17 november 2013

Utvärdering av SVTs valkompass 2014

Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har fått i uppdrag av Sveriges Television att genomföra en utvärdering av den valkompass som såsmåningom kommer att användas i samband med SVTs valbevakning under supervalåret 2014.

Valkompasser är populära bland väljarna. Enligt valundersökningen 2010 var det 27 procent av väljarna som vid förra valet använde sig av partitester och valkompasser som ett sätt att matcha egna ståndpunkter med partiers och kandidater. Det finns under valrörelserna ett stort sug efter information. Kompasser och valtester uppfattas som underhållande och informativa.

SVTs valkompass består som vanligt av en uppsättning sakfrågor som är framtagna av statsvetarna Stig-Björn Ljunggren och Tommy Möller. Kandidater och väljare kommer att ges möjlighet att besvara frågorna i kompasserna när valen närmar sig. Men innan kompassen fastställs genomförs alltså en utvärdering av Valforskningsprogrammet i samarbete med opinionslaboratoriet LORe  vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg. Per Oleskog Tryggvasson och Henrik Ekengren Oscarsson kommer att samförfatta en utvärderingsrapport som visar vilka frågor som fungerar sämre och bättre för att skilja partiernas sympatisörer åt åsiktsmässigt. Du är inbjuden att vara med!

Hjälp oss att utvärdera SVTs valkompass genom att följa den här länken och fylla i en kort webbenkät. Enkäten tar några minuter att fylla i. Du kommer inte att behöva ta ställning till alla frågor som ingår i Valkompassen utan ett mindre antal slumpmässigt utvalda sakfrågeförslag.

När du fyllt i enkäten kommer du också att ges en möjlighet att vara med i Medborgarpanelen, en oberoende vetenskaplig webbpanel som genomförs av en grupp ledande opinions-, medie- och väljarforskare vid Göteborgs universitet.  Genom att delta i just Medborgarpanelen hjälper du svensk forskning att etablera sig som en av världens bästa miljöer för att studera opinionsbildning och väljarbeteende. Ta chansen att vara med i Medborgarpanelen under supervalåret 2014. Då kommer du att få besvara många spännande och roliga enkäter om politik och samhälle.

09 november 2013

Väljarnas önskeregeringar 1968-2010

Socialdemokraternas besked i regeringsfrågan -- att partiet avser att gå fram i 2014 års val utan att ha formerat ett valkoalition tillsammans med andra partier -- orsakade mycket turbulens under gårdagen. Den spelorienterade mediebevakningen hade full lekstuga. Det finns som vanligt anledning att erbjuda korrektiv till de mest vildvuxna spekulationerna i form av en dos demokratistatistik. Den här gången om svenska folkets önskeregeringar under de senaste fyrtio åren. När allt kommer omkring är det ju väljarna som till slut ska bedöma trovärdigheten i partiernas ställningstaganden i regeringsfrågan. Är det Löfvens öppna förhandlingsmandat eller Reinfeldts färdigkomponerade fyrarättersmeny som kommer gillas bäst av väljarna?

Vi väljer partier i svenska val. Inte regeringar. I flerpartisystem som det svenska betyder det att regeringsfrågan alltid blir viktig i samband med valen. Redan Anthony Downs lärde oss att väljare i flerpartisystem behöver ha tillräcklig information för att kunna bedöma sannolikheten för att olika regeringskonstellationer och regeringspolitik blir verklighet efter valet. Väljarna behöver kunna räkna ut vad den egna rösten får för effekt; vilka signaler som skickas till det politiska systemet. För det mesta är det relativt enkelt att göra dessa bedömningar. Det beror på att koalitioner och partisamarbeten efter val tenderar att ingås av partier som står ideologiskt nära varandra. I det svenska fallet är det ovanligt lätt eftersom Sverige förmodligen har det mest endimensionella partisystemet i världen. "Vem tar vem"-spekulationerna kräver inte direkt någon raketforskare.

De analyser vi genomfört under lång tid av regeringsfrågans betydelse för väljarbeteende visar att svenska väljare har stor vana att ta hänsyn till den strategiska kontexten för sina valbeslut. Det vittnar inte minst det myckna och rekordstora taktikröstandet i samband med 2010 års val. I boken Nya svenska väljare skriver jag och Sören Holmberg ett helt kapitel om Regeringsröstning som är tillgängligt för alla som har lust att läsa på ännu mer. Här finns exempelvis analyser av väljarnas uppfattningar om regeringars prestationer under de senaste fyrtio åren. 

Allt pekar på att regeringsfrågan återigen blir en central frågeställning inför ett svenskt riksdagsval. Men allt tal om regeringsröstning blir lätt konstlad om vi inte kan visa att svenska väljare har åsikter om vilken slags regering de vill ha. En stor majoritet av svarspersonerna i de svenska valundersökningen har genom alla år varit beredda att sätta samman en regering när vi frågar. Realismen i de önskade regeringarna kan ibland diskuteras, men i de allra flesta fall pusslas regeringar ihop som känns igen från den politiska debatten. De önskeregeringar som är gångbara beror förstås på hur utbudssidan ser ut. Önsketänkande hos väljarna bryts mot politiska realiteter och mot vad som är sannolikt och rimligt givet omständigheterna.
Figuren nedan visar hur populära fyra olika slags regeringar har varit bland väljarna sedan 1968. Intervjufrågan gäller vilket eller vilka partier man helst vill ha med i regeringen efter valet det aktuella valåret. Frågan har ställts i Valundersökningens förvalsstudier respektive valår. Mycket klara majoriteter har besvarat intervjufrågan genom åren – som mest 2010 (94 procent) och som minst 1998 (82 procent). De allra flesta svenskar har alltså en favoritregering. Utvecklingen av andelen väljare som önskar sig en blocköverskridande regering är placerad under figuren.

 
Källa: Svenska Valundersökningar 1968-2010. Frågan i besöksintervjun lyder: ”Vilket eller vilka partier skulle Du helst vilja ha med i regeringen efter valet i år?” Läs hela analysen i Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts.
 
I början av vår mätperiod (1968-1985) var en ren S-regering svenska folkets önskeregering nummer ett; mellan 29-36 procent av väljarna ville ha en sådan regering efter valet. Men dominansen bryts under 1990-talet då blocköverskridande regeringar går om och får fler omnämnanden som favoritregering än rena S-regeringar (31 procent 1994). I samband med valet 2002 gjorde en S-regering en tillfällig uppryckning och återtog med knapp marginal förstaplatsen före en blocköverskridande regering.

Vid valet 2006 förändrades svenskarnas regeringsönskemål radikalt. En borgerlig regering (Alliansen) hamnade för första gången i historien högst upp på väljarnas lista över favoritregering. På andra plats med cirka en fjärdedel av rösterna kom en blocköverskridande regering, följd av en Rödgrön regering som redan 2006 samlade fler väljare än en ren S-regering. En ren S-regering går alltså från mest till minst önskad på bara fyra år. Det är vid den här tidpunkten Socialdemokraterna förlorar sitt gamla klassiska försprång som Sveriges ”naturliga” regeringsparti. Andra mätserier bekräftar denna utveckling.

Utvecklingen förstärks 2010. En borgerlig alliansregering ökar ytterligare på sin ledning som favoritregering. Rekordsiffran 40 procent av de svarande önskade sig en borgerlig regering. Det tidigare rekordet var 36 procent från 1968. Men då var det en S-regering som fick det stödet. På plats två 2010 kommer en Rödgrön regering med 23 procent.
Vid det senaste valet 2010 var det bara 7 procent av väljarna som önskade sig en Socialdemokratisk minoritetsregering. Det beror givetvis inte enbart på att svenska folkets preferenser förändrats utan också på förändringar på utbudssidan: vid 2010 års val fanns inte en S-minoritetsregering på "menyn". Istället presenterades en Rödgrön valkoalition och en sådan regering har aldrig tidigare varit så populär som då. Bland S-väljare 2010 var det avsevärt fler (55 procent) som önskade sig en rödgrön regering än en S-minoritetsregering (19 procent)!

Blocköverskridande regeringar var mest populära i mitten av 1990-talet. Det sammanfaller med en tidpunkt då det var snubblande nära att det hade blivit verklighet. Det parlamentariska samarbetet mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna under de svåraste krisåren hade kunnat utvecklas till en regelrätt regeringskoalition över blockgränsen. Krissituationer kan tvinga fram nya samarbetsmönster.
En effekt av Alliansepoken 2004- är att sannolikheten för blocköverskridande regeringar blivit avsevärt lägre. Effekten syns tydligt också i tidsserierna över väljarnas önskeregeringar. I samband med 2010 års val var det bara 13 procent av väljarna som räknade upp partier från båda blocken när vi bad dem att berätta om sina önskeregeringar.
 
Källa: Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts Juridik.

04 november 2013

Om statsvetare i offentligheten och kärleken till ämnet

Det diskuteras ibland om det behövs en statsvetarlicens eller ett slags uppförandekod för statsvetare i offentligheten. Du har tidigare kunnat läsa om detta i tidigare inlägg på min forskarblogg. Bakgrunden till diskussionen är givetvis det betydande och växande genomslag som statsvetare har i offentligheten. Vad har den enskilde statsvetaren för ansvar när journalister ringer och ställer frågor?

Understundom låter sig krav på disciplinering av disciplinen höras. Men jag är inte någon vän av idén om ett slags statsvetarsamfund som ska agera internpolis inom statsvetarskrået. Det vore i själva verket förödande för ämnets utveckling. Det är samtidigt utomordentligt viktigt att statsvetare inte slutar diskutera sin egen roll i det offentliga samtalet. Varför finns vi med? Vem uttalar sig bäst om vad och varför? Vad blir effekterna av alla uttalanden på publikens syn på statsvetenskapen som ämne?
 
En viktig orsak till behovet av diskussion av statsvetarrollen är att förtroendet för vetenskaplig forskning befinner sig i utförsbacke. SOM-institutets regelbundna mätningar av forskningsförtroendet visar en långsamt smältande glaciär. De senare årens data visar att forskningsförtroendet kan vara på väg att urholkas. Och statsvetenskap som ämne hamnar redan långt ned på listan över vilka områden medborgarna tycker att Sverige bör satsa mer på i framtiden. I den senaste mätningen var det bara 9 procent av svenska folket som tyckte vi borde satsa mer på statsvetenskaplig forskning. Vi behöver stärka förtroendet för ämnet. Därför har alla vi som ofta förekommer i medierna ett stort ansvar för statsvetenskapen som varumärke. Vad som skadar eller stärker detta varumärke finns det förstås många olika uppfattningar om. Hur kan statsvetares samverkan med det omgivande samhället stärka förtroendet för forskningen? Hur bör vi agera i medier och samhällsdebatt?

Passionen för statsvetenskapen måste få lysa igenom. Vi som kallar oss statsvetare måste våga låta det skina igenom att de flesta av oss tror att statsvetenskapen kan göra nytta för mänskligheten och planeten; ibland till och med större nytta än teknik, medicin och naturvetenskap. Det mesta av planetens bekymmer -- vare sig det handlar om krig, svält, sjukdomar, klimatförändringar, brottslighet eller ekonomisk stagnation -- beror nämligen på att vi människor inte förmår lösa konflikter eller att vi dignar under saker som korruption, bristande rättsstater och dysfunktionella politiska och byråkratiska system. Vi lever i en värld där varken pengar, effektiva mediciner, fungerande teknik och god vilja egentligen saknas för att potentiellt kunna göra världen till en bättre plats. Här kan statsvetenskapen göra en skillnad. Vi har något att berätta om varför det är så och vad som kan göras åt det.

Min uppfattning är alltså att det är kärleken till och omsorgen om ämnet statsvetenskap bör vara den vägledande principen för allt vi statsvetare tar oss för. Enligt högskoleförordningen har vi tre huvuduppgifter: utbildning, forskning och samverkan med omgivande samhället. När vi märks ska vi göra det för att a) visa för blivande studenter att det är kul och intressant med statsvetenskap, b) visa framtida forskartalanger att vi ägnar oss åt viktig, seriös, systematisk och internationellt slagkraftig statsvetenskaplig forskning och c) visa samhället att vi ger tillbaka genom att kommunicera viktiga forskningsrön, erbjuda en mångfald av perspektiv och analyser som ger korrektiv i samhällsdebatten, och ibland presentera relevanta policyrekommendationer.

(Väl-)grundad spekulation
Vi behöver inte statsvetare för att leverera samma slags uppenbara spekulationer som icke-statsvetare kan leverera. Det finns heller ingen anledning att fylla offentligheten med ännu mer tyckande. Tyckokratin är tillräckligt utvecklad som det är. Våra uttalanden ska stå för det beständiga och inte det flyktiga. Grundad spekulation är bättre än ogrundad. Det kan de flesta hålla med om . Men vad är då (väl-)grundad spekulation? Det som kännetecknar grundad spekulation är att det har ett värde och tål att läsas igen några dagar, några veckor eller några månader senare och som har sin grund i vetenskapliga rön eller analytiskt tänkande. Som alla vet är det ibland svårt att hitta en vetenskaplig motsvarighet till journalisternas fråga för dagen. Men med lite fantasi och kreativitet brukar det gå att styra samtalet in på ett område som vi faktiskt vet något om och där det går att peka ut relevanta forskningsansträngningar.

Forskningens hittills bästa svar
Statsvetarens främsta uppgift är att efter bästa förmåga leverera forskningens hittills bästa svar på området. Det är alls inte någon enkel uppgift utan en rejäl pedagogisk utmaning. Tiden är knapp. Medielogikens förkärlek för förenklingar och monokausala förklaringar är inte kompatibel med forskningens. Det blir lätt fel. Missförstånd är legio (Kräv ALLTID att få läsa pratminus!). Dessutom krävs intellektuell hederlighet för att ge en balanserad bild av forskningsläget. Även forskningsresultat som skaver på egna försanthållanden -- ja, kanske just dem i synnerhet -- behöver komma fram i diskussionen. Ser vi att det saknas ett viktigt perspektiv eller ett analytiskt grepp i en pågående samhällsdebatt så behöver vi fylla luckan.

Växeltelefonisten
Den bästa statsvetaren är antagligen växeltelefonist: Det är eftersträvandsvärt att rätt frågor besvaras av en person som a) för tillfället är aktiv och bedriver forskning på området, b) nyligen har publicerat eller bedrivit undervisning i det aktuella ämnet, eller åtminstone c) varit sakkunnig för eller på annat sätt nyligen bedömt forskning på området. Den forskare som sitter inne på de hittills bästa svaren är därmed oftast inte en statsvetare utan kanske en psykolog, jurist, demograf, sociolog, ekonom, historiker, språkvetare eller statistiker. De flesta frågor mår bra av att bollas vidare till någon annan som vet bättre hur smickrande det än kan vara att stå överst på journalisternas lista med telefonnummer. Hjälp journalisterna rätt. Använd din beställarkompetens!

Skriv själv!
Sist men inte minst viktigt: Ingen journalistisk produkt kan (eller ens bör?) leva upp till forskningens många krav. Det finns därför bara en rimlig slutsats: Vässa din penna och skriv själv! Använd forskarbloggar, debattsidor och kolumner. Då får man den ärligaste möjligheten att beskriva och förklara allt från funderingar till nya forskningsfynd. Dessutom kan man alltid länka vidare till fördjupningsmaterial. Du kan dokumentera den forskning på vilken man bygger sina texter. Om du själv lägger ut texten stannar dina ansträngningar inte vid en privatföreläsning med enskild journalist. Dessutom är min erfarenhet att du blir en bättre forskare av de reaktioner och kommentarer som dina läsare har på dina alster.