25 februari 2012

Vad är Löfveneffekten?

Håkan Juholt valdes till ny partiledare på partiets extrakongress den 25 mars 2011. Vid den tidpunkten låg Socialdemokraterna strax under 30 procent i Mätningarnas Mätning. Drygt två månader senare noterade S 34 procent i SCB/PSUs maj-mätning. Plus fyra procentenheter. Faktiskt talades om en Juholt-effekt. Minnet är som bekant mycket kort.

Socialdemokraterna har sedan Stefan Löfven blev vald till partiordförande den 27 januari stärkt sin ställning i opinionsmätningarna, i sammanvägningarna från omkring 25 procent till närmare 28 procent. Med lite god vilja handlar det om tre procentenheter plus. Socialdemokraternas uppgång efter de två senaste ledarskiftena liknar alltså varandra en hel del även om utgångsläget är svårare men uppgången möjligen något snabbare i fallet Löfven än i fallet Juholt.




Det saknas stora mängder information för att kunna genomföra en ordentlig analys av de egentliga orsakerna bakom kortsiktiga opinionseffekter av det här slaget. Att attribuera hela opinionseffekten till Stefan Lövfen -- "En Löfven-effekt" som aldrig definieras vad för slags effekt det skulle handla om --  är vagt i överkant och förefaller knappast särskilt intressant från ett opinionsforskningsperspektiv.

Vad man vill veta är saker som exakt vad i händelsen/elitbudskapet (dvs ledarskiftet) som har producerat hur stora opinionseffekter i vilken riktning bland vilka väljare? För att kunna ta reda på sådana väsentligheter behöver man förstås genomföra betydligt mer ambitiösa empiriska undersökningar än de som bara samlar in uppgifter om bästa parti om det vore val idag. Man behöver veta på om, hur och på vilket sätt väljarnas syn på Socialdemokraterna som parti, dess organisation, ideologi, positionstaganden och strategier förändrats av ledarskiftet? Sånt behöver man ha stora mängder jämförelsematerial (tidsserier) till hands för att kunna göra. Opinionsinstituten skulle med små handgrepp mycket väl kunna förse oss även med sådant; problemet är att deras uppdragsgivare på medieredaktioner och bland ledarskribenter inte verkar tillräckligt intresserade.

Nyheten om ledarskiftet kan i sig självt ha producerat en mobilisering av ett latent sympatikapital utan att S-sympatisörer fördenskull har den blekaste aning om vem Stefan Löfven är (Hur många politiska journalister har inte själva förväxlat "Håkan" med "Stefan" under den senaste veckans kommentarer). Det finns ett helt grundlöst antagande bakom allsköns tal om snabba direkta partiledareffekter är att man tror att personen omedelbart blir känd av i princip alla. Samtidigt vet vi att det kan ta mycket lång tid innan en partiledare närmar sig något som liknar att vara "allmänt känd". Några undersökningar av hur kända våra partiledare egentligen är har vi dock inte tillgång till annat än genom SOM-institutets undersökningar varje höst; trots att det är närmast grundkurs i marknadsundersökningar att studera hur kända de "varumärken" man mäter egentligen är.

Många väljares relationer till partiet Socialdemokraterna bygger på livslånga egna erfarenheter som orimligen kan kan mäta sig med väljarnas samlade erfarenheter av Stefan Löfven. Min huvudpoäng är att det finns en hel hög med alternativa förklaringar till Socialdemokraternas treprocentiga lyft i opinionen under senaste månaden som vi tyvärr inte har möjlighet att pröva systematiskt i brist på relevant empiriskt underlag. Ledarskiftet har inte minst inneburit även ett skifte när det gäller mediernas bevakning, granskning och gestaltning av Alliansregeringen. Det känns dock främmande att betitla även den typen av förklaringar som en Löfven-effekt.

Så nästa gång du själv skriver Lööf-effekt eller Löfven-effekt eller vore det roligt att höra vad du menar mer exakt med en sådan effekt, gärna ackompanjerat med en beskrivning av hur du tror att effekten producerats.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Det känns som att partier ibland vill lösa sina problem genom att byta partiledare...

Man kan inte lösa politiska problem genom att byta partiledare... Ska man lösa politiska problem så måste man även byta politik eller åtminstone modifiera den och ändra framtoning.

Henrik har i tidigare inlägg talat om partiernas roller och deras läge på den politiska fotbollsplanen...

Fotbollsplanen är möjligen mitt påfund....

Det han konstaterade var i alla fall att det är trångt på mittfältet. Oerhört trångt...

Vi har M, Fp, C, Kd, S och Mp...

Sd och V sticker ut mer...

Mp sticker ut i vissa frågor och når ut med det...

S och M måste ligga i mitten som stora partier...

Fp, C och Kd har problem... I synnerhet de 2 senare har mycket stora problem...

Samtidigt måste man vara medveten om att de små partierna får mer uppmärksamhet och större möjlighet att nå ut i en valrörelse...

Det vore intressant att få en analys av Henrik om läget 2014...

Min kvalificerade gissning är följande:

Eurokrisen är inte löst men Grekland har lämnat skutan... Bankerna har förlorat en del men ECB och andra stater (Sverige 100 miljarder) får ta den största smällen...

Förmodligen försöker man rädda övriga Euro länder... Portugal, Italien och Spanien kommer troligen klara sig trots allt...

Arbetslösheten har stigit kraftigt... Kostnaden för invandringen fortsätter att stiga... Det finns inga arbeten för analfabeter från Somalia...

Bostadsbristen har inte lösts trots regeringen Reinfeldts ambitiösa utredningar (jag är litet sarkastisk)...

Utanförskapet har ökat kraftigt liksom arbetslösheten...

Lögnerna om arbetskraftsbrist som de ledande politikerna talat om sedan 90-talet börjar synas...

Kriminaliteten har också ökat liksom otryggheten...

Ungdomsarbetslösheten ligger över 30% och vi närmar oss en social explosion...

Ingen rolig bild men dessvärre talar en hel del för det... Jag kan tänka mig att flera partier åker ur riksdagen 2014... C och Kd ligger sämst till men det finns fler som är illa ute... V och Fp tex...

Däremot tror jag att Sd ökar kraftigt... Det finns varken arbete, bostäder eller resurser till fler analfabeter från Somalia 2014 och de etablerade partierna får mycket svårt att försvara den förda politiken...

Jämför Sveriges invandringspolitik med Storbritanniens, Tysklands, Frankrikes, Norges, Danmarks, Finlands, Hollands etc...

Det är en anmärkningsvärt stor skillnad...

I längden vinner verkligheten över fablernas värld med arbetskraftsbrist...

Lars sa...

"Nyheten om ledarskiftet kan i sig självt ha producerat en mobilisering av ett latent sympatikapital utan att S-sympatisörer fördenskull har den blekaste aning om vem Stefan Löfven är..."

Det torde väl ändå vara det mest troliga. Precis samma sak hände efter valet av Juholt, men när väljarna sedan började bekanta sig med vem Juholt var så började det gå utför. Samma sak, men i mindre skala, har vi sett med C. Lööf lanserades som en frälsare som skulle lyfta partiet till nya höjder, men efter en lovande start så har siffrorna sjunkit tillbaka. Nyliberala och invandringsextrema Lööf kanske inte tilltalar så många (förutom Stureplanscentern), trots allt. Vi får se vad som händer med SAP:s och V:s siffror när väljarna börjar bekanta sig med de nyvalda partiledarna.

Anonym sa...

Skulle uppskatta om du ville kommentera den trend jag iakttagit att felmarginaler inte längre redovisas i media ens i det finstilta.
Hörde just en kommentar i Ekot där man analyserar promillen hit och dit som om det vore hårdvaluta.
Och hur är det med Mätningarnas mätning som jag verkligen uppskattar. Kan man tala om felmarginal där?
//Bulver

Anonym sa...

Skulle uppskatta om du ville kommentera den trend jag iakttagit att felmarginaler inte längre redovisas i media ens i det finstilta.
Hörde just en kommentar i ekot där man analyserar promillen hit och dit som om det vore hårdvaluta.
Och hur är det med Mätningarnas mätniong som jag verkligen uppskattar? Kan man tala om felmarginaler där?
//Bulver

Anonym sa...

Tommy Möller (professor i statsvetenskap på Stockholms universitet) kommenterade S framgångar i helgen...

Han kallade det för en Juholt effekt... Dvs S väljarna återvänder när kaoset kring Juholt har upphört...

Vi kan inte tala om en Löven effekt ännu... Väljarna vet inte vem han är...

Är man litet initierad så kan man dock säga att han inte är ett fullständigt stolpskott... Stefan Löven kommer bli en tuff motståndare för en allt tröttare statsminister...

M kommer tappa kraftigt 2014 och Annie Lööf är ett stolpskott... Hon har goda förutsättningar att öka halveringstiden på C väljare... Varje ny medlem i Stureplanscentern kostar 10 medlemmar i landet utanför Stureplan... Federley är inte heller en stor tillgång... Stolpskotten är många i C riksdagsgrupp idag liksom bland ministrarna...

Någon som tror på lägre arbetslöshet 2014 än idag...

Jag är rädd för upplopp av den typ vi såg i London i somras innan 2014...

Och jag skrev första inlägget i denna tråden också...

Nils

Lars sa...

Nils,

Att problemen kommer att fortsätta växa råder det ingen tvekan om, om än kanske inte lika mycket som du är inne på till 2014. Ännu så länge hålls korthuset ihop av förhållandevis starka statsfinanser och den generella välfärden. Att flera partier åker ur riksdagen är nog inte så troligt dock. KD ligger väl sämst till men kommer att räddas kvar av taktikröstande alliansväljare om ett fortsatt regeringsinnehav hänger på det. Och det beror på vad du menar med att "SD ökar kraftigt", men hittills har SD vuxit sakta men säkert pga problemen ute i verkligheten till följd av etablissemangets invandringspolitik inte minst (det är inte en slump att SD har 35 % i grannområdet till Rosengård medan de knappt existerar i Danderyd). Man får väl vara nöjd om de klarar av den vanliga dubbleringen och blir ett tioprocentsparti. Men det är klart, nu kommer de för första gången att få delta i en valrörelse på lika villkor som de övriga riksdagspartierna och det kan knappast missgynna ett parti som har sådana fördomar och vrångbilder att kämpa mot.

Stig-Björn Ljunggren sa...

Vi får väl jobba i två tidsdimensioner, dels en kommenterande kring hypoteser, som försöker göra kvalificerade gissningar om vad Löfven betytt, dimension 2012; dels en vetenskaplig dimension som framåt 2015 när alla siffror är på plats, levererar mer förankrade resonemnag.

Anonym sa...

@Henrik: Hur ser forskningsfronten ut gällande partiledareffekter i Sverige och runt om i världen?

Henrik Oscarsson sa...

Forskningsfronten är bland annat http://www.amazon.com/Personalisation-Politics-ECPR-Monographs/dp/1907301038

och http://www.amazon.com/Political-Democratic-Elections-Comparative-European/dp/0199259003/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1331818468&sr=1-1

(i den senare Oxford-publikationen medverkar jag med två kapitel).

Anonym sa...

Nils igen...

Om man tittar på SD:s valresultat i riksdagsvalet sedan 1998 så ser det ut som följer (ungefär inte exakt - det kan diffa på några tusen möjligen)...

1998 ca 20 000 röster

2002 ca 80 000 röster

2006 ca 160 000 röster

2010 ca 340 000 röster

Dvs mellan 1998 - 2002 så fyrdubblades dom, därefter har dom fördubblats vid varje val... Litet mer mellan 06-10 faktiskt...

Nästa val är dom med i medierna fullt ut. Det blir mycket svårare att använda ryska metoder mot dom.... Dvs vägra dom tillgång till medier, en oerhört hets och hatkampanj mm...

Jag vill poängtera att jag inte sympatiserar med SD i allting, långt därifrån... Jag tror dock inte att Sverige kan fortsätta att ta emot 10 000 tals analfabeter från Somalia mfl länder varje år. Vi saknar arbeten för lågutbildad arbetskraft, vi saknar bostäder mm...

Utanförskapet ökar hela tiden av naturliga orsaker.

Samtidigt har faktiskt arbetslösheten inom OECD länderna gått från i princip (ja nästan i alla fall) 0% omkring 1970 till massarbetslöshet eller bra nära i allt fler länder idag... USA, Spanien, Grekland... Samt hög arbetslöshet i nästan samtliga "gamla industriländer". Den som talar om arbetskraftsbrist hävdar alltså att en drygt 40 årig trend inom OECD snart ska vända, dessutom att analfabeter från Somalia ska vända den i Sverige...

Tror ni på rödluvan också? Hade Sverige gjort som Kanada, Australien och USA och tagit emot indiska it experter, kinesiska ingenjörer etc så hade det inte varit några som helst problem även om det kommit 100 000 per år... Visst på kort sikt hade det blivit bostadsbrist men vilken resurs vi hade fått på sikt....

Kan någon förklara hur analfabeter är en resurs i Sverige idag?

2 västländer har fortfarande låg eller nästan obefintlig arbetslöshet... Norge och Schweiz... Det ena landet har massor av olja, det andra landet har industri och skumma banker som gynnar kriminalitet och skattefusk i resten av världen... Dessutom tar man emot massor av rika skatteflyktingar... Kamprad tex... Schweiz har dessutom en stenhård invandringspolitik. Finland ligger ganska nära Schweiz nivå där... Fast ingen påstår att Finlands politiker är nazister... Ej heller Schweiz politiker kallas det...

Verkligheten är en svår motståndare...

Statsfinanserna i Sverige kan dessutom försämras snabbt om ekonomin i övriga Europa / USA går ner...

När havret tar slut så bits hästarna i spilltan.

Anonym sa...

SD kommer inte dubblas i nästa val... Dom hade 5,7%.

Dom får minst 15% 2014. Ju värre det ser ut i världen och i Sverige, desto fler röster får dom. Det finns dessutom många svenskar som inte har en aning om vad invandringen kostar och dess konsekvenser...

Medierna tiger... Fast verkligheten vinner i längden...

Om man tror på generell arbetskraftsbrist då tror man också att SD åker ur riksdagen... Det är ungefär lika stor risk/ chans för dom alternativen att inträffa...

Nils igen...