06 juli 2012

Glad sommar!

Jag önskar alla läsare av min forskarblogg en skön sommar med en ny Mätningarnas Mätning och några aptitretare från SOM-institutets huvudrapport "I framtidens skugga". I figuren nedan presenteras opinionsutvecklingen för Allianspartierna (blått) och för de rödgröna partierna V S MP (rött) under perioden från valet i september 2010 fram till nu. Stor dramatik och stora skiften har vi redan fått uppleva. Med ledning av hur det sett ut under de mandatperioder vi har bakåt oss kan vi förvänta oss fler dramatiska scenförändringar innan vi går in i supervalåret 2014.
En av mina analyser i boken "I framtidens skugga" berör väljarnas andrapreferenser, det vill säga vilka partier väljarna tycker näst bäst om. Det är faktiskt en av svensk samhällsvetenskaps allra längsta tidsserier (se nedan). Information om andrapreferenser kan användas för en lång rad olika analyser av konflikstrukturen i partisystemet och partiernas samlade sympatikapital. Läs kapitlet så hoppas jag att ni övertygas om att opinionsinstitutet regelbundet borde ställa den där enda lilla följdfrågan om näst bästa parti i sina undersökningar.



Ett partis ställning i förstahandsopinionen säger långt ifrån allt om partiets ställning i opinionen. I den dolda väljaropinionen kan partiers opinionsställning förstärkas och försvagas utan att det omedelbart syns i de regelbundna opinionsmätningarna. Ett sätt att få grepp om partiernas samlade sympatikapital är att slå samman partiernas andel av förstapreferenserna med partiernas andel av andrapreferenserna. Då får man en uppfattning om partiernas maximala elektorala potential (MEP), det vill säga ett partis maxtak som visar vilket utrymme det finns att växa ytterligare och hur bra det skulle kunna gå om partiet lyckas växla in andrapreferenser till förstahandsstöd. För små partier är ställningen i andrahandsopinionen en fråga om liv eller död. MEP är därför framför allt intressant att studera för de små partierna.

Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas MEP-tal är de lägsta vi uppmätt under sextio år. De har en klart svagare ställning i opinionen än vad andra lika små partier har. Centerpartiet, Folkpartiet och Vänsterpartiet har ett större sympatikapital. Detta förhållande är inte synligt om man enbart tittar på förstahandssympatier. Först när andrapreferenserna tas hänsyn till kan man se denna skillnad mellan de små riksdagspartierna.


Många fler tabeller och detaljuppgifter om partiernas ställning i opinionen, koalitionspreferenser och andrapreferensernas prediktionsvärde för partibyten i framtida val kan du hitta i mitt kapitel "Näst bästa partier". Huvudrapporten från SOM-institutet kan laddas ned i sin helhet från SOM-institutets hemsida: www.som.gu.se. Där hittar du också all dokumentation av vår undersökningsverksamhet.