Svenska folkets inställning till mötesförbud

Beslutet att ge ett nationalsocialistiskt parti tillstånd att demonstrera i Jönköping på 1:a maj väcker stor diskussion. Frågorna är lika kniviga som viktiga. Ingen ifrågasätter mötesfriheten som värde. Men hur ska den demokratiska rättsstatens grundprinciper tillämpas i praktiken? I vilken utsträckning ska mötesfriheten begränsas för medborgare och grupper som kan betraktas som den demokratiska rättsstatens fiender, och i så fall på ett sådant sätt att den demokratiska rättsstaten inte förlorar sin egen själ? Och vem står i makt att bestämma vem eller vilka som tillhör denna fiende?

Den nya SOM-undersökningen från hösten 2013 visar att svenskarnas inställning till mötesförbud i situationer då den nationella säkerheten är hotad har blivit klart mer restriktiv sedan 2002. Vi blir alltså över tid mer tveksamma till att använda tvångsmedlet mötesförbud när säkerheten hotas. Stödet för en av de mest grundläggande medborgerliga friheterna -- mötesfriheten -- har alltså stärkts väsentligt under de senaste tio åren.

De flesta respondenter tänker sannolikt på militära, yttre säkerhetshot när de besvarar vår fråga. Men trenden är ändå så pass tydlig att den är högintressant. Andelen av befolkningen som svarar att mötesförbud aldrig bör kunna användas har vuxit från 39 till 59 procent mellan 2002 och 2013.




Källa: SOM-undersökningarna 2002, 2008 och 2013.

Se mig presentera de nya mätningarna av tvångsmedelsopinionen på SOM-seminariet 2014 genom att följa denna länk till SVT Play. Sändningen är från den 24 april 2014.

Kommentarer