20 januari 2013

Låt bevakningen av väljarbarometrarna vila 2013

Nu räcker det ett tag. Svensk inrikespolitik tycks ha blivit helt förhäxad av mätningar av hur väljarna skulle rösta om det vore riksdagsval idag. Mediernas spelorienterade bevakning -- gestaltningen av politiken som ett spel -- är allt oftare så överdriven i sin omfattning att den tränger undan annat som är viktigt att bevaka.

Jag har nyheter för er: Det ÄR faktiskt inte riksdagsval "...idag eller några av de närmaste dagarna". Det är tjugo månader kvar till september 2014. Ändå tycks det vara just där i tiden alla håller hus: "Vem tar vem?" "Hur kommer laguppställningarna se ut?" "Vem klarar spärren?" "Vilket parti blir störst?" "Kommer vi få en koalition mellan S och M"? "Hur kommer förtroendeomröstningen om statsministern påverka regeringsbildningen?" "Blir det Sveriges första jordskredsval?". Ett tips är att försöka vara närvarande här och nu.

Det som kommer att hända i svensk politik under 2013 kommer att skriva historia. Men det är inte mätningar av partisympatier som har huvudrollen i vad som sker. Just nu pågår maktutövning där stora värden fördelas, landet regeras, policies implementeras, partier idéutvecklar, kandidater gör karriärer. Var fördelas makten i samhället? Vilka idéer vinner terräng? Vilka verklighetsuppfattningar tappar mark? Hur påverkas svenska folkets grundläggande livsvillkor av förd politik? Hur blir politik verklighet i regeringskansliet? Vad försiggår bakom politikutövandet?

Prediktionskraften i opinionsmätningar av väljarnas röstningsintentioner (läs: väljarbarometrar) i ett tänkt riksdagsval vid t minus 20 månader är ytterligt begränsad. Det har kollegan Anders Sundell visat. Resultaten stämmer väl med liknande analyser av amerikansk politik (läs mer här). Inte förrän ungefär 300 dagar före ett val finns det någon som helst anledning att använda dagsfärska opinionsmätningar som grund för att spekulera kring framtida valutgångar. Möjligen kan det vara kul att göra det ändå. Och lite kul ska vi väl få ha -- mätningar engagerar och skapar intresse. Men medierna har också andra uppdrag, som bekant. De ska kritiskt granska och rapportera om vad som sker. Nu. Inte vad som kanske kommer att ske sen.

Att lägga energi på att rapportera, beskriva, analysera, spekulera, kommentera väljarbarometrar är lite som att elda för kråkorna. Detta gäller i synnerhet om energin läggs på en mätning i taget. Ingenting i denna bevakning kommer att sätta varaktiga spår i Sveriges politiska historia. Använd istället all talang och kreativitet till att göra mer beständiga analyser av svensk politik. Som överlever längre än till i övermorgon när nästa mätning genomförs. Opinionsjournalistiken borde ägna mer tid åt mätningar av rådande omständigheter, inte hypotetiska frågeställningar om tänkta val idag som vi med säkerhet vet inte kommer att äga rum. ("Undvik hypotetiska frågor" är för övrigt grundkurs 1 konsten att utforma bra surveyinstrument).

Det finns många potentiella alternativ till väljarbarometrarna. Mätningar som har större aktualitet för vad som sker i nuet och som dessutom har starkare prediktionskraft på framtida politiskt beteende är till exempel bedömningar av utvecklingen i ekonomin, partiernas sakägarskap (issue ownership; d v s vem som uppfattas ha en bra politik på centrala politikområden), regeringens arbete (job performance), framtidsutsiker, vallöften, om huruvida Sverige är på väg åt rätt håll eller åt fel håll (policy mood, right track/wrong track). Hade vi tillgång till månatliga mätningar av sådant skulle djupet i analyserna kunna öka betydligt. Och vi skulle stå avsevärt starkare när det gäller att empiriskt belägga varför partiers stöd varierar under sömniga mellanvalsperioder. Grundad spekulation är bättre än ogrundad.

Missförstå nu inte. Se nyanserna. Mätningar av röstningsintentioner (väljarbarometrar) har en viktig funktion i en demokrati. I ett flerpartisystem som det svenska måste väljarna ha god kännedom om partiernas styrkeförhållanden för att kunna rösta rationellt. Opinionsmätningar om hur andra väljare kommer att rösta är helt nödvändiga för att väljare ska kunna ta hänsyn till den strategiska kontexten (regeringsunderlag, spärrgränser). Vi är lyckligt lottade i Sverige. Vi har tillgång till fler och bättre mätningar än väljare i många andra länder.

Men den strategiska kontexten är inte särskilt viktig under det kommande året. Den blir viktig först när Europaparlamentsvalet 2014 närmar sig. I februari-mars 2014 eller så. Lagom är bäst. Låt oss därför använda 2013 för att vila från dagsnoteringar om röstningsintentioner.

Nu vill jag inte se medieredaktioner ställa till med ytterligare metadebatter om mediernas sätt att gestalta politiken, opinionsmätningarnas roll i demokratin eller "Kan man lita på opinionsmätningarna?" för att döva ett dåligt samvete. Agera istället redan på nästa morgonmöte på redaktionen. Skifta fokus. Våga strunta i nästa väljarbarometer. Det behövs bättre balans. Mer sak. Mindre spel.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Enstaka opinionsmätningar spelar ingen roll, det har du givetvis alldeles rätt i Henrik....

Det som är intressant är trender under längre tid och då tycker jag att mätningarna är oerhört intressanta.

Jag tänker kommentera trenderna sedan valet 2010 uppdelat på 3 block... Dvs Alliansen, de rödgröna och Sd... Medelvärden av samtliga mätningar...

I valet 2010 fick Sd 5,7% alliansen fick 49,4% och de rödgröna fick 43,8%... Sd + rödgröna fick 49,5% tillsammans...

Från valet 2010 tom sommaren 2012 låg Sd på runt 6%... Med mindre variation givetvis... Så sent som i maj 2012 hade dom 6,2% i snitt...

Därefter har Sd börjat ökat ganska kraftigt. Genomsnittet för Sd i december var 9,5%, hittills i januari 11,2%... Det är en mycket kraftig ökning i förhållande till hur små Sd fortfarande är...

De rödgröna varierar kraftigt... Dom ligger runt 43% från valet tom februari 2011 sedan stiger dom och toppar på 46% aug 2011... Därefter ner igen dec-jan 2012 ligger dom runt 43%... Sedan stiger dom till drygt 50% i april! I augusti 2012 har dom 49% nu är dom tillbaka på ca 46% i januari 2013...

Alliansen har runt 50% från valet tom februari 2011, sedan tappar dom till ca 46% sommaren 2011 för att i dec 2011 ha 49,9%... Sedan tappar dom snabbt och har 42,7% i april 2012. Dom har legat runt 43% sedan dess, idag januari 2013 har dom 42,5%...

10 000 kr frågan är givetvis vad som händer nu?

Aftonbladet hade en webfråga om vem som vann partiledardebatten i onsdags... Åkesson fick 42% när 5000 hade röstat... Det är anmärkningsvärt högt... Enkäten togs givetvis bort men det finns screenshots...

Samtidigt börjar nu allt fler borgerliga politiker (i synnerhet moderater) kritisera invandringspolitiken... Vi har 3 borgerliga partier som ligger mycket nära spärren nu... Fp fick 6,2% i Sifo idag men det beror snarare på C:s totala kollaps än på någon styrkeposition för Fp...

Verkligheten är en omöjlig motståndare... Kostnaden för invandringen börjar märkas på allvar överallt i samhället... Bidragen till nyanlända är orimliga, Sveriges andel av flyktinginvandringen till Europa är fullständigt orimlig etc...

Den svenska självgodheten som 7 klövern visar upp kommer ge Sverige stora problem i framtiden...

Min prognos är att alltfler svenskar inser detta... Massinvandringen hotar välfärden, skolan, sjukvården etc... De invandrare som kommer hit hamnar i bostadsområden som förslummas allt mer... Det finns inga arbeten alls, det som återstår är kriminalitet och/eller bidragsförsörjning...

DN:s tidigare chefredaktör Hans Bergström sågade den svenska invandringspolitiken längs fotknölarna i skattebetalarnas tidning Sunt Förnuft vintern 2012... Hans bor i USA (och har sin karriär bakom sig)... Därför vågar han ifrågasätta vansinnet...

Andra vågar inte, dom riskerar karriär, arbete och sociala relationer... Svenskar är fega...

Jag tror dock att muren håller på att rämna nu, Sd kommer fortsätta uppåt... De 3 små dörrmattorna Fp, C och Kd kommer troligen fortsätta nedåt... Fast nu får dom sällskap av M som tappar direkt till Sd. 2013 riskerar alliansen faktiskt att kollapsa...

Jag tror att Reinfeldt avgår i år, han klarar inte av debatter mot Åkesson, verkligheten går inte hans väg och han är sliten... Han vill inte sluta som en förlorare 2014... Fast det börjar bli ont om tid nu...

På den rödgröna sidan händer inte så mycket.. Dom är inte ansvariga för problemen förutom konsekvenserna av invandringen för den är 7 partier överens om...

Fortsätter Sd att stiga så kommer det att ske förändringar... Vilken kritisk massa behöver Sd för att stigmat ska försvinna eller åtminstone minska...

Kanske 15% knappast mer med tanke på att flera partier riskerar utplåning...

JM



Lars sa...

Bra rutet, Henrik. Opininonsmätningshetsen är ett otyg, för att inte tala om alla dessa uttolkningar och förklaringar som statsvetare försöker komma med för enskilda mätningar. Det tycks ju komma nya mätningar var och varannan dag som det ska spekuleras kring. Det blir fort tröttsamt. Därför är din MäMä välkommen. Särskilt för oss som är särskilt intresserade av SD. De traditionella mätinstituten har ju haft stora problem med att mäta SD:s stöd; generellt är partiet underskattat och enskilda mätningar kan gå åt helt motsatt håll. Därför är en poll of polls där man kompenserar för underskattningen med säg en dryg procentenhet mycket bättre. SD är väl för övrigt för första gången tredje största parti i din senaste MäMä. Det är en milstolpe som kräver en välgrundad och uttömmande statsvetarkommentar. ;)

Anonym sa...

För övrigt så tycker jag givetvis att du har rätt Henrik... Mer fokus på verkligheten och Sveriges problem och mindre på enskilda mätningar...

Möjligen kunde man någon gång per kvartal kommentera trenderna dock...

Du får reklam i Svd idag för övrigt... Du får gärna skriva fler inlägg...

JM