25 maj 2013

Europaparlamentsvalet 2014: Ett år kvar

Alla formella beslut är inte fattade. Men med stor sannolikhet blir det den 25 maj 2014 som svenska folket går till valurnorna för första gången på 1 334 dagar.* Då avslutas den hittills längsta period vi har haft utan att folket fått säga sitt i allmänna val eller folkomröstningar. Och vilken avslutning sen. Ett supervalår väntar 2014. Vi har val till alla fyra nivåer i demokratin inom loppet av 112 dagar. Att situationen är mycket speciell framgår av figuren nedan. Vi har aldrig tidigare haft ett europaparlamentsval och riksdagval så nära varandra. Det aktuella kunskapsläget inom valforskningen är att valsekvenser är betydelsefulla för politiskt beteende. Vi kan förvänta oss s k spill over-effekter mellan EUP-valet och RD-valet både när det gäller valdeltagande och valresultat. Sveriges valforskare tänker göra sitt bästa för att studera supervalåret. Nästa gång vi har en liknande situation är om tjugo år, år 2034.

supervalåret2014

Europaparlamentsvalets placering -- 112 dagar före riksdagsvalet -- ställer till det rejält för partierna. EUP-valen är vad valforskare brukar kalla ett andra rangens val. Alla aktörer satsar mindre än vid ett nationellt val. Det står mindre på spel i valet, valtemperaturen är svalare, valkampanjerna kortare, valdeltagandet lägre. Även om vi i Sverige har varit hyfsat förskonade så har det också funnits en klar tendens att EUP-valen handlar om fel saker, om nationella frågor, snarare än frågor som EU-parlamentet de facto har på sitt bord. Mediernas valrörelsebevakning har varit en västanfläkt i jämförelse med pådraget under en riksdagsvalrörelse. Den annorlunda valkontexten skapar möjlighetsfönster för små utmanarpartier som har chansen att bli intressanta när de mer etablerade partier sänker garden; två svenska exempel är Junilistan som satt i parlamentet 2004-2009 och Piratpartiet som för närvarande innehar två mandat i EU-parlamentet.

Den kanske viktigaste skillnaden mellan ett EUP-val och ett RD-val är att det inte ska utses någon regeringsmakt på basis av valresultatet. Det betyder att alla överväganden kring regeringsduglighet, politisk stabilitet och ansvarsutkrävande för förd politik plötsligt inte är närvarande när väljarna beslutar sig för vilket parti de ska rösta på. Det välkända fenomen som går under namn som instrumentell röstning, regeringsröstning eller storleksröstning -- att väljare allt annat lika hellre röstar på redan stora partier, partier som har regeringserfarenhet, partier som har goda möjligheter att driva igenom den politik de går till val på -- spelar en avsevärt mindre roll i samband med ett Europaparlamentsval än vid ett riksdagsval.

Därför är EUP-valet den 25 maj en levande mardröm för Sveriges två största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna. Såvida inte EUP-valrörelsen kommer att likna en riksdagsvalrörelse kommer S och M inte att få någon möjlighet att ställa upp i den gren där de har stora fördelar i förhållande till de andra partierna: regeringsfrågan. I tidigare EUP-val i Europa finns en klar tendens att stora partier och partier som sitter i regeringsställning tenderar att straffas på bekostnad av mindre partier och nya partier. I normala fall när valkalendern sprider ut EUP-valen och RD-valen i tiden är det kanske inte någon katastrof för de två regeringsbärande partierna att gå svagt i ett EUP-val. Men nu måste de hantera en instabil situation som kan betyda överraskningar. Som i sin tur kan slänga grus i maskineriet inför riksdagsvalrörelsen. Svaga resultat i EUP-valet kan betyda ett förlorat momentum, ett medialt ältande om varför, en humördämpare för partiaktiva och kampanjarbetare. Partiernas fram- och motgångar i EUP-valet kan också rucka på den strategiska kontexten för väljarna inför riksdagsvalet; då tänker jag på funderingar om spärrar och regeringsbildning.

Många av de små partierna kan nog tänka sig att prata EU i EUP-valrörelsen. EU-kritik och nischfrågor är alltid gångbart i en EUP-valrörelse. Men de stora partierna Socialdemokraterna och Moderaterna har ett gemensamt intresse att försöka få EUP-valrörelsen att likna en träningsmatch inför riksdagsvalet. Ju mer fokus på nationella frågor, regeringsduglighet på hemmaplan, svensk ekonomi, svensk välfärd, svensk sysselsättning och svensk arbetsmarknad, desto större sannolikhet att EUP-valrörelsen kan normaliseras så att den fungerar ungefär som en riksdagsvalrörelse där den viktigaste frågan handlar om vilka partier som bildar en svensk regering efter den 14 september.

Lästips: Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (red) (2008). Väljarbeteende i Europaparlamentsval. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

* Undantaget är de väljare som hade möjlighet att rösta i omvalet i Västra Götaland den 15 maj 2011 och de väljare som bor i kommuner där det har hållits folkomröstningar.

10 maj 2013

Röstar kunniga väljare annorlunda?


Hur hade valen slutat om väljarna varit fullt informerade, det vill säga levt upp till de högt ställda krav som ibland ställs på demokratiska ideal­medborgare? Frågan aktualiserades av Larry Bartels (1996) som ge­nomförde den första kontrafaktiska analysen av hur ame­rikanska pre­­sidentval skulle ha slutat om alla väljare varit fullt infor­me­rade. I ett sådant tänkt scenario kom han fram till att Demokraternas kandidat skul­­le nått bättre valresultat i amerikanska presidentval – i snitt två procentenheter bättre. Om de amerikanska väljarna varit fullt informerade hade Demokraterna vunnit på det.

Vi har bättre data och bättre mått på väljarkunskap än vad Bartels hade tillgång till och har vid flera tillfällen replikerat Bartels analyser för Sverige (Holmberg & Oscarsson 2004; Oscarsson 2007). Vi uppskattar effekten av politisk kunskap på partival i en multinomial logistisk regressionsmodell under kontroll för ett stort antal bakomliggande variabler – kön, ålder, boendeort, utbild­ning – som vi vet samvarierar med såväl politisk kunskap som partival. Sedan kan vi beräkna predicerade röstsannolikheter för de olika parti­erna när alla väljares kunskap sätts till 1 (=maximal poäng på våra kunskapsindex).

Men de direkta kunskapseffekterna förslår inte långt. En intressant problematik som man behöver ta hänsyn till när man modellerar kunskapseffekter är att effekten av politisk kunskap går i olika rikt­­ning i oli­ka väljargrupper. Kunskapseffekternas riktning är villkorad av ideo­lo­gisk vänster-högerorientering och yr­kes­­grupps­till­hö­rig­het. Ökad kun­skap bland vänsterorienterade indu­stri­arbe­tare leder exem­­pelvis till en högre sannolikhet för röstning på Socialdemo­kra­ter­­na medan ökad kunskap bland högerorienterade tjänstemän innebär lägre sannolikhet för röstning på S. En tolkning av dessa interaktionseffekter är att kunniga väljare är bättre ideologiskt bevandrade och bätt­re på att identifiera sina ”sanna” politiska intressen än okunniga väl­ja­re. Ett annat sätt att säga samma sak är att kunniga väljare är bätt­re på att använda yrkesgruppstillhörighet och ideologi som infor­ma­tions­gen­vägar när de väljer parti (Lau & Redlawsk 2001).
 
I tabellen nedan har vi aggregerat upp resultaten för att undersöka om valresultaten i riksdagsvalen 1985-2010 skulle ha blivit annorlunda om alla väljare levt upp till idealet att vara fullt informerade. Fram träder ett intressant huvudmönster. En valmans­kår bestående av fullt informerade väljare hade inneburit aggrege­rade röstvinster för allians­parti­erna C, FP, KD och M i sex av åtta val under perioden. I genomsnitt hade de fyra borgerliga parti­erna gjort 3,2 procentenheter bättre ifrån sig om väljarna varit ma­ximalt politiskt kunniga.
 



Resultaten ser lite olika ut från val till val. Klart är att de stora partierna Mode­raterna och Socialdemokraterna tycks drabbas hårdast i en tänkt situa­tion med fullt informerade väljare, i snitt –2,6 respektive –2,7 procentenheter under perioden 1985-2010. Det enda parti som ligger med plussiffror under hela perioden är Folkpartiet som i genomsnitt skulle gjort i snitt +4,6 procentenheter bättre valresultat.
 
 

 
Källa: Svenska valundersökningar 1985-2010. Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts Juridik (s 293-297).
 
Nivån på väljarnas politiska kunskaper har betydelse för valutgången i svenska riksdagsval. Visserligen är scenariot om en fullt infor­me­rad väljarkår inte särskilt realistiskt; även om de är hårt kontrollerade ger vi kunskapseffekterna ma­xi­malt spelrum i vår kontrafaktiska ana­lys. Likafullt hade de politiska konsekvenserna av en fullt informerad väljarkår varit mycket stora: Socialdemokraterna hade inte kommit till makten i 1994 års val och hade förlorat regeringsmakten 2002. Fredrik Reinfeldt hade sluppit förlora alliansmajoriteten 2010. Och Sverige­­demokraterna hade inte kommit in i riksdagen i valet 2010.

Uppdatering 28 mars 2014: Ett resultat som blivit särskilt uppmärksammat är att Kristdemokraterna fått ett klart starkare stöd (+7,2 pe) i 2010 års val i en situation där väljarna är fullt informerade. På motsvarande sätt hade Moderaterna gjort ett mycket svagare resultat 2010 (-8,0 pe). Bakom dessa ovanligt stora effektmått döljer sig det faktum att många politiskt kunniga allmänborgerliga väljare valde att taktikrösta i 2010 års val. Taktikröstningen slog alla tiders rekord i valet och 16 procent av väljarna valde att rösta på ett annat parti än det som de tyckte bäst om. I synnerhet var det bland sofistikerade borgerliga väljare taktikröstningen på Kristdemokraterna var särskilt vanligt förekommande. Stora mått av taktikröstande på KD bland politiskt kunniga personer är en alltså förklaring till de kunskapseffekter vi estimerat för 2010.  
 
Analysen ovan är en aptitretare från den nyutkomna boken "Nya svenska väljare" av Henrik Oscarsson & Sören Holmberg. Där kan du läsa mer om hur politiskt kunniga svenska väljare är. Du hittar mer information här.

 
Lästips för den nyfikne:
  • Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013). Nya svenska väljare. Stockholm, Norstedts Juridik.
  • Oscarsson, Henrik (2007). "A Matter of Fact? Knowledge Effects on the Vote in Swedish General Elections, 1985-2002." Scandinavian Political Studies 30: 301-322.
  • Lau, Richard R. & David P. Redlawsk (2001). "Advantages and Disadvantages of Cognitive Heuristics in Political Decision Making." American Journal of Political Science 45(4): 951-971.
  • Bartels, Larry M. (1996). "Uninformed Votes: Information Effects in Presidential Elections." American Journal of Political Science 40: 194-230.