31 januari 2014

Varför är det så ovanligt att försöka påverka andras partival?

Det blev uppståndelse när ledningen för hamburgerkedjan Max i ett brev till sina anställda varnade för följderna av ett regeringsskifte. Indirekt var det ett försök att påverka personalen att inte stödja Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna i riksdagsvalet bland annat eftersom dessa partier har en höjning av restaurangmomsen på sin politiska agenda.

Många uppfattade brevet som ett otillbörligt påverkansförsök från en arbetsgivare till anställda där det uppenbart existerar ett ojämlikt maktförhållande. Men ojämlika maktförhållanden finns det ju gott om i vårt samhälle. Och alla slags uppmaningar om att rösta på ett visst partiet är ju svårt att uppröras över. När upplevde du senast att någon försökte påverka dig att rösta på ett visst parti?

Händelsen fick mig i varje fall att fundera på ett intressant forskningsresultat från våra väljarböcker: Svenska väljares obenägenhet att ägna sig åt att försöka påverka varandras röstande.

I nordisk och internationell jämförelse tycks nämligen svenska väljare ägna sig betydligt mindre än andra länders väljare åt att försöka påverka varandras partival i samband med valen (Bengtsson et al 2013). De svenska valundersökningarna visar att det som mest är var sjunde svensk väljare som uppger att de under valrörelserna har ägnat sig åt egna försök att påverka någon annans partival (se Oscarsson & Holmberg 2013).

Svenska partier kan alltså inte räkna med särskilt mycket kampanjhjälp från väljarna. De får förlita sig på direktkommunikation med väljare eller på att deras valbudskap landar rätt i den indirekta förmedlingen via medier. Ringarna på vattnet är mer krusningar än vågrörelser.

Varför är det så? Forskningsläget är oklart. En möjlighet är att det kan handla om en egenhet i den svenska politiska kulturen. Att vi är konsensusinriktade och konflikträdda, anser att partivalet är var och ens ensak och att det är lite väl framfusigt att fråga andra om hur de tänker rösta. Att sedan komma med råd om vilket parti andra borde rösta på är i överkant fräckt.

Samtal mellan människor (interpersonal communication) har sedan lång tid varit en hörnsten i forskning om opinionsbildning. I klassiska teorier om opinionsbildning tänker man sig ofta att påverkan från eliter (läs: partier) sker i två steg (Lazarsfeld, Berelson & Gaudet 1944). I steg 1 utövar eliter påverkan på opinionsledare bland medborgarna som i steg 2 påverkar övriga medborgare. Med opinionsledare avses i första hand inte debattörer, bloggare, ledarskribenter eller politiker som uppträder i offentlighetens ljus. Det handlar snarare om vänner, familjemedlemmar, grannar och arbetskamrater som utövar ”en nästan osynlig form av ledarskap [...] på ett personligt plan i form av vanliga, intima, informella och vardagliga kontakter” (Katz & Lazarsfeld 1955).

En opinionsledare kan definieras utifrån personlighetsdrag, kunskaper och position i sociala nätverk. Opinionsledare är, tänker man sig, utåtriktade, verbala, politiskt kunniga och intar en central plats i de sociala nätverk där de ingår i. Människor ser upp till opinionsledare och använder dem som trovärdiga källor till information. De opinionsledare som ingår i människors sociala nätverk konsulteras och rådfrågas när det gäller politiska frågor, ibland också när det gäller partival.

I teorin är det centralt för kampanjande partier att kunna nå fram med sina budskap till opinionsledarna bland medborgarna. Framgångsrik kommunikation med opinionsledarna ses ibland som en förutsättning för att dessa personer skall kunna fungera som språkrör och föra vidare politisk information (angelägna ämnen, verklighetsuppfattningar, sakargument och sätt att tänka kring viktiga samhällsproblem) genom direktkommunikation öga mot öga med andra människor. Ringar på vattnet. Plantera en idé hos en "pratare" så kommer budskapet att spridas effektivt, genom personlig kommunikation, till väldigt många andra. Gratis dessutom.
 
En indikator på om en väljare är en potentiell opinionsledare – åtminstone i samband med allmänna val – är om hon under valrörelsen har försökt påverka någon annan att rösta på ett visst parti. I valundersökningarna har intervjufrågan använts sedan 1982. Resultaten är mycket stabila över tid.

Med det här enkla sättet att mäta kvalificerar sig mellan 11-17 procent av väljarna som opinions-ledare.  De låga nivåerna – klart lägre än i t ex USA och i de flesta andra demokratier (Petersson 2006) – skvallrar inte om att det pågår någon stor aktivitet när det gäller opinionsbildning väljare emellan under valrörelser. Inte ens bland partiernas egna medlemmar når andelen opinionsledare upp till mer än omkring en tredjedel.

Figur: Andel väljare som uppger att de försökt att påverka någon annan att rösta på ett visst parti under valrörelsen 2010 (procent).



Källa: Valundersökningen 2010. Resultaten är hämtade från Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013). Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts.

Bland politiskt intresserade och högutbildade med universitetsexamen finns också en stor andel opinionsledare: En tredjedel av de mycket politiskt intresserade väljarna (35 procent) uppgav 2010 att de försökt påverka någon annan väljares partival. Bland personer med högskoleexamen är andelen 19 procent.


 
Vänsterpartiets och Miljöpartiets väljare står i särklass när det gäller andelen som säger sig ha försökt påverka någon annan att rösta på ett visst parti. Det beror till en del på att dessa partiers väljare tenderar att vara yngre, högutbildade och intresserade, men dessa faktorer är inte hela förklaringen. Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycks ha en större andel väljare som är aktiva när det gäller att påverka andra.

Som förväntat är opinionsledarna fler i storstäderna än på landsbygden. Men skillnaderna är inte särskilt stora. Andelen väljare som försökt påverka någon annan att rösta på ett visst parti var 22 procent i Stockholm, Göteborg och Malmö. Motsvarande andel för väljare boende på ren landsbygd var 16 procent 2010. Resultaten väcker liv i en klassisk opinionsbildningshypotes signerad norrmannen Johan Galtung (1964): att effekter av opinionsbildning generellt sett syns tidi­gare och är inledningsvis större i samhällets centrum än i periferin.

Många av de kampanjmetoder som är attraktiva för partierna inför valrörelsen 2014 vilar på en underliggande idé om att vi vanliga människor ska "hjälpa till" genom att klicka, gilla, länka valbudskap. Att det relativt andra länder är få väljare som aktivt försöker påverka varandra att rösta på ett politiskt parti är kanhända en försvårande omständigheter som försämrar effekten av slika kampanjinsatser. Å andra sidan finns det mer gott om opinionsledare bland de allra yngsta väljarna.



Referenser:

  • Bengtsson et al (2013) The Nordic Voter: Myths of Exceptionalism: London: ECPR Press.
  • Katz, Elihu & Paul F Lazarsfeld 1955. Personal influence. Tthe part played by people in the flow of mass communications. Glencoe, Ill., Free Press.
  • Lazarsfeld, P.F., B. Berelson & H. Gaudet 1944. The people's choice. How the voter makes up his mind in a Presidential campaign. New York / London, Columbia University Press.
  • Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts.
  • Petersson, Olof, Red. 2006. Mediernas valmakt. Demokratirådets rapport, 2006. Stockholm, SNS förlag.

23 januari 2014

SOM-institutets årliga inbjudan till forskningssamverkan ute nu!

Strax efter riksdagsvalet i slutet av september går SOM-institutets regionala, nationella och globala (!) undersökningar i fält. SOM-undersökningarna 2014 består av sex parallella enkätstudier: två regionala undersökningar (i Västra Götaland och Värmland), fyra nationella undersökningar och en global undersökning av svenskar boende i utlandet.

- den regionala SOM-undersökningen i Värmland
- den regionala SOM-undersökningen i Västra Götaland
- den nationella SOM-undersökningen
- den globala undersökningen av svenskar boende i utlandet (Utlands-SOM)

SOM-undersökningarna har allt sedan starten 1986 finansierats genom samverkan med forskare, myndigheter och organisationer. Varje år vid den här tiden sänder vi ut en inbjudan att delta med frågeinstrument i höstens SOM-undersökningar. Om ditt forskningsprojekt har behov av högkvalitativa data insamlade i enlighet med de striktaste vetenskapliga principer är du välkommen att ta kontakt med våra undersökningsledare. Vi som står bakom SOM-undersökningarna tillhör Sveriges ledande medie-, opinions- och valforskare. Vårt mål är att kombinera en närhet till den internationella forskningsfronten med en stark närvaro i svensk samhällsdebatt.

Deadline för att anmäla intresse för medverkan i 2014 års SOM-undersökningar är den 12 april 2014!

SOM-institutet är en oberoende undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet. Institutets undersökningsverksamhet sträcker sig tillbaka till 1986. Mängden insamlade data ger forskare exceptionella möjligheter till tvärvetenskapliga analyser över tid på nationell, regional och lokal nivå. SOM-institutet har vuxit fram som ett nationellt centrum för forskare med intresse för empiriska studier av (S)amhälle, (O)pinion och (M)edier.

  • Läs mer om SOM-institutets inbjudan till forskningssamverkan här.
  • Läs mer om SOM-institutet under fliken "SOM-institutet" på denna blogg.
  • Läs om SOM-institutets undersökningsmetodik, titta på frågeformulär och dokumentation, ta del av våra arbetsrapporter och publikationer på hemsidan.
  • Beställ data från tidigare SOM-undersökningar via Svensk Nationell Datatjänst (www.snd.gu.se)

19 januari 2014

Minns du hur du röstade 2010?

Frågan i rubriken kan verka dum. Men faktum är att även det politiska minnet kan svika oss. Särskilt om det förflutit fyra år sedan vi sist deltog i ett allmänt val. Det visar sig att en stor grupp väljare inte riktigt minns sitt partival.

Undersökningsdesignet för de svenska valundersökningarna (www.valforskning.pol.gu.se) är sedan 1976 en tvåvalspanel som tillåter oss att undersöka i vilken utsträckning väljare minns sitt partival. Hälften av de som intervjuas i samband med varje val har vi nämligen haft förmånen att intervjua en gång tidigare, vid det senaste valet.

I en tidigare analys jag presenterat på min forskarblogg visade det sig att 26 procent av väljarna 2006 inte mindes sitt partival från 2002. En fjärdedel av respondenterna i 2006 års valundersökning gav ett annat svar på frågan om hur de röstade 2002 än vad de hade gjort när vi intervjuade dem fyra år tidigare. Alla dessa inkonsistenta svar behöver dock inte handla om minnesfel. Vi människor har en stark förmåga att önsketänka och efterrationalisera.

När jag gör om analysen för panelen 2006-2010 får jag en liknande skattning av minnesfelet: 25 procent av respondenterna i 2010 års valundersökning kunde inte korrekt uppge vilket parti de röstade på i valet 2006. En femtedel av dessa svarar ärligt att de inte minns. Men merparten ger alltså olika besked om partivalet 2006 när fyra år förflutit. De minns fel. De uppger att de röstade på ett annat parti än vad de  meddelat oss i eftervalundersökningar genomförda precis efter föregående val.

Panelanalyserna visar att väljare är människor. Alla har inte samma motivation och intresse när det handlar om politik. Även om de flesta läsare av den här bloggen kan redogöra i detalj för hela livets röstningshistoria så är kanske inte fallet för alla vi andra. Intressant nog visar sig minnesfelet vara större för kvinnor (29 procent) än för män (21 procent), och större för lågt utbildade (28 procent) än för universitetsutbildade (22 procent), men framför allt ligger förklaringen i politiskt intresse: bland starkt politiskt intresserade minns 20 procent inte hur de röstade i föregående val. Motsvarande andel bland svagt politiskt intresserade är hela 42 procent.

Det politiska minnet fyra år tillbaka är inte särskilt imponerande alltså. Vårt undersökningsdesign bygger på respondenter som vi lyckas övertyga att medverka vid två tillfällen och därför underskattar vi med största sannolikhet minnesfelet bland väljarna.

Att sedan i stort sett alla opinionsinstitut väljer att vikta sina resultat på basis av just denna relativt bristfälliga information om röstning i föregående val är en annan sak.

09 januari 2014

SOM-institutet utlyser doktorandtjänster i surveymetodologi

Statsvetenskapliga institutionen och institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet utlyser under våren 2014 var sin doktorandanställning med särskild inriktning mot surveymetodologi. Doktorandanställningarna är nära knutna till SOM-institutets undersökningsverksamhet.


Tillsammans med sina grundarinstitutioner vid Göteborgs universitet utlyser SOM-institutet två fyraåriga doktorandanställningar inom statsvetenskap respektive medie- och kommunikationsvetenskap med särskild inriktning mot surveymetodologi.

Bakgrunden till utlysningen är de stora och många utmaningar som surveyforskningen står inför. Ett intensifierat utvecklings- och forskningsarbete är nödvändigt för att bland annat analysera effekter av fallande svarsfrekvenser och möta behoven från en snabb teknikutveckling som öppnar upp helt nya sätt att genomföra datainsamlingar, exempelvis med hjälp av läsplattor och smarta telefoner.

Forskningen vid Göteborgs universitet behöver ligga i framkant på denna utveckling. Utlysningar av doktorandtjänster är en central del i denna strategi. För SOM-institutet innebär doktorandprojekten en möjlighet att ytterligare stärka institutets forsknings- och utvecklingsarbete på området. Satsningen är nödvändig för att kunna säkra en framtida försörjning av högkvalitativa data i empirisk samhällsvetenskap.

Mer information om anställningen hittar du här.