07 september 2014

Reinfeldt vs Löfven

Vem är statsminister efter riksmötets högtidliga öppnande den 30 september? Är det Fredrik Reinfeldt som blir huvudperson i den nyvalda riksdagens numera obligatoriska omröstning om statsminister? (En sådan omröstning ställer man ju förstås inte gärna upp i om man inte redan vet att man kommer att klara den, undantaget om man vill sätta en ny pedagogisk praxis). Eller är talmannens förslag Stefan Löfven? Blir det han som får läsa upp regeringsförklaringen? 

I Sverige röstar vi på partier och inte på regeringar. Vi väljare får vara med och välja vem som blir regeringsbildare men bara indirekt via våra riksdagsledamöter -- folkets främsta företrädare. Vi har negativ parlamentarism i Sverige. Så länge en riksdagsmajoritet (175 mandat) tolererar statsministern och inte aktivt röstar emot denne, så kan hen fortsätta som regeringschef. Frågan är alltså om det är Löfven eller Reinfeldt som är den mest tolererade?

Ikväll är det duell mellan de två huvudkandidaterna till statsministerposten i SVT. Regeringsbildaren får en nyckelroll i ett parlament som ser ut att bli mer fragmentiserat än tidigare, det vill säga riksdagsmandaten är mer utspridda på fler partier. 

Vilken ledare är bäst?
Systematiska mätningar av svenska partiledares image har pågått inom ramen för Valforskningsprogrammet sedan 1980-talet. Mätningarna är inspirerade från amerikanska motsvarigheter och ingår i svenska valundersökningar och i SOM-undersökningar sedan dess. Jag analyserar dem tillsammans med Dieter Ohr i ett av kapitlen i Political Leaders and Democratic Elections. Av utrymmesskäl har man oftast valt att endast mäta image för de två största partiernas ledare (undantag finns; såväl Westerberg, Johansson, Werner och, faktiskt, Wachtmeister fanns med i de tidigaste mätningarna). Bedömningar av ledarnas pålitlighet har haft störst effekter på röstningsbeteende i svenska val, läs mer här.

Nedan redovisas andelen väljare som i de svenska valundersökningarnas förvalsintervjuer uppgett att olika påståenden om ledare "stämmer mycket bra" (procent). Jag har grönmarkerat den ledare som av väljarna fått det högre betyget. Det är rätt belysande att följa Carl Bildts ledarkarriär uttolkat av väljarna med starkare siffror för varje val på alla egenskaper utom folklighet (Bildt lyckades aldrig övertyga väljarna om att han "vet hur vanligt folk tycker och tänker"). 

Även Göran Perssons förvandling från buffel- till trivsel-Persson mellan valen 1998 och 2002 är spännande. I 2002 års val upplevde nästan halva valmanskåren (49 procent) Persson som en stark ledare. Ännu mer intressant är att väljarna faktiskt gjorde en mycket likartad bedömning av Perssons ledaregenskaper vid förlustvalet 2006. Persson höll ställningarna för de flesta egenskaper men Reinfeldt uppfattades som mer inspirerande, pålitlig och sympatisk än Persson.







Reinfeldt stärkte sina aktier hos väljarna mellan 2006 och 2010 när det gäller kunnighetpålitlighet och stark ledare men faktiskt backat något när det gäller inspirerande. Skillnaderna i väljarnas bedömningar av stark ledare talar sitt tydliga språk: En majoritet av väljarna tyckte att stark ledare stämmer mycket bra" på Fredrik Reinfeldt (55 procent). Motsvarande siffra för Sahlin var blott fem procent. Reinfeldt vann alltså matchen mot Sahlin mycket mycket klart på alla indikatorer utom när det gäller vet hur vanligt folk tycker och tänker och talar så folk förstår.

I tabellen nedan redovisas motsvarande mätserie för Ingvar Carlsson och Carl Bildt hämtat från SOM-institutets undersökningar. Den visar hur egenskapsmatchen mellan Carlsson och Bildt utvecklade sig under åren 1987-1995.


Läs mer om partiledarimage och partiledareffekter i Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts juridik.


Inga kommentarer: