009 års Europaparlamentsval. Resultaten upprepar vad som varit känt sedan tidigare när det gäller svenska ungdomars politiska intresse. Efter österrikiska och danska ungdomar placerar sig de svenska ungdomarna på tredje plats i Europaligan. I undersökningen uppger 67 procent att de är "mycket intresserade" eller "ganska intresserade" av politik. Vi vet från tidigare att nivåskattningarna är höga men att rangordningen av europas ungdomar ändå går att tro på eftersom den upprepas i undersökning efter undersökning. Svenska ungdomar är intresserade av politik. Mer så än ungdomar i de flesta andra EU-länder.

 


På tio i botten-listan är nio av tio länder nya medlemsländer från forna öst. Av de nordiska EU-länderna skiljer de finska ungdomarna ut sig som varande avsevärt mindre intresserade av politik (37 procent) än svenska (67 procent) och danska (72 procent) ungdomar.

05 oktober 2011

Partiernas regionala spridning 2010

Till alla valforskningsnördar där ute bjuder jag på en bearbetning av partiernas valresultat i de 29 valkretsarna från 2010 års riksdagsval. Tabellen ingår i den nya fjärde upplagan av Metodpraktikan som jag, Mikael Gilljam, Peter Esaiasson och Lena Wängnerud sitter och arbetar med just nu. Tabellen används för att illustrera hur man kan använda Variationskoefficienten för att uttala sig om relativ spridning. Resultaten visar att det är störst regional spridning av Sverigedemokraternas röststöd (VK=0.26). Moderaterna har relativt sin storlek den minsta spridningen av sitt procentuella röststöd (VK=0.15).

Vissa parti­er har ungefär lika stort röst­stöd i alla lan­dets 29 val­distrikt, medan andra partiers röst­stöd skif­tar mycket mel­lan till exem­pel tillväxt- och av­folk­nings­bygder. Vill man ta reda på vil­ket parti som har den största va­ria­­tio­nen i röst­stöd räcker det inte att beräk­na den genom­snittliga av­vi­kel­se från parti­er­nas riks­genom­snitt efter­som stora partier tenderar att ha stör­re medel­av­vi­kel­ser än små parti­er. För att inte jämförelsen skall bli orätt­vis måste man ta hänsyn till att partierna är oli­ka sto­ra. Ge­nom att divi­de­ra genoms­nitts­avvikelsen med medel­värdet er­hålls en va­ria­tions­koef­fi­cient som ger en mer rättvis bild av hur myc­ket parti­ernas röst­stöd varie­rar mel­lan olika valdistrikt.

Här är en bild över rådata som använts (lägg märke till att KD faktiskt hamnade över 12 procent-spärren i Jönköpings län 2010).

04 oktober 2011

Opinionseffekter av Fukushima

Kärnkraftshaveriet i Fukushima tillhör en sällsynt typ av händelse där information når nästan alla nästan omedelbart. Vid sådana tillfällen är det särskilt intressant att undersöka effekter på opinionen eftersom man kan förvänta sig stora mätbara effekter av ett specifikt event. Det är inte så ofta man kan det. Saker som många tror har stor omedelbar betydelse, som till exempel partiledarbyten, partiledardebatter i riksdagen och partistämmor räknas i litteraturen till ett slags elitbudskap som inte alls har lika stark penetration i folkopinionen. (Misstaget att överskatta händelsers omedelbara betydelse för opinionen begås dagligen på tidningarnas ledarsidor. Men det är ju underhållande läsning.)

Å ena sidan kunde man alltså förvänta sig stora och omedelbara opinionseffekter på svensk kärnkraftsopinion. På många håll i världen fick händelsen dessutom omedelbara politiska konsekvenser, som i Tyskland. En i de här sammanhangen extremt kort tid efter haveriet sattes ett slutdatum för tysk kärnkraft till 2022.

Å andra sidan hör attityder till till kärnkraft hemma bland de attityder som kan räknas till stabila ideologiska predispositioner. Generationer av svenskar har behövt ta ställning till vad de tycker eller inte tycker om kärnkraft. Många har också behövt uppdatera sina åsikter över tid, vilket SOM-institutets långa tidsserier vittnar om (se bilden nedan). Man kan därför förvänta sig att mångas attityder i kärnkraftsfrågan har en stor motståndskraft när det gäller att processa ny politisk information, även om det handlar om en stor kärnkraftskatastrof. Ju starkare ideologiska predispositioner du har desto större är din motståndskraft mot "obehaglig" information som inte harmonierar med dina uppfattningar.


För att lära oss mer om händelsers effekter på opinionen behöver opinionsforskare ha tillgång till paneler där vi kan tillfråga samma personer vid upprepade tillfällen. I Göteborgs universitets multidisciplinära storsatsning på styrkeområdet opinion och demokrati (MOD) håller vi på att bygga upp ett opinionslaboratorium (Laboratory of Opinion Research, LORe) där en av grundstenarna är en stående panel av respondenter (för närvarande drygt 10 000 personer) som vi återkommer till med jämna mellanrum via webbenkäter. Panelen är självrekryterad men det spelar mindre roll eftersom vi inte är ute efter att skatta populationsparametrar utan använder den för teoriutveckling, för att genomföra metodexperiment, utveckla nya frågeinstrument och spåra opinionsutveckling på individnivå över tid. När denna infrastruktur för svensk samhällsvetenskap står färdig ska vi kunna genomföra systematiska studier av hur olika typer av händelser/utspel påverkar opinionen. Målet är att kunna studera opinionsförändringars riktning, magnitud, hastighet och varaktighet.
Problemet är att många händelser är oväntade och går inte att förutse. Med hjälp av tidigare erfarenhet, fingertoppskänsla och en hel del tur behöver vi använda frågor som kan ge oss de värdefulla före-mätningarna, det vill säga informera oss om opinionsläget innan intressanta saker inträffar.

Kärnkraftshaveriet i Fukushima ägde rum den 11 mars 2011. Före den tidpunkten användes återkommande ett klassiskt frågeinstrument i vår Medborgarpanel: inställning till förslaget att avskaffa kärnkraften (samma indikator som i SOM-undersökningarna ovan). En ny omgång av Medborgarpanelen var sedan tidigare planerad att starta den 18 mars. På grund av omvalet i Västra Götaland användes "avskaffa kärnkraften" även i den kampanjpanelstudie som genomfördes i samband med omvalet den 15 maj. Drygt 1 000 respondenter gav sin inställning till kärnkraft vid dessa tre tillfällen. De aggregerade förändringarna på kärnkraftsopinionen finns i tabellen nedan.

Fukushima skapade en omedelbar men mycket begränsad rörelse i mindre kärnkraftsvänlig riktning bland våra paneldeltagare. Andelen som tycker förslaget att avskaffa kärnkraften är mycket bra ökade från 29 till 33 procent, vilket är en liten rörelse jämfört med vad vi vet från studier i samband med Harrisburg- och Tjernobylkatastroferna. Räknar man ut ett balansmått (andelen positiva minus andelen negativa) är mätserien +14, +21 och +15. Det intressanta är den snabba tillbakagången. Redan i mitten-slutet av maj 2011 var "ordningen återställd" när det gäller kärnkraftsatttityder i vår Medborgarpanel.

En analysmodell som hämtar sin inspiration från John Zallers så kallade RAS-modell (Receive Accept Sample) delar upp respondenterna efter political awareness -- hur stora politiska kunskaper de har (vilket styr mottagligheten för elitbudskap/politiska händelser) och ideological predispositions -- hur starka deras ideologiska predispositioner är (i det svenska fallet är det orimligt att inte ha vänster-högerplacering som förstaval när det gäller ideologiska predispositioner). Måttet på politisk kunskap bygger på ett index av 18 olika kunskapsfrågor som ställdes till Medborgarpanelen i samband med valrörelsen 2010. Eftersom samma kunskapsfrågor ställdes i den riksrepresentativa nationella valundersökningen 2010 har vi kunnat dela in medborgarpaneldeltagarna efter huruvida de tillhör den övre, mellan eller nedre tredjedelen när det gäller svenska väljares politiska kunskap.

Här visar det sig att opinionseffekterna var rätt olika i olika grupper (se nedan). Mellan september och tidpunkten strax efter olyckan växte kärnkraftsmotståndet mest bland personer som har låg politisk kunskap och som står ideologiskt till höger (+.52 motsvarar en halv enhets förändring på en skala från 1-5). Opinionseffekten var desto svagare bland personer till vänster. Kursiva effekter i tabellen är inte statistiskt signifikanta.


Det forskningsprogram som växer fram handlar bland annat om att studera hur olika typer händelser/ustpel påverkar vilken del av opinionen på vilket sätt, hur mycket och under hur lång tid. Opinionslaboratoriet är tänkt att bli en resurs för att genomföra studier av det här slaget. Läs mer på www.mod.gu.se

Och du som vill ansluta dig till de cirka 10 000 personerna som redan är med i vår Medborgarpanel kan anmäla dig här!

02 oktober 2011

KD, C, SD och fyraprocentspärren

Sedan riksdagsvalet 2010 har Synovate, Sifo, Novus, Demoskop och SCB publicerat 43 mätningar av hur svenska folket skulle rösta "om det vore val idag" (jag kan dock ha missat någon i min Mätningarnas Mätning). Eftersom det handlar om slumpmässiga urval gör man förstås bäst i att väga samman resultaten från olika undersökningar för att bilda sig en uppfattning om läge och riktning i väljaropinionen.

Sammanvägningar är en sak och det kan diskuteras mycket hur vägningarna skall göras och om det är meningsfullt överhuvudtaget. Men faktum är att resultaten från enskilda undersökningar kan analyseras i mycket större utsträckning än vad som normalt görs. Jag genomför alltid statistiska hypotestest för att se om ett partis avstånd från fyraprocentspärren är tillräckligt stort för att den inte skulle kunna ha åstadkommits av slumpen. Sådan analys är viktig eftersom ett parti på 3,9 eller 4,1 aldrig kan sägas ligger över eller under fyraprocentspärren. Att häva ur sig den typen av slutsatser på basis av en enstaka undersökning kan opinionsjournalister och ledarskribenter göra, men läsarna av den här bloggen vet bättre. Nej, avståndet från den där magiska fyraprocentspärren behöver vara betydligt större än ett par tiondelar för att vi överhuvudtaget skall börja fundera i den riktningen.

Ett mycket enkelt test avgör hur stort detta avstånd till spärren behöver vara för att man ska kunna konstatera att ett parti i en given mätning hamnat över eller under fyra procent. Den statistiska inferensteorin är helt intuitiv: ju större avståndet till fyraprocentspärren är och ju fler personer som intervjuats desto större sannolikhet att det skattade avståndet är reellt och inte bara slumpens verk: för vi vill ju inte dra långtgående slutsatser om partiers och partiledares framtid på grund av slumpen, eller hur?

Tre partier är aktuella för sådana hypotestest: Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Sammanställningen nedan visar att i de 43 mätningar som genomförts sedan valet 2010 har Centerpartiet varit signifikant över spärren 24 gånger och aldrig varit signifikant under spärren. Vid övriga mätningar har avståndet från fyraprocentspärren följaktligen varit för litet (EJ SIGNIFIKANT). En nittiofemprocentig signifikansnivå har använts i analysen. Motsvarande resultat för Kristdemokraterna är att partiet varit signifikant under spärren endast vid fem tillfällen (!) och över spärren vid två tillfällen. För Sverigedemokraterna gäller att partiet varit signifikant större än fyra procent vid 32 tillfällen och endast under spärren vid ett tillfälle.


De bloggläsare som har tillgång till Stata kan själva genomföra egna tester på alla kommande opinionsundersökningar. Kommandot prtesti (proportion test immidiate) är busenkelt att använda. För att testa huruvida ett partis skattning är över eller under fyra procent (eller vilken annan nivå som helst) skriver du bara t ex "prtesti 1000 .054 .04" där 1000 är antalet intervjuade och där .054 är skattningen och där fyraprocentspärren uttrycks som en proportion (.04). Om man inte anger något annat gäller 95-procentsnivån för alla signifikanstester.