Är sänkta skatter en valvinnare?

Efter Fredrik Reinfeldts sommartal ser det ut som om frågan om ett femte jobbskatteavdrag blir en viktig sakfråga inför riksdagsvalet 2014. Men är skattefrågor verkligen valvinnande? Självklart finns det inte något tydligt svar på en sådan fråga. Som vanligt beror det på hur skatter och skattenivåer omtalas och hur frågan om sänkta skatter gestaltas av politiker, intresseorganisationer, medier och förståsigpåare.

Ett blogginlägg kan inte ge något uttömmande svar på huruvida frågan om ett femte jobbskatteavdrag har potential att bli en valvinnare. Låt oss ta en närmare titt på några evidens. Skattefrågor hamnar sällan särskilt högt på väljarnas dagordning inför ett val. Andelen väljare som i svenska valundersökningar på en helt öppen fråga nämnt ett skäl till partival som handlar om skatter har varierat mellan 8 och 20 procent. Det har bubblat med men sällan nått pallplats. I SOM-undersökningarna när vi frågat om viktiga frågor och samhällsproblem har skatterna hamnat ännu lägre ned på dagordningen. Senaste noteringen är att blott tre procent av befolkningen ger ett svar som kan kategoriseras som "skatter".

I modern tid är det endast valet 1979 som kan sägas ha dominerats av skattefrågor. Då handlade det om villaskatten. Statsvetaren Peter Esaiasson döpte till och med valet efter sakfrågan: Villakostnadsvalet 1979. Inte ens då var det en särskilt stor andel väljare (17 procent) som nämnde skatter som viktiga skäl för partival. Men relativt sett var den viktigare: den hamnade på delad andraplats ihop med sysselsättningen det valåret. Etta var förstås kärnkraften.
 
Källa: Svenska valundersökningar 1979-2010. SOM-undersökningar 1986-2012.

Skattefrågor fick en framskjuten plats i 2002 års valrörelse. Moderatledaren och utmanaren om statsministerpositionen Bo Lundgrens huvudbudskap om sänkta skatter kunde enkelt manövreras ut av Göran Persson. Lundgren sårades gång på gång av Perssons mantra om "130 miljarder i skattesänkningar". Persson slutade aldrig att fråga hur Lundgren tänkt sig betala för välfärden när en så stor del av finansieringen faller bort. Motargumentet att den långsiktiga effekten av rikare hushåll skulle leda till en ännu större kaka att fördela fick aldrig fäste. Den politiska striden kom att förpassas till Socialdemokratisk hemmaplan. Skattesäkningar ställdes mot välfärd.Vård, skola och omsorg tronade på väljarnas dagordning.

I 2006 års val bidrog frågan om fastighetsskatt till regeringen Perssons förlust. Men inte lika mycket som frågan om hushållsnära tjänster, enligt våra panelanalyser och partibytesanalyser i boken "Regeringsskifte". Även skattefrågan fanns med bland de sakfrågor som Socialdemokraterna kan ha förlorat röster på. I valet 2006 krävdes inga stora väljarrörelser för att göra Alliansen till segrare. Som vanligt är det många bäckar små som blir till en å. Om man måste sätta en rubrik var det högervinden som vann valet 2006 åt alliansen, och här ingår förstås åsikter om skatter och skattenivåer i en sådan förklaring. Monokausala förklaringar och valforskning går inte riktigt hand i hand.

Alla vill väl ha sänkt skatt när man frågar? Njae, så enkelt är det inte. Svenskarnas åsikter om Moderaternas klassiska förslag "sänka skatterna" har vi möjlighet att spåra under lång tid tack vare Valundersökningar och SOM-undersökningar. Visst är det alltsom oftast en klar majoritet som tycker om förslaget, men samtidigt har det inte varit ovanligt med mellan 25-30 procent motståndare till att sänka skatterna.

Figur: Andel svenskar som svarar att de tycker förslaget "sänka skatterna" är mycket bra eller ganska bra 1995-2012.
Källa: Svenska valundersökningar 1998-2010. SOM-undersökningar 1995-2012.

Åsikter om att sänka skatten är starkt färgade av ideologiska utgångspunkter. Frågan om sänkta skatter är en av de sakfrågor som har starkast statistiskt samband med valet av parti i svenska val. Det är en av våra bästa indikatorer på vänster-högerideologi och utomordentligt användbar när man vill bygga ideologiindex.

Moderaternas vallöfte från 2006 års vallöfte om "tusen kronor mer i plånboken" -- en konkretisering av det första jobbskatteavdraget -- blev den gången en av de mest ihågkomna bland väljarna och tycks i den meningen ha varit ett relativt framgångsrikt löfte. Vem vill inte ha tusen kronor mer i plånboken varje månad? Hur många tusen röster budskapet om sänkta skatter gav är dock inte lätt att uppskatta.

Skattesänkaropinionen har falnat betydligt sedan 2006. Ropen om sänkta skatter var mest intensiva iunder perioden 1998-2005, med undantag då av valåret 2006 då Persson neutraliserade frågan (sorterar under avdelningen valrörelser har en opinionsbildande roll). Sedan Alliansvalet 2006 har opinionen för ytterligare sänkta skatter blivit svagare. Det beror förstås delvis på att skatterna faktiskt har sänkts. Opinionstrycket har orsakat policyförändring och sjösatt policy förändrar i sin tur opinionen. En återkoppling har skett. Inom opinionsforskningen kallas det ibland för policy feedback. Effekten av förd politik på opinionen utgör ett slags termostateffekt: när skatterna sänkts tillräckligt mycket börjar stödet för ytterligare sänkta skatter att försvagas. Utifrån detta kan vi fundera vidare på de tänkbara effekterna av ett femte jobbskatteavdrag (vars magnitud är klart mindre än det första) i ett opinionsklimat där den potentiella opinionskraften i sänkta skatter är svagare.

Kommentarer