06 oktober 2013

Om partiledardebatter långt före ett val

Långa partiledardebatter med alla partiledare närvarande är på många sätt unika händelser. För det första är spelplanen jämnare än normalt. Alla partier -- stora som små -- tillåts att få ett ungefär lika stort utrymme. De stora partierna får lika mycket tid som de små. Effekten är densamma som under svenska valrörelser; en plötslig utjämning i de grundläggande villkoren för den politiska kommunikationen. Plötsligt har små partier en möjlighet att synas. Väljarna blir på ett påtagligt sätt varse om vilka alternativ som finns att välja mellan. Det är i de här sammanhangen de små partierna har möjlighet att skärpa sina partiprofiler och sticka ut.

För det andra innebär partiledardebatternas format att ledarna får betydligt längre tid på sig än normalt. I en partiledardebatt finns möjligheter att föra längre resonemang, göra längre beskrivningar av samhällsproblem, nyansera och förklara ideologiska utgångspunkter, utveckla partiets syn på det goda samhället och vilka lösningar man ser i viktiga frågor. Det finns också möjligheter att föra längre samtal med de andra ledarna om resultat och ansvarstillskrivning: Vad har uppnåtts under den gångna mandatperioden och vilket ansvar har den sittande regeringen för dessa resultat?

Partiledardebatterna innebär, för det tredje, en konkurrenssitation som liknar den som råder i samband med en valrörelse. Alla de främsta företrädarna är på plats. Ledarna är aldrig så skärpta, aldrig så inriktade på att prestera, som när alla deras huvudkonkurrenter om väljarnas röster finns i samma rum. Det handlar om att vara bäst när det gäller, och partiledardebatterna ger definitivt förutsättningar att vässa sina argument och låta dem brytas mot andra i ett sammanhang som bjuder största möjliga motstånd. Konkurrensen tvingar fram topprestationer. För ledaren handlar det om att vara skärpt och koncentrerad men inte spänd; det gäller att utstråla att man finner kampsituationen lustfylld; att det här är något man har förberett sig på och sett fram emot.

I en partiledardebatt skall ledarna prestera på tre arenor samtidigt: den partiinterna arenan, väljararenan och mediearenan. En tidig partiledardebatt som den i kväll -- ett år före valet -- är enligt min bedömning viktigast för den partiinterna arenan. Det gäller nu för partiledarna att få de egna sympatisörerna, partikamraterna och blivande kampanjarbetarna tillfreds. De behöver känna att partiet har en ledare som förmår föra fram den politik som partiet kommit överens om att driva. När valrörelsen närmar sig behöver partiet gå fram med ett enhetligt konsekvent budskap och tala med en röst inför väljarna. Det är nu denna samlande process tar sin början. Prestationerna under partiledardebatterna är därför främst viktig för harmonin i de interna leden. Inget sänker ett partis prestation så effektivt som om organisationen själv signalerar tveksamheter om inriktning och ledarskap.

Mediearenan är den näst viktigaste i kvällens partiledardebatt. Eftersom debatten följs främst av redan frälsta politiskt intresserade och partiidentifierade väljare kommer de många väljarna inte själva att ta del av debatten i sig själv, utan snarare nås av kommentarer om debatten. Även om eftersnacket ofta struktureras på ett högst förutsägbart sätt är det ändå viktigt att komma helskinnad ur granskningen. Det står mycket på spel, och det kan innebära att många ledare väljer en riskminimerande och mycket försiktig strategi i debatten. Inga grodor får halka ut ur munnen. Lite trist för alla vi som gärna ser nya uttryck och berättelser födas i kvällens partiledardebatt.

Några omedelbara effekter av kvällens partiledardebatt för opinionsläget -- väljararenan -- är dock inte att vänta. Opinionsforskningen står fast vid att enskilda händelser eller utspel mycket sällan ger stora omedelbara effekter på den allmänna opinionen. Opinionsbildning sker gradvis. Vi ändrar inte åsikter eller röstningsintentioner över natt, utan snarare genom att vissa överväganden långsamt blir mer viktiga än andra överväganden. En partiledardebatt som den ikväll kan så frön till en sådan gradvis förändring som, ackumulerat under kommande månader, ger tydliga effekter på opinionen. Det kan vara ikväll någon av partiledarna introducerar ett nytt sätt att beskriva verkligheten, en ny berättelse om framtiden eller ett nytt slagkraftigt uttryck som på ett enkelt sätt förklarar partiets samhällsanalys och framtida inriktning. Men det är inte säkert att vi märker att det händer. Först när vi tittar tillbaka om tio månader eller så, kan vi konstatera att det var i partiledardebatten den 6 oktober 2013 som vi hörde om det där nya sättet att tänka för första gången.

Inga kommentarer: