09 januari 2012

Väljarnas oro inför framtiden

I valundersökningarna frågar vi väljarna om vad de oroar sig för när de tänker på utvecklingen i Sverige under de närmaste 5-10 åren. I samband med 2010 års val var det "ökad brottslighet" som flest väljare bedömde som mycket eller ganska oroande. Resultatet är intressant mot bakgrund av att brottslighet nästan inte behandlades alls i valrörelsen inför riksdagsvalet.

På andra plats på oroslistan 2010 återfanns "stor arbetslöshet", därefter "sämre förhållanden mellan svenskar och invandrare", "sämre sjukvård" och "ökade sociala klyftor". Längst ned på listan återfinns de saker väljarna inte upplevde som särskilt oroande inför framtiden. Hit hör "begränsningar i människors individuella frihet", "sämre levnadsstandard", "att Sverige dras in i militära konflikter", "högre skatter", "ökad invandring" och "försämrade villkor för homo- bi- och transsexuella".  



Kommentar. Resultaten ärhämtade från Valundersökningen 2010, eftervalsintervjuerna. Frågan lyder: ”Om du tänker på utvecklingen i Sverige under de närmaste 5-10 åren, hur oroande tycker du följande saker är?”. De olika indikatorerna för oro har rangordnats efter balansmåttet som visar andelen som uppfattar utvecklingen som mycket eller ganska oroande minus andelen som uppfattar utvecklingen som inte särskilt eller inte alls oroande. Antalet svarspersoner för de olika partiväljarna är V (37), S (202), C (46), FP (50), M (156), KD (37), MP (64) och SD (15). De väljargrupper som visar störst oro (andel ”mycket oroande”) har ramats in. Eta-värdet visar i vilken utsträckning partiernas väljare gör olika bedömningar av utvecklingen i Sverige under de närmaste 5-10 åren på de olika områdena: Ju högre eta-värde desto mer partiskillnader i väljarnas orosbedömningar.

Mest oroade för framtiden är Sverigedemokraternas väljare, nästan oavsett vad som omfrågas. SD-väljarna känner större oro än andra partiers väljare när de tänker på utvecklingen under de kommande 5-10 åren. Det gäller inte bara på de områden som ligger nära de frågor som Sverigedemokraterna lade tonvikt på i valrörelsen, såsom ökad invandring (60 procent ”mycket oroande”), ökad brottslighet (73 procent) och låga pensioner (60 procent). För 11 av 17 orosområden tillhör SD-väljarna de mest oroade. Framtiden bekymrar SD-väljarna.

På några områden är det andra partiers väljare som är mest oroade. Vänsterpartiets väljare är mest oroade för ökade sociala klyftor (68 procent) och försämrade villkor för homo-, bi- och transsexuella (17 procent). Vänsterpartiets och Socialdemokraternas väljare är mest oroade för bristande jämställdhet (21 procent). S-väljarna är mest bekymrade för sämre levnadsstandard (24 procent) och MP-väljarna mest bekymrade för sämre miljö (77 procent).
Intressant är också att notera de väljargrupper som visar avsaknad av oro kring vissa saker. Bland allianspartiernas väljare återfinns exempelvis en klart lägre oro för ökade sociala klyftor än bland väljare som stödjer de rödgröna samarbetspartierna.

Källa: Oscarsson & Holmberg (2011) Åttapartivalet. Stockholm: SCB.

6 kommentarer:

Johan Lundgren sa...

Det skulle vara intressant med lite kommentarer om hur människors svar på de här frågorna överensstämmer med de verkliga riskerna att drabbas negativt av de olika sakerna. T.ex. så har väl rapporteringen om våldsbrottslighet ökat kraftigt på senare år medan själva brottsligheten inte har genomgått samma drastiska ökning? Har jag för mig.

En annan grej är det här med kognitiva felslut, diverse tester har väl visat att människor ofta bedömer det som större risker som de upplever att de själva har låg kontroll över. T.ex. flygolyckor över bilolyckor, eller säkerheten hos hemelektronik över säkerheten vid en swimmingpool. Kanske några av dessa frågor påverkar människor i liknande grad.

Jag tycker det skulle vara intressant med lite sådana kommentarer.

Henrik Ö sa...

Intressant! Skulle också vara kul att se lite mer analys - vad säger det om Sverigedemokraterna att deras väljare är oroliga för nästan allt, eller om allianspartierna att deras väljare att de inte är oroade för växande sociala klyftor?

Kawa Zolfagary sa...

Jag funderar över denna formulering: "sämre förhållanden mellan svenskar och invandrare".

Jag är själv både svensk och invandrare. Man kanske ska skilja mellan att vara etniskt svensk eller ha utländsk bakgrund istället? För just nu framställer man det som att invandrare inte kan bli svenskar.

Johan Lundgren sa...

Henrik

För att man ska känna sig hotad av ett samhällsfenomen så tror jag att man grovt talat måste göra en av tre saker:
1. Vara direkt utsatt för de negativa konsekvenserna av fenomenet.
2. Vara väl informerad om fenomenet.
3. Tro att fenomenet är sannolikt och i så fall dåligt.

De överlappar ganska mycket, men belyser ändå att den som är förskonad från, okunnig om och skeptisk till ett fenomen inte har något skäl att frukta det.

Jag tror att det är mest det det handlar om, information och demografi, dvs att alliansväljare inte riskerar mycket på klyftorna samt inte tillgodogör sig information om de som faktiskt förlorar på dem.

Däremot tror de nog att marknadskrafterna leder till ökade klyftor, men i deras ideologi är marknadskrafternas fria liv ett viktigare mål än social jämlikhet, så på den punkten tror de nog helt enkelt att klyftor är ett nödvändigt ont.

Kawa

Ja, det är ju lite drygt när språket inte riktigt räcker till. Liknande det som händer med hetero-bi-homo paradigmet när man för in de olika trans- och intersexuella variationerna i leken.

En annan sak som inte framgår är om oron beror på att man fruktar för ökande allmän misstro mellan "grupperna" eller om det är nollsummor och konkurrens i specifika situationer man menar.

Men jag försöker att inte tolka in så mycket i deras ordval, utan skyller nog synbara vinklingar på behovet av att vara kortfattad i första hand.

Johan Lundgren sa...

Jag tänker inte ge mig in i en diskussion om sd-väljare eftersom jag inte är intresserad av att tjafsa med en massa anonyma rättshaverister i svallvågorna.

Lars sa...

"Jag tänker inte ge mig in i en diskussion om sd-väljare eftersom jag inte är intresserad av att tjafsa med en massa anonyma rättshaverister i svallvågorna."

Tråkig inställning, men det säger nog ganska mycket om vad du i sådana fall hade tänkt skriva om dessa SD-väljare... Angående våldsbrottsligheten så skriver Brå att "de senaste decennierna har alla typer av polisanmälda misshandelsbrott ökat kraftigt". De spekulerar dock kring att det är en "indikation på att samhället tar våld på allt större allvar och att den misshandel som sker i allt mindre utsträckning går oupptäckt".