18 februari 2014

SOM-seminariet 24 april

På SOM-seminariet den 24 april presenterar vi stolt de första analyserna av de senaste nationella och regionala SOM-undersökningarna. Vi lägger ytterligare en mätpunkt till våra tjugofemåriga tidsserier över utvecklingen av (S)amhälle, (O)pinion, (M)edier i Sverige. Jämförelsemöjligheterna erbjuder ovärderliga perspektiv på den pågående opinionsutvecklingen: Hur mår Sverige? Och vart är Sverige på väg?
Några av landets främsta medie- och opinionsforskare beskriver trender och mönster i svenska folkets nyhetskonsumtion, medieanvändning, samhällsoro, förtroende för samhällsinstitutioner, viktiga samhällsfrågor, inställning till EU, skatter och vinster i välfärden och stöd för regeringen, partierna och partiledarna.


Medverkande den här gången är bland andra Henrik Ekengren Oscarsson, Lennart Weibull, Sören Holmberg, Annika Bergström, Gissur Erlingsson, Maria Oskarson, Ingela Wadbring, LInda Berg och Jonas Ohlsson.

Antalet platser är begränsade. Anmäl dig före den 17 april. Läs mer här.




11 februari 2014

Det rätta virket?

Nu har första mätningen av väljarnas röstningsintentioner i EP-valet publicerats. Eftersom hela Sverige är en valkrets och eftersom nästan alla partier kommit med sina kandidatlistor kan man använda den jämkade uddatalsmetoden för att ta reda på hur Sveriges "delegation" till Bryssel/Strassbourg ser ut just nu. Det är bara en mätning, medges, men vi får ändå en uppfattning om vilka personer som kommer att försvara de svenska färgerna i EU-parlamentet under de kommande fem åren.




Listan gäller under antagande att väljarna inte förändrar ordningen på partiernas kandidater med hjälp av sina personröster, något som hänt ofta i samband med EP-val historiskt. Vill du läsa mer om personröstning i EP-valen kan du kika i Oscarsson & Holmberg (2010) Väljarbeteende i Europaval. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

09 februari 2014

Partimanifest i brevlådan 2014?

Inför varje riksdagsval delar partierna ut extramiljoner till sig själva för särskilda informationsinsatser. Det har handlat om mångmiljonbelopp som de sedan inte kan redovisa hur de använts. Vi föreslår en alternativ användning av medlen som på ett enkelt sätt stärker den svenska valdemokratin: att skicka ut partiernas valmanifest till alla hushåll i Sverige.

Samförfattad med Stefan Dahlberg
Tidigare publicerad på
SVT Debatt den 21 januari 2014

 

När det drar ihop sig till riksdagsval brukar partierna besluta om att ge sig själva extra pengar inför valrörelsen. Oftast har det handlat om extra­finan­siering av behjärtansvärda "gå och rösta"-kampanjer rikta­de mot specifika grupper eller områden.

Problemet är att parti­erna efter valet inte har kunnat redovisa detaljer om hur medlen – i storleksordningen 30 miljoner  – egentligen använts. De tre utvär­de­ring­ar som genomförts har riktat svidande kritik mot partierna. Ändå har de särskilda satsningarna fortsatt. Utvärderarnas tolkning har varit att extra­tilldelningen hamnat rakt in i partiernas kampanjkassor. Bristande transparens har omöjliggjort seriösa bedömningar av informationsinsatsernas effekter.
 
Vi tycker att det är hög tid att använda pengarna till att stärka det svenska folkstyret. Givet att offentliga medel även i fortsättningen skall öronmärkas för särskilda informations­insatser föreslår vi en alternativ användning, nämligen att riksdagspartiernas valmanifest sänds ut per post till alla röstberättigade i inledningen av valrörelsen inför 2014 års riksdagsval.

Statsvetenskaplig forskning visar att partiernas manifest är en underskattad och underutnyttjad form av direktkommuni­kation mellan partier och väljare. Dokumenten är inte några floskel­samlingar. Texterna förtjänar en större spridning och uppmärksamhet under valrörelserna för att ge viktig information till väljarna om partiernas politik.
 
Åratal av fördjupade analyser av valmanifest och vallöftesuppfyllande har nämligen givit viktiga besked: Det finns få andra dokument än partimani­festen som bättre kan användas som kristallkula för den politik som partierna kommer att driva i en nära framtid, i synnerhet om de hamnar i regeringsställning. De konkretiseringar av partiideologierna i form av vallöften som finns i partiernas manifest har ett mycket stort prognosvärde för framtiden.

Oavsett om partier hamnar i regering eller opposition har parti­er en stark tendens att operera efter de utfästelser som finns nedtecknade i manifesten. Den uppgiften kan komma som en överraskning för många, men inte för forskningen: Partier i regeringsställning håller i allmänhet de flesta av de val­löften som utställs i valmanifesten. Huvudskälet tycks vara att partier, hur konstigt det än kan låta, faktiskt vill saker. På riktigt. Någon bättre inne­hålls­deklaration för partiernas politik finns  inte.  

På valdagen har vi väljare inte särskilt många andra verktyg att utgå från i våra bedömningar av vad partierna tänker ta sig för i framtiden. Valmanifesten förtjänas att tas på större allvar eftersom vi vet att partier i regeringsställning påverkas av dem när de fattar beslut.

Inför Premiepensionsvalet hösten 2000 fick 4,4 miljoner svenska medborgare ett valpaket som bland annat innehöll en tjock broschyr med information om tillgängliga pensions­fonder. Vi tycker det är självklart att väljarna bör informeras lika ambitiöst om partiernas politik inför ett partival i ett svenskt riksdagsval. Vi tänker oss därför en liknande insats för valdemokratin som i PPM-valet: Partiernas valmanifest levererade till varje hushåll inför 2014 års val.

En förutsättning för att medborgarna skall ges möjlighet delta i den demokratiska processen är att det finns lättillgänglig infor­ma­tion om de politiska alternativen och det är partiernas an­svar att tillhandahålla denna. PPM-utskicket för fjorton år se­dan kostade 63 miljoner kronor enligt myndigheten. Parti­mani­­fes­ten är avsevärt tunnare än PPM-broschyrerna. Parti­er­na har där­­med möjlighet att med ett mycket enkelt grepp sätta Sve­ri­ge på världskartan när det gäller demokratiutveckling.


Henrik Ekengren Oscarsson
Stefan Dahlberg

 

 

Vidareläsning:

Andersson, Tom. (2005). Moment 22 - Uppföljning och utvärdering av riksdagspartiernas informationsinsatser inför Europaparlamentsvalet 2004. Stockholm: Institutionen för tillämpad kommunikationsvetenskap – GI och IHR, Stockholms universitet.

Bäck, Henry & Soininen, Maritta (2003). Politisk annonsering eller nätverkande? Uppföljning och utvärdering av partiernas särskilda informationsinsatser till invandrarväljare vid 2002 års val.  Stockholm: Justitiedepartementet.

Dahlberg, Stefan & Åsbrink, Rebecka (2010) En omöjlig ekvation – en studie av partiernas informationsinsatser i Europaparlamentsvalet 2009. Statsvetenskapliga institutionen. Göteborgs Universitet. Stockholm: Justitiedepartementet. ISBN: 978-91-89246-47-8. ISSN: 0346-5942.

05 februari 2014

När kommer första opinionsmätningen inför EP-valet?

Nu väntar vi med spänning på den första opinionsmätningen av svenskarnas röstningsintention i 2014 års Europaparlamentsval. Hur många opinionsmätningar som beställs av medieredaktioner kan ses som en viktig indikator på valtemperaturen: Hur intressant och spännande kommer EP-valet att bli?

EP-valet 2009 blev ett fall framåt när det gäller valdeltagandet. Redan i januari började P1 intervjua presumptiva kandidater till parlamentet. Hittills har det varit mycket surr om supervalår men ännu låter de mer konkreta avtrycken i medievalrörelsebevakningen vänta på sig. Ännu inte så mycket fokus på Europaparlamentsvalet. (Kanske beror det på att jag var föräldraledig våren 2009 och hade radion påslagen hela dagarna).

Sist det begav sig genomfördes sammanlagt tjugo opinionsmätningar som handlade explicit om röstning i Europaparlamentsvalet. Den första dök upp ungefär nu, i början av februari, och genomfördes av Sifo. Nästan alla mätningar genomfördes dock under den sista månaden inför EP-valet. Nu väntar vi med spänning på första mätningen inför 2014 års EP-val. Då kan jag äntligen köra mitt skript som talar om vilka av partiernas kandidater som står med foten inne i parlamentet.



Källa: Oscarsson & Holmberg (2010) Väljarbeteende i Europaval. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

Varje EP-val behöver sitt utmanarparti. Förra gången var det Piratpartiet som utsågs att spela rollen. Efter Pirate Bay-rättegången i början av april började PP framträda i opinionsmätningarna. I en undersökning från Synovate den 29 april kom den första indikationen på att det höll på att hända saker. Den överraskande opinionsframgången bekräftades snart av andra mätningar. PP fick vittring på att ta mandat. Opinionsvinden skapade medieuppmärksamhet och utrymme för partiet att artikulera sina valfrågor. Till slut vann PP två mandat och representation i Europaparlamentet 2009-2014. Det är dessa mandat ska partiet försöka försvara den 25 maj.

Sena och snabba opinionsförskjutningar inför EP-val har vi nu sett vid två tillfällen, med Junilistan 2004 och med Piratpartiet 2009. Väljarna bestämmer sig senare, medierna har svårt att hantera EP-valen som de hanterar våra riksdagsval, partierna har tidigare satsat mindre och sänkt garden i EP-valsammanhang. Nu ligger EP-valet blott 112 dagar från riksdagsvalet och vi förväntar oss att det kan komma att påverka karaktären på EP-valrörelsen. Utrymmet för överraskningar kan vara mindre än tidigare.