11 mars 2012

Varför litar vi allt mer på våra politiker?

En vanligt förekommande föreställning är att svenskarnas förtroende för politiker befinner sig på fallrepet. Problemet är att det knappast går att finna något som helst stöd för denna uppfattning i någon tillgänglig mätserier över svenskarnas politikerförtroende. Tvärtom har förtroendet för politiker ökat avsevärt sedan slutet av 1990-talet. I tio års tid har vi sett ett växande förtroende för politiker i Sverige. Det vet vi tack vare att vi i Sverige har så god tillgång på systematiska återkommande studier med god jämförbarhet över tid.

Från valundersökningarna kan vi spåra politikerförtroendet med två olika frågeinstrument, ett som gäller allmänt politikerförtroende som använts sedan 1988 och ett där respondenterna sedan 1968 fått ta ställning till ett par cyniska påståenden om politiker. Båda mätserierna visar att bottennivåerna i politikerförtroende nåddes i samband med valet 1998. Det var efter den långa ekonomiska krisen under vilken våra förtroendevalda under en lång följd av år hade tvingats besluta och genomföra tuffa besparningar och nedskärningar.

Sedan 1998 har politikerförtroendet vuxit stadigt. I samband med valet 2010 uppgav 61 procent av svenskarna att de hade mycket eller ganska stort förtroende för politiker, jämfört med endast 31 procent i samband med bottenåret 1998. Återhämtningen av politikerförtroendet går brant och är även kopplad till ökat förtroende för en lång rad politiska institutioner.


Källa: Resultaten är hämtade från Valundersökningarna 1988-2010. Tabellen är från Oscarsson & Holmberg (2011) Åttapartivalet. Stockholm: SCB. Läs mer på www.valforskning.pol.gu.se.

Källa: Två påståenden om politiker har använts för att mäta politikerförtroende i Valundersökningarna under perioden 1968-2010: "De som sitter i riksdagen och beslutar tar inte tillräcklig hänsyn till vad vanligt folk tycker och tänker" samt "Partierna är bara intresserade av folks röster, inte av deras åsikter". I figuren visar andelen som svarar "delvis motsatt åsikt" eller "helt motsatt åsikt".

Nivån på politikerförtroendet 2010 är tillbaka på samma nivå som det var i mitten på 1970-talet. Det är fråga om en rejäl comeback för politiken som förtroendebransch. Att tala om politikerförakt har alltid varit en överdrift i Sverige – nu är det direkt felaktigt.

Orsakerna därtill är ännu inte systematiskt studerade och torde vara ett mycket lämpligt tema för ett forskningsrådsfinansierat projekt. Vi saknar kunskaper om i vilken utsträckning de potentiella förklaringar till det växande politikerförtroendet som vi kan beläggas. Hur stor roll spelade terrorhandlingarna den nionde september 2001 för att vända trenden? Har vi gradvis fått mer professionella politiker som bättre kan kommunicera sina roller och sina utgångspunkter? Ökad fokus på partiernas (faktiskt) uppfyllda vallöften? Alliansens hantering av finanskrisen? En förändrad mediebild av politiker? Stabilare svenska statsfinanser? Förbättrade levnadsvillkor och ekonomiska framgångar för en välmående medelklass som blivit miljonärer bara på att äga sina egna bostäder? Fyll gärna på listan!

Läs mer om politikerförtroendets effekter på allsköns politiskt beteende i min och Sören Holmbergs rapport Åttapartivalet 2010.