15 december 2012

Närhet, agenda, tydlighet & kompetens

Framgångar och motgångar för politiska partier bör förklaras med ledning av etablerade förklaringsmodeller som utvecklats för att kunna äga giltighet i tid och rum, inte för att förklara specifika partiers fram- och motgångar i specifika kontexter. Det är i längden inte hållbart att använda helt olika uppsättningar förklaringar för olika typer av partier. Systematiska studier av opinionsbildning och väljarbeteende bör sikta på att bygga generella förklaringsmodeller för partiers fram- och motgångar.

Förklaringarna till Sverigedemokraternas framgångar i opinionen under året (från c 6 procent i mars till c 9 procent i december) tycks ibland vara lika många som det finns analytiker. Eurokris, arbetslöshet, små ideologiska avstånd mellan M och S, den stora uppmärksamheten för SD under hösten, ökad flyktingmottagning, passivitet och brist på saklig moteld från SDs motståndare (bara det vanliga ojandet om rasism), brist på resultat i arbetsmarknadspolitiken, ökad frustration och oro, välfärdsmissnöje, en regering upptagen med att regera, en opposition upptagen av att formera krafter inför supervalåret 2014.

Det är problematiskt att vi inte har tillgång till fler systematiska empiriska undersökningar som skulle kunna hjälpa oss att rensa i förklaringsrabatten och skilja löst tyckande och spekulation från mer systematiskt empiriskt förankrad kunskap. Det existerar ju förklaringsmodeller som generationer av forskare betraktat som fruktbara och som dessutom förädlats genom decennier av empirisk prövning. Låt oss vända tillbaka till dem och se om de kan informera oss i det här fallet.

I kapitlet "Konsten att vinna val" från boken "Väljare" (Holmberg & Oscarsson 2004:102ff) försökte vi sammanfatta sju decenniers forskning om väljarbeteende och partikonkurrens (texten nedan är saxad från kapitlet). Vi beskrev partiernas konkurrens om väljare som en fyrkamp med följande grenar: närhet, agenda, tydlighet och kompetens. Inspirationen kom från fyra av de flitigast använda modellerna inom den gren av väljarforskningen som tar sin utgångspunkt i spatiala valteorier. Låt oss använda dem för att bättre begripa de (relativt blygsamma, jo faktiskt) förändringar som ägt rum under opinionsåret 2012.

Vinna på närhet (Downs 1957)
I den klassiska downsianska demokratiteorin är ideologisk närhet (proximity) den avgörande faktorn i partiernas väljarkamp. Grundantagandet är att väljare alltid röstar på det parti som står dem ideologiskt närmast. Partier och väljare är positionerade längs centrala åsiktsdimensioner. Partierna ökar sitt väljarstöd genom att manövrera till sig mer fördelaktiga positioner längs åsiktsdimensionerna, det vill säga positioner där det finns många väljare. Partiers valframgångar och -förluster kan förklaras av väljares och partiers rörelser längs ideologiska dimensioner.

Prövbar implikation: Sverigedemokraterna når framgångar eftersom antalet väljare som står dem åsiktsmässigt nära blir fler och/eller att SD manövrerar sig närmare regioner i partirymden där det finns fler väljare.



Källa: Holmberg, Weibull & Oscarsson (2011). Lycksalighetens ö. Göteborgs universitet: SOM-institutet.


Vinna på agenda (Budge & Farlie 1983)
Partiideologiers inbyggda tröghet och svårigheter att kommunicera nya positioner till väljarna begränsar partiers möjligheter att snabbt manövrera i den politiska rymden. I en sådan situation gäller för partierna att verka för en relativt större uppmärksamhet och betydelse kring de sakfrågeområden där man uppfattar sig ha relativt fördelaktiga positioner i förhållande till konkurrenterna. Det gäller med andra ord att se till att de egna hemmaplansfrågorna klättrar på dagordningen. Partikonkurrensen blir en agendakamp snarare än ett egentligt positionsspel. Partiers valframgångar och valförluster kan förklaras av att vissa åsiktsdimensioner eller sakfrågor blev mer uppmärksammade och därmed får större betydelse för väljarnas partievalueringar än andra.

Prövbar implikation: Sverigedemokraterna når framgångar eftersom deras frågor (svenskhet, invandring, snus, EU-motstånd, flyktingmottagning, brottslighet, välfärdsmissnöje) står högt på dagordningen.

Vinna på tydlighet (Rabinowitz & Macdonald 1993)
I en tredje modell för partikonkurrens är ideologisk eller åsiktsmässig närhet inte den bärande balken. Tydlighet och pregnans i positionstagandena framställs istället som långt viktigare för partiers framgång på väljarmarknaden än att ägna sig åt finjusteringar av sina positioner i förhållande till en väljarmarknad. Ett sådant exempel är den direktionala åsiktsröstningsmodellen (directional theory of issue voting). I modellen tonas väljarnas förmåga att uppfatta nyanser i partiers positioner längs åsiktsdimensioner ned. Väljarna förmår endast uppfatta de valbudskap som är tillräckligt tydliga och tillräckligt ofta förekommande för att nå igenom mediabruset. Här har partier som intar extrema (men inte för extrema!) flankpositioner längs olika åsiktsdimensioner en stor fördel: De kan på ett mer trovärdigt och mer ihärdigt sätt än mer centralt belägna partier förmedla ett tydligt politiskt budskap. Väljarna röstar på partier som de a) säkert vet står på samma sida som de själva i olika sakfrågor ("Are you on my side?") och som b) presenterar klara och intensiva politiska alternativ ("Can I trust you to be responsible?"). Även de väljare som inte själva intar lika extrema positioner i sakfrågan kommer enligt modellen ändå tendera att rösta på det mer extrema partiet eftersom det dels är mer sannolikt att man känner till partiets ställningstagande i sakfrågan, dels är mer sannolikt att partiet kommer att skänka sakfrågan hög prioritet i sin politik under nästa mandatperiod. Partiers valframgångar kan förklaras av att de kommunicerat tydliga flankpositioner längs viktiga åsiktsdimensioner.

Prövbar implikation: Sverigedemokraterna når framgångar eftersom de intagit en tydlig flankposition längs åsiktsdimensioner som många väljare just nu tycker är viktiga.

Här kan man leka med tanken att det kan finnas utrymme för fler partier att positionera sig i den stora region i partirymden som just nu skiljer SD från övriga partier. Hur skulle det gå för ett helt nystartat invandringskritiskt nationalkonservativt parti som inte är lika belastat som SD av sin historia.

d) Vinna på kompetens (Fiorina 1981 mfl)
Om det finns många partier som positionerar sig lika i konkreta sakfrågor, är lika tydliga med vad de vill och har identisk agenda i valkampanjen, återstår att konkurrera med kompetens. Att framgångsrikt konkurrera med kompetens  innebär att man lyckas bygga upp väljarnas förtroende för att partiet och dess främsta företrädare kommer att kunna erbjuda bra lösningar på de samhällsproblem landet står inför. Väljarnas uppfattningar om partiledarens kunnighet och ledarskapsförmåga, partiets kompetens och regeringsduglighet, framför allt i ekonomiska frågor, blir en viktig faktor för partivalet. Fokus flyttas från ideologiska positionstaganden och blir mer resultatinriktad: Väljarna ställer sig frågan: Vad har partiet X gjort för mig under den senaste mandatperioden (meriter). Hur har regeringspartier, stödpartier och oppositionspartier egentligen skött sig? Vilket parti är bäst lämpat att lösa problemen på de områden jag tycker är viktiga i framtiden (kapacitet). Partiers valframgångar och valförluster förklaras av att vissa partier i väljarnas ögon har haft större förtroendekapital när det gäller att bedriva politik på de områden som diskuterats i den allmänna debatten.

Prövbar implikation: Sverigedemokraterna når framgångar eftersom de uppfattas ha den bästa politiken i frågor som rör flykting- och invandringspolitik.

De fyra modellerna är inte konkurrenter till varandra. De bör betraktas som kompletterande faktorer/omständigheter i en och samma förklaringsmodell. Men de sätter förstås igång funderingarna kring det aktuella opinionsläget och när det gäller förutsättningarna inför supervalåret 2014. Jag bjuder mina bloggläsare att själva pröva teoriernas implikationer på fallet SD hösten 2012.

Ett är nämligen säkert. Annat än i samband med valen har vi inte tillgång till data som kan informera oss om väljares och partiers positioner längs centrala åsiktsdimensioner, sakfrågors plats på dagordningen, förtroende för partierna och deras representanter, politiskt sakägarskap och alla de andra faktorerna som här nämns.

15 kommentarer:

Anonym sa...

MAKTELITEN HAR MISSLYCKATS
Anne-Marie Pålsson är docent i nationalekonomi vid Lunds universitet.
Moderat riksdagsledamot 2002-2010
Ystads Allehanda, 5 december 2012

"medborgarna avstår från att kritisera den offentliga uppfattningen av rädsla för att bli bestraffad på olika sätt: utfrusen ur den sociala gemenskapen, bli betraktad som ”av sämre sort”, att se uppdrag gå till andra och karriären skjuten i sank."

"stödet för SD fortsätter att öka fram till dess att de etablerade
partierna ger ett svar på frågan om integrationen som väljarna uppfattar som trovärdigt."

Illwill sa...

För varje individ som inser vad som händer i Sverige, som inser att statsmedian är fullständigt styrd av politiska intressen, som inser att 7-klövern är ETT parti med EN politik, så får SD en röst till.

Folk tycker att det är ett stort hopp mellan Vpk eller Mpk och Moderaterna...och det är det säkert, även om det hoppet brukar komma naturligt när barnen växer upp och börjar jobba. Hoppet från 7-klövern till SD är enormt...men jag har svårt att tro att någon skulle klara av att gå från SD tillbaka till förrädarna. Det hoppet är inte bara stort, det är för stort.

Har man väl slutat tro på lögner, slutat lita på människor som vill en illa, då kommer man inte gå tillbaka.

Socialdemokraterna och Vpk har de lägst utbildade väljarna, Mpk och M har de högst utbildade, SD hamnar någonstans i mitten. Jag? 300+ hp i teknik och naturvetenskap, jag är bättre utbildad än samtliga riksdagsledamöter med ett möjligt undantag (en moderat). Jag är relativt ung, jag är man och jag är absolut arg på förrädarna, men jag har anledning att vara arg...och att jag är vit, man och relativt ung kan jag inte göra så mycket åt.

Raggarsvin sa...

”Henrik Ekengren, Göteborgsprofessor". Fan vad jag skäms. Jag som har vuxit upp i Göteborg utan att bli kallad professor. Men det är väl en sak för klubben av inbördens beundran? (Min stavning är inte så jättebra ...Då SFI och bonuspengar inte fanns på 70'talet).

Anonym sa...

Jag är varken ung, outbildad eller ett offer för den globala marknaden som det så ofta påstås om oss som röstar på SD. Jag är precis som du Henrik professor, men dock inom det naturvetenskapliga området, vilket innebär att jag har ett mycket internationellt arbete. Jag har själv periodvis bott och arbetat utomlands, har många arbetskamrater liksom mycket goda vänner från vitt skilda länder.


Anledningen till att jag röstar på SD? Som vetenskapsman förlitar jag mig på fakta.

Ge er ut i verkligheten och öppna ögonen samt sinnet och inse själv vad som sker i vårt land. Inhämta information från SCB:s olika databaser från migrationsverket samt sök på webben och gör egna beräkningar. Samt läs - böcker, vetenskapliga artiklar, utländska nyhetssidor, bloggar och inte minst tänk själv - därefter är valet enkelt och självklart.

Anonym sa...

Alltid lika tragikomiskt att läsa journalisters och mediestatsvetares förklaringar till sd:s framgångar. Eftersom de inte bor mångkulturellt och inte känner någon som sympatiserar med sd, så gör de sig till åtlöje med sina spekulationer. Jag har hittills inte sett en enda analys som gått ut på att det kanske eventuellt finns ett utbrett faktiskt missnöje med den höga invandringstakten och dess uppenbara följder.

/300 gamla hp, vit, medelålders man

Anonym sa...

En sak som aldrig kommer upp och som enligt min erfarenhet är den största anledningen till att man röstar på SD är kriminaliteten. SD är de enda som vill ta ett kraftag mot detta med betydligt högre straff för svenskar och att invandrare skall utvisas.

Anonym sa...

1508För en månad sedan skrev Henrik att tiden var knapp för Åkesson... Nu en månad senare har han 10% i sifo! Du får gärna utveckla resonemanget om SD...

För SD är nog en 4-årig mandatperiod att föredra framför en 3-årig...

SD blir ett allt starkare alternativ i takt med Euro kris, varsel, tilltagande arbetslöshet, fusk vid den så kallade arbetskraftsinvandringen som inte behövs (dvs lågkvalificerad arbetskraft behövs inte)...

Kriminalitet, bostadsbrist och allt större nedskärningar inom välfärden fortsätter samtidigt som etablissemanget bestämt sig för att SD är ett nazistiskt parti...

Den kritik som riktats mot SD i debatter och debattartiklar håller extremt låg kvalitet... Det handlar bara om floskler...

Verkligheten vad gäller invandring hanteras av begåvade politiker i länder som Kanada, USA, Australien, Schweiz, Danmark, Finland, Norge, Holland, Storbrittanien, Irland, Japan, Sydkorea mm som inser att det kostar mycket att ha en massinvandring av analfabeter från Somalia mfl länder...

Det är Sverige som sticker ut och ännu har ingen lyckats svara på frågan vad analfabeter från Somalia ska få för arbete i Sverige idag....

Jag ställde frågan till Erik Åsbrink (fd socialdemokratisk finansminister) efter ett seminarium under almedalsveckan 2010...

Han hade inte heller någon aning...

Henrik du kanske kan svara på frågan? Det är väl min låga utbildning och låga kompetens som förklarar varför jag inte förstår... Fast Erik borde haft ett svar tycker jag...

Anonym sa...

Jag noterar precis att jag skrev låg utbildning vilket är fel svenska... Kort utbildning, dålig utbildning eller låg utbildningsnivå hade varit mer korrekta termer...

Jag beklagar givetvis den usla svenskan i mitt föregående inlägg... Jag kan bara skylla på min låga utbildningsnivå och min låga intelligensnivå...

Apropå järnrörsdemokraterna som blivit ett populärt namn på Sd i dessa dagar har jag några andra namn att bidra med:

Pol Pot Demokraterna, Castro Demokraterna, steriliseringsdemokraterna, baltutlämningsdemokraterna, mugabe demokraterna, Sovjetisk rättstat demokraterna (uttalande av Östen Unden vid baltutläningen, inte helt säker på exakt när i tiden dock efter kriget) på 40-talet), Sovjetisk sjukvård i världsklass demokraterna (Ingvar Carlsson 1985!)....

Nordvietnam demokraterna... Dock var Vietnamkriget mycket smutsigt och USA hade faktiskt mer fel än Palme den gången...

Hedersproblematik finns inte demokraterna (Sahlin på 90-talet och tidigt 2000 tal)...

Kommunisterna kan få de flesta namn ovan men även Ceausesku demokraterna...

Moderaterna kan vi kalla för apartheid moderaterna...

C behöver inget nidnamn.... Annie räcker långt ändå... Fri invandring helt vansinnigt..

FP, KD och Mp kommer också tappa utan nidnamn nästa val..

Balthazar sa...

Tack Henrik, äntligen en seriös och sansad analys från en forskare som är frigjord från det kvasi-religiösa SD-hat som fördunklar blicken på övriga akademiker och intellektuella.

Stora delar av problemet är ju att de etablerade partierna tappat kontakten med de breda folklagren, och ignorerar de frågor som just nu engagerar och bekymrar allmänheten.

Anonym sa...

Något jag tycker är märkligt är att ingen nämner den mest uppenbara förklaringen:
- folk tycker att invandringen är för stor och för med sig för mycket problem!

Anonym sa...

55 åring med två yrkesutbildningar bakom sig och en skiftande roll i arbetslivet med allt från Varvbsarbetare till arbetsgivare på meritlistan. För övrigt ser jag det som den lägsta formen av härskarteknik att dra samtliga Sverigedemokrater över en kam.
Det må vara relevant om det gäller analfabeter/islamister från MENA som hamnar i livslångt bidragsberoende. Sverigedemokrater i gemen jobbar mer och befinner sig närmare den bistra verkligheten än de som utropat sig till värlssamvete.

Anonym sa...

Kul med någon som seriöst tar sig an SD:s stigande popularitet med annat än fördomsfulla fördömanden.
Som tur är underskattar även du styrkan i SD:s rörelse just nu. Det alla ser, men ingen vill konstatera är följande; SD:s framgångsvåg saknar all motsvarighet i modern svensk politik.
Ska vi behöva vänta tills efter valet 2014 innan någon av mediadrakarna erkänner detta, som redan är ett faktum?
Jimmie Åkesson är den största statsman denna stat någonsin skådat.

Lars sa...

"Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tror att det är andra faktorer som styr opinionen och att det som gynnat SD speglar en oro och frustration som finns i väljarkåren. Framför allt nämner han tre faktorer: eurokrisen, varsel och arbetslöshet samt att Moderaterna och Socialdemokraterna uppfattas som alltför lika."

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1165089-akesson-antligen-tvasiffrigt-

Intressant. Här tycks du mena att SD inte längre är så beroende av invandringsfrågan och att partiledningens strävan efter breddning har börjat betala sig. Annars borde ju den mest närliggande förklaringen till uppgången sökas i det som hittills varit SD:s enda starka fråga, invandringsfrågan, och det som händer där med ett mottagningssystem som håller på att kollapsa, kommuner som säger stopp och en statsminister som verkar stå handfallen inför utvecklingen. Hade alliansen gått in för att strama åt invandringen skulle kanske SD fått svårt att fortsätta växa men nu gjorde man som bekant motsatsen genom den "historiska" uppgörelsen med MP, ett parti som strävar efter fri invandring. Mot bakgrund av vad som börjar bli konsekvensen av det ute i landet är det kanske inte så konstigt att SD fortsätter att växa. Men det tycks bara vara början om man ska tro Migrationsverket...

Mats Einarsson sa...

Under ganska lång tid (åtminstone sedan 90-talet) har andelen svenska väljare som vill minska invandringen och/eller uttrycker främlingsfientlige/rasistiska attityder minskat, inte snabbt men stadigt. Samtidigt har SD vunnit allt starkare stöd. Stödet för SD:s invandringspolitik har allså inte ökat, tvärtom, men SD har lyckats vinna allt fler röster från dom som fortfarande sympatiserar med deras politik; främst genom att det finns SD-valsedlar tillgängliga i allt fler kommuner. Och det kan väl tänkas att den senaste opinionsframgången är variant av samma sak: allt fler av de allt färre som tycker som SD säger att de skulle rösta på dem.

Lars sa...

"Stödet för SD:s invandringspolitik har allså inte ökat, tvärtom..."

Helt fel. Stödet för SD:s invandringspolitik har ökat mycket kraftigt. I dagens undersökningar uppger kring 20-25 % att SD har den bästa politiken på invandringsområdet (det klart högsta stödet något riksdagsparti får; jättepartierna S och M brukar få kring 10-15 %). För några år sedan var den siffran bara kring 10 %. Däremot stämmer det att andelen som vill "ta emot färre flyktingar" minskat, men den påtagliga nedgången skedde under slutet av 90-talet; den enda tydliga trend man kan se under 2000-talet är en uppgång efter 11 sept. 2001. Det är ju dock inte främst invandringen av riktiga flyktingar som SD vill minska; de riktar in sig mot den stora del av asylsökarinvandringen där skyddsskäl saknas enligt FN:s flyktingkonvention samt anhöriginvandringen. Undersökningar visar också att det finns ett mycket stort missnöje med hur invandrings- och integrationspolitiken fungerar och det är nog minst lika viktigt för att förstå varför SD växer.