13 september 2014

På god väg mot ökat valdeltagande 2014?

Det här inlägget är samförfattat med Per Oleskog Tryggvason.

Svenska folket förtidsröstar som aldrig förr. I förmiddags (13/9) hade 2 174 545 personer (Valmyndigheten uppdaterar kontinuerligt) tagit sig till någon av Sveriges 3 695 förtidsröstningslokaler. Då valmyndighetens siffror släpar några dagar är en rättvis jämförelse med tidigare års förtidsröstning att titta ett par dagar tillbaks i tiden. I torsdags (11/9) hade till exempel nästan 300 000 fler förtidsröstat jämfört med samtliga förtidsröster i regeringsskiftevalet 2006. 

Också jämfört med valet 2010, då alla tiders förtidsröstningsrekord slogs (både i absoluta tal och sett till de röstberättigade) ser det ljust ut när det gäller möjligheten att valdeltagandet ökar i årets val.

Trots missvisande rapportering i flera medier så hade 196 000 fler väljare förtidsröstat jämfört med samma tidpunkt 2010. Också när det kommer till andel av de röstberättigade så ser vi i år en ökning med drygt två procentenheter (se graf 1).

Tyder den omfattande förtidsröstningen på att vi kan förvänta oss ett höjt valdeltagande?  Det är något som vi vet först imorgon kväll. Det kan till och med dröja till dess att onsdagsrösterna är räknade nästa vecka, men att andelen förtidsröster är så pass hög tyder knappast på ett lägre valdeltagande. Det är dock mycket möjligt att vi ser ett förändrat väljarbeteende, med en allt mer bekväm valmanskår som hellre röstar när det passar in i vardagen än klär upp sig och går till vallokalen på valsöndagen. 

En effekt av ökad förtidsröstning är att vi får fler sent inlämnade förtidsröster som inte hinner fram till vallokalerna för att räknas under valkvällen. Antalet röster som tillkommer valnattsresultatet har ökat mycket i de senaste valen: 72 000 i 2002 års val, 109 000 i 2006 års val och 178 000 röster i 2010 års val. Vi kan lugnt räkna med att minst 200 000 röster kommer att "saknas" i valnattsresultatet. Det motsvarar omkring tre procent av det totala förväntade antalet röster! 


Demokratiska problem med förtidsröstning
Även om den omfattande andelen förtidsröster kan ses som ett friskhetstecken för den svenska demokratin finns det ett normativt demokratiskt problem som riskerar att uppstå.  Det finns ett egenvärde i att väljare ska vara så fullt informerade som möjligt då de går för att avlägga sin röst. De som väljer att lägga sin röst före valdagen riskerar att gå miste om viktig information som uppkomma under valröresen. Vi kan utifrån valmyndighetens siffror konstatera att över en miljon av väljarna redan lagt sin röst när de två statsministerkandidaterna drabbade samman i SVT:s duell förra lördagen. Samma siffror visar att mer än 2 miljoner väljare redan hade röstat inför TV4s partiledarduell i torsdags. 



* På grund av eftersläpningar i Valmyndighetens rapportering om inkomna förtidsröster är skattningen av inkomna röster från Fredag 12 sept en underskattning. Vi förväntar oss att trajektoriet för inkomna förtidsröster följer ungefär samma bana som 2006 och 2010.

Extremt lågt ångerröstande
De demokratiska frågetecken som kan ställas ur ett normativt perspektiv rätas till viss del ut av att det på valdagen finns möjlighet att ångra sin röst. Du har alltså möjligheten att gå till din vallokal och lägga en ny röst på valsöndagen och på så sätt annullera din förtidsröst. Den här teoretiska möjligheten verkar dock främst stanna vid teorin. I 2010 års val var det 5 290 personer av de drygt 2,3 miljoner (2 377 639) förtidsröstande som valde att ångerrösta. Endast 0,2 promille av alla förtidsröstare ångerröstade.  

Anledningen till det låga ångerröstandet är säkert flera. För det första, de som väljer att gå och förtidsrösta innan valdagen har per definition bestämt sitt partival.  Detta då de väljer att avlägga sin röst vid ett tillfälle som är tidigare än de måste (de kan ju faktiskt allt som oftast vänta tills valstöndagen). För det andra kan det tänkas att möjligeten att ångerrösta är relativt okänd bland väljarna. Man känner helt enkelt inte till möjligheten att ångerrösta. 

Kommer FI! dra upp ångerröstandet?
Det kommer bli intressant att följa om ångerröstning förblir en valanomali också i riksdagsvalet 2014. Årets riksdagsval har utvecklat sig till ett taktiskt spel av sällan skådat slag. Årets valraket, Feministiskt initiativ, har sedan valrörelsens början haft ett opinionsstöd mellan 1.6 och 4.0 procent. Detta har inneburit huvudbry för många rödgröna väljare med ett rosa hjärta. I början av valrörelsen visade de flesta opinionsmätningar att avståndet mellan de rödgröna och allianregeringen låg omkring 10 procent. När gapet förra veckan halverades (länk till opinionsmätningarna) i nästan samtliga mätningar var det säkert många FI-väljare som fick kalla fötter. Nu såg det plötsligt ut som det som varit klart sedan länge, att de rödgröna skulle bli större än alliansen inte längre var en självklarhet. 

Opinionsjournalistiken på vänsterkanten delades in två läger. Å ena sidan, de som direkt eller indirekt uppmanade att inte lägga sin röst på FI då det i deras ögon kunde riskera regeringsmakten. Å andra sidan de som menade att utan ett Feministiskt initiativ i riksdagen så finns ingen möjlighet för en rödgrön majoritetsregering. I ljuset av de fyra senaste opinionsmätningarna (Demoskop, Ipsos, Sifo och Novus) verkar de senare få mest vatten på sin kvarn. Stämmer dessa opinionsmätningar så är FI i behov av åtminstone mellan 6 000 – 60 000 stödröster (1 procentenhet är ca 60 000 röster) för att komma in i riksagen och på så vis lägga grunden för en rödgrön majoritetsregering.  

FI:s balans strax under fyraprocentsspärren skapar förutsättningar för en markant ökning av antalet ångerröstare. Detta både hos grupper som redan har lagt en rosa röst, men som nu får kalla fötter av att Allianspartierna ska kunna spurta förbi de rödgröna. Men kanske framförallt bland de som redan lagt sin röst på ett rödgrönt parti och nu ser en chans att bidra till att skapa ett underlag för en rödgrön majoritet i den kommande riksdagen.



Läs mer om förtidsröstning i boken "Förtida röstning i Sverige"

5 kommentarer:

Lars sa...

"Stämmer dessa opinionsmätningar så är FI i behov av åtminstone mellan 6 000 – 60 000 stödröster (1 procentenhet är ca 60 000 röster) för att komma in i riksagen och på så vis lägga grunden för en rödgrön majoritetsregering."

Det vet vi ju att de inte gör. SD underskattas kraftigt, vilket vi såg återigen i EUP-valet. Så även om FI kommer in kan väl SD fortsatt bli tungan på vågen. För de borgerliga vore det väl även bra med ytterligare rödgrön röstsplittring. En svag Löfven-regering i minoritet som är beroende av FI/V kan bli en riktig cirkus.

Anonym sa...

Det ökade förtidsröstandet är intressant i förhållande till hur några partier under denna valrörelse ganska länge höll på sina valmanifest innan de till slut offentliggjordes. Är det smart av partierna ur perspektivet att väljarna ska vara välinformerade? Förhoppningsvis tänker de om. Ett ökat förtidsröstande kanske rent av är ett utslag av att väljarna är trötta på det politiska spelet, varför ska man behöva vänta till sista partiledarutfrågningen för att få veta var partierna står, borde inte partierna gett väljarna tillräckligt med information innan dess liksom?
Ulrika

Anonym sa...

Hade media varit den samhällsinformatör som de borde vara så kanske inte 53.000 människor hade blankröstat utan lagt sin röst på en kursändring av det partipolitiska systemet. Nämligen på Direktdemokraterna (http://direktdemokraterna.se )
Sverige behöver ett demokratiskt paradigmskifte…och det har påbörjats med detta lilla frö.
Johan Norberg kåserade om det häromdagen i P1:
"Demokrati är mer än val" - http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=5963123
Jag hoppas att det var sista gången vi behövde stå ut med detta patetiska skådespel som media arrangerar med väl genomtänkt dramaturgi. Politik framstår som fars. Därför röstade jag på Direktdemokraterna…för att ångar måste gå före och börja lägga om kursen. Hoppas att Du vill intressera Dig för en utveckling av det demokratiska systemet.
vh
Anna Gustin

Tobias Harding sa...

Jag måste säga att jag inte alls håller med om problemformuleringen när du säger att förtidsröstning kan ses som ett demokratiskt problem. Är det inte snarare så att det är ett problem att SVT, andra medier och partierna själva är så sent ute i valrörelsen? Under EU-valet dröjde det också mycket länge innan SVT arrangerade några debatter med detta som ämne. Är det en rimlig problemformulering att väljarna inte anpassar sig till medias informationsflöde, eller är det tvärtom?

Förtidsröstandet kan också ha att göra med hur väljarna väljer. För oss som i första hand röstar ideologiskt och baserat på förtroende för kandidaterna är den information som kommer fram i valrörelsens slutskede ofta mindre intressant. Jag bestämmer mig själv för hur jag ska rösta när jag tycker att jag har tillräcklig information för att kunna bilda mig en stabil uppfattning om partiers och kandidaters inställning i viktiga frågor, inklusive regeringsfrågan som viktiga sakfrågor och ideologi. Det handlar då om att kunna få en uppfattning om hur de skulle kunna agera också om läget förändras. Då är läget just i valrörelsens slutskede mindre intressant, inte minst på grund av att det är så orepresentativt i sin retoriska nivå, och dessutom helt annorlunda än det läge som kommer att infinna sig precis efter valet, när det ska förhandlas om regeringsbildning.

Tobias Harding sa...

Jag måste säga att jag inte alls håller med om problemformuleringen när du säger att förtidsröstning kan ses som ett demokratiskt problem. Är det inte snarare så att det är ett problem att SVT, andra medier och partierna själva är så sent ute i valrörelsen? Under EU-valet dröjde det också mycket länge innan SVT arrangerade några debatter med detta som ämne. Är det en rimlig problemformulering att väljarna inte anpassar sig till medias informationsflöde, eller är det tvärtom?

Förtidsröstandet kan också ha att göra med hur väljarna väljer. För oss som i första hand röstar ideologiskt och baserat på förtroende för kandidaterna är den information som kommer fram i valrörelsens slutskede ofta mindre intressant. Jag bestämmer mig själv för hur jag ska rösta när jag tycker att jag har tillräcklig information för att kunna bilda mig en stabil uppfattning om partiers och kandidaters inställning i viktiga frågor, inklusive regeringsfrågan som viktiga sakfrågor och ideologi. Det handlar då om att kunna få en uppfattning om hur de skulle kunna agera också om läget förändras. Då är läget just i valrörelsens slutskede mindre intressant, inte minst på grund av att det är så orepresentativt i sin retoriska nivå, och dessutom helt annorlunda än det läge som kommer att infinna sig precis efter valet, när det ska förhandlas om regeringsbildning.