30 augusti 2014

Internetval 2014?

Stora förväntningar är knutna till den kommunikationella revolutionen också när det gäller valrörelser. Ökad internetanvändning skapar nya möjligheter för medborgare att på eget initiativ inhämta politisk information, att själva delta i politiska diskussioner och att självständigt bedöma partiers valbudskap utan att de först har filtrerats genom traditionella mediekanaler. Internetmediets möjligheter att åstadkom­ma dialog, interaktivitet och individanpassning är en lockande dröm för opinionsbildare och kampanjstrateger. För hårt prövade partier som understundom anser sig vara styvmoderligt behandlade av medierna är tanken på direktkommunikation med väljarna med hjälp av internet attraktiv.

Varje riksdagsval sedan 1998 har benämnts det stora genombrottet för interaktiv direktkommunikation mellan väljare och valda. Och visst, internetanvändningen ökar om än numera i långsammare takt, den politiska bloggosfären expanderar, partier och kandidater satsar allt större resurser på sina hemsidor.

Men förväntningarna om ett stort genombrott, ett Internetval, har varje gång kommit på skam. Resultaten från valundersökningen 2010 understryker än en gång att Internetmediets genomslag hittills har varit begränsat i samband med våra valrörelser. Trots att förutsättningarna för ett sådant genombrott sannolikt är som störst i just Sverige: Hela åttiotvå procent av de svenska hushållen hade tillgång till Internet – huvuddelen i form av bredbandsuppkoppling – i samband med 2010 års riksdagsval. Sedan dess har internetanvändningen tagit ytterligare steg framåt. Hur ska det då inte bli 2014?


Valundersökningarna visar att det sker en långsam ökning av besök på valrörelserelaterade sajter under valrörelserna. Morgontidningarna fick besök av 39 procent av väljarna 2010 jämfört med bara 14 procent 1998. Kvällstidning­arna och tv-kanaler uppvisar en motsvarande ökning, från 16 till 40 respektive från 10 till 29 procent mellan 1998 och 2010. Även Val­myndigheten får fler besök på sin hemsida www.val.se: besöken har ökat från 3 procent 2002 till 9 procent 2010.



Besöken på partiernas hemsidor blir också mer frekventa. Ande­len som besöker någon eller några av partiernas hemsidor har totalt sett dubble­rats från 8 procent 1998 till 19 procent 2010 (jfr tabell 6.3). Resultaten i tabell 6.4 visar att Moderaternas, Socialdemokraternas och Miljöpartiets hemsidor var något mer välbesökta än Kristdemokraternas och Vänsterpartiets hem­sidor i samband med 2010 års val. Sverigedemokraternas hemsida besöktes av sex procent av väl­jarna.

Enskil­da riksdagskandidaters hemsidor besöks i mer blygsam utsträckning, men vi kan ändå konstatera att andelen besök även här har vuxit, från två till fyra procent mellan 2006 och 2010 års val.


Vilka väljare politiksurfar på nätet i samband med valrörelserna? När­mare analyser kan bekräfta att det framför allt är de politiskt kun­niga, intresserade och partiidentifierade som gör det. Slutsatserna från tidigare studier håller fortfarande: I stor utsträckning är det de redan intresserade och kunniga som besöker partiernas hemsidor i samband med valrörelserna. Ännu så länge är valrörelserna på nätet endast för de redan frälsta. Vi väntar med andra ord fortfarande på det stora informationsteknologiska genombrottet när det gäller väljarnas informationssökande på politiska hemsidor under valrörelserna. Mer troligt är att utvecklingen precis som hittills kommer att ske gradvis. 

I skrivande stund befinner sig den stora Valundersökningen 2014 i fält. Den spännande frågan är hur resultaten i tabellen kommer se ut när vi lägger 2014 till samlingen. 


1 kommentar:

Lars sa...

För SD har nog internet spelat en betydande roll med tanke på hur negativt särbehandlade de varit i etablerade media. Själv är jag en av SD:s kärnväljare och det hade jag knappast kunnat bli utan internet då jag befinner mig på en plats där SD varit som svagast organisatoriskt. Så var jag t ex den enda i mitt valdistrikt som röstade på SD i valet 2002, så min röst går att se på Valmyndighetens hemsida under "övriga partier" (jag skrev då SD:s namn på en blank valsedel). Kring SD har det även på senare år växt fram en flora av "alternativmedia" på internet, men det har ju inte varit odelat positivt för SD med tanke på vad en del företrädare avslöjats med att ha skrivit där.